Soldag, med regn?

Söndag, solens dag, och regn? Något är galet.

Idag ska jag åka till Marstrand med skolan och åka båt! Vet inte hur många ur klassen som kommer, men vi är åtminstone fem stycken, vad jag vet. Ska bli mysigt, trots att vädret kanske inte blir det bästa. Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder. Ska nog rota fram en go' stickad tröja tror jag. Det är det jag saknar mest på sommaren, att få gosa in sig i riktigt sköna kläder. Alla årstider har sin tjusning antar jag. Japp, jag är positiv idag, fråga mig inte varför. Kan vara så att dagen började med en skön, lång dusch och att vågen stod på 70,2. Tog midjemåttet idag också, vet att jag var uppe i 80-81 som mest. Nu är det 75. Klart man blir på gott humör då. Fast kärlekshandtagen sitter ganska stadigt där de sitter, och magen också, även om den sistnämnda börjat minska något. Just nu känner jag mig som ett timglas faktiskt. Midjan är helt löjligt smal för att vara jag. Får se vad som händer framöver.

Nu ska jag hälla i mig resten av mitt pepparmyntste och därefter klä på mig, borsta tänderna och håret. Är nog ingen idé att göra sig toksnygg, men litegrann anständig får man väl se ut. Försöka i vart fall.

Igår på väg från stallet åkte jag och Pär in i det stallet som ligger allra närmast härhemma (tar ca. 10 minuter att GÅ dit) och frågade lite försynt om det möjligtvis fanns en boxplats ledig för vintern. Det vore skönt att ha Turbo närmre, även om det kommer krossa mitt hjärta att säga upp platsen hos Gunnar, som varit så otroligt gullig mot oss. Det är inte riktigt det som gör att jag känner att jag gärna hade flyttat... Det är lite för mycket att folk lägger sig i därute. Jag vet att jag inte tänker som någon som har ridhäst, och jag anser att jag har rätt att göra vad jag vill med min egen häst, så länge han mår bra. Och, det tror jag att han gör. Söt-Turbo.

Får se hur det blir, skulle återkomma till herrn med stallet senare. Det största tankemonstret är skillnaden i kostnad för boxen. Det skulle i så fall bli mer än dubbelt så dyrt för bara boxen som det är nu, men å andra sidan drar jag in på säkert 6-700 kronor i bensinpengar/ månad. Och slipper att åka. Kanske skulle det kännas lättare och roligare att ta sig ut till stallet oftare då också. Som det är nu har jag inte råd att åka ut mer än gång om dagen, och det är ju egentligen inte det ultimata.

Nu har jag babblat alldeles för länge, kram på er :)

Första veckan snart till ända!

Idag är det fredag, Frejs dag, och jag har snart gått en hel vecka på visskolan. Igår redovisade jag, Per och Alexandra vår poplåt till skratt och applåder från övriga klassen, kändes skönt. Efter skolan slut fick jag dock någon dipp som ledde till att jag inte kände mig värdig att gå där. Visst, jag sjunger bra. Hemma, eller möjligtvis på lajven inför folk som inte har några förväntningar. Men varje gång jag öpnnat munnen på skolan tycker jag bara att det låter fel. Att jag sedan kom in som reserv och inte som "förstahandsval" bidrar inte direkt till att det känns som att jag egentligen har där att göra. Men, jag inser nu att jag bara själv kan ta ansvar för hur det blir. Jag är antagen, jag går på skolan och måste göra det bästa av situationen. Helt enkelt.

Idag skulle vi delas in i nya grupper, spännande! Sedan skulle dagen ägnas åt att arbeta med dessa grupper och ett tema, och det ska bli underhållning på festen på skolan som äger rum ikväll. Roligt! Igår kväll var jag nere på skolan igen och gick med skolans fd. rektor (pensionerad 80-åring) ner till Bohus fästning och fick en gratis runda där, och en helt fantastiskt guidning av gubben. Han var så fruktansvärt underhållande, två timmar gick på ett litet nafs. Man känner verkligen historiens vingslag när man är på fästningarna här, underbart!

Skrev en ny låt i onsdags, Demenslåten. TIllägnad alla underbara små människor jag träffade i somras. Får se när jag lyckas få till en melodi som jag är nöjd med också.

Idag ska jag lyxa, efter lön osv, och köpa mig en kebabsallad med maassa dressing till lunch. Mums, mums, mums. Frida, dieten jag går på kallas lchf, low carb high fat. Kolhydrater uteslutna helt enkelt. Men oroa dig/er inte, jag kommer inte svälta kroppen i all evighet. Ska så småningom börja äta små, lagom stora portioner med kolhydrater också, men det här har känts som en bra detox för kroppen. Woho!

Första riktigt aktiva dagen!

ÅH, vilken dag! Idag var det dagen när alla skulle öppna näbben för alla andra ordentligt för första gången! Hanne är lite klurig och så, så hon hade kommit på ett bra vis. Hon sjöng först en visa, sedan fick killen bredvid henne sjunga en visa som knöt an till något av det hon sjöng, personen bredvid honom fick spinna vidare på hans låt osv. Detta ledde till att ingen på förhand kunde veta vad de kunde välja, och att det blev lite spontant och roligt. De allra flesta var helt fantastiskt duktiga, några gjorde mig en aning besviken, eller snarare bekräftade fördomar som fanns sedan innan. Jag har helt klart en utpräglad smak när det gäller vilken sorts trubadurer jag gillar. Men, de allra flesta var förstås fantastiska. Själv sjöng jag Milda, av Måns Klang. Tjejen innan mig sjöng om olycklig kärlek och om stjärnor och månar, och då kom jag direkt att tänka på just Milda. Visan handlar om en borgardotter som aldrig fått vara ute på nätterna, och därav aldrig sett stjärnor och månar, och om en tjuv som kidnappar henne och därefter förälskar sig i henne. Tyvärr vill hon då inte binda sig vid honom. För att vara mer precis, sista raderna går (ungefär, jag är inte hundra eftersom det var länge sedan jag hörde den med Måns):

När morgon skall gry och solen bli ny och natten flyr för dess sken
Bad tjuven öm i sitt sin "min Milda, bli min! För din är jag allra re'n"
Och med ett värkande bröst och skälvande röst gav Milda till svar:
"Du är underbar! Jag vet du är min men jag aldrig din, för nu är jag fri... och det ska jag förbli!"
Och så försvann hon långt ut i natten...

Jag var jättenervös, och rösten darrade säkert mer än vad jag önskade, men det gick ändå bra. Nöjd. Sista som hände på dagen var att Hanne delade upp oss i grupper om tre och sa att vår uppgift inför morgondagen var att framföra en sorts låt. Några fick barnvisa, någon blues, någon Taube och vi fick pop, spännande nog. Så, efter skolan tog jag med mig Alexandra (som jag ändå skulle tagit med hem för att färga mitt hår) och Per, som då var min grupp och vi hade en störtskön repstund. Vi bestämde oss för When You Say Nothing At All, lagom enkel och rolig att driva med. Det enda vi fick som regel var att det enda som räknades är underhållningsvärdet i det. Så, vi kör en stenhård parodi på ett boyband (fast vi är två tjejer), och vi kallar oss för T-zone. Nice va?

Och med dieten, undrar kanske ni undrar, hur går det? Det går jättebra. Jag har börjat trilla ner litegrann i vikt och sockersuget är långsamt på väg bort. Låg igår och rangordnade vilket godis jag tycker bäst om. Har konstaterat att jag sedan när jag börjat äta kolhydrater litegranna igen bara ska äta dessa godissorter och låta bli allt annat, bestämmer man sig så är det bra. Här kommer min fem i topp-godislista! (visst är jag fjantig? Det är bara det att det är en peppningssak för mig)

1. After Eight
2. Likörkarameller/punchflaskor
3. Jordgubbsstänger
4. Polly
5. Gelehjärtan

Editerad: Satan, Polly ja! Pär påpekade det också. Det blev en ändring snart. Men gelehjärtana är kvar, because I love them!


Mums, mums. Sitter och myser lite vid tanken. Köpte faktiskt choklad idag (första gången på jättelänge jag köpte godis!), mörk 70%-ig. Det smakar riktigt sött och gott när man varit utan socker så länge. En ruta innehåller ca. 7,5 g kolhydrater och med en kost som i stort sett BARA består av fett och proteiner är det inte mycket. Är så hemsk att jag gärna lägger min kolhydratdel av kosten på choklad. Det ska åtminstone vara bra för hjärtat, säger de.

Nu gled mitt inlägg iväg väldigt, väldigt mycket, men så får det vara. Imorgon ska vi uppträda med vår vackra sång. Spänningen stiger!


Rapport från första dagen och tankar om byxor.

Hej, jag heter Petra och är sju (plus fjorton) år. Jag har precis haft min första skoldag och är fortfarande lite skakig i knäna av alla intryck, men fröken verkar snäll och mina nya klasskompisar likaså. Dessutom är jag inte mest störd i klassen, möjligtvis mest nördig men det stör mig inte nämnvärt, och där är en del människor jag skulle kunna tänka mig att umgås längre stunder med. Inte tokigt alls. Nu längtar jag bara efter att få börja sjunga och höra vad alla andra går för, jamma tillsammans och njuta av musiken och försöka bli bättre.

Det är allt jag just nu kan berätta känner jag, däremot har jag en annan sak jag måste få ventilera. Jag har alltid varit avundsjuk på korta människor, eftersom de aldrig har för korta byxor. Korta människor har i regel korta ben, långa människor långa. Jag har alltid haft långa ben. Har alltid haft ångest över att se larvig ut, om mina byxor är för korta. Så, när jag var i USA, de annorlunda människornas värld, införskaffade jag mig ett par byxor, KRAFTIGT för långa så att jag skulle se kort ut. Visserligen bara ett par pyjamasbyxor så det är inget som syns utåt, men jag gillar dem.

Nu har jag sett baksidan med de långa byxorna. Jag har ju som bekant fyra marsvin, och fyra små marsvin behöver  sågspån och hö. Om man med för långa byxor går igenom spån/hö som ligger på golvet så har man det överallt sen. Det är liksom motsatsen till smidigt. Så, det finns alltså inget perfekt över huvud taget med byxor, är min slutsats. Jag ska börja använda kjol jämt!

Intressant? Nej, trodde väl inte det, men jag behövde skriva av mig. Tjo och hej!

Ett blandat inlägg

Ja, hujeda mig vad dålig jag varit på att skriva ordentligt ett tag. Har varit mycket farande och mycket som har hänt, jag skyller på det. Har varit så härligt, i stort sett konstant sedan jag jobbade sista dagen (förra fredagen) har det hänt roliga saker! Fredagskvällen efter sista jobbandet hade jag mina jobbarkompisar här och vi grillade och snackade lite. Mycket trevligt!  Sedan kom mamma och Josse, var riktigt, riktigt trevligt! Shopping i gott sällskap är verkligen guld värt. Finns få saker som är så tråkiga som att shoppa med fel person också för den delen.


Cecilia och Annie på jobbet!

Sedan i tisdags var det Lund/Malmö som gällde, ett par riktigt trevliga dagar blev det! Massa gött umgänge med härligt folk, och det i härligt väder också. Kunde inte bli bättre! Tusen tack kära vänner, framför allt Filippa, om ni bara visste vad jag uppskattade ert sällskap! Tack Filip för att jag fick lägga lite beslag på ditt korridorsrum också. Det var kanon att kunna komma och gå som man ville!


Från vänster: Micke, Erik och Karl-Axel efter en MYCKET god måltid.


Magnus (t.v) och Filip åt inte med oss, de satt bara i soffan och drygade sig med massa cola och annat gott. Suck, säger jag bara!

På torsdagen tog jag tåget från Lund till Varberg där Pär mötte upp och sedan åkte vi de tre sista milen till Ullared, Pärs första gång där gick faktiskt oväntat smidigt. Jag shoppade lite av varje, blev dock betydligt billigare än det blev när jag varit där tidigare. Kan ha att göra med att jag nu inte köpte någonting onödigt alls (Pär är väldigt bra att ha med sig på det sättet...) och inte en enda godisbit, förutom två karamellburkar till Pärs farföräldrar. Roligt var det i alla fall, tyckte åtminstone jag... Pärs åsikt får stå för honom.


I bilenn påväg till Ullared, suddigt var det här!


En inte så nöjd Pär packar ihop våra grejor. Jag ska börja spela badminton!


Skörden!

Fredag kväll hade Pär förberett en överraskning åt mig (?) och vi satte oss i bilen framåt femsnåret för att åka dit. Det visade sig att vi skulle åka och se en show som heter No 90 Kleist, med en trubadurkille som heter Stefan Andersson. Riktigt, ritkigt trevligt med mat och utklädda människor som spelade upp scener som faktiskt hade skett på riktigt, på Carlstens fäsning där det hela utspelade sig. Man riktigt kände de gamla fångarnas närvaro i väggarna, det var sjukt häftigt!

I lördags slöade och slappade vi ganska rejält, jag mådde lite halvdåligt pga. dieten (antar jag), så det blev lugnt. På dagen var vi i stallet och skodde om Turbo, gick fint den här gången också. Och igår, söndag, plockade vi blåbär på morgonen (eller, jag plockade och Pär stod bredvid och klagade över att det tog lång tid), och däräfter blev det en MC-tur ut till Marstrand igen. Karamellburkarna överlämnades till Pärs farfar Arthur (han är den största godisgrisen som finns) och jag blev populär ett litet tag till i alla fall. Känns bra när man kan göra något fint för de gamla, haha... 

Nu undrar du säkert om det hänt något med ovan nämnda diet. Nu har jag (imorgon) inte ätit rejält med kolhydrater på två veckor och vågen närmar sig mer och mer sjuttiostrecket. Jag vet, alla säger likadant, "inte kan du väl väga så mycket", men det kan jag visst! Och det ska ner en bit till, om jag får som jag vill. Inga bilder kommer läggas upp på framstegen, om det blir några, dock. Någon måtta får det vara.

Nu måste jag kasta på mig lite smink och torka håret, för idag gäller det att se okej ut? Varför? Jo, IDAG BÖRJAR JAG SKOLAN!!!!!

Skåne, Skåne über alles

Snart är det dags att bege sig! Kan knappt bärga mig, strax innan halv fyra går tåget från Göteborgs station och vid tio över sex rullar jag in i Lund. Weeei! Ska bli härligt att träffa folket igen, det är något särskilt med människor som är lajvare och glada.

Ikväll ska vi först äta middag hemma hos Karl-Axel och Filip, Erik är le chef och lagar GI-kyckling med ädelostsås. Perfekt, verkligen galet. Det pratades om en flaska vin, men jag ska verkligen försöka hålla mig så långt ifrån all alkohol jag kan tänka på. Då är det bättre att försöka vara duktig fullt ut och behålla den här goa känslan när suget efter kolhydrater börjar släppa. Idag gjorde jag en soppa/gryta på köttfärs med tomater och champinjoner och grejor. Pär får äta det med pasta, så blir han också nöjd. Epic win.



Nu kommer jag snart, akta er alla små söta skåningar!

Göteborg och söndag

Idag har varit en underbar dag. Jag och Pär vaknade lite när vi hade lust, gick upp för frukost, tog en runda til IKEA och sedan in till stan för lite fika på Tintin och handling av småpryttlar, en knopp till staven jag har i mitt öra bland annat. Därefter hem, middag, kapa lite av mina toppar (med viss hjälp av Pär), stallet och nu här. Det kanske låter konstigt, men trots att det alltid händer mycket saker kring mig så var det väldigt skönt och lugnt idag. Jag är glad och nöjd. Fick gå i lugn och ro på IKEA också, inga sura ord från min käre sambo.

Imorgon är jag ledig, sedan blir det bara fyra dagars jobb till. Nu är det dag som gäller, tack och lov. Det blir lite mindre enformigt då, hoppas jag i varje fall. På sistone har det bara varit kvällar, och jag har varit helt fruktansvärt uttråkad. Skönt att det mesta av sommarjobbet är avklarat faktiskt.

Jag längtar så till skolan börjar! Har fått kontakt med Alexandra, en tjej som ska gå där också, och hon har berättat en del om hur det är att gå där, eftersom hon gick teaterlinjen där i fjol. Sjukt trevligt att prata med någon som har lite mer hum än vad jag har. Ska bli gött att vara student.


Mätt och go'

Ligger här på sofflocket, så att säga, efter en god lunch och filosoferar kring vad eftermiddagen ska bestå uti innan jobbet. Idag blev det pasta med sås gjord på olivolja, lök, bacon, krossade tomater och diverse kryddor, däribland vitlök, och så lätt  kryddade tomat- och mozzarellaskivor vid sidan om. Blev riktigt gott faktiskt. Mozzarella är nog min nya last tror jag.

Har suttit och tittat lite youtubevideos igen, fastnade för en klassiker. Elaine Page, Memory ur Cats. Har tyvärr aldrig sett hela musikalen, men jag älskar låten... Vilken känsla hon har. Får ståpäls på hela kroppen vid 3.31 när hon tar i på Touch me...


Ett timglas fyllt med kvicksand

Lite så känns det just nu. Livet snurrar på i ett sådant jäkla tempo. Visserligen gör det mig ingenting just nu, för då innebär det att skolan börjar snart och jag kan inte säga hur mycket jag längtar efter det. Har lagt mer och mer tid på att spela på sistone och det känns fantastiskt roligt att jag faktiskt kommer att få hjälp och stöd på heltid!

Gjorde en liten kupp här i måndags. Filippa, lajv-Filippa, fyllde år och hade sagt att hon hade dropin-kalas nere hos sina föräldrar i Malmö. Skulle jobba kväll på måndagen, men när jag stod här på morgonen och gjorde min frukostmacka slog det mig att fan, jag skulle ha åkt ner och överraskat henne och fått en liten spontanresa på köpet. Sagt och gjort, jag satt hela morgonen och letade efter någon som ville ta mitt kvällspass. Icke sa Nicke, det verkade kört. Bussen jag hade tänkt ta missade jag. Aja, det gick en senare och gick det så skulle jag ta den. Och, faktiskt, till sist vaknade Cecilia som var ledig och ringde upp. Visst kunde hon ta mitt pass! Lycka och glädje! Så, jag satte mig på SJ's hemsida (för övrigt den SÄMSTA sidan på HELA internet!) och lyckades till min egen förvåning hitta en billig sista-minutenbiljett ner till Malmö och i perfekt tid! Kunde inte ha blivit bättre. Och jag hann dessutom fixa både Turbo och göra rent till marsvinen sen.

Halv fem ungefär var jag framme nere i Malmö utan några större problem. Sprang till närmsta blomaffär och införskaffade en liten present till Filippa och nästan direkt därefter kom min skjuts och plockade upp mig. Väl framme hos födelsedagsbarnet var succén ett faktum; hon såg ut som att hon skulle trilla omkull av förvåning. Jäkligt revligt och värt tatt lägga tiden då faktiskt. Sedan förflöt en kväll i lugnets tecken, med kortspel, båldrickande, sjungande (som jag givetvis inte kunde hålla mig ifrån) och pizza inpå sena kvällen. Total lycka helt enkelt. Trivs fruktansvärt väl i sällskap av alla dessa skåningar (även om mina R får sig en törn av sällskapet). På kvällen drog vi hem till Karl-Axel och Filip i Lund för att sova, och på vägen passade de på att deklarera mig skåning. Javisst! För man kan ju inte gå runt och vara SVENSK, det går ju inte! Men de gillar mig numera, för nu är jag skånsk. Doh?

Sedan tog jag ett tåg hem igår på morgonen, efter en rejäl frukost bestående av en subway-macka. Helt stört vad gott det är. Var hemma vid tretiden igår, trött och belåten. Somnade framåt halv nio och vaknade vid nio idag, jobbar kväll resten av veckan. Sovmorgnarna är guld värda, synd att jag och Pär nästan inte kan se varandra sådana dagar. Har dock bestämt mig för att laga mat på dagarna nu, så att han har det färdigt att värma när han kommer hem. Söt-Pär.

Nu ska jag byta ämne lite, för jag såg en ganska intressant youtubevideo igår. Visserligen kanske inte jättespännande om man inte är disney-freak som jag, men ändå sevärd! Här kommer den!


Nu ska jag strax ut till stallet och ge Turbo lite mat och sedan handla. Blir pannkakor till lunch idag!

Slingrigt

Idag har jag donat lite med mitt hår och med Turbo. Det är typ det som hunnits med. Var ute och promenerade en lång stund med lille pållen, som jag bekymrar mig något ofantligt för. Stackars lille älsklingen, han har blivit så tunn och mager på sistone. Ska skjuta till lite extra mat ett tag och se om det hjälper något. Annars får jag nog skicka hem honom till mamma ett tag är jag rädd.

Häromdagen kom jag fram till att jag ville slinga mitt hår, och självklart kan man, otålig som jag är, inte vänta speciellt länge när det är något jag bestämt mig för. Så, slinghätta och virknål fram, och så försöka peta fram slingor så gott det går. Resultatet talar för sig själv, det blev väl sådär kan vi säga. Men, det är en början till något som jag ännu inte bestämt mig för hur jag vill göra. En stor grej nu är att jag MÅSTE klippa mig, har ännu inte bestämt mig för om jag ska göra det själv eller få någon annan att göra det. Jaja. En bild iaf.




Gummifejset slår till!

Vad händer?

Weeell, på sistone har det varit något hektiskt... Får skylla min brist på bloggeri på detta. Pär var borta hela förra veckan och jag tröstade mig med att försöka träffa så mycket kompisar jag kunde, sedan kom mamma och Rickard i torsdags för att stanna till lördag morgon. Pär kom hem oväntat tidigt, dvs. redan natten till lördag, och helgen rullade på bra. Vi var uppe på Returvaruhuset i Stenungsund och jag hittade några fina, gamla glasflaskor som jag ska ha på lajvet i sommar. Sedan fick jag en klippkund och vi myste lite i stallet och sådär. I söndags var jag på medeltidsföreningsmöte i några timmar (nu är struthättan utan strut snart färdig!), sedan hälsade vi på Pärs far och styvmor. Mycket trevligt.

Sedan har jag, som tidigare inlägget visar, pysslat lite med att göra om min Irene Rotvälta-klänning, jag är jättenöjd.

Vad händer då framöver? Helgen är lugn fram till ca. 18 på söndag då tåget ner till Småland går, ska ner och göra Sandras balfrisyr den fjärde. Så mellan den 31'a som det är på söndag och den fjärde när hon har bal (och mitt tåg går hem igen på kvällen) ska jag försöka hinna med lite stuff jag inte gjort på länge... Så som att gå till optikern, till tandläkaren och försöka ta mig ner till Ronneby och hälsa på mina små vänner där. Var så himla länge sedan, längtar ner.

Veckan därefter tar Sandra studenten den nionde, så då tar jag bilen ner. Ska till Dreamhack den elfte, så det är skönt att ha bil att tillgå. Ska bara se till att Jettat mår så bra som möjligt, när Pär kommer från jobbet idag ska vi spendera en stund i garaget och jag ska trimma till henne lite. Skrapa lite rost osv. Är så stolt över min lilla bil, bästa köpet ever.

Och sedan är det Dreamhack och det blir väl spännande.. hoppas att jag får mitt schema för sommarjobbet snart! Är inte sugen på att jobba inom hemtjänsten, ALLS, men vad gör man? Bara att acceptera...


Jag och Rickard på Carlstens fästning, kanonmat!

Underbara årstid

Alltså, missförstå mig inte. Jag gillar egentligen våren. Jag blir sådär pirrigt lycklig i magen när jag ser de första vitsipporna blomma (faktiskt mina favoritblommor), och detta sprider sig sedan vidare till hela kroppen ju fler blommor det slår ut och nu när allting är sådär nytt grönt och fräscht vill jag bara springa genom skogarna iklädd nått lätt och svepande. Ett glädjerus helt enkelt.


MEN. Så är det det här med björkarna. Missförstå mig inte, björk är ett väldigt vackert träd, framför allt hängbjörkar. Men så sprider de ut ett läskigt material som jag inte tål. Så dagarna går just nu åt att knarka piller, snorta nässpray och se det resultera i att min hjärna är utsnyten i massa pappersnäsdukar överallt. Stackars Pär som måste stå ut med mitt snörvlande, men han tar det verkligen med ro. Han pysslar om mig, pussar mig på pannan och kallar mig Rudolf (JA, jag är röd om näsan). Så det är väl tur i oturen antar jag.

Har precis varit ute en runda i stallet och det var sådär. Missförstå mig inte, jag gillar stallet. Hästarna är gosiga som fasen, Turbo var på ett strålande humör igår (tror han gillar Pär som var med och som promenerade med honom) och allting. Men idag regnade det. Pissregnade. Jätteblöta hästar med jätteblöta täcken (tack och lov inte blöta under täckena, tack Gud för inpregnering), som gnäggade och ville ha mat. Bestämde mig för att böka till det och låta hästarna komma in i sina boxar när de skulle få sin frukostmat. Sagt och gjort, in med samtliga fem stycken (fölet Solero åkte på hingstbete i söndags), de som blev tagna bland de sista stod och gnäggade olyckligt i hagen. Och lagom till att den sista åkte in började den som först kom in i stallet gnägga efter mat. Och när man lyckats tysta honom började de sista sparka i boxväggarna för att de också ville ha mat. Sedan började de första gnägga och vilja gå ut. Eländesdjur, hehe. Men det är bra att de är livliga i alla fall.

Fördelen med regnet är att lite björkpollen sköljs bort i alla fall. Så med lite tur så försvinner det här eländet snart. Mamma tyckte jag lät så ledsen när hon ringde mig igår morse att hon ganska raskt bestämde att jag behövde muntras upp, och det tycker hon lättast görs genom att se till att jag åker till henne. Så, torsdag kväll till lördag eftermiddag befinner jag mig i Hovmantorp, om någon är intresserad. Snel mamma.

Och förresten, jag har lärt mig nålbinda nu! Håller på med en mössa, få se om jag kan sitta med det på tåget. Inte så socialt accepterat att sitta och spotta sig i näven kanske, men vad fan. Kan dra på mig medeltidskläderna så fattar folk redan från början att jag inte är riktigt som jag ska. I varje fall är det en intressant tanke.

Nu kommer Linda snart hit, vi ska göra lite slingor på henne (se om jag kan förmå henne att sluta färga sin hårbotten själv nångång, hon ser ju själv hur guligt det blir :P) och kanske kolla en film eller något i regnrusket.

Welcome to my place



Tack Prsa för bilden!

Och Frida, nej, jag vore inte en typ även om jag varit hemma i helgen. Hade jag varit hemma hade det varit ytterst troligt att jag inte hunnit trilla in på pizza och vin iaf, för jag har alltid tusen saker att ta tag i när jag är hemma. Utan att vara en typ för att jag inte hinner med allt. Sådetså! :)

En trevlig fredagskväll

Idag blev det en alldeles utmärkt kväll måste jag säga! Fick ett sms av en glad DH'are förut idag, som påstod att jag var sugen på att dra med till Jensens Böfhaus och äta middag med dem! Sagt och gjort, jag och Pär for inåt stan för att möta upp personen i fråga (Mattias/Axel), hans flickvän Ingeborg och Nagge såklart. Så, vi fem slog oss ner i en fullsatt resturang, fem personer kring ett bort med fyra platser. Vi tryckte helt enkelt ihop våra rumpor ordentligt!

Blev alldeles underbart trevligt, vi (iaf fyra av oss) käkade en BBQ-meny med förrätt (antingen nachos eller, som jag åt, en snackskorg med diverse friterade saker med dip), varmrätt (ljuvligt mör fläskfile med potatis och en grymt god sås) och efterrätt (i mitt fall all-you-can-eat på mjukglass..)... Och vatten till, vatten är det bästa när man äter en massa saker.

Pär drack en öl, så att jag skulle köra, och vi drog oss hemåt framåt halv tio. Sjukt skönt med en såpass mogen, rolig, härlig kväll i gott sällskap.

Det fanns dessutom en del sjukt roliga citat från kvällen, se om jag kan paste'a några här nångång.

Nu ska jag snart in på toa och sedan sova, längtar efter att krypa ner i sängen och sträcka ut min slitna rygg!

Två goda saker!

Idag har det skett något ganska fantastiskt, i alla fall i min något inskränkta romantiska värld. Daniel och Viktoria har förlovat sig! Äntligen säger jag! Jag är glad att det blev så, det kommer väl dessutom blir grym PR för Sverige när det väl är dags.

Plus att det är fettisdagen. SEMLOR TO THE PEOPLE! Jag och Pär ska köpa med oss ett par stycken och åka ut till Marstrand och träffa hans farföräldrar. Överraskning-ish.

Idag har jag klippt ut delarna till den andra hosan. Bara att tråckla ihop, passa in och sedan sy ihop ordentligt. Yaaay!

Igår lyckades jag med att...

... få med Linda ut i stallet, hon gillade Turbo och ska nu hjälpa mig lite ibland!

... söka några intressanta jobb.

... göra tre marsvin asförbannade genom att bada dem, väga dem och klippa deras klor.

... sy ihop chemisens sidor (för hand) och klura ut en bra söm som både blir en raksöm och sicksack-ish på en gång. Febe, hur lång är din chemise förresten?

... få medhåll i min diskussion på Pegas forum, om kläder och annat mojs.

... blir frestad att åka på Abderon i sommar, Silfwerpilföljet strikes again! Pratade med Filippa som spelade Kallas då, och tydligen vill de gärna ha med oss pigor igen (även om följet kommer att ha förändrats lite pga. det förändrade läget i Abderon).

Ganska bra dag måste jag säga!

Sjukt!

Sjuka klubben?
Pär kom hem igår runt tretiden, jag hämtade honom nere i garaget där han ställt av sin trasiga bil. Feberhet som bara den, helt slutkörd efter tre dagar i Norge i snöstorm. Det blev bara till att bädda ner honom och pyssla om honom resten av kvällen. Eller ja, resten av kvällen… Vi gick och lade oss i sängen runt sju, efter att Pär duschat, och skulle kolla på Wall-e igen. Tjugo över sju var både han och jag så trötta att vi tokdäckade. Mamma ringde och väckte oss vid tio i nio, sedan somnade vi om igen. Och vaknade inte förrens halv fem i morse. Jag lyckades somna om efter det, och vaknade nu vid tjugo över sex. Känner mig inte helt hundra heller nu, det blir väl så när man umgås så nära med någon som är sjuk… Läskigt när det känns som att hela han kokar!

Klockan är nu tjugo över sju, om en dryg timme ska jag ta mig till stallet och pyssla om Turbo och hans ben… Åkte inte ut igårkväll, hoppas att det inte var något tok på gång. Men Viktoria som hade stallet igår hörde inte av sig, och då antar jag att det är lugnt. Har kommit på en djävulsk idé om de har bitit sönder hans svanslapp igen, och därigenom bitit i hans bandage: Jag viker ett lager metallfolie några gånger och stoppar in mellan fodret och yttertyget. Det är inte farligt, men det är fan så obehagligt att bita i. Jag är snart lite desperat, vet inte vad jag ska ta mig till. Han måste ju få ha sin svans kvar menar jag!! Han har förresten börjat bli lite mer av sitt vanliga jag nu, igår när jag hade lagt ut lite löshö jag hittade när jag städade kring höet försökte jag få tag i honom, och då vände han på klacken och gick därirån (med raska steg för någon som blivit sparkad)! Typ ”nehedu, dig vill jag inte träffa, det gör bara ont när du tar i mitt ben!”.  Och så har han slutat kissa så kopiöst i boxen, mycket bra. Så, så fort hans ben är okej är det operation ”uppfostran” som gäller. Dags att få pli på karl’n.

Uuuusch, vad seg jag är! Inte alls roligt. Vill inte bli sjuk! Visserligen har jag inget jobb att passa och kan väl egentligen vara sjuk bäst jag vill, men det är ändå inte roligt! Plus att det är mindre skoj att vara i stallet och jobba fysiskt när man inte mår bra. Så håll tummarna för att allt löser sig!

Oroliga drömmar

Damn, vaknar tidigt idag också... drömde av någon konstig anledning om badminton. Kanske har något att göra med att det känts som att mitt liv gått fram och tillbaka utan att egentligen komma någon vart? Det kan säkert ligga något i det iaf...

Pär ringde igår och berättade polisen ringt och sagt att bilen var funnen i Partille. Så, jag och hans bror skulle åka och hämta den igår kväll. Men tyvärr så fick Johan (Pärs bror) lite förhinder på jobbet, så istället blev det Pärs vän Daniel och jag om åkte för att leta bil. Lilla jettan fick slita vill jag lova. Vi hade fått reda på att bilen stod vid "Ica i Allum", och det sade inte mig sådär speciellt mycket. Men Daniel visste, och vi tog några varv runt parkeringen där. Just när jag hade sett fel på en bil (såg en ljuslila likadan som den vi letade efter), och typ gett upp så stod den bara där. Snett, över två rutor, med trasigt tändningslås, lås på förardörren, trasig vänster bakdörr, stulen stero, trasig ratt, massakrerad växellåda, snustorr på bensin och väldigt låg oljenivå. Bilen mådde helt enkelt inte bra. Dessutom låg det en växel i som varken gick ut eller i. Så, vi bogserade bilen (och jag i mitt något skärrade tillstånd såg nästan till att vi krockade) till närmsta bensinmack, tankade den och fyllde på olja. Jag var helt stirrig, så det är bara tack vare Daniel att det ordnade sig. Sedan körde han, i en jävla fart eftersom det troligen var fyran eller femman som låg i, bort till Pärs jobb dit jag hde fått nyckeln och så låste vi in bilen där. Puh, vilket slit. Men nu är den i varje fall återfunnen och Pär kommer hem i eftermiddag...

Var ute hos Turbo igår eftermiddags, såret hade dragit ihop sig betydligt sedan jag tog bilden där innan! Så det verkar ordna sig... dock hade dom slitit upp hans svansskydd på täcket igen, och bitit sönder bandaget jag hade satt runt svansen. Så, bara att börja om från början. Får man fodra ett hästtäcke med en stålhätta? Hade gärna satt dit något hårt som hästjäveln som biter Turbo (vet inte vilken det är, men det ser man ju isf), får sig en ordentlig kyss.

Och på jobbfronten? Jo, de ringde mig från Resursförmedlingen häromdagen och bad om referenser. De fick numret till Fabriksbutiken och till Svante, de två salongerna jag jobbat på ville jag inte kontakta... Men vi får hålla tummarna, jag kanske kan få lite timmar iaf! Hade varit roligt att göra något, även om jag inte kan ta riktigt vilka tider som helst när jag har Turbo.

Oh, förresten. I förrgår morse hade jag en stund som jag ber om att få illustrera med en bild.


Rostat bröd, te och raggsockor! Win x 3!!! :)

Min lilla hest

Nu har jag varit i stallet en stund, tagit hand om Turbos ben och klappat om honom. Såret han har på benet ser ganska läskigt ut, men det är antagligen inte så farligt som det ser ut... tycker lite synd om honom dock, det är inte roligt att vara mobbad!





VARNING! LÄSKIG BILD NEDANFÖR!


Igår när jag kom till stallet stod han och hängde lite med vänster bak, och då visade det sig att han fått en spark av någon av de andra. Så, han har väl lite ont men haltar inte. Och så blir han skitsur när jag försöker göra rent såren. Men, det ser iaf bättre ut idag än igår. Vi får hoppas att det ordnar till sig fort.

Jag älskar min pojkvän ibland

Fick ett mail från Pär i Norge, men bilder han tagit. Jättefina, storslagna vyer på berg och fjordar.

Och den här.



Måste man inte älska en sån karl?

Tidigare inlägg Nyare inlägg