petrulus

ÅH, vilken dag! Idag var det dagen när alla skulle öppna näbben för alla andra ordentligt för första gången! Hanne är lite klurig och så, så hon hade kommit på ett bra vis. Hon sjöng först en visa, sedan fick killen bredvid henne sjunga en visa som knöt an till något av det hon sjöng, personen bredvid honom fick spinna vidare på hans låt osv. Detta ledde till att ingen på förhand kunde veta vad de kunde välja, och att det blev lite spontant och roligt. De allra flesta var helt fantastiskt duktiga, några gjorde mig en aning besviken, eller snarare bekräftade fördomar som fanns sedan innan. Jag har helt klart en utpräglad smak när det gäller vilken sorts trubadurer jag gillar. Men, de allra flesta var förstås fantastiska. Själv sjöng jag Milda, av Måns Klang. Tjejen innan mig sjöng om olycklig kärlek och om stjärnor och månar, och då kom jag direkt att tänka på just Milda. Visan handlar om en borgardotter som aldrig fått vara ute på nätterna, och därav aldrig sett stjärnor och månar, och om en tjuv som kidnappar henne och därefter förälskar sig i henne. Tyvärr vill hon då inte binda sig vid honom. För att vara mer precis, sista raderna går (ungefär, jag är inte hundra eftersom det var länge sedan jag hörde den med Måns):

När morgon skall gry och solen bli ny och natten flyr för dess sken
Bad tjuven öm i sitt sin "min Milda, bli min! För din är jag allra re'n"
Och med ett värkande bröst och skälvande röst gav Milda till svar:
"Du är underbar! Jag vet du är min men jag aldrig din, för nu är jag fri... och det ska jag förbli!"
Och så försvann hon långt ut i natten...

Jag var jättenervös, och rösten darrade säkert mer än vad jag önskade, men det gick ändå bra. Nöjd. Sista som hände på dagen var att Hanne delade upp oss i grupper om tre och sa att vår uppgift inför morgondagen var att framföra en sorts låt. Några fick barnvisa, någon blues, någon Taube och vi fick pop, spännande nog. Så, efter skolan tog jag med mig Alexandra (som jag ändå skulle tagit med hem för att färga mitt hår) och Per, som då var min grupp och vi hade en störtskön repstund. Vi bestämde oss för When You Say Nothing At All, lagom enkel och rolig att driva med. Det enda vi fick som regel var att det enda som räknades är underhållningsvärdet i det. Så, vi kör en stenhård parodi på ett boyband (fast vi är två tjejer), och vi kallar oss för T-zone. Nice va?

Och med dieten, undrar kanske ni undrar, hur går det? Det går jättebra. Jag har börjat trilla ner litegrann i vikt och sockersuget är långsamt på väg bort. Låg igår och rangordnade vilket godis jag tycker bäst om. Har konstaterat att jag sedan när jag börjat äta kolhydrater litegranna igen bara ska äta dessa godissorter och låta bli allt annat, bestämmer man sig så är det bra. Här kommer min fem i topp-godislista! (visst är jag fjantig? Det är bara det att det är en peppningssak för mig)

1. After Eight
2. Likörkarameller/punchflaskor
3. Jordgubbsstänger
4. Polly
5. Gelehjärtan

Editerad: Satan, Polly ja! Pär påpekade det också. Det blev en ändring snart. Men gelehjärtana är kvar, because I love them!


Mums, mums. Sitter och myser lite vid tanken. Köpte faktiskt choklad idag (första gången på jättelänge jag köpte godis!), mörk 70%-ig. Det smakar riktigt sött och gott när man varit utan socker så länge. En ruta innehåller ca. 7,5 g kolhydrater och med en kost som i stort sett BARA består av fett och proteiner är det inte mycket. Är så hemsk att jag gärna lägger min kolhydratdel av kosten på choklad. Det ska åtminstone vara bra för hjärtat, säger de.

Nu gled mitt inlägg iväg väldigt, väldigt mycket, men så får det vara. Imorgon ska vi uppträda med vår vackra sång. Spänningen stiger!