Har hon slutat blogga, eller?

Nej, det har jag inte. Men det kan kanske tyckas att det är ditåt det bärgar, eftersom jag nu inte har skrivit ett inlägg på nästan en månad. Varför? Jo, det är Bredbandsbolagets fel. Jag brukade alltid blogga morgnar och kvällar förut, i Kungälv, och det finns ingen möjlighet till det nu. För BBB har inte lyckats installera mitt bredband ännu. Damn them! Men efter lite tjat (de lär tycka att jag är ett stort pain in the ass) så kommer jag med lite tur få det intallerat någon gång i nästa vecka.

Nu sitter jag i skolan, väntar på en av dagens två lektioner. Vokalensamble. Långt, krånligt begrepp för vad det egentligen är. Kör. Jag är ganska dålig på körsång och börjar bli minst sagt risig i halsen (måste börja ta sånglektioner snart igen) så det är kanske inte min favoritsak att ägna mig åt, dock är det en av två gånger i veckan som jag träffar hela min klass. Som för övrigt är en fantastiskt trevlig klass. Alla är glada och snälla, vill väl och är duktiga musiker. Glad blir man. Och vi har otroligt bra lärare, framför allt vår klassföreståndare är sagolik. Och pianoläraren är superrolig. Och min musikproduktionslärare Patrik är en pärla också! Så, sammanfattat är skolan väldigt trevlig.

Vad händer annars då? Jo, symöten måndagskvällar, SCA-fighting tisdagskvällar och slöjd på onsdagskvällar. Dessutom plugg på dagarna, och däremellan försöker jag hinna med att fixa hemma, röra på mig litegrann, ta stallet och så vidare. Pär är på väg ned också, så snart har jag en sambo igen (woho!) och då lär han klaga över at tjag är borta mycket. Det får bli ett senare problem, att hinina få ordning.

Och så har jag jobbat litegrann, dels i en butik inne i stan och dels hos Febe i Strömbergshyttan. Lite timmar i månaden gör gott i kassan.

Snart är lägenheten färdiginflyttad i också, och då ska jag börja med min rad inflyttningsfester. Lär ju få bli en hög olika, eftersom mina olika bekantskretsar är, just, olika. Ser fram emot det i vart fall!

Det fick vara en tillräcklig sammanfattning för idag. Kort sagt, allt är bra även om det är mycket som händer. Jag är glad att jag flyttade ner igen.

Mindervärdeskomplex?

Igår började jag skolan. Det är i sig väldigt trevligt, men väl på plats började jag såsmåningom känna att jag inte platsade, att jag inte är tillräckligt bra för att gå i en sådan klass som den jag går i nu. Men, det är väl bara mitt eget självförtroende som spökar. Varför ska det vara så jäkla svårt att tro på sig själv? Men, med lite tur så ordnar det upp sig fortast möjligt. Orkar inte krisa så som jag gjorde i fjol igen, trodde att jag hade någon slags självkänsla nu. Kan man glömma bort sådant, eller är det en färskvara kanske?

Ska dock bli mycket spännande att se hur det känns idag, kanske var det mest utmattning efter gårdagens alla intryck som spökade igår. Vi får se.

Ikväll blir det SCA med grabbarna grus igen, win. Det är verkligen ett skönt sätt att få utlopp för aggressioner, och jag trivs ju bra med killarna. Det är för övrigt en bra sak med klassen; många killar. Har nästan lättare för att trivas då, ibland undrar jag om jag egentligen kanske är kille trots allt... haha.

Så, huvud rensat för idag. Låt se vad som händer härnäst.

Att tycka om en liten hårig limpa

För ungefär två och ett halvt år sedan (finns att beskåda här) fick jag ett litet solsken i mitt liv. Mitt lilla marsvin Fido, ärvd kanske man kan säga. Hon tillhörde innan dess ett ragg-ish till mig, och hans familj. Men killen ifråga utvecklade en allergi, och jag blev tillfrågad om jag kunde ta hand om Fido ett tag, bara för att se om han blev bättre. Vilket han blev. Så där satt jag, med mitt lilla svin. Och på en gång nästan märkte jag att den fröken var något utöver det vanliga. På luncherna när jag smet hem från jobbet för att titta till henne och äta, så hälsade hon mig alltid ljudligt, och satte sig och åt samtidigt som jag gjorde det. Att ett litet djur kan ha så stor personlighet faschinerade mig och jag började läsa på om dem.

Efter inte speciellt lång tid på diverse marsvinssidor på Internet lärde jag mig att marsvin helst inte ska hållas ensamma, utan allra minst i par. Och när jag ett tag därefter blev tillsammans med Pär (japp, Fido var före honom!) så hittade jag ett ställe, Eragons i Göteborg, som hade omplacering för marsvin. Så, där fanns det en liten vän till Fido, Linn. Tyvärr avlivades hon fram på hösten, till följd av de otäcka tandproblem som ganska ofta drabbar tammarsvin som får för lite hö.





Boris

Då var Fido ensam igen. Och när jag begav mig till Eragons igen fick jag med mig två marsvin till hem, Ipren och Boris. Den sistnämnde en kastrerad hanne, som dog i buren ungefär ett halvår senare. Och vad gör Petra då? Jo, hon åker tillbaka till Eragons och kommer hem med två små flickor till, Rosa och Gullan.



Nu har det sett ut så ganska länge, min flock har bestått av mina fyra små flickor som visserligen bråkat lite sinsemellan, men som allt som oftast är så himla roliga att jag bara älskar dem.

Idag ska jag till veterinären med Fido. Jag har börjat misstänka någon form av urinsten, eller kanske en kass urinvägsinflammation, och jag kan inte blunda för det längre. Risken är, som alltid när ett djur inte är helt hundra, att jag i eftermiddag måste ta beslutet att låta henne somna in och det känns ganska pissigt. Hon har hela tiden varit så himla underbar och framför allt unik, så jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Hon är ju lite till åren kommer numera, och jag vet inte om jag skulle utsätta henne för en plågsam och stressande operation, med narkos som för smådjur är jättefarligt.


fr.v. Fido, Gullan, Rosa och Ipren



Så just nu sitter jag mest här, med Fido i en handduk på magen, och minns en massa fint. Hoppas innerligt att det inte ska vara slut här, eller ens någonsin. Men det är priset man betalar för att ha djur, att vara den som får ta det jobbiga beslutet. Vill uppmana alla därute att alltid, alltid försöka sätta djuren i första rummet, de lever enbart för oss.


Mitt lilla hjärta...


Att ha begränsad frihet

Den här sommaren har verkligen slagit många rekord redan. Rekord i genomförda saker (resa till Skåne, lajv, Blekingetrippar, gatumusikantsaker i Karlshamn osv), rekord i vackert väder, rekord i sjuk häst, rekord i lärdomar. T.ex hur man studerar en kurs på distans. Dessutom rekord i hantverksengagemang. Jag har gett mig sjutton på att gå med i Carnis, något jag för ett år sedan trodde var omöjligt. De är ganska mycket tuffare och kan mer än i stort sett alla som jag någonsin träffat i medeltidssvängen.

Dessutom har mina musikerdrömmar förändrats, inte förminskats. Bara förändrats.

Tack och lov finns det saker jag lärt mig uppskatta mer än någonsin. Eller, personer kanske. Pär. Mamma. Febe. Min familj i stort, alltså.

En del av mig känner sig stabil, med fötterna på jorden, och har blicken fäst i horisonten, på väg mot nya äventyr. Andra funderar, tvekar, bekymrar sig. Kanske går jag rakare i ryggen än förut, kanske inte.

Jag har i alla fall insett vad frihet är. Frihet är att vara sin egen, men att ändå ha förpliktelser gentemot andra. I min värld iaf.

Ett flummigt inlägg, men jag måste rensa huvudet. Idag har verkligen varit en dag för eftertanke, imorgon kanske det blir en för omtanke.

Tjingeling!

Att sammanfatta två veckors äventyr

Igår kom jag åter hem till Kungälv, i sällskap av min lilla Pär. Mycket har hänt sedan jag åkte för två veckor sedan, och det har varit många saker som varit otroligt roliga! Sedan finns det ju också dåliga saker, men det gör det väl alltid.

Först styrde jag kosan till Filippa i Malmö och spenderade några dagar med att sy, pyssla och hänga med skåningar, bland annat på MLF's årsmöte. Efter att ha sett Filippa slita hund med en skjorta i några dagar, införskaffat en tamburintrumma och annat skoj åkte jag på onsdagseftermiddagen hem till Linda och Kalle i en annan del av Malmö. Onsdagskvällen då spenderades med god mat och hantverkshäng. Vi skulle egentligen ha varit fler, Filippa kom sent och carrasco bangade, men det var åtminstone jag, Linda och en ny bekant som heter Tom som hantverkade och Lindas vän Teresa som kom med glada tillrop.

På torsdagen hade vi en riktig tjejdag, jag och Linda, och jag tittade för första gången på Mamma Mia! vilket jag ångrar att jag inte gjort tidigare. Vilken energi i den filmen! Full rulle i den rullen, haha. Gillar framför allt Lay All Your Love On Me och The Winner Takes It All. Sjukt roligt/starkt. Fick den dagen färdig min kära cotehardie, alla sömmar fällda och så smärre modifikationer gjorda. Blev riktigt bra. Kände mig kort sagt väldigt förberedd inför att dra på lajv, något vi gjorde på fredagseftermiddagen i sällskap med Teresa och Kalle.

Och vilket lajv det blev sedan! Spelade, som de som läser här säkert redan vet, trubadur, Torun Liljedal. Lyckades under lajvet med bedriften att bli tvångsbortgift ena dagen, frånskild andra och dessutom blev jag uppvaktad av ett gäng riddare som på söndagskvällen stormade in och körde bort min man och hans otäcka gäng, haha. En annan skön och positiv med det här lajvet var komforten, haha. Lördag-söndag fick jag sova i Ronneby hos min "man", Fredrik, och låna duschen osv. Och söndag-måndag, när lajvet var slut, hamnade jag hos Merkel i Ronneby, där pappa sedan hämtade mig på måndagseftermiddagen.

Hemhem, till mor och far, och träffa hela familjen samt katter och hästar. Musse med ont i ett ben, som mamma sa. Fick dessutom tillfälle att träffa lite goda vänner, först och främst Febe som jag hamnade hos i tisdags kväll. Mycket skratt och trevligheter där, och dessutom Mamma Mia igång igen fast i bakgrunden. Jag är hopplös.

På torsdagen tog vi ut veterinären till Musse och upptäckte att han fått fång!! Eländes, elände! Så hela den dagen gick åt till att ordna för hans bättringsväg. Full jäkla rulle skulle jag vilja säga. Sedan skolavslutning för Rickard i fredags, han gick ut nian, och så kom Pär på eftermiddagen. Kvällen spenderades i sällskap med Febe på Markmanns, måste få Pär att förstå hur man är smålänning, och därefter hemma hos Febe igen där det togs mått på Pär. Han har äntligen lovat att jag ska få sy honom en uppsättning lajvkläder!! Äntligen äntligen äntligen.

Och under helgen grejade vi en del med stallet, stängslade, åt gott och allt sånt där som hör hemma till. Igår, söndag, åkte vi hem igen och stannade till i Jönköping, där vi sprang in på Dreamhack och jag fick typ ett ton kramar. Underbart. Och så somna skönt i egna sängen i natt. Bara helt fantastiskt.

Idag ska jag börja plugga på min distanskurs, Musikjuridik, som jag gett mig på och dessutom städa härhemma, då jag får besök av fin-Filippa ikväll!!! Woho, paybacktime!

Ursäkta lång text och lite (läs:inga) bilder, men nu vet ni i vart fall vad jag haft för mig. Är otroligt glad över min lilla semester, hoppas alla som fått dras med mig är det också!

Att sammanfatta

Jag vet inte var jag ska börja egentligen. Ett år har gått fort, och jag har lärt mig mycket. Nya visor, nya ackord, nya texter, nya tekniker, mycket nytt. Men ingenting går att jämföra med vad som hänt i mig. Febe försökte sätta fingret på vad det var, hon påstår att det lyser om mig fast jag är lugnare än förr. Och det är nog sant.

Någon klok människa sa något i stil med att man måste rivas ner för att kunna byggas upp och det är precis vod som hänt. Jag har skakats i mina grunder, tvivlat på vem jag är och vad jag gör här i livet egentligen. Och jag har hittat något som jag tror åtminstone är lite av grunderna i vad jag är.

Sedan är det givetvis mycket kvar. Kommer nog aldrig bli färdig.

Och för att närmare gå in på just skolåret. Jag har stått på scenen mer och på ett annat sätt än jag kunde tänka mig. Jag har lärt mig sjunga, jag har lärt mig skriva, jag har fått verktyg att kunna fortsätta med det här. Jag har skrattat, jag har gråtit, jag har svurit, jag har debatterat om att slippa debattera. Jag har provocerat, men inte politiskt som andra. Bara på mitt eget vis.

Jag har börjat tycka om nya saker hos vissa människor, jag har börjat försöka förstå lite mer.

Och jag har blivit kär i Hanne Juul, Christina Kjellson, Sture Ekholm och Dan Viktor. Bland andra, men de är personerna jag i första hand tänker på.

Vilket år, tack så jävla mycket.



Olika sorters vänner, till olika saker

Nu är klockan snart ett, ligger sällan vaken såhär länge. Men idag har jag somsagt suttit och sytt på cotehardien i några timmar (och IGEN beklagat mig över att jag inte skaffat mig en fingerborg, mitt stackars vänstra långfinger är lite här och var pierceat av nålens BAKSIDA.) och tittat på film. Trevligt, trevligt.

Jag har funderat på det här med vänner, kompisar, bekanta, och på vilket sätt man på något märkligt sätt delar in dem i kategorier. Närmare vänner, mer avlägsna kompisar, distansrika bekanta. Och jag har kommit fram att hur nära man står en person inte nödvändigtvis beror på hur mycket man umgås eller pratar, det är HUR man umgås och pratar.

T.ex. pratar jag ju relativt ofta med många klasskompisar, eller i vissa fall försöker hänga med i en av de eviga debatter som pågår i klassen, men jag känner väldigt få av dem och vet inte om jag skulle kalla någon för min vän. Möjligtvis Alexandra. Hon är bra hon. Och så har vi lajv- och medeltidssvängen, inte heller där känner jag speciellt många som jag kallar vänner. Kompisar och bekanta, kanske. Sedan kan vissa bekantskaper vara trevligare än andra. T.ex. har jag talat en del om medeltida återskapande med en man som heter/kallas Carrasco (som för övrigt är ett snyggt efternamn) och det är alltid väldigt trevligt, bara för att det är väldigt otvunget och trevligt och rör ett stort intresse. Kom på mig själv när jag sydde idag med att nästan sakna att ventilera saker med honom. Överraskande.

Sedan har vi gamla klasskamrater, gamla jobbarkamrater som jag numera inte har någon kontakt med alls, nästan. Eller ja, vissa har man givetvis kontakt med. Sara, som jag gick frisör tillsammans med, kände jag att det klickade väldigt bra med senast jag var hemma och vi var ute med hela klassen. Så man kan hitta guldkorn överallt. När jag var i Stockholm häromsistones så hade vi en jättetrevlig kväll med en massa 08'or, höhö, och där kom det fram människors intressen som verkligen tilltalade mig. Att på en lördagskväll, tillsammans med människor jag känner via Dreamhack, kunna sitta och diskutera livsfrågor, existensiella frågor helt naturligt var för mig guld värt. Eller att få träffa och prata med Febe, som jag inte med ord kan prisa tillräckligt, som låtsasadopterad storasyster och klippa till vän.

Och Christina Kjellson sen! Jag tror att jag intuitivt har valt en mentor, hoppas att hon är med på noterna om detta.


Tyvärr finns det även människor som gör en besviken. Jag har på sistone rensat ut min garderob, vårt förråd, mina föräldrars klädkammare... kanske dags att rensa ut lite bland vänner som inte längre känns rätt? Alla förändras vi, och kanske är det till det bästa att man ibland går vidare.

Jag har blivit en musiknörd!





Fr.v:
Stålsträngad gitarr, guitarhero-gitarr, ny nylonsträngad gitarr, guitarhero-gitarr, tolvsträngad levinluta, gammal nylonsträngad gitarr och på toppen ligger en rosa plastukulele. Utöver detta äger jag en tvärflöjt, en tin wistle och ett dragspel. Funderar på vad nästa sak ska bli... elgitarr?


The real Anna Anka

Såg på barnkanalen litegrann häromsistones. Och fick se den riktiga Anna Anka! Hon stod och försökte lära några andra djur (!) sjunga. Och var ungefär lika näbbig som hon brukar vara.


Anna Anka in action!


Visfilosofi och medeltida kläder

Åh, vilken underbar dag det har varit idag. Vi har en kvinna från Visarkivet i Stockholm på besök i skolan, Karin Strand heter hon, och hon har idag berättat för oss om medeltida ballader (!) och skillingtryck. Vi blev även uppdelade i grupper och fick arbeta med varsin medeltida ballad, som skulle framföras inför klassen. Jag hamnade med mina undebara Alexandra och Per. Och bara det gjorde givetvis hela min dag, vi hittade dessutom en rolig visa om en gris. Sedan, mitt i repetitionen, utbrast Alexandra; "Vi ska inte springa upp till teatern och låna lite tidsenliga kläder också?" Och då klack det givetvis till i mitt medeltida hjärta och en halv minut (typ) senare var vi på väg hem till mig för att hämta lite olika grejer. Jag lyckades klä upp Alexandra bra och Per hjälpligt (med tanke på hur lite killkläder jag har) och det var helt otroligt roligt. Sedan lockade vi till skratt när vi uppträdde bara pga. Pers coif, haha. Riktigt skoj.

Sedan pratade vi lite om skillingtrycksvisor och vi fick en uppgift till imorgon; att skriva en modern skillingtryckstext, med en modern/välkänd melodi och med ett modernt ämne, men med det sättet att berätta på.

Roligt, roligt. Och kvällens händelse blev en Dan Viktor-konsert i Surte. Jag gillar Dan Viktor. Tack, Dan, för det du skrev på skivan, om du mot förmodan skulle läsa det här.

Nu är det snart dags för sängen.

Vad min skillingtrycksvisa ska handla om förresten? Polens president...

Färg, färg, färg

Oj, hoppsan, vad hände? Nej, jag skojar bara, det är ytterst medvetet. Och vaddå, kan man undra? Jo, igår var jag hos Mika och fyllde i min tatuering med färg! Har övervägt det fram och tillbaka, men konstaterat att det nog blir finast och mest feminint med färg. Och jag är mycket nöjd! Mika vet verkligen vad han håller på med!



Så, återigen svider benet som eld, men det fungerar ju att sitta med det högt så känns det bättre. Och kanske, kanske har jag ytterligare en sak att göra. Vi får se.

Förresten, på tal om inget annat. Jag har suttit flera timmar igår och sytt knappar till min cotehardie, som just nu består av fram- och bakstycken, övre delen fodrad med linne, två sidkilar, en bakkil och två ärmstycken. Knappt ens halvfärdig med andra ord. Men jag har åtminstone tjugofem knappar färdiga nu.


Onsdag, påkörd och ständigt ställandes frågan "vad är det för fel på folk?"

Alltså, ibland börjar man undra på riktigt. Blev påbackad av ett "äldre par" (de kanske var runt 60-65) på Maxis parkering, och det enda de gör är att skylla på mig. Fast skadan sitter på min förardörr. Det som gjorde mig mest förbannad var dock mannens sätt att flina och fråga mig hur länge jag haft mitt körkort. De backade på mig, imorgon är det jag som talar med mitt försäkringsbolag. Punkt.

Ilska, så in i helvete. Jag som inte blir arg så ofta exploderar nästan över sånt här. Att skratta åt någon som ens fru har kört på är bara alldeles för jävla drygt. Så gör man inte.

Men, annars är allt bra med mig. Jag fick reda på igår av Febe att jag har sommarjobb i Strömbergshyttan i sommar. Så, jag kommer garanterat spendera sommaren i Småland. Woho. Grillfester, massa häng, folk? Planerar dessutom att spela en del på gatan i Växjö under juni när jag inte har jobb.

Massa spelningar på G nu också. Imorgon på dagen är det typ en halvtimme med Alexandra och Linnéa J för någon kurs som går på skolan för berättare. Så, berättande visor that is. Och sedan på kvällen ska jag och Anton ner på Quizet på Mimers Hus och spela två låtar var. Och på lördag ska jag, Alexandra, Per och Linus B spela tjugo minuter inne i Nordstan på en Unicefgrej. Nästa fredag ska jag dessutom hjälpa till att hålla i en allsång. Men det är nog allt på ett tag. Förutom "Folkhögskolans dag" nästa lördag, då vi ska ut och spela på stan.

Puh, puh. Vad mycket det låter som när man spaltar upp det såhär. Men det ordnar sig alltid. Jag fixar det.


Tillbaka till skolan

Idag kör det igång igen efter lovet. Det är märkligt hur fort man kan vänja sig vid saker. Nu är det jättekonstigt att tänka på att man ska sitta i skolan varje dag nu, fram till i slutet av maj typ. Men, det är ju roligt! Det är bara framtiden som stundtals känns lite läskig.

Det som händer i veckan är följande; Idag börjar vår berättarvecka med en föreläsare som är just berätterska, hon ska berätta för oss hur man gör för att berätta bra. Intressant va? Så det ska vi greja med hela veckan, sedan torsdag ska jag och Anton spela på Mimers Hus i Kungälv och därefter så är det berättarkväll på skolan.

Sedan lördag ska jag och någon mer (vet inte ännu vem) spela i Nordstan, en välgörenhetstillställning för Unicef. Så, klockan tio om någon är nyfiken!

På eftermiddagen drar jag och Pär ner till Småland och Växjö för att jag dels ska träffa min gamla gymnasieklass (ja, det är väldigt vad gamla alla är, haha) och festa lite, får se hur mycket det blir för min del dock, och det blir garanterat trevligt. Och så söndag, måndag ska vi titta på hus och Pär ska på intervju. Spännande, spännande.

Måste ju försöka fixa mig lite nu när jag ska umgås med fd. och nuvarande frisörer, haha.
Frågan är bara vad man ska ha på sig? Suck.

Att heta Rosa utan att vara rosa

Hej, jag heter Rosa. Jag är ett marsvin, ungefär två år gammalt och matte, den där människan som ger mig mat (ibland), säger att jag är en riktig sötnos. En del människor blir rädda för mina röda ögon, men jag är inte alls farlig. Jag är bara gullig och ullig. Väldigt ullig faktiskt, men det är bara för att jag tillhör en ras som heter Teddy/Rex, och min gammelhusse kallar mig för "pälsmössan". Jag tycker det är ganska smickrande faktiskt.



Idag fick vi manikyr av matte, något jag personligen inte har några problem med, men som jag vet de andra tjejerna hatar, i vart fall Ipren och Gullan. Jag sitter jättefint och stilla och säger nästan ingenting alls, men Ipren är desto vildare. Matte får kämpa som ett djur för att hon ska sitta såpass still att hon kan fixa hennes klor!


Titta, vad sur hon ser ut! (Ipren alltså, inte matte. Matte är bara koncentrerad.)

Det finns bra saker med att få klorna fixade. Idag fick vi t.ex vitkål av husse när vi var färdiga. Mums!

Husse säger förresten att vi snart kanske ska flytta till ett nytt ställe med våra burar och allt. Jag hoppas på en stor gräsmatta så att jag kan springa runt där och beta i sommar. Hoppas, hoppas, hoppas.

Håriga pussar och lite wii-wiiie

Rosa


Fool again? Inte idag i vart fall! Första april, my ass!

Nix, inte jag inte. Idag är det förvisso första april, men ingen har hitills lyckats lura mig någonting. Det enda är väl det vanliga, att jag lurar mig själv hela tiden. Men det kan man ju säga är en form av vanesak för den här damen.

Därför måste jag nog säga att första dagen som tjugotvåring (eller två gånger elva år) hittills har förlöpt ganska likadant som dagarna gjorde när jag var tjugoett. För ett år sedan gick jag hemma och var arbetslös. Idag har jag väl ett gansk mycket med innehållsrikt liv, tack högre makter för detta.

Så, vad händer då? Efter denna inledning med pretentiöst ordbajseri tänkte jag försöka berätta lite vad som händer. I helgen som var gästade jag kära Småland och Hovmantorp, igen, och det var helt fantastiskt skönt. Jag har verkligen börjat se fram emot att komma ner dit igen, mer om det senare. Gick runt Växjösjön två gånger, och ena gången träffade jag på den här sötnosen som jag var tvungen att föreviga och dela med mig av till er.

Alltså en liten igelkottsunge. Bad honom att undvika vägar och uppblåsta plastbollar för att undvika katastrofer.


Kom hem igen i måndags, bara för att till fullo inse glädjen i att jag hela veckan kommer vara hemma och vara påsklovsledig. Dock grumlades min glädje med att jag i tisdagsmorgonens tidiga timma skulle pallra min bleka lekamen till den sk. blodcentralen på Kungälvs Sjukhus. De vill alltså ha mitt blod. Så, jag gick ner dit, gav upp tanken på att köra när jag såg min kära kärras rutor totalt nedisade av vårens (förhoppningsvis) sista nattfrost. Och väl på plats på blodcentralen, med pulsen en aning högre än jag förväntade mig, fick jag gå in i ett litet rum med någon klinikansvarig (?). Underbart roligt när man är nervös? Nej. Det visar sig dessutom att mina senaste blodprov hade bra järninnehåll. Väl bra till och med. Såpass bra att man nu börjat frukta att jag kanske har en mutation i kroppen som gör att den inte kan göra sig av med järn normalt och därför lagrar det. Detta kan påverka leder, hjärta, bukspottkörtel osvosv. Så, inte helt bra. Men de var långt ifrån säkra och har därför tagit lite fler prover. Så, inom några veckor har jag svaret på om det är så att jag måste ta fler prover. Logiskt va? Och detta kändes förstås inte helt underbart. Men, vi får se.

Sedan gick jag och klippte mig. Besökte en ung tjej som precis startat eget med hyrstol här i Kungälv och hon lade ner en jäkla tid på mitt burr. Blev bra, om än mer platt än jag blivit van med nu.















Före: Ganska burrigt och slitet



Efter: mer städat och mindre slitet.

Men ja, det händer förstås roliga saker. Bland annat så har jag besökt utbildningen jag tänker söka i höst, och hemnet.se har gått hett på datorerna härhemma. Kort sagt, vi letar hus. HUS. HUUUS. Det är så vuxet och skrämmande, men samtidigt fantastiskt spännande. Vi får se vad som händer. Det har förstås med jobb och eventuella studier att göra. Så, håll tummarna för oss. Lovar att det hjälper oss.

Tack alla som gratulerade mig igår!



Påskpynt och födelsedag

Myspys, fölsedag. Inte helt tokigt inte.

Snart ska vi iväg och äta födelsedagsmiddag, italiensk resturang, here I come!


Påsklov och Växjö, here I comez!

Åh, vad underbart. Nu är det bara idag och imorgon kvar, sedan har jag påsklov i en och en halv vecka! Helt otroligt fantastiskt skönt! Första helgen, dvs. den som börjar nu på fredag, åker jag ner till mamma och pappa i Småland, kommer mitt på dagen på fredag och åker hem igen måndag runt 13. Har redan bokat mys med Moppa och Anni på söndag kväll, och det blir SÅ roligt! Saknar de där människorna. Åh. Sedan har jag egentligen ingenting planerat, så om någon känner för att haffa mig något (Josse? Febe? Christel?) så är det bara att skrika.

Måste nämna en annan sak också, vi spelade på något som heter Musikens Hus här i Göteborg igår. Det var såå nice. Jag vet inte om det bara var jag, men det kändes verkligen grymt. Folk skrattade åt mitt mellansnack, åt min lilla tokiga sång och var mest med. Härligt som sjutton. Kanske är det här jag ska göra trots allt!

Sedan har jag fått nys om en eventuell spelning i Nordstan i nästa månad, samt en eventuell dejt med gamla frisörklassen! Vet inte om jag vågar dyka upp med tanke på hur mitt hår ser ut numera, haha, men det vore väldigt roligt att få träffa folk!

Nu blir det skola!
Tjingeling

Hemmaplan och hundbajs

Idag vaknade jag hemma, först när Pär gick upp och begav sig till hemvärnet och därefter vid tio. Många sköna timmars sömn med andra ord. Jag såg ut som ett troll, då jag somnade med blött hår, men ganska glad ändå.

Ganska tidigt bestämde jag med Alexandra om att ses och äta mat ihop idag. Jag promenerade till skolan, mötte Alexandra, gick till Maxi och därefter hem hit för att laga till lite vegetarisk lasagne och tomat och mozzarella-sallad. Blev riktigt nice, och vi fick möjlighet prata lite och ventilera om våra respektive turnéer. Inte bara vår har varit turbulent och lite rörig till och från, men det är ganska skönt. Och jag tror att vi var ganska rörande överens om att det var skönt.

Det som störde mig idag var när jag promenerade ner mot Kungälv och betraktade hur mycket snön har försvunnit. Och hur otroligt mycket hundbajs som kommer fram. Det som göms i snö kommer fram i tö. Jag vill härmed uppmana alla hundägare att verkligen skärpa sig, i vart fall på gångbanor. USCH.

Snart fyller jag tjugotvå, snart kommer jag hem till mamma på lovet. Snart är skolan slut. Snart måste jag söka skola inför hösten.

Orsa

dag 11, måndag
Idag var en mycket trevlig dag. Det började konstigt nog tidigt med att både jag och Mimmi vaknade till vid halv åtta. Fick tidigt kontakt med Jerker, en gammal vän, och stämde lunchträff med honom. Var jätteroligt att träffas lite, snacka och sådär. Därefter mötte jag upp med gänget, packade bilen och sedan for vi mot Orsa. Vi hade inte fått några garantier från våra värdar Orsa (o)bildade Visklubb, men de sa att åtminstone deras medlemmar skulle komma. Och efter söndagens spelning var de tio personerna vi faktiskt fick i publiken en stor glädje, framför allt som det var helt underbart att spela för genuint visintresserade personer. De var otroligt trevliga och bjöd oss på mat. Vi spelade i en konstutställningshall, så det blev jätteroligt.

Vi bestämde oss också för att åka hem onsdag kväll istället för torsdag förmiddag, något jag är väldigt tacksam för. Då får jag träffa Pär. Win.

Lite mer Ångermanland, lite Dalarna.

Dag 9, lördag
Helkul spelning på ett museum på Murberget idag. Gick riktigt bra! Vi fick mat och fika, och pollykaka! Mums mums. Sedan efter spelningen åkte vi, jag Linus och Mimmi och tvättade bilen, därefter åkte jag och den sistnämnda hem och ägnade en kväll åt att bara hänga och titta på Harry Potter. Aldrig tokigt.


Dag 10, söndag
Vi packade ihop oss kring tiosnåret och begav oss från Elsas föräldrar i Nyadal och åkte de ungefär trettiofem milen till Enviken utanför Falun. På vägen stannade vi bland annat i Bollnäs, något Linus kände vissa kluvna känslor inför. Men vi var på Max och jag åt glass, mums mums. Vid strax efter fyra var vi framme i Enviken, och fick se en helt otroligt mysig scen. Hela fiket, stället heter Jonssons Fik, var intrett i femtiotalsstil och jättefint, scenen var jättecool och vi kände oss jätteballa. Tyvärr kom det bara en person för att lyssna, och de två som arbetade där förstås… Så vi spelade för tre personer. Men vi körde ändå och även om det kändes tungt, så gick det bra! Professionalism i sin renaste form, det är vi det! Därefter körde vi hem till Jennie i Borlänge, där vi ska bo till onsdag morgon. Så himla snällt att ta in oss!


Tidigare inlägg Nyare inlägg