petrulus

No more champagne,and the fireworks are through. Here we are, me and you, feeling lost and feeling blue. It's the end of the party, and the morning seem so gray...

Vilket år, vilket år. Kan nog ärligt påstå att 2007, det var året då jag tog mina första stapplande steg ut i vuxenlivet. Först trevande, när jag skulle flytta till Joakim och ännu mer nu senare, när jag fått min egen lägenhet och första fasta jobb. Jag har gjort mycket roligt i år, studenten lyser som en klar stjärna när man ser tillbaka på det. Tjejerna i Turkiet, var en spännande tid. Och sedan balen, studenten, skattjakten... Det har varit ett underbart roligt år på det sättet att man festat som aldrig förr.

Sedan den fasansfulla tomheten som drappade mig när det tog slut med Jocke. Har nog aldrig förr känt mig som en sådan förlorare tror jag. Men, efter en djup dal kommer en topp och så har det varit. Nu trivs jag med livet, känns lite tomt och ensam ibland bara.

Här kommer nu lite bilder! Först på in kära familj och en på mig, sedan diverse bilder från året som var. Enjoy, kära ni, och ett riktigt gott nytt år till alla!!

Hade besök av Frida och Febe igår kväll, fan vad roligt det var! Vi velade lite om vi skulle gå ut och äta och ta en drink, men istället blev det pyjamasparty i min soffa. Härligt att snacka massa skit, kolla Bilar och Hairspray, äta choklad och pizza och dricka underbart gott vin. Fan vad tjejiga vi var och vad roligt vi hade. Satt uppe till två och tittade på Stockholm Live på youtube, Johans Glans och Magnus Betnér. T.om. Febe skrattade så att hon nästan grät.

Älskar er tjejer, vad hade jag gjort utan så söta vänner?



Vi är så snygga, och dessutom presenterar jag här innehållet i mitt badrumsskåp (som är ganska rosa).


Och så en bild från soffan of course! Vi har konstaterat att det bara är Febe som lyckas se vettig ut på samtliga bilder. :)

Vilken märkligd dag. Jag är helt SJUKT trött och utmattad, då det har varit en hektisk dag. Å ena sidan har den gått jättefort för att det har varit så mycket att göra, fast å andra sidan känns det som att den varat typ.. för alltid. En positiv grej är iaf att det har blivit väldigt många bra klippningar och frisyrer idag. En negativ sak, som är väldigt negativ, är att Kirsi ska sluta... Vartan tycker inte att han har råd med att ha kvar henne när hon ska ha barn och allt.. Så det känns väldigt konstigt. Kommer sakna henne som bara den!

Så, ikväll får jag nog besök av Christoffer och hans polare... Med lite charm kan jag nog få dem att hjälpa mig att fixa min bokhylla ikväll.. äntligen ^^ Mina böcker vill ha nånstans att bo.


Nu ska jag läsa Cattens årskrönika. Bye!

Ja, som ni märkt var jag inte direkt glad igår och inte heller i förrgår kväll... Jag vet inte vad det är, så mycket som rör sig i huvudet nu. Jag var i stallet ganska tidigt i morse, i sällskap med Ida, och släppte ut hästarna och mockade. Sedan kom jag hem vid ungefär åtta och skulle då somna om, tänkte jag. Insåg då hur mycket det faktiskt är som snurrar. Kunde inte sova först utan fick först göra en "vitmålning,"som jag kallar det, i huvudet, dvs att man nollställer sig. Släppte lite taget om allt och somnade kort därpå som ett barn. Så, mitt nyårslöfte måste nog bli att slappna av och meditera mer.. Och utöva lite reiki på mig själv kanske. Har Sara nu lagt energi på att lära mig så får jag ju använda det, eller hur?

Så, nu rycker jag upp mig. Jag har i vanliga fall inga anlag för att bli deprimerad, bara varit på sistone. Jag har ju ingenting att vara deppig över!

Så, nu är jag glad igen. Det ska jag banne mig vara.

Ursäkta hoppandet, haha. Ni som känner mig vet att jag inte är såhär egentligen, det är somsagt alla nya saker i mitt liv som spökar.

Vill inte börja jobba igen. Vill inte åka hem. Vill inte vara ensam mer. Vill inte bli mer sårad. Vill inte. Vill inte engagera mig i någon som sårar mig. Vill inte lämna min familj och mina vänner härhemma. Vill inte växa upp. Vill inte tänka. Vill inte behöva betala räkningar. Vill inte tänka på hur jag ser ut. Vill inte höra vad andra tycker att jag borde göra. Vill inte  höra om ex som hittat någon annan. Vill inte höra vad jag gjort fel. Vill inte laga mat åt mig själv. Vill inte sitta själv. Vill inte behöva tänka. Vill inte drömma om kärlek. Vill inte inse hur verkligheten är. Vill inte klippa svåra människor. Vill inte bli tvingad att inse att jag är vuxen och nu har mitt eget liv.

Vill inte, helt enkelt.

Just det, jag vill inget särskilt. Bara drömma. Har sett två romantiska filmer idag, dels en Askungesaga med Drew Barrymore och så en som heter Kate och Leopold. Båda så romantiska att jag bara... dör. Jag vill ha en vältalig, belevad, välklädd, artig man. Som kommer ridande på den där vita hästen och bara... tar hand om mig.

Drömma får man väl, eller hur?

Nu ska jag göra det på riktigt, sängen väntar. Och även juldagen är alltså till ända.

Jag fick mig precis en rejäl tankeställare. Satt och surfade runt på youtube och trillade in på "Do They Know  It's Christmas" med Band Aid och likaså "We Are The World" med Live Aid. I en version av den förstnämnda så visar dom, i Videon, en bild på ett svältande barn. Smärtan som lyser igenom de ögonen visar på ett lidande långt över vad vi här i Sverige kan förstå, vi har inte en aning om vad det är som händer. Vi har i jultider så mycket konstiga problem. Vi har problem med att hitta rätt julklappar till folk som redan har allt, julskinkan vi köper kanske inte smakar för "den är så torr" och det är dyrt att skicka julkort. Ja, STACKARS OSS! Vår tillvaro är ju verkligen fruktansvärd.

Tror inte att vi ens kan föreställa oss hur en del människor har det i världen. Tänk att leva i en tillvaro där man inte vet vad som händer imorgon, om man kommer få i sig mat, om man över huvud taget kommer överleva. Tänk att vara så sjukligt mager att  man ser och kan räkna vartenda ben i kroppen? Då tar jag bra mycket hellre mina (enligt mig) hemska love handles.

Vi i-länder ligger bakom det mesta dåligt i världen. Det är hemskt, men så är det. Tyvärr är vi mycket bättre på att hantera konsekvenserna och anpassa vårt liv än vad de fattiga länderna är. Vi klarar av att det blir lite varmare/kallare/blötare hos oss. Men i Afrika, där det redan är torka och svält, hur klarar de av om det blir ännu varmare och torrare?

Nej, fy fan. Det är fruktansvärt. Jag har fått en djup insikt och den måste jag nu försöka komma på något att gör av. Håller på att kollar upp olika sorters volontärarbete, det kanske vore något att försöka satsa på i framtiden? Jag tror inte att jag vill vara frisör för all evig framtid och då är det väl lika bra att börja med framtiden nu? Mitt nyårslöfte ska bli att i alla fall undersöka vad jag har för möjlighet och sluta klaga på vad jag har. Jag har så fantastiskt mycket och en fin familj som älskar mig, och en massa vänner som bryr sig om mig. Jag har det fantastiskt bra, alldeles fantastiskt.

Ni som läste mitt senaste inlägg såg att en kompis i Stockholm fick bilen stulen igår, plus julklappar. Nu fick jag precis ett sms från Kim i Alvesta där han berättade att dom haft inbrott i huset idag. Vad är det för sjuka jävlar som går lösa? Vart är julefriden? Det är en dag när alla är glada och snälla och så gör folk så? Nej FYFAN! De som gjort det borde skämmas något så djävulskt, för det är så LÅGT! Folk har betalat sina saker med egna pengar, varför kan inte ni göra det era förbannade jävla as?

Riiiktigt drygt det här. Det kommer nog rök ut ur mina öron nu tror jag.

Fyfan.

Dagen är snart slut. Klockan är snart åtta och jag sitter med mina syskon pch tittar på Shrek 3. Har precis suttit med en bild i Photoshop en stund, jag testade en annan stil idag... Och jag är faktistk ganska nöjd med resultatet även om jag mest kände mig som ett par stora läppar som gick.

Jag har haft en helt fantastisk julafton. Den inleddes lite klantigt från min sida, lyckades hälla en kopp te i knät vid frukosten. Brände lite på låren, men det löste sig. Min familj är så härlig ibland, känns konstigt att jag inte länge bor här, att jag ska åka hem till mig så pass snart. Men, det får bli en senare tanke. Nu ska jag bara njuta av flera lugna dagar till. Ska se om jag hinner med att träffa några kära vänner.

En liten dålig sak med idag är dock att jag fick höra att en kompis familj fick sin bil stulen igår, med julklappar och allt inuti. Så, deras jul blev väl lite sådär. Tänker på dig Niclas, raring.

Äntligen har den kommit, julafton. Jag vill önska mina kära läsare en riktigt god jul, jag älskar er! Tack ni som läser, frågar, kommenterar och allmänt hänger med i mitt liv, ni som kan förstå hur jag tänker utan att jag behöver berätta det när vi träffas. Ni är underbara. Nu väntar julbordet på mig, jag uppdaterar ikväll.

http://www.youtube.com/watch?v=bsHtNZzpzcI&eurl=http://crew.dreamhack.se/forum/Blandat/God_Jul

Jag kan inte hjälpa det. Jag har tittat på det här klippet från Jeff Dunhams show och jag kan inte sluta skratta. Det är en fysisk omöjlighet, det är alldeles för hysteriskt roligt. Jeff Dunham är alldeles uppenbart ett komiskt snille och dessutom en grym buktalare. Jag förstår inte hur han lyckas, men lyckas gör han. Med råge.

A-C-Flemch... Jag älskar Achmed. :)

Chris Rea's raspiga röst ekar i bilens högtalare. I'm driving home for christmas, I can't wait to see those faces. Jag är på väg till mina ovetandes föräldrar, ska överraska dem med att komma hem en dag tidigare än vi sagt. Lite nervös, hoppas att dom blir glada och inget annat, vill ju bara göra dom riktigt glada och juliga!

Det blev succé! Min lillasysters min när hon öppnade dörren (jag ringde ju på) var obetalbar. För att inte tala om Rickards, när han stod och tittade på mig i några sekunder innan det gick upp för honom att det faktiskt var jag. Alldeles underbart att vara hemma faktiskt, känns väldigt lugnt och fridfullt här. Ska bli roligt att fira jul nu och försöka stressa ner.

Vi åt jullunch med jobbet idag, mycket gott. Tyckte i vilket fall jag, Kirsi och Gäd klagade mest, haha. Jag är dock rätt optimistisk av mig och varför ska man inte vara der? Det är ju jul!

En kund sa en rätt rolig sak idag. Hon skulle klippas och var superpetig (verkligen!) men ville inte bli tillfixad, för hon skulle hem och sola och duscha och sola. Skulle bara torka henne. Då säger hon följande: "Blås mig, så jag inte blir sjuk i huvudet!" Jag skrattade så att jag höll på att dö. Senare hade Kirsi en kund som satt och var packad. Han stank sprit och sluddrade och gungade. Han bor tydligen i mitt bostadsområde, så det är läge att passa sig, haha!

Snart jul! Jag har en hel chokladkalender härhemma, inte ätit en bit.. glömde ju den senast jag var hemma! Men men, shit happens. Nu är det vi varje fall snart JUL, goddamit :D

Igår var en sådan kväll. Jag började känna mig lite konstig redan när jag kom hem, som om det skulle kunna gå åt precis vilket håll som helst. Men det gick neråt. Slutade med att jag var så ledsen och deppig att jag bara satt och bölade, och kände mig typ ensammast och deppigast i världen. Vet inte riktigt varför det blir så ibland... Undrar om det är något som ligger och skaver nånstans inne i mig. Fast, å andra sidan. Så här länge har jag inte varit singel sedan typ tidernas begynnelse (allvarligt!) så att jag känner mig ensam och oattraktiv lär ju ha en anledning. Och även om man varit singel förut så har man ju nästan alltid haft någon "på G" som man kunde förgylla vardagen med tankar på. Det är bara så, jag gillar att vara lite småförälskad, precis sådär innan det blir någonting.

Jag drömde om mitt ex Christoffer i natt. Lite märkligt, har varken hört eller sett ifrån honom på jättelänge. I min dröm så saknade jag ju honom (såklart) men jag är långt ifrån övertygad om att han är den han var då nu, precis lika lite som jag är mig lik från då. Det är otäckt när man drömmer sådär, man vet inte riktigt vad som är dröm och verklighet när man vaknar.


Hoppas att idag blir en något mer framgångsrik dag än igår, även om ingenting gick snett igår så var det ändå som att något inte stämde. Kunde inte slappna av på hela kvällen, är nog dags att jag försöker ta det lite lugnt. Djupa andetag tjejen, du klarar det, haha.

Så, nu borde snart julkänslorna infinna sig. Lugn och ro, bjällerklang och god julmat. Frågan är bara hur det blir. Min prio 1 just nu är att få träffa min familj, mina katter, mina hästar, vänner! Alla jag saknar något så ofantligt mycket!

Nej, snart är julen här... Och det är banne mig på tiden!

Ps. JAG TROR PÅ TOMTEN!!!

Ibland får man det. Alldeles tomt i skallen, sådär så att det bara ekar.

Först klippte jag en tjej som blev av med sin 22-årige son i en bilolycka. Det tog lite på krafterna att leva sig in i hennes situation till en viss del och försöka säga rätt saker. Vidarebefordrade henne till Sara, för hon är den som är bäst på sånt... Hon är alldeles fantastisk. Funderar på om man ska lyda henne och kanske försöka meditera en stund ikväll, tror att det hade varit nyttigt. Försöka få ordning på tankarna.

Senare på dagen gjorde jag en sling och hade av misstag i en gnutta för mycket silverschampo i hennes hår.. så topparna blev lila. Underbart fint, tack och lov var hon snäll och gullig och det var inga problem. Ska nog försöka hitta på något åt henne nästa gång hon kommer.

Sedan högg jag mig i fingret som fan. Halva långfingernageln är typ.. av. Vågar knappt titta på eländet, har plåstrat om mig så gott det går och rengjort med spritpaddarna jag köpte till min krånglade piercing. Men usch, jag gillar inte att göra mig illa!

Snart är det äntligen julledigt, det ska bli så skönt! Just nu går jag bara och väntar på att få komma iväg... underbart! Imorgon ska vi tre tjejer på salongen käka jultallrik på lunchen, gott! Längtar faktiskt!

Nej, nu ska jag försöka städa undan lite här, så jag slipper sen. Får inte glömma att slänga soppåsen och rensa kylen på sån't som kan bli dåligt... hoppas jag inte glömmer något.

Gone!

(Är svaret nej så vill jag att du skriver en kommentar om vilken del som du inte var medveten om).

- Jag är äldst i min syskonskara och har två småsyskon, en bror och en syster.

- Det skiljer tretton år mellan mina föräldrar.

- Jag fick mitt namn på ett lite roligt sätt. Mamma, som för det första ALDRIG skulle ha barn, var övertygad om att jag var en pojke. Och det finaste pojknamnet hon visste var Peter, bl.a. efter en häst hon skötte på Solvalla när hon var ung. Problemet var ju att det inte blev en Peter... Så, då var det enda logiska att tösens namn skulle bli Petra.

- När jag var liten hatade jag mitt andranamn, Christina. Tyckte att både det och Petra var konstigt. Det enda bra var att både mamma och min syster också heter Christina.

- Jag är vädur, och en ganska typisk sådan.

- Jag är (troligen) född helt utan sköldkörtel. Jag äter hormonpiller för det varenda dag och har gjort sedan jag var några fåtal dagar gammal.

- När jag var liten trodde jag ibland att min liv var en komplott och att jag var övervakad av alla andra.

- Efter att ha hört historien om Fantomen på Operan var jag övertygad om att han stod utanför vårt badrumsfönster (glaset är suddigt) eftersom spegeln på insidan speglar sig så att det ser vitt ut på andra sidan... Jag vågade knappt gå på toa mitt i natt under den tiden.

- Så här i jultider var min allra högsta dröm (som så många andras) att bli lucia. Vartenda år hoppades jag och vartenda år blev jag besviken. Slutligen, i nian, så fick jag äntligen vara det. Det var sjukt nervöst och nu skulle jag aldrig någonsin vilja göra om det. Typiskt va?

- Jag har haft tandställning i flera perioder under mellanstadiet, nu är jag ganska nöjd med gaddarna jag har.

- Jag började bli närsynt i fyran och har haft glasögon sedan dess och sedan i ettan på gymnasiet varierar jag mig även med endagslinser.

- Jag har alltid varit lång och trodde länge att jag var så lång och ful att ingen kille någonsin skulle vilja ha mig. Nu är jag knappast överdrivet lång. Cirkus 174cm över markytan svävar min hjässa och det är för det mesta helt okej.

- Jag har numera alltid messmör i kylen, jag älskar det! Är beroende av det och choklad.

- Jag är allergisk mot nötter (inte jordnötter eller cashewnötter som är baljväxter), vissa äpplen (främst gröna) och björkpollen. Det sistnämnda ger mig ofta mycket problem på våren, hela den tiden är en enda lång förkylning.

- Jag hatar mitt leende jättemycket, i varje fall när jag skrattar på riktigt. Då visar jag alldeles för mycket tänder, något jag tror att jag och min lillebror har gemensamt. Vår syster kallar det för att man är "mesglad".

- Jag är en obotlig romantiker. Fick min första kyss när jag var tretton och killen hette Niclas.

Så, det får räcka för idag! Nå, vad var största överraskningen?

Nu sitter jag återigen här i min soffa i vanlig ordning så här på morgonen, idag uppkrupen under mitt fluffiga duntäcke. När jag nyss gick runt i mitt kök för att ordna med lite frukost slog det mig hur mycket jag har att vara tacksam för. Allt kommer jag aldrig någonsin komma ihåg, men här är ett urval.

Jag är tacksam för mina föräldrar, mina syskon och mina djur. Allt färre lever idag med båda föräldrarna, och bråkar så  pass lite med sina syskon som jag gör. Det är få förunnat att ha haft möjlighet att ha en egen häst sedan man var liten och att dessutom ha olika varianter av djur genom åren (för de som inte vet så har vi nu katter och vi hade förut mängder med kaniner och ett marsvin).

Jag är tacksam för mitt eget liv. Mitt jobb, min lägenhet, alla fina saker jag har här, bilen jag får låna av mina föräldrar, det sköna täcket jag nu ligger under, möblerna och sakerna jag fått till skänks. Jag är tacksam för datorn jag fortfarande får låna av Joakim och för det mobila bredbandet som gör att jag kan kommunicera med mina kära vänner.

Jag är tacksam för alla vänner. Alla som peppar, kramar, säger söta saker, småflirtar, hjälper, stöttar, älskar. Jag är lyckligt lottad som har så många vänner på så många olika ställen i Sverige, vänner i olika sammanhang. Jag är tacksam för att jag började lajva och därigenom träffade många människor och jag är tacksam för att mitt ex Christoffer drog med mig till Dreamhack där jag nu antagligen har flest vänner igenom. Jag är tacksam för att jag fått gåvan att kunna sjunga, spela och spela teater och att jag har fått möjlighet att utforska hur jag själv fungerar inom dessa områden genom att jag fått gå till diverse sångpedagoger och musiklärare.

Jag är tacksam för att jag bor i Sverige, för att vi har ett land som är så pass enkelt att leva i. Vi har ingen svält, inga krig, frihet att uttrycka sig och tro vad man vill. Att vårt samhälle inte är perfekt tyder bara på att landet styrs av människor och ingen människa är perfekt.

Jag är tacksam för att vi firar jul, denna kärlekens högtid. Att med gott samvete få mysa, ha hemligheter för varandra och baka massa gott (ja, vaddå!) är trevligt och härligt och familjerna kommer nära varandra.

Jag är tacksam för samtliga pojkvänner jag haft. Alla har lärt mig något nytt om mig själv, om relationer och om sig själva såklart. Som förut nämnt, ingen är perfekt och jag har ofta gråtit tårar i kärlekens namn. Men för varje tår har en liten skärva av klokhet satt sig i mitt huvud och jag har steg för steg mognat i mitt tänkande. Jag har mycket kvar att lära,  men jag tror att samtliga mina ex har gjort mig till en lite bättre, lite finare och lite sötare flickvän för kommande pojkvänner att ta för sig av.

Jag är tacksam för att jag fick lära känna min gammelmorfar, gammelmormor och farmor som berättade mycket för mig om hur det var förr. De var sådana levande historieböcker och jag saknar dom otroligt. Farmor gick bort alldeles för tidigt och jag är tacksam för allt hon gjorde för mig och mina syskon, vi som var hennes ögonstenar.

Och sist men inte minst, jag är tacksam för att jag lever. Ingen av oss vet när det är slut för någon, då vi alltid är en sekund från döden. När som helst kan allt vara slut och vi vet aldrig när. Jag tror att det jag just nu gör är något som är ganska viktigt, att försöka stanna upp, tänka till och känna glädje över det vi har. Kloka människor säger att man ska glädjas över det man har istället för att sörja över det man saknar. Just nu känner jag dock inte att jag saknar något speciellt stort längre. Kärlek från en pojkvän, visst. Men tack vare så mycket kärlek som jag fått från mina vänner den senaste tiden klarar jag mig tills riddaren på den vita springaren kommer.

Och, inte att förglömma. Jag är tacksam för just DIG som läser min blogg och tar del av vad som händer i mitt liv. Puss på dig!

Ni trogna bloggläsare minns mitt inlägg om att så många i min närvaro gör slut nu. Det blir bara fler. Åtminstone tre till som händer nu eller nyss, jag förstår inte! Det är så konstigt... förvirrande. Folk som t.om. har barn ihop gör slut! Varför, jag förstår inte.. visst att det kanske är bättre i längden, men nu? Jultider ska ju binda folk tillsammans, skapa broar mellan människor och framför allt ska all kärlek förmedlas... Jag håller på att fundera ut det bästa sättet att visa mina nära kärlek nu i jultider, får se vad som händer! Till alla därute, ta hand om varandra!



Jul, jul, strålande jul
Glans över vita skogar
Himmelens kronor med gnistrande ljus
Glimmande bågar kring alla Guds hus
Psalm, som är sjungen från tid, till tid
Eviga längtan till ljus och frid
Jul, jul, strålande jul
Glans över vita skogar

Kom, kom, signade jul
Sänk dina vita vingar
Över stridernas blod och larm
Över all suckan i människobarn
Över de släkten som gå till ro
Över de ungas dagande bo
Kom, kom, signade jul
Sänk dina vita vingar

Som en maskros,
Inte alltid önskad, envis
Tar mig fram på ställen ingen egentligen förutsett
Försöker lysa upp och glädja, ofta oönskad
Vissa kallar mig ogräs, andra påstår att jag är giftig
Somliga njuter av att rycka bort mig från det fundament där jag frodas,
Lever,
Blåser mina frön för vinden
Nu lever jag för de som vårdar mig
Beundrar solen i mig och skänker mig nytt solsken
Deras ord är mitt klorofyll,
Får mig att växa
För dem är jag inget ogräs,
Jag är en ros

Nu ligger jag på min soffa och njuter av en julskiva och en lugn stund. Belysningen är dämpad, bara julgransslingan, ljusstaken i fönstret och min flerfärgade slinga som lyser upp rummet. Det är fint och städat och det är så skönt. Lär dock få städa en gång till innan julafton, storstäda och så.

Alltså, det här med julen. Hektiska dagar, stress, julklappshysteri. Det förekommer alltför ofta i vårt, kan tyckas, allt fortare snurrande samhälle. Men, det är ju inte det som är vitsen med julen. Jag tror att jag äntligen hittat ett lyckat sätt att känna av julen, just som ovan beskrivit med julmusik, lugn och så har jag ju det mesta avklarat i julklapps- och julkortsväg.

Så, tillbaka efter en liten paus. Jag hämtade en mugg glögg och några pepparkakor, för att ytterligare förstärka känslan av julefrid och mys. Undrar om det egentligen blir bättre än såhär, känner mig dessutom väldigt avslappnad och fräsch efter min dusch/bad när jag gick upp för en timme sedan. Jag tror att den här julen kommer bli väldigt trevlig, jag känner på mig det! Kanske för att det inte vliit någon speciell överdos av det, jag har kunnat ta julen i min egen takt. Det enda jag tycker är synd är att jag missade alla luciatåg i torsdags.

Under övrigt bör väl nämnas att jag idag jobbat exakt en månad på jobbet och det fungerar absolut fantastiskt. Jag är så glad att jag kom hit!

Pepparkakor är beroendeframkallande :)

Glad tredje advent minus en dag på er alla!

Nu har jag plockat ihop och städat lite. Inhandlat glögg och pepparkakor, skickat julkort idag. Så, nu är allt på plats. Orkar inte riktigt ge en detaljerad beskrivning av dagen, därför lägger jag in en ganska bra bild på hur mitt vardagsrum ser ut för stunden.

En stor kram till Febe och Frida som ringde mig förut och gjorde mig glad.

(jag vet att det är snett)

Vilken dag. Jag tror knappt att det är sant, men nu är den i varje fall snart slut. Den började ganska bra, men allt eftersom den gick så sjönk humöret och orken. Jag vet inte riktigt vad det är som händer ibland, men det bara SUGER energi ur en. I mitt fall så är det, såklart, kunderna. Den sista permanenten jag skulle göra idag var bara hemsk. Det var en ompermanent som Regina gjort första gången i lördags. Problemet var bara nu att längderna nu var TOKKORTA. Så, rullningen genomfördes med hjälp från både Gäd och Kirsi, tack gud för kollegorna ibland.

Sedan var det en bra sak. Jag klippte pizzabagaren som är polare med Vartan och han lovade mig en gratis pizza. Så, efter jobbet gick jag till pizzerian och fick faktiskt en. Sedan, när jag kom hem, så kom nästa bakslag. Min brevbärare måste vara ett totalt stolpskott, jag hade fått mitt paket med böcker från Adlibris. Inklämt i brevinkastet så att det inte gick att få ut varken inåt eller utåt. Tog säkert fem minuter att få ut eländet och då var jag hungrig, trött och förbannad. Så, humöret hade kunnat vara bättre. Sedan har jag haft ont i magen de senaste dagarna och det suger jättemycket, vet inte vad det är riktigt. Tror det har med psykologiska effekter att göra.

Här kommer dock en liten bild på mig som jag tog i morse! Ny frisyr och allt, tyvärr så syns det inte så mycket.

Idag har det hänt bra saker. Och igår hände det dåliga saker. Och bra saker. Och idag hände det dåliga saker också.

Det bra igår var att frisörandet var bra och jag hade massa energi och mådde toppen. Sedan brände jag mig på plattången och det gjorde jävligt ont. Så nu har jag en blåsa på tummen och den är KANTIG. Funderar på att försöka ta en bild.

Det dåliga idag var att jag har haft ont i magen och några klippningar blev sådär. Men Gäd är typ sötast i världen, och hon klippte mig. Jag är så fin, så fin! Eller, iaf finare än förut.

Så, det var bara det jag skulle skriva. Jag lovar att det kommer upp en bild på mig snart!

Jag såg en sak i morse när jag var ute och promenerade. I ett fönster i en lägenhet satt en liten röd katt och tittade ut. Nedanför på marken satt en kolsvart kisse och de två stirrade intensivt på varandra. I mitt huvud började då en liten saga ta form, en liten kärlekshistoria. Hon, liten röd innekatt med familj. Han, vild utekatt, svart och elegant. Kärlek uppstår, men problem finns ju (hur skulle det annars kunna bli en bra kärlekshistoria?) Sedan finns det förstås, en orm i paradiset och han satt bredvid där. En gråvit katt som blängde argt på de andra.

Lite sött kanske?

Annars har dagen absolut varit hyfsat, brände mig som sjutton på plattången bara... Höll på att platta en tjejs lugg och slant, höll på att tappa den på henne. Istället gjorde jag en snygg uppfångning och fick den, ja gissa... på tummen. Lade den direkt på en av plattorna och alla som använt en bra plattång vet, att dom blir VARMA. Så nu sitter jag och tycker lite synd om mig själv. Fast det är ju lugnt, dumt att klaga!

Har lite svårt att förstå att det är mindre än två veckor till julafton! Har nog aldrig varit med om att december gått så här hiskeligt fort förut, men det kanske är just för att man inte tänker på det så. Ska dock blir jättemysigt att komma hem till familjen och mysa!

Och idag är faktiskt en sådan dag för mig. Jag trodde att den skulle bli klart sådär eftersom den inleddes med rejält magont (som fortfarande sitter i litegranna), men det har varit riktigt bra. Inledde jobbdagen med en permanent som blev så fin så och sedan så var det ytterst sparsamt med klippningar. Dom jag tog hand om idag var dock väldigt trevliga! En av dem frågade till och med efter mitt namn, för att kunna be om mig nästa gång hon kommer till oss! Sådant vämer något otroligt.

Sedan fungerade allt väldigt bra med Regina, synd att hon är så ledsen över flytten bara. Hoppas för hennes skull att det går riktigt bra för dem i Borås! Om det är någon som läser som bor i Borås så kommer det snart att öppna en ny salong där. Gå dit, Regina är superduktig. Lite halvdan på svenskan, men grym som frisör!

Jag känner nu att jag börjar bli torr i ögonen, har idag använt linser för första gången på typ.. jättelänge. Skönt är det! Har lagt mig till med ett litet tic sedan jag köpte nya glasögonen, att jag alltid petar upp dom en bit på näsan. Men, det går ju inte riktigt med linserna faktiskt. Skönt att variera sig, nu när jag dessutom har två par olika glasögon att välja på. Och med linserna kom ett litet pack med prover på färgade endagslinser... funderar på att testa dom bruna på julafton, för att hedra Jesus. Eller något.

Annars vet jag inte vad för intressant jag kan skriva... jag har ägnat en stund ikväll åt att betala räkningar för RAMP's räkning och att skriva lite julkort till blandade folk. Kommer bli ett antal i år, men det gör ingenting. Ger man inget kan man inget få och lite roligare post än räkningar välkomnar jag väldigt mycket.

Idag är det två veckor till julafton och alla mina julklappar är färdiginköpta, de ska bara slås in. Är faktiskt väldigt nöjd med vad jag lyckats åstadkomma! Nu kan vi bara hoppas att min familj stämmer in i min glädje.

Och till en ledsen pojk jag känner lite, the sun will come out tomorrow... Vill du så kan jag sjunga den för dig! ;)

Godnatt!

Normal, jag?

Det är inte så mycket. Det är en plastgran med lite fådda julkulor (jag har inte köpt någonting av det själv, haha) och en ljusstake i fönstret. Men det känns ganska ballt faktiskt. Notera julbocken också!

Vad vi människor ägnar oss åt lekar hela tiden. Nu tänker jag ju främst på i kärlek, förstås. Detta gissel som aldrig lämnar en i fred, även om man så önskar. Jag skulle faktiskt vilja kunna stänga av alla tankar på kärlek, killar och möjligheter. Bara radera den biten ur mitt liv. Men det går inte. För jag är en romantisk liten fjolla och jag tror på kärlek!

Men alla lekar och spel. Det är sällan någon som rakt ut säger till någon att "du, jag är intresserad av dig." Det ska alltid vara en massa annat snack, verka coola inför varandra osv. För det är ju så hemskt att erkänna att man är intresserad av någon som sedan inte är det tillbaka, det är ju skämmigt! Sedan vill man inte vara för på, för då försvinner en del spänning...

Och jag vet ju att jag är precis likadan! Det är jätteknasigt.

Det var nog allt för nu. Mina tankar är minst sagt luddiga och jag känner mig lite småirriterad.

Jag är som sagt för tillfället hemma hos mina föräldrar i Hovmantorp och det är faktiskt väldigt skönt. Här är julpyntat och fint, mina kära föräldrar går runt och är så glada och snälla, och mina syskon likaså. Mamsen haltar runt med sin pjäxa (hon har ganska nyligen opererat foten) och pappa går och myser och ler som en sol när man pratar om hans nya bil. Rickard vill ständigt tro att det är en dag mer än vad det är (han fyller ju år på onsdag, den 12'e) och Sandra är precis som vanligt.

Det här är nog de första julkänslorna jag fått i år, har ju inte jylpyntat någonting hemma hos mig själv ännu... jag och mamma ska baka lite julgodis senare, och snart ska jag och syrran till stallet och hälsa på hästarna och katterna (som var kattungar senast jag var därute, haha). Får nog sjunga lite julsånger med syrran sen, om hon spelar.  Nu är jag faktiskt riktigt sugen på julen, med allt vad det innebär. Har hittat bra julklappar till alla, det mesta ska bara slås in.

Nu ska jag göra något riktigt trevligt! Återkommer senare med ett intressantare inlägg.

... behöver ljudet av ett annat hjärta...

Usch, så mycket smärta och ledsamheter kring mig. Så många som är ledsna, sårade, förvirrade och bara.. nere. Jag är i en strömvivel av krossade hjärtan, bittra tankar och orkeslöshet. Känner att jag inte är till någon som helst hjälp heller, bara nickar och håller med och försöker stötta i det tysta. Egentligen skulle jag bara vilja ta alla som är ledsna, hålla om dom och ge lite värme! Alla vet ju hur det känns att känna av ett brustet hjärta på riktigt, vidrigare känsla finns antagligen inte att få här i världen. Kan inte låta bli att fundera över tomheten och kylan i bröstet som infann sig direkt efter att det tagit slut med Joakim, så fort vi lagt på telefonen och man bara.. grät. Grät, grät och ville dö. Det fanns ju en viss lättnad, för efter det slutgiltiga beslutet har ju en massa jobbiga saker redan passerat. Men, fortfarande... en så hemsk känsla, och man känner sig ensammast och tommast i världen. Som om någon fyllt en med äckligt kall slemmig... ja, nånting, som bara känns i hela kroppen.

Nej, fy. Mina kära, älskade vänner, jag önskar somsagt att jag kunde göra mer för er. Men, jag FINNS HÄR! Kanske inte IRL för alla, men jag tänker på er och skickar så mycket omtanke och mentala kramar jag bara kan. Man kan inte göra allt, men alla kan göra något. Tror på något sätt att mitt kall i världen kanske är att finnas för andra.. men vad vet jag.

Efter regn kommer sol, glöm inte det.

The sun will come out tomorrow,
bet your bottom dollar that tomorrow, there'll be sun!



Och mitt eget liv på den här fronten? Stiltje. Varken höga toppar eller djupa dalar och för stunden är det nog precis vad mitt hjärta behöver. Men drömma kommer jag alltid göra och en vacker dag kommer min prins ridande på en vit häst. Så måste det vara.

Idag klippte jag en kille här i Gislaved som är ambulansförare. Vi pratade lite om hans arbete och om lite av varje, han var jättetrevlig och frisyren var lite pillig, så jag stod gärna och pillade en liten extra stund med honom. Jag kände mig tvungen så jag frågade hur sjutton man klarar av att komma till en olycksplats och hantera någon som är riktigt, riktigt skadad. Men han var bara så himla skön och svarade att "ja, men det är ju värre om någon är väldigt skadad och fortfarande lever än någon som är väldigt skadad och död. En som är död är ju inget att göra åt." Sedan pratade vi mer om lite av varje, ungar som tagit droger som dom får ta hand om och annat roligt. De är verkligen hjältar på riktigt!

Blir jag någon gång riktigt skadad hoppas jag att de som ska ta hand om mig är lika trevliga och lugna som han idag.

Självklart har jag nu åkt på det oundvikliga. Jag har blivit sjuk. Helt igenomtäppt i näsan, sliten i halsen och dessutom sådär trött man blir när kroppen får stryk... Underbart. Sitter här i soffan och känner mest att jag INTE har lust att gå och jobba. Får nog packa med mig ett gäng näsdukar idag och sedan gå och köpa nässpray. Aaaargh, jag vill inte vara sjuk!

Men det kanske trots allt inte är en konstigt. Man har trots allt umgåtts med en jäkla massa människor i en hel vecka och då blir det ju bakterier som byts. Nu menar jag inte på något speciellt snuskigt sätt, men jag tror att alla förstår iaf. Det är som barn som precis börjat på dagis!

Aaatjo!

Uuuuh... nej, fy, Hoppas att det går över fort. Lär vara dödssjuk nu i helgen när jag ska hem.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article1401995.ab

Fick ett sms från mitt ex Marcus förut. "Det är en kollega som blivit skottskadad på P4, tänkte bara säga att jag inte är inblandad. Kram."

Först en stund senare gick vidden av det hela in i mitt huvud. Vilken otroligt glädje och lättnad att jag faktiskt fick det där smset. Jag undrar hur jag reagerat om jag inte hört något, kommit hem och förmodligen sett artikeln... utan att veta om det var Marcus som råkat illa ut eller inte. Nej, fy! Vi människor är verkligen så otroligt sårbara, så små i något så ofantligt stort. Just nu går mina tankar till killens föräldrar, han kan inte ha varit speciellt mycket äldre än mig och hade hela livet framför mig. Jag vet vad jag tyckte när Marcus sagt att han sökt till NBG*, undrar just vad hans familj känner nu...

Det militära är inte en lek. Oftast framhävs lumpen av många som gjort det mest som en lekpark där man fått smälla av en massa dyr ammunition och klä sig i grönt. Men när verkligheten faktiskt slår till då, som i det här fallet? De stora, kaxiga killarna som annars är stenhårda kallas till krismöten, antagligen sitter de där alla nu och sörjer sin kamrat som precis vilka som helst... Vid sådana här tillfällen så skär det i mig av smärta och av ren ilska! Varför ska världen tvunget vara så otroligt orättvis ibland? Jag förstår inte! Och sedan kommer religiösa människor och säger att Gud är stor. Vart är Gud i det här fallet?

*Nordic Battle Group

Nu kände jag dig inte vännen... Men vila i frid.

Jag måste säga att jag är lite förvirrad. Sedan i måndags och igår har tre par jag känner beslutat sig för att göra slut. Fia och Anders fick jag reda på igår, Mårten och Millen i måndags och så var Kim deppig i måndags. Först igår fick jag reda på att det är slut mellan honom och hans flickvän. Så, tre par under ca 48 timmar. Borde det inte vara nu i jultider som man vill ha sin pojkvän/flickvän att mysa med? Jag skulle älska att ha en pojkvän nu, men jag tänker inte ge mig in i något som riskerar mitt hjärtas hälsa.


Jag tycker synd om er mina vänner, hoppas att det är i varje fall är okej med er.

Alla ni som hatar julen, se hit!

Hur kan man hata detta?



Dom jäklarna jäste t.om!

Jag är så duktig. <3 lussebullar

1. Ta reda på vad du vill. Färg, klippning, slutresultat.
2. Ta med en bild på hur du vill se ut.
3. Var på gott humör.
4. Ha gott om tid.
5. Kommer du sent, RING så fort du vet att du blir sen.
6. Lita på frisören, han/hon skulle inte stå där om han/hon inte vet vad han/hon pysslar med.
7. Slappna av.
8. Upplys frisören om ditt hårs små egenheter, han/hon är inte tankeläsare.
9. Och sist men inte minst... VAR FRÄSCH!! Har du mjäll, se till att tvätta håret INNAN eller be att frisören göra det åt dig. Vi är också människor och har (i allra högsta grad) ett utvecklat luktsinne.