petrulus

Nix, inte jag inte. Idag är det förvisso första april, men ingen har hitills lyckats lura mig någonting. Det enda är väl det vanliga, att jag lurar mig själv hela tiden. Men det kan man ju säga är en form av vanesak för den här damen.

Därför måste jag nog säga att första dagen som tjugotvåring (eller två gånger elva år) hittills har förlöpt ganska likadant som dagarna gjorde när jag var tjugoett. För ett år sedan gick jag hemma och var arbetslös. Idag har jag väl ett gansk mycket med innehållsrikt liv, tack högre makter för detta.

Så, vad händer då? Efter denna inledning med pretentiöst ordbajseri tänkte jag försöka berätta lite vad som händer. I helgen som var gästade jag kära Småland och Hovmantorp, igen, och det var helt fantastiskt skönt. Jag har verkligen börjat se fram emot att komma ner dit igen, mer om det senare. Gick runt Växjösjön två gånger, och ena gången träffade jag på den här sötnosen som jag var tvungen att föreviga och dela med mig av till er.

Alltså en liten igelkottsunge. Bad honom att undvika vägar och uppblåsta plastbollar för att undvika katastrofer.

Kom hem igen i måndags, bara för att till fullo inse glädjen i att jag hela veckan kommer vara hemma och vara påsklovsledig. Dock grumlades min glädje med att jag i tisdagsmorgonens tidiga timma skulle pallra min bleka lekamen till den sk. blodcentralen på Kungälvs Sjukhus. De vill alltså ha mitt blod. Så, jag gick ner dit, gav upp tanken på att köra när jag såg min kära kärras rutor totalt nedisade av vårens (förhoppningsvis) sista nattfrost. Och väl på plats på blodcentralen, med pulsen en aning högre än jag förväntade mig, fick jag gå in i ett litet rum med någon klinikansvarig (?). Underbart roligt när man är nervös? Nej. Det visar sig dessutom att mina senaste blodprov hade bra järninnehåll. Väl bra till och med. Såpass bra att man nu börjat frukta att jag kanske har en mutation i kroppen som gör att den inte kan göra sig av med järn normalt och därför lagrar det. Detta kan påverka leder, hjärta, bukspottkörtel osvosv. Så, inte helt bra. Men de var långt ifrån säkra och har därför tagit lite fler prover. Så, inom några veckor har jag svaret på om det är så att jag måste ta fler prover. Logiskt va? Och detta kändes förstås inte helt underbart. Men, vi får se.

Sedan gick jag och klippte mig. Besökte en ung tjej som precis startat eget med hyrstol här i Kungälv och hon lade ner en jäkla tid på mitt burr. Blev bra, om än mer platt än jag blivit van med nu.

Före: Ganska burrigt och slitet



Efter: mer städat och mindre slitet.

Men ja, det händer förstås roliga saker. Bland annat så har jag besökt utbildningen jag tänker söka i höst, och hemnet.se har gått hett på datorerna härhemma. Kort sagt, vi letar hus. HUS. HUUUS. Det är så vuxet och skrämmande, men samtidigt fantastiskt spännande. Vi får se vad som händer. Det har förstås med jobb och eventuella studier att göra. Så, håll tummarna för oss. Lovar att det hjälper oss.

Tack alla som gratulerade mig igår!