Mi-parti struthätta

Igår fick jag ett ryck. Jag ville sy en struthätta av spilltyger. Och det gjorde jag. Tanken är att den ska gå att trä över huvudet när jag har slöja på mig och den är därför ganska rymlig. Den är den enklaste jag sytt på länge, inget foder och inga knappar! Men jag måste erkänna att jag gillar den skarpt. 
 
 

Mer nålbundet till kompisar

Jag tillhör skaran som lider lite av att se vanliga raggsockor/strumpor på lajvare med i övrigt schysst utrustning. När jag lärt känna Robin och Maria som arrangerar KH (Krigshjärta, populär lajvkampanj) har jag noterat att de inte haft jättekul grejer på fötterna. Detta måste vi råda bot på. Pimp my KH-arr liksom!
 
Till Robin valde jag ett grått ofärgat ullgarn som fick sällskap av gult, vitt och ljusblått garn. Marias fick bli bruna och vita med broderade ränder i ljusgult och ljuslila. Såhär blev resultaten!
 
 
 
De röda hjärtana på Robins strumpor är tänkta att matcha hans codpiece han har till en av sina knektdräkter. Så tro inget annat. :P

Lila cotehardie några år senare.

2010 sydde jag min första helt handsydda klänning; en lila/vinröd cotehardie med knappar i ärmar och mitt fram, mina första seriösa knapphål. Och, det syntes. Den är fodrad med grönt lille och jag hade matchat med knapphål sydda med grönt garn. Väldigt tjusigt, inte. 
 
Klänningen är sydd efter instruktionerna på la cotte simple, och minst sagt tight. Första gången jag använde den på ett lajv bkev jag knockad och när jag gracilt föll till marken spräckte jag tyget i ärmhålan. Trodde att den var för tight för att jag skulle kunna komma i den igen. Dock visade det sig att jag visst kunde ha den och då renoverade jag den, fixade nya knapphål fram och lite annat småpyssel. Fick skarva dit en ny bit tyg mitt fram, men eftersom den ändå inte är korrekt tyckte jag att det är okej. De nya knapphålen är sydda med rosa, entrådigt ullgarn. 
 
Idag tog min lillebror Rickard några bilder åt mig, dels till en grupp på Facebook och dels som dokumentation här på bloggen. Så, håll till godo! Lila klänning, version 2!
 
 
På bilderna bär jag också min vita särk sydd av linnelakan, bältet med spännet som Roger gjutit, bältesväskan med fågeln, birgittahätta, vitt halvcirkeldok i hampa samt slutligen den rosa hättan som ännu ej fått sina knappar. Lite prylar har man allt!

Varför du borde testa att sy dina medeltids- och lajvkläder för hand.

Ja, jag vet. Handsömnad används ju väldigt sällan idag och det kan vi tacka den fantastiska uppfinningen symaskinen för. Den har sedan den uppfanns på slutet av 1700-talet revolutionerat sättet på vilket vi kan framställa och massproducera kläder, med resultat att det aldrig varit så billigt att köpa färdiga kläder som idag.

Men nu pratar vi inte moderna, vanliga kläder. Vi pratar genomarbetade, personligt designade och inprovade plagg i fantastiska material som ylle, linne, hampa och kanske sammet. Kläder som vi använder oss av för att skapa en bild utöver det vanliga.

Och ja, jag vet också hur man ser på handsömnad när man mestadels syr på maskin. Det tar tid. Mycket tid. Det kanske inte blir lika exakt prydliga stygn som en symaskin syr. Och det är väl svårare att sy hållbart för hand än med maskin? Eller?

 

 Handgjorda synålar till vänster, moderna synålar till höger.

Jag vill hävda nej. Och det här är anledningarna till att du åtminstone borde prova att sy dina kläder för hand.

·      Det är (givetvis) mer rätt, framför allt på historiska plagg och det är väldigt skönt att slippa oroa sig för att insidan av ens kjortel syns när man exempelvis brottas på värdshusgolvet. Många kör på devisen att syns det inte, så finns det inte. Men då får man allt se till att det verkligen inte syns.

·      Det är socialare och mer lättillgängligt att börja med. Att ha en korg med sömnad, nål, tråd och vax bredvid soffan att plocka fram när en liten stund finns är lättare än att dessutom dra fram en symaskin. Handsömnad låter ju ingenting så därför är det lättare att ha ett samtal när man syr tillsammans, att slötitta på film samtidigt (syfilm: en film man sett tillräckligt många gånger för att inte behöva titta på allt för att hänga med och som man ändå gärna ser om, historiska filmer brukar passa extra bra för just sömnad av historiska plagg). Man kan dessutom arbeta med sitt hantverk om man ska åka långt i bil (givetvis om någon annan kör!), tåg eller buss och på så vis få tiden att gå fortare. Du kan även arbeta med det på ett event, en marknad eller ett lajv.

·      Det är mer hållbart. Japp, I said it. Syr du din yllekjortel med vaxad lintråd med efterstygn eller en blandning av förstygn och efterstygn så är varje stygn en säkerhet i sig själv, medan en symaskinssöm är två långa trådar som löper om varandra, går det av så repas lätt en lång bit upp. Försök förresten gärna jämföra genom att slita av en modern, vanlig sytråd och en lintråd. Vilket håller bäst? Om du dessutom fäller sömmarna så kommer plagget att få en mycket snyggare och proffsigare finish som gör mycket för plaggets helhet (och hållbarhet!). Sicksack behövs verkligen inte egentligen.

·      Det gör ingenting om stygnen syns eller är ojämna. Det är nämligen helt okej! Fynd från medeltiden har visat att det finns allt från perfekta, minimala stygn till slarvig, hafsig sömnad som ser ut att ha varit sytt av en enhänt person med parkinson. Oroa dig inte, du är inte och kommer aldrig vara sämst på att sy för hand.

 

 Efterstygn med lintråd på ylletyg
Förstygn med lintråd på ylletyg.
 
 

Så, kan du tänka dig att testa? Här kommer i så fall mina tips för att komma igång med handsömnad av lajv- och historiska plagg!

·      Skaffa syvax (finns på nästan alla vanliga inköpsställen av lämpliga tyger; Medeltidsmode, Handelsgillet, Historiska Kompaniet etc) och var noga med att alltid vaxa tråden du syr med.

·      Lintråd finns i massa tjocklekar, från jättetunn till exempelvis huvuddukar och slöjor, till mitt emellan för yllesömnad och ännu grövre för skosömnad. Jag rekommenderar att du använder blekt eller oblekt lintråd till alla dina käder om du inte hittar lämplig yllesytråd eller sysilke i rätt färg. Färgad linnetråd tycker jag bör undvikas. Det gör inget om ett vitt eller oblekt stygn syns igenom på din dräkt.

·      Tråckla ihop dina kläder med långa förstygn med en vanlig sytråd i någon skarpt avvikande färg innan du syr ihop på riktigt. Då kan du testa hur det sitter innan du syr, handsöm håller bättre och är därför mycket jobbigare (och tråkigare!) att sprätta upp. Efter att du är klar med plagget är det lätt att ta bort tråckeltråden.

·      Se till att börja med något mindre. Ett par brokor, en kvejf, en fru- eller struthätta, knähosor, en bältesväska etc är rätt lagom att testa med först.

·      Det viktigaste: STRESSA INTE. Tänk inte att du ska sy en klänning på en dag, se det som ett projekt som får ta den tiden det tar. Vissa rekommenderar att man ska sy sommarkläder på vintern och vinterkläder på sommaren, det är inte en helt dum idé.

·      Fråga någon som är duktig på handsömnad om du är osäker! Vi är många som gärna hjälper till.

 

       
 

 
Knäppning fram, fram och baksida av denna, på en cotehardie åt en man. 

 

På den fantastiska bloggen Som När Det Begav Sig (därifrån har jag lånat bilderna på nålarna och sömmarna ovan) finns mycket bra beskrivningar på hur du gör för att komma igång med din handsömnad, scrolla ner på länken nedan och läs under Sömnad. Lycka till!

 http://somnardetbegavsig.blogspot.se/p/innehall.html

 

 (Och, givetvis är det så att om du verkligen inte gillar det så kan du återgå till maskinsömnad. Men du har åtminstone testat.)


(Att avsky) skosömnad

Helt ärligt är jag mkt avigt inställd till läderarbete. Det kräver så mycket planering, förarbete och det går inte att bara ändra sig halvvägs. Syla måste man göra först och prata i inte om fingrarnas smärta... Fy. 
 
Nu har jag i alla fall råkat ut för någon slags inspiration och fortsatte idag med mina påbörjade skor. Min make har haft vänligheten att syla hål i sulorna åt mig, så det tyngsta jobbet är klart. Men ändå är det ingen dans på rosor. 
 
Men, de SKA bli klara. Och, de måste. Mina gamla dog nämligen utlåningsdöden i fjol. Suck. 
 
Nu är snart ena redi för vändning, har sytt en del sedan bilden togs. Mina fingertoppar tackar mig. Inte. 
 
Blir nog trots allt frontsnörda lågskor... Varför bryta ett vinnande koncept?!

Ekenäs Riddarspel och utvärdering av amning i medeltidsgear

Ja, som planerat åkte vi till Ekenäs i lördags, Jack och jag. Han skötte sig exemplariskt och sov gott nästan hela tiden, på plats i en korg vi fått låna av Karin och Ludde och däremellan i famnen på Carnismedlemmar som ville ha lite bebisgos. Duktig lillgrabb. 
 
Kort angående småbarns kläder; jag hade sytt en linneskjorta, en hätta och en kolt till lilleman, sedan hade vi nålbundna sockar som Martina gjort till Peggy och en kvejf. Det är nu ganska tydligt för mig varför man lindade spädbarn på medeltiden, för en såndär liten kolt vill bara glida upp hela tiden. Bara mitt moderna sinne som tycker att det känns fel att de inte ska kunna röra sig ordentligt. 
 
Tyget kommer ifrån Handelsgillet, en stuvbit av gul tuskaft. 
 
Nåja, till amningsfrågan. Jag hade på mig badsärken och den bruna, frontsnörda kjorteln samt en kortärmad, framknäppt surcot. Tanken var alltså att när avkomman ville äta knäppa upp, snöra upp och sist dra badsärken åt sidan så att det bara var att hiva fram mjölkbehållaren. Och det funkade bra. Det enda att anmärka på är att när en liten är hungrig tar det lååång tid att knäppa och snöra upp klänningarna. Utöver det, klockrent. Kan också rekommendera att ha med en massa linnetrasor, brukar alltid ha en trasa på bebisens axel/under hakan vid amning för att undvika spill och kladd. 
 
Bild tagen av Andrea!

Att amma i medeltidsdräkt

 Jag har för ca en månad sedan fått mitt andra barn, en liten gosse. Hipp hurra! Mkt glad och snäll liten filur. Om två veckor ungefär ska vi nog åka med resten av Carnis till Ekenäs Riddarspel och jag har nu börjat se över hur jag ska bära mig åt för att kunna amma i dräkt. 
 
När stora tjejen var nyfödd började jag sy på min bruna klänning, passandes en kropp som hade ett par kilon för mkt och med snörning fram för att kunna amma i den. Nu användes den aldrig till det ändamålet, men idag är jag tacksam att jag sydde en så bra klänning då. Den passar nämligen bra nu. Så, snörd klänning är ett givet val. Men särk då? Sara som driver den utmärkta bloggen "som när det begav sig" har en del bra tips; sprätta upp särken i sidorna eller klippa sk. amningsslitsar. Jag gillar dock inte att klippa och sprätta i mina kläder, så jag började fundera. Vilken särk kan jag ge mig på. 
 
Då slog det mig. Den tjeckiska badsärken. Den har inte passat bra sedqn innqn jag fick min dotter (brösten ändras mycket vid graviditet och amning) så den kunde jag gott klippa lite i. Eller iaf sprätta. Klänningen över har en formande effekt så det gör inget om den ser dum ut på bara den. Springa runt i bara linkläder gör man ju inte ändå. Så, såhär kan en amningsvänlig outfit för sommarbruk se ut och fungera! Och notera den helt korrekta dåliga hållningen och putmagen!
 
 
 
 

Bältesväska

Har länge funderat på att göra något mer avancerat att ha som bältesväska och till slut föll alla delar på plats. 
 
Motivet är inspirerat av en bonad från (troligen) tidigt 1400-tal, bilden hittade jag i "Medeltidens ABC". 
 De svarta fåglarna gillade jag och gjorde en enklare kopia av, med lite färre detaljer etc. Därefter klippte jag ut siluetten i ett brunt ylletyg och lade ett blått tyg bakom. Det syddes sedan ihop med grönt ullgarn. 
 
Väskan är fodrad med blekt linnetyg och kanterna är sydda med en slags flätkantningsteknik som man kan lära sig här: http://m-silkwork.blogspot.be/2007/04/finishing-seams-of-14th15th-century_29.html?m=1
 
Och det färdiga resultatet!
 
 
 
 
 
Jag är nöjd med resultatet om än (som vanligt) inte jättenöjd! Kantningen gjorde mycket för den färdiga känslan, det ska jag använda mig av på fler saker!

Rosa hätta, steg 1

Jag tjatade för länge sedan om ett rosa tyg inköpt i Visby 2011 och innan lajvet bestämde jag mig för att snabbt sy en enkel hätta i det. 
Den består av fyra delar (plus foder): höger och vänstersida plus en kil på vardera axeln. Testade att sätta i kilarna på samma sätt som jag gjorde på ett par hosor baserade på Londonfyndshosor, en omlottteknik som funkade mkt väl för ändamålet. 
 
Fodrade gjorde jag med ett ganska tunt, mjukt ylletyg som drar åt lilabrunt, det är alltså en hätta i lila och rosa vi pratar om... Karamellen Petra!
 
 
 
Insidan kilen
 
Utsidan kilen
Hättan som den såg ut på lajvet på en tufsig arrangör (jag) :)
Jag gillar den här! Ihop med min blåa kjortel så kommer jag se ut som en hel godispåse! 
 
Den ska få knappar och knapphål och en liten flätad kant nedtill tror jag. När jag får tummen ur. 
 

Nålbundna strumpor till en viking

Min vän H är insyltad i vikingeriet och eftersom jag just nu tar alla omvägar jag kan kring att ta tag i min påbörjade, helt framknäppta överkjortel så bestämde jag mig häromdagen för att ge honom en liten present. 
 
Mitt standardgarn Shepard's own chunky åkte fram ihop med nålbindningsnålen. Eftersom karln ifråga bara har 1-2 storlekar större fötter än mig så funkade det att göra dem lite för stora för mig bara. 
 
De är bundna med två maskor bakom tummen och jag började den här gången med skaftet. Oftast har jag börjat med tån vilket har resulterat i att flera par blivit för långa i tån. Dessa blev riktigt bra, om jag får säga det själv. 
 
 
 
 
Ska snart försöka få till ett inlägg om min nya, rosa hätta också!

Liten lajv-sneakpeak

Om några veckor ska jag iväg till Pegas lajvområde och arrangera ett litet lajv. Såhär tänkte jag se ut, i min roll som värdshusvärdinna. Särk, blå kjortel, en röd 1400-talsöverklänning (avskuren i midjan) som jag lånat av Febe, förkläde, birgittahätta, fruhätta, hosor, skor, patinor. Insåg dock vid fotograferingen att det är KALLT ute såhär års, så det bllir nog även den bruna knäppta hättan och nålbundna vantar och strumpor. Brrrr. Är det inte sommar snart? (Fast, då lär man klaga på att det är varmt med ylle istället...)


 
 

För tiotusende gången...

... kommer här, mest för mig själv, en lista på påbörjade projekt och projekt som jag vill ta tag i;
 
Saker att göra klart/laga

  • Balklänning i renässansmodell
  • Nålbundna sockar åtminstone knälånga
  • Skor 
  • Läderremmar på patinorna (gick sönder i Visby sommaren 2011)
 
Saker på min "ta tag i"-lista
  • Överklänning/houppelade i naturvitt ylle
  • En ny slöja och kanske ett haklin
  • Knähosor med lädersula 

Sammetsbalklänning

 Ja, nu när jag redan påbörjat min resa upp ur världens (nåja) längsta bloggpaus kan jag lika gärna skriva en rad om ett annat projekt som inte har med medeltiden att göra. Skrev i förra inlägg om den; min röda sammetsklänning med inspiration av italiensk renässans. Jag kom över en massa sammet väldigt billigt i höstas och tänkte ge mig på att göra en dräkt per århundrade mellan år 1000 och 1900 typ. Sedan hur exakt det blir vet jag inte, men planen är att göra någorlunda schyssta replikor av målningar etc.
 
Märk dock att det här inte är min 1500-talsklänning, mestadels ett fantasipåhitt. När jag sedan syr på riktigt kommer jag dock titta på den här bilden. 
 
 
 
Tycker den är lagom avancerad och verkligen jättefin. Egentligen ville jag köpa ett rödare sammetstyg, men det fanns inte så då fick det bli mer åt det vinröda hållet. Men det gör ju ingenting.
 
Såhär ser mitt hittepåprojekt ut än så länge:
 
 
Lite dålig bild, och kjolen ligger rätt dåligt på underkjolen (fick lära mig att det heter "styvkjol"), så det får nog bli en till kjol emellan, om jag hinner och orkar. Livet ska snöras, men jag struntar nog i långa ärmar tror jag. Det får bli en vit blus med hellånga ärmar iaf. Och kanske lite mer urringat än vad som är korrekt, det är ju trots allt tänkt att vara lite modernare. Nu behöver jag sy en höftrulle, en blus somsagt samt fålla lite här och var. Men det är inte SÅ mycket kvar. Skönt.
 
 

Ett äventyr i annan tid

Åh, jag har ju helt glömt bort. I höstas så blev jag hastigt och lustigt (nåja, åtminstone lite) inkastad i ett 20-talslajv och då ägnade jag en del tid åt att sy något som ska likna en 20-talsoutfit. Mästerverket syddes i någon form av satinbalklänningsslirv, vackert mörkgrönt, och med svarta detaljer. Modet som rådde på 20-talet var som bekant ganska raka former, dvs. inte alls jag efter en graviditet. Men, det får gå ändå, tänkte jag.
 
Klänningen jag sydde var av enklast möjliga modell; livet bestod av fyra raka delar (två fram och två bak) och kjolen var en kvadrat med hål i mitten, så att det blev en flikig effekt. Utöver detta satte jag en svart spets i v-ringningen, ett svart brett resårband och en stor satinrosett på höften och matchade sedan med svarta långa handskar, flera rader med pärlshalsband (tack Febe för lånet), rävboa (tack Febe igen) och världens skönaste svarta pumps med rem över foten. Huvudbonaden byggdes av ett smalt resåraktigt band, mer av den svarta spetsen, pärlor och några påfågelfjädrar. Dekadens, helt enkelt 
 
Den här bilden tog Pär när jag testade hår och smink, sminket blev bra men inte håret... Som synes på den stora bilden längst upp, som är från lajvet. Den är tagen av en utmärkt fotograf, Franz Feldmanis!
 

Slutligen; Brun klänning, färdig!

Sådär, äntligen har jag fått tummen ur och gjort färdigt den bruna klänningen jag lade upp en sneak peak på. Som vanligt jobbar jag bäst när jag har flera projekt på gång (när jag syr på det ena blir jag less och då känns det andra lättare... en mästare på undanflykter med andra ord.)
 
Nåja, den här klänningen är gjord efter nästan samma princip som min gråa klänning (den som man kan titta på här); två stycken fram, ett enda stycke bak (istället för två), fyra kilar och två ärmdelar. Som jag skrev om i mitt förra inlägg så har den femton knappar i var ärm, ungefär till armbågen och tio snörhål på varje sida från mittkilen fram och uppåt. Snörhål och knapphål är förstärkta med en remsa oblekt linne.
 
 
 
På bilden bär jag min vita underklänning under klänningen, och den får plats helt okej. Dock är inte den tillräckligt urringad i förhållande till den bruna klänningen. Passformen är numera helt okej, efter mycket justeringar. Den går nog till och med att jobba i! Tack och lov. Jag har lagt alldeles för mycket arbete på den för att inte kunna använda den. En liten sur grej dock; jag kan utan problem få på och av mig den utan att snöra upp. Slöseri med arbete. Men nyttigt att ha gjort.
 
Så, färdig. Skönt. Och så, till det historiska. Den här modellen på klänning är vanlig i den här perioden (slutet 1300-tal, början 1400). T.ex kan man titta på den här bilden på sidan som heter Roman de la Rose; LouisXV heter boken man kan titta i. Sidan 164. Det är ett franskt manuskript ifrån 1405 om någon undrar. 
 
 
Själv kan jag inte avgöra riktigt hur jag tolkar bilden ovan. Precis mitt fram på klänningen syns en mörkare rand som jag kan bestämma mig för om det är en öppning där som kan antas är snörd, eller om det bara är konstnären som har skuggat på det viset. 
 
Mitt andra projekt som ligger och skaver just nu är en renässansinspirerad balklänning inför en frackfest Carnis ska ha efter föreningens årsmöte i mars. Den är i rött bomullssammet, spännande va?! Ingenting jag brukar sy, men kul blir det med största sannolikhet.
 
Sådär. Det var på tiden att jag bröt bloggtystnaden.
 

RSS 2.0