petrulus

 

Dag 7, torsdag
Klockan 17 på spelställe Café Schmäck
Nu har vi gjort ännu en rejäl tur. Vi åkte från Vaasa med färjan klockan nio i morse, och lämnade hotellet klockan 07, ganska prick. Fy vad trött man var när man vaknade, men jag måste ändå ge en stor eloge till den korta vistelsen i Vaasa. Hotellet, billighetshotellet, var mycket bättre än man hade kunnat ana, med jättefina sängar (som jag och Mimmi lite fräckt tog för oss av) och jag sov faktiskt riktigt, under omständigheterna, gott. Relativt många timmar också. Generellt måste jag säga att jag sovit mycket bättre än vad jag skulle göra under den här turnén. Och den har ju knappt börjat, får man väl säga. Fjärde spelningen idag, spelning ”på hatten”. Dvs, vi får de pengar eventuella kunder lämnar åt oss. Plus käk och lite sådär. Aldrig helt tokigt. Dock blev jag lite putt, något internet verkar det inte vara att drömma om. Om man inte vill punga ut femtio spänn villsäga, något jag definitivt inte vill.

Färjan var helt okej, om man bortser från en stor avsaknad av ventilation och en lite småläskig finsk supargubbe som satt och ville prata med alla. Stackars människa.

Efter spelningen ikväll ska vi köra hem till Elsas föräldrar, cirkus 20-25 mil härifrån. Och Elsa har inte sovit någonting i natt…. Ugh. Men det får gå så bra som det går. Vi måste ju dit om vi vill sova natten som kommer. Och det vill åtminstone jag väldigt gärna! Man märker väldigt fort hur irriterad man kan bli när man umgås för mycket och för länge med folk… försöker dra mig undan, men nu orkar jag knappt dölja min irritation över vissa saker. T.ex. tycker jag att det alltid är jag som drar att saker händer i rätt tid, om ingen annan har mer att vinna på det villsäga. Önskar mig lite mer struktur bland mina kära bandmedlemmar, men jag antar att man inte kan begära för mycket. De är trots allt musiker, och duktiga sådana. Kanske försöker jag stänga igen lite mer. GAH.

Nu ska jag ringa Per i klassen, som tydligen har gått och blivit sjuk och inte kunnat genomföra turnén. Stackarn.

Senare: Caféspelningen gick helt okej, men vi tjänade inte en spänn och det var i stort sett bara Elsas kompisar som var där och tittade på oss. Efter det körde vi (jag) från Umeå ner till Nyadal och var framme kring midnatt. Trött, trött, trött Petra.

Dag 8, fredag
Fredagen spenderades i en bubbla av förväntan inför kvällens stora spelning, vår mest inkomstbringande spelning i vart fall. Vi skulle spela på Hotell Höga Kusten, en kåk som såg ut mest som ett rymdforskningscenter, med ganska ståtlig utsikt över älven. Vi hade fått reda på att det var ungefär 40 bokade platser till publiken, det var arrangerat som så att man fick middag, tvårätters, och se oss för 250 spänn.

Klockan fyra började vi rigga, fick fin mat och vid klockan sju körde vi två låtar som ”intro” och vid åtta körde vi ett två gånger 35 minuter program med tjugo minuters paus i mitten. Vi var hemma och färdiga, helt färdig var iaf jag, ungefär vid midnatt. Linus och Elsa ville gärna sitta kvar lite längre och prata med sina släktingar, och det är väl förståeligt. Men en trött Petra är ju ganska trött också.

Somnade ganska glad och nöjd med spelningen, kanske inte fullt så nöjd som alla andra, men ändå helt okej med dagen. De andra lovordade spelningen, men jag kände mig inte så jävla vass. Det gör jag visserligen aldrig, men man försöker åtminstone hålla upp en fasad. Basen gick sönder när jag tog i den också, eller ja, när jag skulle spela på den. Bläää.

Dag 6, onsdag
Eftermiddag
Äääntligen, äntligen är vi på väg till Sverige igen! Det har varit väldigt intressant att vara här, men det känns verkligen otroligt skönt att få komma till svensk mark, och äntligen få se lite av de nordligare svenska vidderna. Nationalist, javisst, haha. Inte ur en nazistisk synvinkel såklart, men jag måste säga att jag gillar vårt land.

Just nu sitter jag på passagerarplatsen fram, Elsa kör och jag försöker slappna av ändå. Det är jättesvårt när man är van att köra själv. Man blir så handikappad när man bara sitter bredvid och tittar på. Jaja, bara att bita ihop. Kollade nyligen oljan och spolarvätskan i vart fall, och lyfttrycket och bensinen är lugnt. Mycket bra.

Ikväll ska vi sova på ett billighetshotell i Vaasa, det är nämligen så att vi inte riktigt fick sova som det var tänkt. Någon hade glömt och blivit sjuk eller vad det var.

Wroom, wroom, bilen rullar!

Kväll: Hotellrummet är jättefint, vi har ätit mat på Hesburger, vi har köpt finska souvenirer och frukost till imorgon bitti när färjan går vid klockan 9. Det här är så himla härligt!

Dag 5, tisdag
Spelning på ett gymnasium idag! Vi var rädda att det skulle bli en väldigt svår spelning, men det visade sig att det blev riktigt bra! Vi begav oss upp tidigt, halv sju, för att hinna komma iväg till klockan åtta, rigga nio och spela tio. Klaffade så gott som perfekt med tiderna, vi var glada och coola och spelningen gick över förväntan! Eleverna, väldigt snälla gymnasieelever måste jag säga, satt som ljus och applåderade en hel del åt oss och tjoade till och med på Linus när han sjöng Fatumeh! Det kan dock ha att göra med att han sjöng om knark osv… haha. Efter att ha riggat ned fick vi också lunch på skolan, finsk korvsoppa. Hmm. Inte riktigt my piece of cake måste jag säga. Men, vad säger man. Skolmat, skolmat.

Efter denna framgång åkte vi hem, pratade lite och sedan begav jag och Elsa oss ner mot Åbo centrum för att där kika i lite secondhandaffärer och annat skoj. Jag hittade en kjol och en rysk sjal på UFF som införskaffades för en summa av 16,20€, något jag kände mig helt nöjd med. Därefter köpte vi tulpaner till Mimmis föräldrar, fikade på ett ställe som hette Café Brahe (med heeelt enorma bakverk!) och promenerade en bra stund i det helt fantastiskt fina vårvädret. Vår, sommar, nu!



Sedan hem igen, vila, slappa och efter middag, med mer soppa, åkte jag, Mimmi och Linus till ett ganska närbeläget shoppingcentrum, Mylly. Jag älskade det! Var verkligen USA-mall-feeling på det, något jag tycker så himla mycket om. Var inne på en helt finsk klädbutik som heter Seppälä, och jag blev helt kär! Det fanns så himla mycket roliga grejor, och till helt okej priser. Kom till Sverige, nu! Köpte en cardigan i blåa toner och en t-shirt med en kul text på till Pär. Låt se om han uppskattar det.
Dessutom var vi på Hesburger, en finsk hamburgerkedja som faktiskt hade riktigt goda hamburgare. Jag är nöjd.

Nu ska vi snart packa ihop oss, dvs imorgon, och bege oss till ett litet hotell i Vaasa där vi ska bo till torsdag morgon när färjan går klockan 09.00 finsk tid. Sverige, jatack!

Dag 4, måndag

Måndag i Finland. Vi är bortskämda så att det tjongar om det, får jättegod mat, vi spelar lite, vi njuter av livet typ. Vi tittar till och med på Harry Potter. Riktigt härligt.

Dessutom har vi hunnit vara på en stormarknad här, ser i stort sett likadant ut som i Sverige men med en massa nya grejor att utforska. Helt enkelt en trevlig dag!

Dag 3, söndag

Vilodag idag, otroligt ofantligt skönt. Vi sov länge, tror jag låg i åtminstone elva timmar. Sedan kravlade man sig upp, fick frukost av Mimmis otroligt snälla föräldrar och efter det har jag i stort sett inte gjort någonting vettigt. Vi fick middag vid halv fyra-snåret, vi åt något så exotiskt som sk. ”knackkorv”. Finskt, ja. Gott, helt okej. Snällt, verkligen.

Sedan gick jag och Elsa till stora staden Åbo och kikade litegranna, jag köpte ett vykort till mamma som jag ska skicka hem, en dricka och en billig necessär innehållandes både duschkräm och deo. Så, nu kan jag lukta ännu godare OCH ha ordning på mina badrumsgrejor. Stor win, som vi säger på internet, haha. Det mesta gick i den där finfina saken. Bra jobbat, palmolive.

Nu återstår att se om vi ska repa något, ärligt talat är jag inte så pepp. Borde gå ut och se om jag kan få låst bilen, låset bråkar lite när det är så kallt ute som det varit här.  Men urk, jag är så trött på kyla. Vill ha vår och värme och vitsippor nu.

Imorgon ska vi spela på ett äldreboende här i krokarna, och det blir nog roligt tror jag. Det är fantastiskt kul att höra människor prata här, jag kan nästan börja fnissa åt dialekterna. Den finlandssvenska dialekten (det är en dialekt och inte en brytning har jag lärt mig nu) är så himla rar. Och jag har börjat lära mig finska… eller inte. Det enda jag kan förstå är ord som är i princip samma sak som svenska saker, typ ”salmiak” och ”choklad”. Fråga mig inte varför jag tar upp just de orden.

Dag 1, fredag

På Finlandsfärjan nu. Det bar iväg från Kungälv idag vid cirka halv tio-tiden, lite extra luft i däcken och annat skoj som måste ordnas när man har maaassor med packning, som vi har. Men det gick, precis nätt och jämt. Lite tetris sådär. På vägen hann vi med både att köpa polkagrisar, äta mat i Nyköping och dessutom tanka litegranna. Bilen har bara dragit ungefär 0,8, hur bra som helst med tanke på mängden bagage vi har.

Vi kom fram till Stockholm ungefär kvart över fyra-halv fem. Vid fem hade vi vänt, kört tillbaka sträckan vi körde fel och därefter hittade vi enkelt, konstigt nog, Viking line-terminalen. Helt fantastiskt. Vi blev informerade om att vi inte kunde checka in före klockan kvart i sju, så de två timmarna slog vi ihjäl lite hastigt och lustigt. Och jag körde på båten på färjan, kors i hela helvete vad läskigt. Men det gick, men lite hjälp från några (ganska o)vänliga finska killar/gubbar som stod och viftade ombord oss. Men de är väl som finnar är, korta till sättet och gör saker som man ska. Därmed bastu.

Efter att vi bytt om lite i vår nya bostad, den minililla hytten, gick vi för att hitta mat och kanske annat. Det blev tapas, som var heeeelt fantastiskt gott, och en liten sväng i taxfree’n. Inte helt tokigt, men jag köpte inget speciellt, mer än godis och vatten. Alltid detta godis, men jag rår inte för det. Får ta tag i beroendet igen när jag kommer hem.
Saknar Pär och matsvinen, och är spänd inför framträdandet imorgon. Det blir nog bra det här!

Dag 2, lördag
Nu sitter jag hemma hos Mimmis föräldrar i Åbo, Finland, och vilar mig i det underbara rummet som hennes mor har gjort iordning åt oss. Vi har det hur lyxigt som helst och har egentligen haft det ända sedan vi steg upp i morse. Åt frukostbuffé längst fram i  båten, såg över alla isflak (det är myyyycket is i Östersjön) och tittade runt litegranna allmänt på båten. Sedan tog vi oss ner på bildäck, satte oss i bilen och kom ur båten som typ tredje bil. Finsk mark! Herrejisses, vad spänd jag var. Men, det ser i stort sett ut som Sverige, fast med vissa språkliga ändringar, som jag inte förstår… men det är väldigt många som pratar svenska, och det är SKÖNT. För finska går inte att förstå sig på, förutom självklara saker.

Sedan åkte vi, något försenade, till vår spelning på hotellet i Pargas. Det blev en ytterst blygsam publik, men med ett betydligt mindre blygsamt bidrag till vår reskassa. Vi är så tacksamma! För att inte talas om Mimmis underbara familj som verkligen har tagit emot oss med öppna armar. Stor tumme upp för Finland såhär långt, vi har nyss suttit och pratat och skrattat och druckit te, en låång stund. Så roligt har jag inte haft på bra länge.

Imorgon är vi lediga, ska väl kila på stan en liten runda och viiiila. Det sistnämnda ser jag fram emot. Visserligen det andra också, men att få sova ut… underbart. Töntig som jag är, tog jag med min egen kudde så jag sov till och med bra på 70cm brits på båten. Underbart, somsagt.

Har filmat litegranna, får se om det på något vis går att få in det i datorn.

 

Ursäkta lång text, det är lika mycket för min egen skull som andras som jag skriver detta. Det är så roligt att vara på turné! Tjingeling!

Nu är det mycket. Under en tid har det varit otroligt mycket som hänt, i stort sett ända sedan Turbo flyttade. Kriser har varvats med lycka och glädje, ångest med en jäkla sprallighet mellan varven. Det har hänt mycket, jag fick ju till exempel sportlov, något helt otroligt konstigt när man börjar bli så gammal. Lade mycket tid på att öva på sång och gitarr, lärde mig några nya låtar och jag har äntligen börjat få ordning på barréackorden som jag kämpat med så himla länge. Men det är inte skönt i fingrarna alltså. Dessutom har jag lärt mig kula, ni vet sådär som vallflickorna gjorde förr för att ropa på sina kor? Riktigt härligt.

Vi har grejat mycket med turnén åtminstone senaste två månaderna, det är låtar som ska arrangeras och sättas, spelningar bokas, färja och bil fixas (skriver ut en turnéplan längre ner om någon händelsevis är i krokarna där vi spelar), och dessutom ska det oroas och bekymras för ifall vi får ordning på allt. Men nu är det mesta satt och planerat, det är bara övning och lite annat som vi inte tänkt på kvar.

I veckan som var hade vi Christina Kjellsson i textarbete i skolan, och det var bara toppen. Jag har haft en hel hög texter som legat och bara varit ingenting, men nu är åtminstone fyra någonting. Det är lite melodier och finputsningar på texterna kvar, sedan har jag åtminstone sex eller sju egna låtar som är sångbara. Och fler som jag arbetar på.
Det är SÅ skönt att börja bli färdig åtminstone med någonting. Man blir ju aldrig färdig på att lära sig, men att åtminstone få klart saker är så skönt.

Onsdag åkter jag hem och hämtar mammas och pappas stora bil som blir vår turnébil, sedan kör vi genrep och vår första konsert torsdag kväll och sedan fredag bär det av på riktigt.

Turnéplan:
Torsdag vecka 9 - Genrep på skolan
Fredag vecka 9 - Vi åker mot Åbo, Finland, via Sthlm, därefter till Vaasa under veckan.
Torsdag vecka 10 - Vi åker färjan Vaasa-Umeå
Fredag vecka 10- Nyadal i Ångermanland
Söndag vecka 10 - Falun-trakten
Onsdag vecka 11 - Arvika
Fredag vecka 11 - Tillbaka till skolan
Lördag vecka 11- Spelar på skolan
Onsdag vecka 12- Spelar på Hängmattan i Göteborg

Under den här tiden har vi ett gäng spelningar! Blir nog grymt :) Säg till om ni har funderar på vart vi spelar när.

Vilken vecka det har varit! Den är visserligen inte slut än, men det är nästan jag. Det har varit väldigt mycket saker att göra inom olika projekt, och det har varit väldigt inspirerande, men också väldigt jobbigt. Jag har skrivit några sångtexter flera gånger om och fixat och grejat. Och faktiskt fått lite beröm av Christina. Då är jag glad, för hon är inte jättelätt att göra nöjd och det är bra att hon är så petig! Det gör att så mycket annat blir lättare i slutändan. Och det sätter igång en massa saker i huvudet på mig.

Några låtar färdiga textmässigt, men behöver mer musikaliskt ordnande i dem. I arbete så att säga. På lördag ska jag och Linus spela på Mimers Hus här i Kungälv, bara ett kort framträdande men ändå något. Roligt!

Jag och Alexandra som Aliens!

Semledag idag! Vet visserligen inte vilka av mina vänner som uppskattar detta bakverk, men jag gör det i vart fall! Bakade bullar igår, och idag gjorde jag iordning dem. Lite mysigt, vi ska åka ut till Pärs farföräldrar senare och bjuda dem! Vi gjorde det i fjol också, och det uppskattades verkligen. Låt se vad de tycker om hembakta!

(nej, det är inte en semla jag bakat)

Idag, nyss, gick jag på Maxi och shoppade naturgodis. Då kommer det fram en dam i pälskappa och högklackat, tjuvar åt sig en näve nötter och går därifrån som om ingenting hänt. Och jag kände en våldsamt ilska växa i mig! Någon som går runt i pälskappa och välfriserat hår borde faktiskt ha råd att betala sitt eget jäkla godis.

En petitess, kan tänkas, men det är hela bakgrunden som gör mig förbannad. Folk som anser sig inte behöva betala för saker. Som anser att samhället borde täcka upp för dem, och som blir arga på t.ex. kronofogden när de jagar dem för att de inte betalar sina räkningar. Varför ska de behöva betala när de inte har pengar?

Det resonemanget gör mig asförbannad. Visst att man inte kan säga att alla människor måste arbeta (om de t.ex. är sjuka eller annat som faktiskt gör att de inte KAN), men att köpa saker som man inte har råd med och sedan klaga när kronofogden kommer? Nej, det håller inte.

Jag har människor i min klass som står just för den åsikten. Och inte heller där vågar jag säga ifrån.
Frustration.

Först tänkte jag skriva "Snällhet på utväxt", men jag har börjat fundera kring ordet "snäll" och vill inte använda det alltför lättvindigt.

Sedan jag började på visskolan har jag börjat känna inåt ordentligt, efter att sedan 2004 petat på folks utseende och funderat kring en snygg polerad fasad. Förut har mycket gjorts i en strävan efter att uppnå en självbild jag gärna vill se på mig själv. Många ytliga kontakter, många ytliga diskussioner, små vita lögner för att undvika instabilitet i samtal och så vidare. Och efter åtta timmars arbetsdag med prat och ytliga funderingar och tio timmar hemifrån var jag trött och tappade säkert mycket kontakt med både andra människor, vänner, och mig själv. Men nu är det dags att börja ge sig uppåt igen, eller snarare inåt kanske.

Det är dock skönt att börja känna att jag börjar känna igen, ursäkta det fåniga uttrycket. Just nu tycker jag lite synd om dem som sitter i svt1's debattsoffa, och dem jag tycker synd om är faktiskt SJ, Banverket och så politikerna som sitter där och ska försöka försvara Sveriges infrastruktur. Jag tar ingen direkt ställning i frågan, många gånger har SJ fungerat bra för mig och därför vill jag inte hålla med och skälla på allt och alla. Ibland blir det svårt.

Jag kommer försöka åka tåg på måndag, hem från Småland. Håller tummarna för att det inte ska bli för mycket försenat. Men jag förstår till viss del att det blir problem för SJ när det blir eländigt väder, för nu är det faktiskt för jävligt.

För övrigt, angående snö och elände, har jag kört fast med bilen idag. Tre gånger. Första gången lyckades jag komma ur det själv, de andra två gångerna blev jag knuffad eller knuffade själv. Tack snälla rara ni som hjälpte.

SJ, hur svarar ni på all kritik?

Så mycket skräp som jag har liggandet i huvudet. Har rensat många saker på sistone. Kläder, saker. Och idag har jag gjort en internetrensning, tagit bort en massa kontakter på facebook och helt tagit bort mitt konto på porrigt.se och lunarstorm.se. Kändes mycket bra. Man har så mycket inbillade krav från omvärlden, på att vara artig och aldrig ta en fight. Jag ska lära mig att säga ifrån, vara bestämd och ändå kunna säga ifrån när jag har haft fel och våga ändra mig. Så får det bli.

Har varit mycket depptankar senaste dagarna, har börjat ifrågasätta det som är mitt självförtroende och min självkänsla. Hoppas att det kan bli lättare nu när tankarna börjat rulla åt rätt håll.

I helgen blir det Småland med lilla mamma! Hon kommer upp fredag dag, sedan åker vi hem på kvällen (hon ska hämta vagnen jag köpte till Turbo) och så blir jag kvar i Småland till på måndag. Ska bli skönt att vila huvudet lite. Pär är borta hela veckan också, så jag kommer få lite av en semester för mig. Bara för att jag får mer tid att vila mig.

Dags att börja bygga upp sig från botten.

Ja, idag och på sistone har jag faktiskt känt mig lite hopplös, likt en stackars groda utan ben. Det är som att konflikter och oväntade situationer bara dyker på mig som flugor på en hög gödsel. Det känns som att det började med poltikdiskussionerna på skolan, som jag var dum nog att tro att jag skulle ha något att säga till om. Dumheter, har jag insett nu. Jag kommer aldrig ha något att säga till om i min klass när det kommer till just det.

Turbo flyttade till sin nya ägare Kristina i söndags, vissa småkrångel fick vi tydligen stå ut med innan det gick som det skulle. Men, till slut, nu bor han alltså hos henne nere i Småland och det senaste jag hörde var positivt. Jag håller bara tummarna för att han sköter sig lika bra mot henne som han gjorde mot mig. En riktigt, söt go' liten häst är det i vart fall.

Så, nu har jag alltså fått mer tid att ägna åt detta underbara ting kallat musik. Det som irriterar mig litegrann är att mitt huvud känns lite som ett nystan av outforskade tankar och funderingar, åsikter och så vidare. Då är det inte lätt att få ut speciellt mycket konkret, när det är som att de röda trådarna som finns är hopplöst ihoptrasslade i varandra och med trådar i andra färger som inte har med saken att göra. Mycket otrevligt. Men jag ska ge mig fan på att få ordning på allting såsmåningom. Eller så är det helt enkelt så att det är denna förvirring som kommer driva mig framåt i ren frustration.

Och, ja, frustration. Det fanns mycket som frusterar mig idag. Ordet solidaritet framför allt. Det är visserligen ett vackert ord när det används rätt och verkligen är fint, men när det bara slängs fram för att man ska ge någon dåligt samvete. "Visa lite solidaritet, vettja". Käften.

Något som dock känns väldigt skönt är att min grupp, min lilla turnégrupp, har börjat röra sig framåt i fråga om planering och funderingar, och låtar framför allt! Vi ska sjunga några låtar på ett sk. quiz nästa vecka, så vi har börjat repa lite. Det blir samma låtar som under turnén, en skön känga för att få våra musikaliska hjul att rulla. Skönt att gruppen är såpass bra som den är, gäller bara att "solidariska" saker inte kommer förstöra något för oss...

Febe, jag vill prata med dig! Ska försöka höra av mig till dig snarast...

Tjo och tjingeling för idag.

Jag vet inte riktigt vad jag ska tro om mig själv. Ända sedan i slutet av förra terminen har jag börjat få en massa märkliga nojjor och kriser. Mitt ego som jag alltid trott varit någorlunda intakt har börjat vackla. Jag vet inte ens vad jag ska kalla mig själv längre. Frisör, lajvare, nörd, musiker, sångerska, berätterska?

Pär har pratat om mitt behov av bekräftelse, som tydligen är ytterst märkbart ibland. Jag undrar var det började, för jag tvekar inte en sekund på att det är så. Det är skönt att få bekräftat att någonting är bra, beröm är som balsam för själen och komplimanger är att polera egot. Och därav, det är svårare att tro på någonting som man bara försöker övertyga sig själv om. Jag är riktigt dålig på det, skulle jag säga.

En steg-för-steg-lista skulle jag vilja ha. Något som säger att gör först ditten, därefter datten, och tadaaa! Livet blir perfekt, egot en ointränglig borg, kroppen ett smycke att bära runt på. Men om det bara vore så väl att det rörde sig om osäkerhet. Problemet är att jag känner mig så otrevlig. Blir bekymrad över saker jag sagt, tänker på det länge, känner mig orolig över om någon tagit illa upp. Drömmer mardrömmar, tänker, oroar mig. Och så egna förmananden; "varför sa jag så", "varför tänker jag inte efter innan jag öppnar munnen", "jag är patetisk som tror att jag ska kunna hålla på med musik", "jag borde träna mer så att jag inte ser så jävlig ut", och så vidare i det oändliga. Varför ska man trycka ner sig själv på det viset?

Jo, för att man alltid lär sig att vara duktig, hålla sig i bakgrunden, vara underbar. Inte att vara personlig och självständig och stå på sig och dessutom vara ödmjuk. Det är någon slags ytlighet som jag inte förstår mig på. En känsla av att vara falsk och att snart bli genomskådad, som kommer av dålig självkänsla.

Jag vet, jag är flummig och sluddrig, men jag måste försöka reda ut mina tankar. Någonting måste göras för att höja egot och hitta en självständighet. Är ibland rädd att Pär är fel person att vara självständig med, för han är så otroligt självständig själv. Men vet ni vad som är det värsta med att vara såhär osäker som jag tror att jag är? (haha, bara hör på den meningen... "jag tror att jag är osäker". Right?) Jag blir så lätt avundsjuk på andra människors framgång. När jag bara vill glädjas för andra, åt andra blir jag bara ledsen över att jag är så dålig själv som inte uppnår samma mål. Uscha.

Något måste göras, men jag vet inte vad.

Än.

Det var en gång en liten flicka som levde i en liten by utanför en ganska liten stad. Hon hade en liten familj, några småsyskon och två små söta föräldrar. Livet var helt enkelt bara bra. Visst, allt går ju lite upp och ner, som för alla, men flickan var ändå glad, och naiv och trodde alla om gott.

Sedan hände något. Livet började hända och samhället började hända. Flickan trodde på gott och ville tro att alla skulle kunna leva lika och dela på allt och alla skulle hjälpas åt och det fanns inga onda människor och knark fanns bara på TV och den enda som dog i AIDS var han som hette Freddie Mercury (också på TV) och och och och...

Idag är jag så förvirrad. Och det underlättar ju inte att gå i en klass med mycket politiskt intresserat folk, och med typ... 90% vänsterfolk. Missuppfatta mig rätt, jag gillar min klass. Men, jag blir så trött och sned när diskussionerna alltid går likadant om politik. Man SKA ju bara veta vart man står politiskt, man KAN ju inte lyssna på folk som sjunger och som t.ex är folkpartist. Eller? Kanske det bara är så att människor har olika åsikter och ibland hittar en klunga andra människor som vill förändra samhället och slår sig ihop med dem. Men sedan när ÄR man sin politiska inriktning? Man är sina åsikter, det debatterades det livligt om idag, men ens åsikter och politik behöver inte vara samma sak? Jag har i vart fall inte hittat något politiskt parti som tycker HELT som jag än, och kommer det ett vet jag inte om jag skulle gå med ändå. För vad vet jag, jag kanske ändrar mina åsikter sedan? Det får man göra, det har Johan i min klass sagt.

Eller så startar jag ett eget parti. Det kanske vore något. Finns det några väljare därute, skulle ni inte vilja att jag styrde Sverige? Alla som vill, upp med en hand!



Kom igen, en åtminstone?



Nähä, då struntar vi i det här med politik och så sjunger jag vidare och är glad.

Snipp, snapp, snut, så var sagan slut!

Idag har jag haft en tjej, eller dam kanske är en bättre beskrivning, ute och tittade på Turbo och allting blev bara så himla bra. Hon känns precis rätt, skinn på näsan och bättre koll på hästar än vad jag har (kändes det som). Så, han ska flytta till henne så fort marken slutat vara så förbannat frusen, hon måste bygga staket innan hon kan ta emot honom. Blir bra för Ann också.

Men jag kommer sakna honom, min lille skatt. En så otroligt fin häst. Tack för det här året lille plutt, jag vet att du kommer få det underbart!

Ujuj, borde inte ha tagit mig ur sängen i morse. Kände redan igår kväll med vår nya röstpedagog, Rut, att mitt självförtroende var i botten. Vet inte vad det är med mig, känns bara skit allting. Typ som att jag inte kan sjunga alls och att jag inte vet vad jag pysslar med, och jag vill väl lite bekräftelse på det idag, Rut sa att jag inte gjorde någnting rätt. Nice? Nej... jag gör ta mig fan inte annat än gråter och känner mig värdelös i skolan nuförtiden, måste försöka komma upp på något vis! Ska försöka spela lite glada, roliga låtar ett tag och försöka ha roligt med gitarren istället för att bara öva och vara för allvarlig.

Och vet ni vad sedan då... jag ställde bilen utanför vår uteplats för att Pär skulle värma upp den med en värmefläkt... Tror ni inte att jag fick parkeringsböter på fyrahundra spänn då eller? Johodå, som ett brev på posten. Jag som har så ofantligt mycket pengar... Jaja, det får bli som det blir.

Om någon har en bra idé för något som muntrar upp en så säg till för helsike. Behöver allt jag kan få. Annars kanske jag blir emo och... erm. Nej, det blir jag inte.

Man man dock ha det värre: http://www.felsms.com/2010/01/att-leva-med-liten-kuk.html

:)

Herrejisses-amagad-jävlaskit vad KALLT det är! Brukar det verkligen vara såhär? Jag fryser sönder mina tår! Tydligen är det så att det blir kallare här än någon annanstans, för det är så otroligt rå luft, tack vare havet. Så, jag måste snarast ta mig tid för att träffa mr Känga, mr Extrasula och miss Långkalsong. Mrs Raggsocka bor på min fot sedan i helgen och det är jag väldigt tacksam för, men det skulle behövas lite mer. Så, imorgon bär det nog av.

Min bil är väldigt ledsen över kylan, eller ja, ledsen och ledsen. Den är mest fuktig på insidan, och insidan får frost. Så, även om man skrapar rutorna på utsidan är det omöjligt att se ut. Man måste skrapa insidan också. Och då är det så kallt att det skapas ny frost av ens andedräkt, fail-fail situation skulle jag beskriva det som. Måste försöka fixa det snart.

Dagarna i Malmö var grymma, tack älskade vänner!

Woho, idag blir det semester söderut! Eller ja, åtminstone två dagar i Malmö.. härligt, härligt. Jag och Alexandra tar bussen vid ett-tiden och sedan ska vi mysa hemma hos Jack och Filippa till på tisdag!

Blir en perfekt upptakt till att skolan börjar också, guran ska med och visor ska sjungas. Gud vad jag längtar till skolan! I natt drömde jag att några nya människor skulle börja i vår klass och de var så hemska! Mariah Carey-wannabes typ, och en kille som för det första ville att någon skulle läsa en text, typ "här kommer den fantastiske bla bla bla", och han spelade ett kasettband med bakgrundsmusik som han spelade gitarr till för att vara speciell och häftig och "proffsig". Vi gamlingar i klassen bara suckade.

Åh, skola nu, tack!

Året har börjat bra måste jag säga. För att dra igenom vad som hände igår: Mys framför TV'n, väntan. Somnade till en stund, trevligt. Vid kvart i tolv gick vi ut, tittade på fyrverkerier och pussades på tolvslaget. So far, so good. Sedan gick vi in och jag snubblade på en ondskefull snöklump och trillade pladask i snön. Årets första misstag. Sedan gick vi in och såg några barn som stod i fönstret i trapphuset våningen och tittade på fyrverkerierna i mörkret, jättenöjda. Då passade Pär på att tända ljuset i trapphuset. Resultatet lät inte vänta på sig. "Åååh, måste det bli ljuuuust nu?" Pär skämdes lite. Det låg en odefinierbar grej på golvet som han ville se och tänkte inte på att ljuset tändes överallt. Haha, fan vad roligt.

Sedan i morse vaknade jag lite illamående och åkte sedan till stallet. Turbo var stressad och skuttade runt när han kom ut, brallade och lekte. Därefter blev det frukost på vitlöksbröd (ja, visst låter det fräscht?) och sedan åkte vi på en luftmadrass i pulkabacken. Gick undan får jag säga, mycket roligt. Sedan köpte Pär varsin stjärtlapp åt oss som vi ska provåka senare. Woho.

Underbart faktiskt. Och på söndag blir det Malmö. Ännu mer underbart.