Hästlös, rotlös och hopplös.

Ja, idag och på sistone har jag faktiskt känt mig lite hopplös, likt en stackars groda utan ben. Det är som att konflikter och oväntade situationer bara dyker på mig som flugor på en hög gödsel. Det känns som att det började med poltikdiskussionerna på skolan, som jag var dum nog att tro att jag skulle ha något att säga till om. Dumheter, har jag insett nu. Jag kommer aldrig ha något att säga till om i min klass när det kommer till just det.

Turbo flyttade till sin nya ägare Kristina i söndags, vissa småkrångel fick vi tydligen stå ut med innan det gick som det skulle. Men, till slut, nu bor han alltså hos henne nere i Småland och det senaste jag hörde var positivt. Jag håller bara tummarna för att han sköter sig lika bra mot henne som han gjorde mot mig. En riktigt, söt go' liten häst är det i vart fall.



Så, nu har jag alltså fått mer tid att ägna åt detta underbara ting kallat musik. Det som irriterar mig litegrann är att mitt huvud känns lite som ett nystan av outforskade tankar och funderingar, åsikter och så vidare. Då är det inte lätt att få ut speciellt mycket konkret, när det är som att de röda trådarna som finns är hopplöst ihoptrasslade i varandra och med trådar i andra färger som inte har med saken att göra. Mycket otrevligt. Men jag ska ge mig fan på att få ordning på allting såsmåningom. Eller så är det helt enkelt så att det är denna förvirring som kommer driva mig framåt i ren frustration.

Och, ja, frustration. Det fanns mycket som frusterar mig idag. Ordet solidaritet framför allt. Det är visserligen ett vackert ord när det används rätt och verkligen är fint, men när det bara slängs fram för att man ska ge någon dåligt samvete. "Visa lite solidaritet, vettja". Käften.

Något som dock känns väldigt skönt är att min grupp, min lilla turnégrupp, har börjat röra sig framåt i fråga om planering och funderingar, och låtar framför allt! Vi ska sjunga några låtar på ett sk. quiz nästa vecka, så vi har börjat repa lite. Det blir samma låtar som under turnén, en skön känga för att få våra musikaliska hjul att rulla. Skönt att gruppen är såpass bra som den är, gäller bara att "solidariska" saker inte kommer förstöra något för oss...

Febe, jag vill prata med dig! Ska försöka höra av mig till dig snarast...

Tjo och tjingeling för idag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback