petrulus

The King of Pop är död. Helt galet. Säga vad man säga vill, men det finns inte och kommer antagligen inte heller finnas en popstjärna av hans kaliber igen. Han revolutionerade sättet att dansa, han hade en helt egen sångstil. Jag kan inte påstå att jag alltid varit så himla förtjust i allting han har gjort, men jag kommer aldrig, aldrig, aldrig kunna säga annat än att han var en proffsig artist, en produkt.

Säga vad man säga vill, men hans personliga liv har man antagligen fått alldeles för mycket insyn i. Jag tror att han från barnsben, när han blev känd, fick allvarliga störningar någonstans. Vissa intervjuer jag sett har jag slagits av att han fortfarande kändes som ett barn. Och det var nog det han var, ett stort barn utklädd i en vuxen popstjärnas kropp.

R.I.P Michael!

Hjälp, hjälp, hjälp, hjälp...

Jag har problem, kära vänner. Ni måste hjälpa mig. Jag har sökt två skolor inför hösten, den här och den här. Nu har jag ett problem.

Jag har nämligen kommit in på båda. Fråga mig inte hur fan det gick till, jag sabbade totalt för mig själv på körningen och teorin.. trodde jag. Men icke.

Nu kan jag inte för mitt liv bestämma mig för vilken jag vill gå. Den ena, musiklinjen, är något jag velat pyssla med länge, länge. Dessutom ligger det nära, i Kungälv, och det verkar SÅ roligt. Men, det ger antagligen inget jobb och man måste ta lån osv.

Trafikskollärareutbildningen ger _garanterat_ jobb, de har inte släppt ut en enda som inte fått jobb direkt. Det är en KY-utbildning, mycket bra. Dessutom verkar lärarna jättevettiga, om än något stränga. Dock ligger det i Lerum (ca 5 mil bort), antagligen får jag skriva mig där för att få bidrag plus att jag inte vet om jag egentligen vill jobba med det. Men, jag behöver ju jobb sedan också.

Går jag musiklinjen och trivs med den kanske jag söker in på musikhögskola och blir musiklärare eller något liknande. Jag kan absolut tänka mig att bli lärare, det är det ju även i det andra fallet. Och tar jag trafikskollärarelinjen så vet jag ju vad jag ska jobba med i några år framöver.

Det ena jobbet/linjen innebär risker med att man kanske har svårt att få jobb, den andra sätter man sig i en bil bredvid någon som inte kan köra bil. Olyckor har väl skett, antar jag.

Så, vad tycker ni? Vad ska jag välja? Jag blir desperat, och jag måste lämna besked till båda skolorna senast fredag!

Jojomen! Om bara en dryg timme ska jag röra på mig, först inåt stan för att få bilen lite kollad av söt-Pär, därefter till Mölndal och hämta upp min samåkningskompis vid tio. Sedan, vrooom till Jönköping! Underbart! Eller ja, är det det egentligen? Jag är något kluven... men det blir nog bra i slutändan ändå!

Packningen är kirrad, i alla fall så gott som, och jag ska ta Pärs polo till Elmia. Tankade igår efter att kört strax över sjuttio mil sedan i tisdags... Och bilen sög i sig fjuttiga 43 liter eller något i den stilen. Bensinsnåla bilar, JATACK!

Har precis matat mina små vita marsvin (Fido och Rosa) som gått ner i vikt under vistelsen i Småland, de får lite extra morot just nu! Det låter så roligt, men marsvin kan faktiskt bli tjocka av morötter! Så, mina små tunnisar mår bara bra av det. För er som inte vet, marsvin måste äta dygnet runt för att deras tänder ska slipas ner tillräckligt och då får de självklart inte äta saker med för mycket energi, för vad ska de göra med den? Så, 80% hö och resterande mängd grönsaker. C-vitamin kan de heller inte producera själva, så det måste finnas i kosten eller i vattnet. Men det är lättast för dem att tillgodose sig vitaminerna i grönsakerna.

Är lite orolig för Turbo, det har regnat i natt och han har gått ute med de andra hästarna. Hoppas inte han har fryst för mycket.

Igår var en ganska obehaglig dag. Mamma berättade att Birger, en granne hemma, åkt på en ordentlig hjärtattack. Men, han lever. Håller tummarna för honom, fem barn har de, yngsta är tolv. Och han är nästan tio år yngre än pappa. Galet.

Sedan, desto värre. Frida ringde och berättade att Ewa som vi spelat teater med är borta, avliden. Helt galet, hur kan människor finnas och vara, bara för att sedan försvinna? Usch. Det är så att man får obehagsrysningar i hela kroppen och bara vill ringa alla man tycker om och berätta hur mycket man älskar dem. Bara utifall att. Ewa hade en son och man, vet dock inte hur gammal sonen är nu. Men, han har definitivt inte fyllt arton. Femton kanske. Usch.

Vila i frid lilla Ewa, du var grymmast! Och den första känslan som infinner sig hos mig är "the show must go on", visst är det så?

Jag har börjat fundera på om jag är nära gränsen till vansinne. Idag var jag på picknick vid Bohus Fästning tillsammans med folk ur min medeltidsförening, under ett stort trä i lite regn, och i solen, dansandes medeltidsdanser. Det är något härligt med att gå klädd i fotsid klänning, ha möjlighet att känna sig lite feminin, dansa med karlar och strutta runt.

Men, är det verkligen nyttigt att må bäst när man går klädd i kläder som är menade att se ut som att de är från närmare sjuhundra år sedan? Det är en ganska bra stund, menar jag. Jag lägger onekligen mycket tid på sömnaden/hantverkandet just nu, och frågan är väl egentligen hur nyttigt det är. Men, jag kör tills jag får slut på material och fantasi, om det sistnämnda någonsin inträffar.

I vilket fall. Underbart var det idag. Skönt att träffa likasinnade som är lika sjuka som jag, som älskar att klä sig i de här kläderna och som är öppna. Det är något speciellt med att kunna umgås ett gäng folk mellan fem och sextiofem år. Sedan får jag väl säga att jag är lite besviken över vissa personers utrustningsstandard, men somsagt. Själv är jag ju lite galen, så man kanske får ha förståelse för att folk inte är som jag.

Imorgon är jag härhemma ännu, sedan tar jag Pärs bil till lillasysterst student på tisdag. Hem igen onsdag, test till en skola på torsdag och därefter blir det Jettat till Jönköping och Dreamhack på fredag. Skoj vecka! Imorgon måndag blir det tvätt, klappa snel Turbo och annat allmänt fix. Köpte en klänning jag ska ha på lillasysters student, hoppas vädret blir fint så att jag kan ha den. En halterneckklänning, avskuren under bysten som är vanligt, gråblå med ljusrosa och ljusgröna blommor. Blev lite kär i den när jag såg den i HM's katalog, och sedan sprang jag på den när jag var på HM på Backaplan. Klart man slår till när den dessutom sitter jättefint. Köpte mig ett par helsvarta tygskor på Skopunkten också, ska nog köpa sidenband i olika färger att variera färgen på snörena med. Känns lite exklusivt.

Någon bild att illustrera med hittade jag inte, och nu blir det sängen! Godnatt!

Idag var jag på IKEA och köpte förvaringsmöjligheter till min bokhylla för att göra det lite snyggare här. Jag är en glad pingla och jag såg i en inredningstidning en gång hur man hade bokhyllor löpandes runt hela huset, och sorterade i färgordning. Så jag tänkte att jag gör ett försök med mina begränsade antal böcker i min lilla bokhyll. Vad tycks?

Vojne, vojne. Ännu en dag har passerat. Lite hungrig Petra men det får vara. Åt middag för bara några timmar sedan så någon direkt panik bordet det inte vara. På sistone har godissuget varit HÄRuppe (dvs. i taket) och jag har försökt göra något åt det men det är ta mig fan inte lätt. Sooockeeer... Satt och övervägde att ÄNTLIGEN göra fattiga riddare (har aldrig lyckats få till att göra det!), men återigen, socker och kanel. Och så har jag inget riktigt, vitt bröd heller. Får kanske ta och införskaffa ett kritvitt bröd att slänga in i frysen för kommande behov. Det är ju bara luft, men wtf.

Idag blir det inte ett sammanhängande inlägg, alls, känner jag. Många tankar som studsar och som vill ut.

I morse var jag ute i stallet och klappade om Turbo och gav honom lite mat, han är för söt när han står med mulen i hinken och slafsar och mumsar. Inget bordsskick att tala om, alls, men vad spelar det för roll. En glad häst är nog bland det sötaste som finns. Tog en bild på oss tillsammans häromdagen när vi var ute och promenerade och käkade (han) och plockade (jag) gräs, det sistnämnda till marsvinen.


Oh,oh! Febe, tack för komplimangen om min lilla mössa, jag är faktiskt nöjd! Och idag var jag på första mötet med medeltidsföreningen, har redan skurit ut bitar till mina skor! Så, efter nästa vecka borde jag vara på god väg att ha ett par ordentliga medeltidsskor, ett par frontskurna efter Bockstensmannens. Tog vara på spillädret för att göra remmar till mina patinor som jag ska tvinga Pär att göra åt mig snart... Så, snart är hosor+nålbundna sockor+skor+patinor ett faktum! Kom an, vintrar och höstlajv!

Nästa måndag blir det utflykt med några tjejer i föreningen till Saxylle i Borås som säljer fint ylle för 100kr metern, kanske kan hitta nån fin stuvbit att fodra min nya hätta med. Hade först tänkt knata in på lokala tygaffären och inhandla nån meter halvlinne att fodra den med, men efter lite efterforskningar så kom jag fram till att 1, det finns inga direkta belägg för att man gärna fodrade med linne (verkar som att man knappt uppskattade linne, alls, men mer om mina nyformade tankar om linne vid ett senare tillfälle) och att 2, (enligt en tjej på historiska världars forum) linne inte utgör ett speciellt praktiskt foder då det tydligen suger åt sig omgivande fukt ganska bra. Och pga. det ovanliggande yllets isolerande egenskaper så torkar det också långsamt. Så, fodrad hätta med linne = icke.

Har bestämt mig för att göra en vikingaklänning av det illröda ylletyget jag har, blev idag visad hur jag ska göra för att få ut maximalt av min meter. Börjat lära mig det här med kilar och raka bitar också, i den nya hättan siter det inte mindre än sex kilar (två bak och fyra fram) och till den gick det åt en halvmeter till en RYMLIG hätta plus tio knappar+ en hel del spill ändå. Ekonomiskt kanske.

Har lyckats missa tre samtal från Pär nu ikväll, måste vänta tills han ringer eftersom han är såpass upptagen nu... och nu, när jag satt på ljudet för att garanterat inte missa hans samtal, har han inte försökt ringa på flera timmar. Är det inte ironiskt?

Hmm... kanske blir något kvällsmataktigt trots allt. Jag är hungrig!

Det här är en hyllning till min kära sambo och närmaste person Pär. Min söta, gulliga, skäggiga, tokiga, bittra, vresiga, morgonsura, helt jäkla galna pojkvän. Finns få människor i den här världen som håller mina fötter på jorden samtidigt som hans humor och skratt får mig att sväva i det blå. Ingen kan som han göra mig hel.

Vi har våra diskussioner och det finns stunder när jag känner att det räcker, att jag inte orkar mer rättframma påpekanden för Pär lindar sällan in orden fint. Han säger som det är, och säger vad han tycker, på gott och ont. Jag kan hata det, och jag gillar det. Vi är väldigt olika, jag är känslig och social och bra på att känna in folk, men Pär är klarsynt och rättfram. Vem vet, kanske kompletterar vi varandra?

Idag sov jag lite för länge och låg och segade mer än jag skulle. Gick upp, satte mig med nålbindningen och tittade på delar ur Sweeney Todd på youtube, i nattlinne. Sedan fick jag lite dåligt samvete, som vanligt, för att jag är lat och marsvinen skrek åt mig. Så då bestämde jag mig för att hoppa i några träningskläder och gympadojor och ta en promenad. Tog av en slump med mig kameran och med en systemetpåse i fickan som grässamlare begav jag mig ut på min favoritrunda, en lummig skogsväg. Det slog mig att våren som jag prisade för någon vecka sedan är över, och har gått över knoppande försommar med ljusgröna färger överallt. Knäppte två bilder (av samma motiv av någon konstig anledning) och visst blir man inspirerad till sagor?


Sedan hem och mata marsvinen med mina nyfångade skatter (maskrosblad, gräs, klöver och kirskål), vilket de uppskattade väldigt. Därefter lagade jag en utmärkt god matpaj och satte mig ner med mitt fotoalbum för att skriva kommentarer, kändes skoj men mindre skoj att jag ibland glömt namnet på folk jag haft på bild. Får försöka komma på något.

En stund senare var det dags att bege sig till stallet i sällskap med Emma, tioåringen, och vi pysslade och fixade en del med Turbo, han fick komma ut på ridtur med henna på ryggen. Tänkte att om han har ont nånstans och därför inte vill komma in borde det inte kunna skada så mycket om en liten, lätt person red honom. Det gick bra, och han är så go. Därefter satt vi på hans fleecetäcke och fikade i hagen, Petras yngsta dotter gjorde oss sällskap med saften och bullarna. Och bullarna hade rykande åtgång måste jag säga, åtta stycken försvann i ett nafs. Jag åt en... så, två tioåringar och en påse bullar slutade i frossande. Febe, sånt skulle vi aldrig göra, va?

Nu är min nålbundna mössa klar, och den ser ut som något som kan liknas vid en yllekondom. Nåja, passformen är det inget fel på, den ska kanske bara tovas ihop lite. Insåg sista raden att jag kanske inte nålbundit rätt hela vägen, men det får kvitta. Ska testa ett annat sätt nästa plagg jag gör, dvs ett par sockor i mitt nya gråa yllegarn. Testade att tvinna ihop det förut och det var något lurigare än det röd/lila/bruna jag hade nu, men med lite träning går det nog bra. Man får vara försiktig bara.

Hihi, förresten! En rolig anekdot från dagens promenad, eller i varje fall slutet av den. Jag är tvungen att passera antingen en skola eller en förskola för att komma hem (på ett smidigt vis) från min runda, och idag valde jag skolan. Passerade några barn som pratade och en pojke på kanske 10-12 år sparkade en fotboll åt mitt håll. Han sprang sedan mot den, mot mig, flinade och sa "tjena snygging!". Hörde inte vad han sa så jag bad honom upprepa, och det gjorde han med ett brett leende. Kände mig lite glad iaf, smsade Pär och berättade att han fått konkurrens vilket han tog med ro. Vilken pojkvän man har, haha.

Han är för övrigt i skrivade stund i bilen på väg hem från Dalarna, där han varit i sällskap med Mathias, hans gamla barndomskompis. De skulle hämta en vedkamin eller något åt det hållet. Knäppisar.

Åååh, vilken morgon. Sov ordentligt i natt och det var tokigt värt. För att förklara bakgrunden till mitt plötsligt stora sömnbehov måste jag gå tillbaka några dagar i tiden, närmare bestämt till i måndags i förra veckan. Då bestämde mamma att jag skulle åka ner till henne torsdag-lördag, för att jag "behövde muntras upp" och det är ju alltid trevligt. Så, tåget skulle gå vid sextiden i torsdags och vara framme i Lessebo vid tjugo över nio på kvällen. På onsdagseftermiddagen fick jag ett samtal från Catarina på Resursen (stället som säger till om de vill att jag ska rycka in inom hemtjänsten) där hon frågade om jag hade tid att jobba några timmar (bara tre) mitt på dagen på torsdag, 11.45-14.45, och det tackade jag ju ja till. Pengar pengar.

Allting löste sig fint och jag kom med tåget som tänkt, satt med min nålbindning hela vägen hem och då gick tiden jättefort. Ett väldigt härligt tidsfördriv tycker jag, nästan så att känslan när jag skulle av tåget var att "neeej, jag vill göra klart det här varvet", haha... På vägen smsade jag också med Anni och Moppa och insåg att jag skulle få träffa båda två under det besöket nere i Småland! När jag var nere i Lund hos Anni i sällskap med Moppa var det helt underbart, det är två människor som man bara mår bra av att umgås med. Hjärnan ventileras på ett jätteskönt sätt.

Fredag morgon vaknade jag (och mamma) av ett gäng attacknysningar från min sida, underbara vårtider, och begav oss ganska tidigt iväg först till stallet och gosade med hästar och kattungar och därefter till Börjes i Tingsryd där vi shoppade loss på hästgrejor och jag köpte ett par nya badshorts till Pär som present. Turbo fick en påse hästgodis och lite nya saker så att jag kan fixa hans hovar själv nästa gång något måste göras. Spännande! Och så hittade jag två nystan rent yllegarn så att jag efter min nålbundna mössa kan börja med ett par sockor, typ de på Historiska Världars Dräktsida. Nice.

På vägen hem tog vi en sväng förbi Lessebo och träffade Felix och Blacky snabbt, och förbi Fabriksbutiken (jaaa, Febe, jag vet, det heter inte så länge) och bestämma träff på kvällen med Febe. Sedan hem, byta om, stallet och vänta på Björn, hovslagaren. Han visade mig lite vad man ska tänka på med hästfötterna och det kändes skönt att få lite stöd från honom. Han är så jäkla duktig. Träffade hans fru också och hon blev lika kär i kattungarna som jag. Man kan inte låta bli att älska små hårbollar som skuttar runt och klättrar på allt. Och säger MAAAAAU lite ynkligt. Jisses.

Efter stallet, hem, byta om, i bilen och in till stan för att träffa Anni och fika. Hade även lyckats få kontakt med Josse och fått reda på att hon precis förlorat sin fina labbe Tanja (vila i frid lilla hjärtat!), bjöd ut henne till oss på lördagen för att hon skulle hänga med ut till stallet och kolla kattungar och hästar. Tänkte att det kanske kan muntra upp lite, även om sorgen aldrig går att bota. I vilket fall, träffa Anni stan och fika och prata, UNDERBART. Fast, en fågel bajsade på mitt byxben. Ilska. Anni, tack så mycket för härliga pratstunden!

Sedan hem igen, äta grillat med familjen, göra ett test på Sandras balfrisyr och krama om henne som skulle bort hela helgen till Kalmar och köra henne till tåget. Stallet igen. Och så ett deep talk med pappa om saker som känns lite jobbiga, typ att han och mamma börjar kännas lite skruttiga och att de sitter hemma på varsitt håll och inte umgås något direkt. Sa att jag inte vill att de ska sitta och vara i varsin ände av huset. Just när jag sitter där och pratar med pappa och lipar lite dyker Febe och Christel upp, torka tårarna och umgås med dessa två härliga tjejer istället, återigen slås jag av hur underbara människor jag har i mitt liv. Somnar relativt sent och trött som fan.

Lördag morgon, upp igen och till stallet, hämtar upp Josse vid stationen i Hovmantorp och tar stallet, gosar först med kattungar och därefter tar vi en tur i häst och vagn med Musse, pigg och glad gamling! Massa prat med Josse också, är egentligen lite förvånad över hur mycket tid jag lyckades få till med var och en av mina allra bästa vänner den här helgen. Efter stallet åkte vi hem till mina föräldrar och åt lite, och när vi sitter där och pratar är det plötsligt ett faktum att mammas jobb behöver receptionisthjälp och Josefin behöver jobb och jag sammanför dem. Josse ska till mamma och dem på intervju imorgon, hoppas det går bra! Mamma var i varje fall jätteglad över att ha fått tips om någon som kan hjälpa dem i sommar, och det är ju grymt! Och som Josse säger, jobb och pengar är bra. Win!

Efter lunch packar jag och mamma ihop oss, jag kramar pappa och Rickard hejdå. Vi åker till synoptik i stan och mamma köper ett par nya solglasögon och får ett par gratis pga. en massa strul med hennes andra progressiva. Jag bokade en tid åt mig för synundersökning också, har inte gjort det på flera år och jag har en känsla av att synen har förändrats sedan -07. (Ska dessutom kvittera ut ett intyg för att kunna söka lämp och övningsköra med MC såsmåningom. Pärs hoj mår snart bra igen förresten! Den låter som ett monster, men han är glad ändå.) När vi kände oss nöjda med stan tog vi bilen upp till Lindex på Samarkand och mamma köpte en träningsbh och jag en bh och ett par matchande trosor. Rea ftw!

Mårten hörde av sig innan vi tog Lindex och jag kände lite stress för att hinna ner till stan och träffa honom, och runt halv tre var jag på stationen. Vi kramades och begav oss till Askelyckan (INNE, för att undvika fågelbajs) och satt där en bra stund och pratade om allt mellan himmel och jord, mycket lajv och grejor. Han ska nog hjälpa Rickard lite med matten också, det kan behövas. Jävla människor till att vara inkompetenta lärare på Bikupan. Blir så arg, och frustrerad när jag inte kan hjälpa honom på det här avståndet. Men får han Moppa till hjälp så ordnar det sig, det vet jag.
 
Krama Mårten hejdå, sitta och vänta på tåget. Tre timmarna hem till Götet gick fort och jag blev upphämtad vid bussen vid Eriksdal av Pär. Stallet direkt, och sedan en kortistur till en krog här i Kungälv för ett glas cola (i mitt fall) och en öl (i Pärs fall) och en massa prat. Underbart att träffa honom igen, första gången på länge jag kände mig riktigt kär igen. Lördagen var helt enkelt en underbar avslutning på en fantastisk helg, somnade sent och hela baletten. Men, tänkte jag, sovmorgon en söndag är aldrig fel!

Och sedan brakade det samman... haha

07.33 ringer min mobil söndag morgon, hemtjänsten frågar om jag kan börja jobba NU. Nununu. Jaja, upp ur sängen, skjuts av Pär ner till jobbet, så vid åtta var jag på plats, för jobb till fyra. Lyckades glömma plånboken hemma och fick störa Pär mer för att få lunch, och det mesta krånglade lite. Dödstrött Petra hela dagen. Hem efter jobb, krasha i soffan, åka till stallet, laga mat och sedan dagens kraftansträngning: Baka bullar. Så nu har jag fem påsar bullar. Tack Pär för stödet.

Men idag är det underbart igen. Skulle åkt med Pär till jobbet för att ta hem min bil som jag lämnade där i torsdags, men sötnosen åkte med en kollega idag och tar hem Jettan i eftermiddag. Så, sov till halv nio och känner mig som en hel människa igen.

Så, därför är jag idag lite lagom seg och mysig. Har dessutom spenderat nästan en timme på det här inlägget, så läs orden med vördnad, kära ni.

Och till alla er som omnämns i texten, TACK! Jag visste inte att jag behövde muntras upp, men så var det visst. Finns inga finare vänner än er.

Bara titta på dessa sötnosar. De heter Puma, Vincent och Doris, och bor i mammas stall nere i Småland.


Vill man inte bara dåna?

Hejuda mig, vilken valborg. Har egentligen ingen direkt ork att beskriva dagen, men snabbt. Blodgivning slutade i katastrof, eller snarare i ingenting.. de ville inte ha mitt blod för att jag var lite snuvig pga. allergin. Sedan ner till Maxi och hittade några blommor som planterades ihop till en fin liten grupp som Pärs mamma ska få imorgon. Efter detta i ilfart till stallet och ännu ett misslyckande att få tag i Turbo. Köpte lunch på McDonalds (jisses, var länge sedan jag åt där ordentligt!), åt i soffan hemma. Därefter dök Pärs jobbarkompis Pasi upp och jag klippte hans son Rickard och även honom själv litegranna. Därefter promenad med Pär för att lägga på några brev, därefter tog vi ut marsvinen en stund på gräsmattan. Upptäckte att Rosa inte stödjer på högra framtassen och det var ju inte skoj. Hoppas hon piggar på sig.

Och sedan blev det grill och massa god mat. Nu blev det TV, Simpsons och chokladbollar. Och nu började Rhapsody in Rock och det klagar jag inte på. Finns vissa artister i det här landet som är duktiga, och musiker.

Nej, jag har inte tröttnat på bloggen, däremot har jag på sistone haft en såndär bloggsvacka som inleds med att jag missat att skriva några dagar, och sedan när jag tänker skriva igen tänker jag att "nej, det går ju inte, då måste jag ju skriva så långt om allt jag missat skriva". Vilket är helt befängt, jag måste inte göra nånting på bloggen. Jag måste tycka att det är roligt, that's it.

Det roligaste jag har att berätta är att jag var på sk. "vikingamarknad" i fredags, och så stod det ett gäng människor i vikingakläder där som sålde nålbundna saker. Gick fram och tittade och pratade lite med dem, och då visade det  sig att de tillhörde Kungälvs medeltidsförening, Elfsyssel. Så, jag gick med där på plats. Jag är med i en medeltidsförening! Verkar vara lite lagom störda människor (som jag) som ägnar sig åt konstiga saker (som jag) och verkar ganska nöjda med det (som jag).

Så var Febe här i lördags, och vi tog (tvingade) med oss Pär ut till Carlstens Fästning i Marstrand, vi iklädda våra fina medeltidsklänningar och med en kamera i högsta hugg. Mycket nice. Här kommer några bilder på oss!

Hej, det är jag, Gullan. Jag är så jävla arg på matte. Först, igår, satte hon hela vår värld i gungning genom att sjasa ut oss ur vår ena bur, låta oss sitta ALLA FYRA och trängas i den ena. När vi sedan fick gå tillbaka in i den första var den tom, sånär som på lite äckelrent spån, som inte alls luktade gott! Så, där satt vi och var lite smårädda för vad som skulle hända sen. Rätt var det var så fick vi gå in i båda burarna igen, och nu var BÅDA fyllda med bara rent spån. Jag blir så arg. Tur nog för matte, så satte hon även in våra hus, våra rör och lade in nytt hö åt oss. Det smakade väl helt okej får jag väl säga till hennes försvar. Senare på dagen fick vi maskrosblad och pinnar att gnaga på, och det ägde ju, men jag tror nu att det bara var för att ta ner vår misstänksamhet. Idag anföll hon nämligen med förnyad styrka!

Vi satt i buren, pratade lite lågt, jag tuggade på några strån hö och då kommer plötsligt Rosa inrusande till mig i huset där jag satt. "Matte har tagit upp Fido!" ropade hon och var jätterädd. Jag suckade mest åt henne, Rosa har en tendens att överdriva allt, så jag bara hackade lite med tänderna åt henne och sedan satt vi i huset och väntade på vad som skulle hända! Då hör jag plötsligt skrik från Fido! Det lät som att hon blev misshandlad och jag blev jätterädd! Undrade vad matte hittade på för dumheter nu, men det enda vi kunde göra var att gömma oss och hoppas att hon glömde bort att vi finns. Men icke. I tur och ordning tog hon upp oss, satte oss under kranen och blötte ner HELA oss med otäckt, ljummet vatten och tvålade in oss med något jätteäckligt som luktade.. erm.. ja... jag vet inte vad det luktade. Och sedan gnuggade hon pälsen med en såndär handduk, kan ni fatta! Jag såg ut ungefär som Ipren när hon var färdig, min fina släta päls var plötsligt virvlig och tufsig! Jag blir så upprörd! Jag sitter just nu och diskuterar med Fido, Ipren och Rosa vad vi kan göra för att göra mattes liv till ett riktigt helvete. Vi ska i alla fall försöka kissa på henne så ofta det bara går, och Ipren sa att hon även kan bitas lite om det krävs. Rosa är så himla feg, och Fido är lite för gammal för att göra något ordentligt, men även hon sa att hon kunde kissa ordentligt.

Nu jäklar ska hon få, och husse får sig nog en släng han med! Bara för att han frivilllig bor ihop med den där subban.

ARG är jag!

Här kommer det, mitt första inlägg på evigheter! Har inte blivit av att jag skrivit, min dator har bråkat och jag har fått låna Pärs. Nu har det ju hänt lite, men det har inte känts värt att skriva om det utan bilder, och Pärs dator har lämpligt nog Windows "Fail" Vista på sin dator och då har det inte gått att ladda upp bilder.

Först och främst, jag skaffade två små nya marsvinstjejer, Rosa och Gullan. Rosa är en vit liten teddyhona med röda ögon och en SJUKT stark röst. Hon gastar så att man blir halvdöd. Och Gullan är en släthårig liten orange-röd blyg tjej, som är jättetuff mot dom andra tjejerna (främst Ipren). Så, nu har jag en mycket spännande flock.

Alltså, jag blir så bitter på mig själv. Men idag är jag faktiskt bittrare än vanligt. Vet inte om det är något som är normalt, men idag har jag en konstig slags ångest. Dels för att jag faktiskt fyllt mer än 20, snart (jaja, det är kanske länge till, men ändå) närmare 30 än 20! Men, det är mer patetiskt än så. Jag är deppig över att jag varit ensam nästan hela dagen, över bristen på presenter och på att vissa personer som jag trodde skulle höra av sig inte gjort det. Jag vet att det är jättefjantigt att bry sig om en så fånig sak som en födelsedag, men jag är nog såpass barnslig i hjärtat.

Och somsagt, jag är bitter över att jag är så bitter över det. Jag vill vara mogen och klok och inse att det inte spelar någon roll. Men jag känner mig ändå ensammast i världen. Pär gjorde såklart rätt som reste till Holland, han måste ju för jobbets skull!

Känner mig ännu mer tragisk när jag säger det, men tack och lov för Internet. Så många har visat att de tänkt på mig och att de försöker göra allting bra. Det är guld. verkligen.

Nej, dags för den här dagen att ta slut och nya friska tag imorgon! Imorgon blir det stallet på morgonen, bada marsvinen, åka på utbildning med jobbet (medicindelegation) till fyra, sedan ska jag och Linda ta med oss marsvinen och åka till Irene för att se om jag kan hitta någon ny liten kompis till Fido och Ipren. Win!

... ur "Grannlåten" av Thomas Järvheden. Sjukt skön kille, kanske inte så PK, men helt okej.

Ungefär så rörigt har mitt liv varit på sistone. Det har varit upp, ner, runt och lite till. Boris dog, efter det vet jag inte riktigt vart all tid tagit vägen. Vet inte om jag kan påstå att jag hittat på något vettigt heller. Varit mycket stall, mycket olika saker. I fredags ringde de in mig från jobbet (hemtjänsten) och frågade om jag kunde jobba fredag kväll och lördag förmiddag. Visst, sa jag. Pengar, säger jag. Och förresten, appropå pengar, återbäring! Hade fortfarande registrerat företag i fjol, så jag får inte min skatteåterbäring förren i december i år också. Men, det blir över 10k tillbaka. Det känns sjukt underbart. Aja, i vilket fall. Jag hade tänkt gå på Idoluadition på skoj i lördags, men Pär frågade om jag var jättetvungen. Han hade något på gång sa han. Och sedan fick jag ju jobb på lördagsförmiddagen. Så jag struntade i det. Gick och jobbade, hem och duscha och sedan var jag som på nålar. Eländet kunde ju inte tala om vad det var som var på G, men så knackade det på dörren. In dök mamma, pappa, Sandra och Rickard. Hela familjen hade åkt upp bara för att gratta mig, äta middag med oss och så hade Sandra bakat den vackraste tårtan ever. Hon är sjukt duktig, se bild!



Sedan i söndags fikade jag med något som liknat en kompis i många år, lite hemliga romantiska känslor där... var rädd att det skulle vara något kvar, men det var det inte. Har nu berättat allt för Pär, han vet om allt som hänt och även om det var jobbigt att se honom bli ledsen, så stärkte det vårt förhållande på något knasigt vis. Han är det bästa som någonsin hänt mig. Vi tog en snabbis på Ikea efter att han hämtat mig inne i stan, därefter åkte vi hem, myste, tog stallet och bråkade med Turbo. Hemma igen åt vi hemgjorda, grillade hamburgare och myste. Idag åkte han till Holland för hela veckan, tråkigt. Nu sitter jag och kollar på det vidriga (men ganska oemotståndliga ibland) Jerry Springer, mumsar på dragéägg och skrattar lite åt tragiska människor i USA.

Idag känns det som att allt är upplagt för en bra dag. Vaknade när Pär gick och han kom och kramade på mig, härligt sätt att vakna så, och slumrade sedan i ungefär fyrtio minuter till. Går upp, konstaterar att det är strålande solsken idag också, ler lite mot marsvinen som glatt piper åt mig, sätter mig i soffan med en skål fil och några tända ljus på bordet. Vi städade litegranna här igår, så det är fiiiint (i alla fall här och var), och det känns alltid lika skönt! Sitter och funderar över dagens planer.

 Igår var jag duktig och fick sökt ett gäng jobb, en del som telefonpratare/receptionist och några butiksjobb. Vi får se om det ger utdelning. Dessutom var jag på intervju för ett sommarjobb som bingovärdinna, på samma ställe som Pärs bror Johans flickvän Anna. De var jättetrevliga, får se om jag får möjlighet att testa det. För ärligt talat, det är nog roligare än att jobba inom hemtjänsten. Men jag har lite ångest över det i alla fall, vet inte hur jag ska kunna säga till hemtjänsten att jag inte kan vara där trots allt. De är ju himla gulliga, men det känns inte som att det är något jag vill pyssla med hela tiden. Sedan är det faktiskt skonsammare tider på hemtjänsten, men samtidigt tyngre och med yttepytte lite sämre lön. Som bingovärdinna är man tidigt på jobbet, ett bra tag innan man öppnar, och då kan man tydligen bara hänga där. Sedan var det tyvärr inte ett heltidsjobb jag kunde få där, utan bara tre dagar i veckan, medan hemtjänsten var heltid (har jag för mig?). Så, det är mycket att klura kring. Får se vad jag kommer fram till.

Snart (om någon timme eller så) tänker jag bege mig till stallet för en lång skön ridtur på lille Turbo, vi var ute med honom igår (jag, Linda och hennes "svägerska" Sanna från Tingsryd) också. Att ha häst är verkligen något i hästväg (höhö) när det är såhär vackert väder! Livsandarna bara hoppar in i kroppen, med besked! Enda nackdelen är väl att jag börjat misstänka att pollenet är på gång ut i luften. Får börja knarka litegranna kanske. Måste undersöka vad jag har att tillgå i medicinskåpet. Jag älskar våren, men samtidigt inte alls.

Ska sätta mig ner och skriva handlingslista, vi har inte handlat ordentligt på ett tag, och det blir så himla hattigt då. Idag finns det t.ex. en massa pålägg hemma, men inget bröd, alls. Så då blir det inte mycket till frukost heller. Och då blir jag ledsen hest, matvraket man är. Tänkte att jag ska ge mig på att baka kanelbullar imorgon också, det har jag aldrig gjort på egen hand. Mamma var ju grym på att baka när jag var liten, så det är kanske dags att börja jag med. Jag kommer visserligen aldrig upp i Sandras nivå (vilket kanske inte är konstigt eftersom hon är utbildad bagare), men jag kan ju göra mitt bästa!

I eftermiddag när Pär kommer hem ska vi somsagt handla, sedan ska vi iväg och titta på en liten stuga ute i Kareby. Japp, det är vuxenpoäng det, kolla på hus. Det skulle antagligen bli billigare att bo där än här, men å andra sidan är hela stugans utrymme (inklusive den oinredda källaren på 25kvm) ungefär 20kvm mindre än det vi har här. Det tål att funderas på, men vi ska mest kolla för skojs skull. Vet inte om jag vill köpa ett hus här, vill gärna bo närmare "hemma" när jag väl skaffar hus.. får se om jag lyckas få Pär att gå med på det.

Och efter det, runt sju, halvåtta, kommer nog Linda och Mathias hit igen, även denna gång i sällskap med Sanna och eventuellt även Lindas lillebror Robert. Sanna och Mathias behövde varsin klippning, får se hur det blir med den saken. Det är roligt att folk fortfarande ber naturligtvis.

Nu ska jag se om jag kan göra något produktivt en stund innan jobbet, söka något mer jobb kanske?

Och förresten, glöm inte att det är våffeldagen idag! Ät massa våfflor nu, alles!

Nu är jag hemma, klockan är fem över tolv och jag ska upp om ca. åtta timmar för att bege mig till Uddevalla igen. Var på thaimassagekurs där igår, idag (lördag) och ska som sagt dit i igen. Igår var en sjujäkla tuff dag (Boris dog, datorn gick inte att starta och bilen gick sönder på väg till Uddevalla) och jag däckade mer eller mindre hemma hos Murp vid halv elva. Vi åt en alldeles förträffligt god pizza, såg en bra film (Hankook) och jag somnade gott i min lånade sovsäck, där på soffan. Mycket skönt.

Idag kom jag hem, tog stallet, käkade middag med Pär och åkte sedan till hans garage för att få min lilla bil fixad. Det var avgasröret som gått mitt itu och därav orsakade det brummande ljudet när jag körde (ja, det lät som en raggarbil modell XXL). Efter detta åt vi kladdkaka, duschade och myste sedan en stund i sängen, och Pär däckade sedan efter en tuff dags MC-körande med sina nya kompisar FMCK (www.justfuckinggoogleit.com).

Jag, förut dödstrött och hur seg som helst, var plötsligt klarvaken. Första natten i sängen sedan Boris dog, första natten på någon vecka jag helt kan koppla av och tänka på mig själv. Och så kom tårarna igen. Jag har så svårt att fatta att han är borta, även om Sara säger att det inte gjorde ont för honom är det fortfarande jobbigt. Jag hoppas bara inte att det var något jag gjort, eller inte gjort, som orsakade honom det... Jag bara skriker inombords, för sådant där borde inte få hända oskyldiga djur.

Och nu när jag låg och funderade kring det där dök det upp en liten tanke som jag ventilerade med Murp igår, och det handlar om sorg. För oavsett hur många gånger man varit med om att någon nära gått bort så gör det alltid ont. Oavsett anledning eller vilken person det är, så gråter man. Det är som att varje gång någon dör, så sticks en tjock, vass nål in i hjärtat, och blir kvar där. I början, när såret fortfarande är färskt, gör det ont bara man pillar på den. Senare, när det börjat läka in i det ordentligt, känns det fortfarande. Och efter många, många år, när man egentligen lärt sig att leva med den, och nästan har glömt bort hur det kändes innan man fick den, kan det fortfarande göra ont om man bara ruskar om nålen tillräckligt mycket. Det finns alltid kvar.

Men precis likadant, fast positivt, är min tro om vår fortsatta existens efter döden. Ja, jag tror på det. Jag vill så innerligt gärna tro att vi inte bara försvinner när vi dör, att våra själar kan leva vidare, antingen i en annan skepnad eller bara som vi var när vi levde. Att alla mina kära släktingar som dött finns omkring mig jämt och ger mig stöd om det är något jag har problem med. För visst är det en skön tanke? Att våra kära, som i mitt fall min farmor eller min gammelmorfar, vakar över oss och ser till att det händer oss så lite dåligt som möjligt.

För övrigt så lyckades Pär få ordning på min bil, och min dator som krashat lyckades jag få igång tack vare Catten. Underbara människor, och för att inte tala om Murp, som jag spenderar den här helgen med, och jag knådar hela honom med babyolja! :P Han fyller för övrigt år idag (igår nu...) mina damer och herrar, så släng iväg ett grattis vettja!

Jag måste bli bättre på att leva för nuet. Imorgon finns inte, nu är den enda tiden vi kan njuta av. Så, njut, det är en order!