petrulus

Nu sitter jag i soffan och dricker te, och pratar med Lukas, som är här sedan igårkväll. Vi ska strax iväg till jobbet, då jag och Gäd kommit överens om att fixa lite hårfärg på varann idag. Hon ska färgas svart med blåa skiftningar
(hon har haft rött i håret sedan tidigare) och jag ska ha några ljusa slingor är tanken... får se vad som händer!

Idag har jag fått upp mina nya gardiner! Sjukt fina!

Ibland är det roligt att se hur saker kan ordna sig utan att man egentligen behöver anstränga sig. Jag var som bekant på IKEA i lördags och bekymrade mig lite för hur jag skulle kunna få upp hatthyllan jag köpte, är (som de flesta vet) inte sådär väldigt jättehändig. Men vips! så löste det sig. Anmälde att min garderobsdörr var trasig till min hyresvärd och nu kom vaktmästaren för att fixa det. Så då frågade jag hur man lättast får upp hatthyllan och han fixar det nu! Grymt duktig och snäll karl det där :D (förlåt Josse, jag vet att du hatar det ordet!)

Igår passade jag på att avregistrera mitt företag, alla papper från skatteverket håller på att driva mig till vansinne. Ska lämna in den sista deklarationen, hoppas att det är färdigt sen. Orkar inte med, och framför allt har jag inte råd att betala en tusenlapp i månaden i skatt för något som inte används. Aja.

Nu börjar det bli ännu mer ordning härhemma, så fint så. Fick upp en golvlampa i hörnet bakom hörnsoffan, mycket vackert.

AAAAARGH vad det låter när han borrar >_< Jävla betongväggar! Hoppas inte grannarna blir arga på mig nu....


http://www.youtube.com/watch?v=70IHIrvAO_w&feature=related <---- sitter och tittar/lyssnar på det nu, mycket fint!

Puh, skönt att vara tillbaka på jobbet efter en ansträngande helg... för det är ju så det brukar låta, right? Eller.. njae...

Helgen har varit helt hysterisk! Hunnit med otroliga mängder saker, ska se om jag minns allting.

Först i fredags så inleddes ju kvällen, väldigt trevligt, med fest hos Frida. Var det gamla vanliga tjejgänget och några kompisar till Fridas iblandpojkvän Dennis, mycket trevligt. Jag hämtade upp Josefin inne i stan direkt när jag kom körandes från Gislaved och vi åkte hem till mig för att göra iordning ett kort som hon påbörjat, som ett litet kollage med bilder på Frida från förr. Mycket roligt och trevligt på kvällen, jag var nykter (!) så jag drog mig tillbaka ganska tidigt, efter lite språkande med en kille som heter Andreas och som var ytterst rolig i sitt eviga bytande av dialekter (när han pratade med mig började han nästan prata stockholmska). Sedan åkte jag hem, i säng och upp tidigt morgonen efter, och hjälpte mamma att ta stallet. Saknar mina hästar så otroligt! Och så har vi ju såklart de små sötnosarna, stallkatterna. Mycket, mycket söta är dom, Inge, Matilda och Lennart.

Sedan blev det en tur till IKEA i Kalmar, Rickard skulle få ny säng och jag skulle kolla på lite smått och gott. Mamma och pappa håller ju dessutom på att renovera lite varstans därhemma, så nu köpte de ett golv de ska lägga i gillestugan, riva ut den där äckliga gamla heltäckningsmattan. Så, så här lär det bli (och har redan blivit). Rickard har flyttat ur sitt gamla rum, in i mitt, och pappa har tagit hans gamla. Mamma bor nu själv i mammas och pappas sovrum, Sandra ska flytta ner i pappas kontor som ska flyttas till gillestugan där vi förut hade symaskinerna och Sandras gamla rum ska bli gästrum, dvs mitt när jag kommer hem. Enkelt va? ;)

I vilket fall, jag hann med att fixa en massa bra-att-ha-saker. Skoställ, hatthylla, gardinstång och gardin till sovrummet, lampa till hörnet i vardagsrummet, magnetlist till mina knivar (äntligen!), och en massa annat smått och gott. Har bestämt mig för att ha lite gammeldags nästan moulin rouge-känsla i sovrummet. Ska nog försöka få tag i en ljuskrona att ha i taket, men det får bli ett senare projekt.

Sedan hämtade vi syster hos hennes pojkväns pappa i Kalmar, och begav oss hemåt. Då började tiden plötsligt tryta vi hade bara hyrt släp till tre. Tjugo i tre anlände vi hemma och började springa med paket med golvlister, kassar samt Rickards säng. Allt i halv storm, med sjöblöta grejor eftersom det spöregnade. Så, när vi var klara var vi kalla, blöta och förbannade. Satte kort därefter igång med att slinga mammas utväxt och sedan klippa både bror och pappa. Puh, redan där hade dagen kunnat sluta. Men, icke. Efter det begav jag mig till Febe för en stund skitsnack och sedan skulle vi in till Växjö till Smålands Museum, det var kulturnatt. Så, vi gick runt på samtliga utställningar och tittade sedan på en dansgrupp (tror de hette Trotto) som dansade 1700-talsdans i tidsenliga kläder, sjukt vackra! Så, nu har Febe och jag tummat på att sy varsin korsett och klänning med krinolin. Funderar på färg och utsmyckningar och sådär, men det får bli en korsett först.

Efter det, hem så att jag var hemma vid ungefär elva. Satte mig med RAMP-papper och skulle göra klart bokföringen för att försöka få ordning på det hela, snart årsmöte. Drog över lite för länge tyvärr, menmen. Sedan, upp tidigt söndag morgon, för att släppa ut hästarna och mocka. Upp vid halv sju, ut dit, hem vid åtta, sedan sov jag till elva. Tror det behövdes! Sedan rände jag runt hemma till tre när Amanda och Niclas kom (var för sig alltså)och jag slingade och klippte hennes lugg. Mycket tjusigt, hon har ju gjort dreads i det andra håret. Massa snygg är hon!

Sedan när vi var klara med det tog vi en promenad alla tre och därefter for jag och Amanda och även syrrans kille Oskar runt för att så småningom köra in till stan. Sedan lämnade jag av dom, for till Alvesta för att klippa Pär, en polare jag lovat fixa länge. Där bjöd han mig på mat och jag klippte honom och det var himla trevligt. Efter det blev det en sväng till Kim och där sov jag i natt. I morse gick vi upp vid klockan sex och jag körde därifrån vid tjugo i åtta någonting. Snabbrunda hem, hämta nyklarna till salongen och nu sitter jag här och bloggar. Weeei. hysteriskt?

Ja :)

Ja, det kan man fråga sig, om det är något jag drabbats av. Sitter här nu, snart tio över tolv, ska upp vid sju, och pysslar med saker inför revisionen av kassan för RAMP's räkning. Hatar det här jobbet, haha.

Vill bara sova, men snart! Om inte skrivaren vore så förbannat långsam och plusgirots system så förbannat drygt... usch och blä för omständig teknik!

Amanda gjorde en sån här, då ville jag också!

BRUKAR DU:
Peta dig i näsan: Njae, ibland? :P
Titta på dig själv i spegeln: Tyvärr alldeles för mycket genom jobbet
Gnälla: Det händer väl, efter en dålig dag.
Skrika: Om jag blir upprörd, ja
Sova: Japp, minst åtta timmar per natt, annars blir jag helt konstig.
Ha ångest: Jarå, ibland så.
Skada dig själv med flit: Inte mer än genom att träna så att man knappt kan gå sen ;)
Ta mediciner du inte borde ta: Det tror jag inte, tar mina levaxin och järntabletter.
Vilja dö: Njae, inte vad jag vet.
Drömma mardrömmar: Händer väl. I natt drömde jag att jag var jagad av monster från Pirates of the Carribean :P
Ta droger: Nepp, fast choklad kanske också är en drog?
Försöka vara annorlunda: Inte medvetet i så fall.
Klä dig i svart: Ibland, svart är snyggt!
Ljuga: För kunderna... "jaaa, det är såå fint på dig!" (man måste ibland!)
Hata folk: Hell yeah
Lita på folk: Absolut.. har mina älskade vänner och min familj.

VEM:
Saknar du: alla kompisar hemma!
Vill du döda: En bitterfitta som är kund hos mig...
Rörde dig sist: Rörde mig? Erhm... var nog  min kompis Christoffer som kom förbi i söndags.
Vill du slå: Ingen för stunden, slåss inte så ofta.
Kysste dig sist: Kim
Kramade du sist: Christoffer
Vill du prata med: På internet eller i telefon? Tror svaret är Niclas cutiepie båda två...
Skrek du på sist: Jenny när vi festade i lördags, hög musik.
Vill du vara som: Mig själv?
Sårade dig sist: Kim.
Vill du bli galet full med: Alla vänner
Gjorde dig riktigt glad senast: Niclas cutiepie
Fick du sms från senast: Gäd på jobbet
Ringde dig senast: Mamma
Är vackrast på jorden: Finns ingen som är vackrast, men finns väldigt många vackra! Speciellt mina vackra vänner <3

HAR DU:
För många vänner: Går det att få?
Förföljelsemani: Nepp
Tvångstankar: kanske att jag måste träna en massa nu
Någon annan psykisk sjukdom: Det vet jag inte, tror inte det. Frida, diagnos? ;)
Någon fysisk sjukdom: Hypothyreos, www. justfuckinggoogle.com :P
Någon skada: Jag är skadad? :P
Färgat håret: Haha jag är frisör! Hell yeah!
Brutit några ben: Lilltån och en spricka i armen när jag var fyra.
Några piercings: Öron, fyra nertill och ett upptill
Egen dator: Japp
Bra självförtroende: Definationsfråga :P
Sagt jag älskar dig till någon idag: Nej
Bjudit ut någon: Ja
Varit kär: Japp, massa gånger tror jag
Dumpat någon: Japp
Stulit någonting: inte direkt
Lämnat landet: Rest ja?
Tuttat eld på nått: Hmm, inte direkt.
Gjort något olagligt: Inget allvarligt, har väl kört fort nångång kanske...

HUR:
Går du: Lite framåtlutat tror jag.
Svarar du i telefonen: "aah, de'e Petra?"
Fördriver du tiden: Med jobb, träning, internet.
Mycket pengar har du: LIte för lite. Men lön imorgon!
Tjänar du pengar: Jobb
Ofta diskar du: Handen på hjärtat, faktiskt varje dag!
Ofta städar du: En gång i veckan iaf
Många stör du dig på: Svårt att uppskatta
Ofta träffar du din familj: Varannan helg ungefär.

TROR DU:
Att du kommer bli något: Man får väl hoppas i alla fall?
På gud: Inte på gud, men något högre tror jag nog på tror jag.
På rymdvarelser: Nepp
Att folk tycker om dig: Det vet jag
På ett liv efter detta: Definitivt
Att fiskar kan tänka: Jag tvivlar på det, men så tittar man på Hitta Nemo... ;)
Att du kommer leva länge: Jag vet inte om jag vill.

Jag fick igårkväll reda på något otroligt deprimerande (man blir lite efter när man varken tittat på TV, läst en tidning eller hört på radio på ca 48 timmar, fråga mig inte varför det blev så.)

HEATH LEDGER ÄR DÖD! Fan vad ledsen jag blev! Heath spelar som bekant huvudpersonen i Casanova, som jag på sistone sett både en och sju gånger. Tycker att han är, eller, var, en fantastisk skådespelare. Jäkla charmtroll, och så sjukt snygg sedan. Och nu är han död och (snart) begraven... Hur kan det vara sant, varför ska de vackraste blommorna plockas först? Okej, när Anna Nicole Smith dog i fjol var det väl ingen som direkt blev superförvånad, för alla visste att hon var sådär stabil psykiskt. Men Heath har känts så helylle, så bra. Men nej, han får göra Marilyn och James sällskap i de unga vackras skara däruppe.

Någonstans så hoppas jag att det inte är på riktigt, att Heath bara driver med oss och har fllytt från all framgång och rampljus. De som verkligen vill tro på det, tror ju att Elvis t.ex. gjort så.

Ni vet att jag igår skrev om att jag klurat på det där med barn? Klippte en ettåring igår (alltid spännande för övrigt) och när hennes pappa skulle borsta av sig håret så fick jag hålla henne. Vi stod framför spegeln och hon tittade på sig själv och då tittade jag ju också dit. Lite förvirrande att se sig själv med barn dock, ganska mysigt att ha en liten att pilla med. Det där gjorde mig ju inte mindre tankspridd, haha.

Sedan tror jag att jag håller på att bli sjuk. Har arbetat så hårt de senaste dagarna, är helt slutkörd. Känner mig halvt snuvig och eländig också, blir inte direkt bättre när man försöker träna då. Var på aerobics igår, men kände inte riktigt att jag orkade ta i som jag brukar. Men det kan somsagt ha att göra med att jag arbetat så hårt. Menar, inte varit mycket dötid. Sedan är det lite psykisk press att veta att det kommer folk hela tiden, att man måste bli klar i tid... Och självklart blev en klippning skitsvår att genomföra, en kvinna med hår som hästtagel... uuh, så hemskt. Man blir otroligt nervös när det känns som att det inte blir bra heller, men man får inte visa sig nervös för då blir kunden orolig också. Usch, hoppas hon blev nöjd.

Hittade en topp och ett par jeans på rea igår, kul med lite nytt! Jeansen var en storlek (typ) mindre än dom jag brukar ha också, så dom sitter lite tajt, men otroligt bra ändå. Glad Petra!

Nej, på återläsande... nu skriver jag bara en massa strunt!

Puss haj ;D

1. Ha naturlig fallenhet för det och gör allt perfekt från första början.

2. Ha en stark längtan efter att bli frisör typ... hela livet. Kämpa som ett djur i skolan, träna på lediga stunder, läs bara hårmagasin, lev för hår. Lev för ditt yrke!

3. Glid. Låtsas att du kan, säg fina ord som "effilera", "notcha" och "slica". Beröm kundernas hår, var glad och positiv. Ljug om att dom blir fina fast du tycker att dom mest ser sletna och tråkiga ut. Låtsas att du gör en frisyr unik för just den här kunden och inte att varannan person ser ut precis så i håret. Skratta bort kunders problem och få dem att känna sig som att deras problem (mjäll, andra hårbottensproblem, tunnhårighet osv) inte är något att oroa sig för även om det är svårt att dölja PRECIS hur läbbigt du tycker att det är. Låtsas som att du inte mår illa av kunder som inte sköter sin personliga hygien. Gulla med pensionärer, var en mönsterflicka/pojke. Gulla med barnen som klipper sig, erbjud sprayfärg (även om du helst skulle vilja slita öronen av dem och spänna fast dom i en stol a'la' elektriska stolen). Och alltid, le le le LE. Se ut som att du älskar ditt jobb.

För det gör du väl?

Eller?

JADÅ, alltid...

Nivet att jag var i USA för snart två år sedan, sommaren -06? En både underbar och fruktansvärd tid. Underbar, för det var en grymt skönt semester och fruktansvärd, för det första som hände när jag var kom hem var att mitt ex Martin dumpade mig. Han var på medeltidsveckan när jag var iväg och träffade där sitt ex som han tydligen hade känslor för fortfarande och beslutade sig, när jag var borta, för att jag inte längre var den han ville ha. Så dåligt som jag mådde då har jag nog aldrig mått och det har bl.a. lett till att dagboken jag skrev under hela USA-vistelsen har legat ganska orörd. Anlednigen till det är att jag i vart och vartannat inlägg (eller vad man kan kalla det) nämner Martin och hur mycket jag saknade honom, så när hela tragedin var ett faktum orkade jag inte riktigt läsa igenom det då det bara fick mig att må dåligt.

Idag öppnade jag boken och läste igenom allt. Jag har mina komiska sidor ibland, om jag får säga det själv. Det som jag själv finner roligt är sättet jag skriver på, det känns så olikt mig. Så naivt, barnsligt nästan. Var jag verkligen så barnslig då? Har jag förändats så mycket på ynka två (egentligen ett och ett halvt) år? Men det är klart, det är mycket som förändrats i mitt liv, inte bara jag. Det är en jäkla skillnad på mig nu i jämförelse med i somras t.ex. Tänk att jag också skulle växa upp, det trodde jag inte.

På sätt och vis känner det lite som en befrielse att läsa igenom allt nu och stryka allt som har med Martin att göra, för jag har nu tänkt mig att renskriva det och lägga med det i vår resepärm som jag har haft sedan vår andra resa eller något i den stilen.

Så, två gånger i mitt liv har mina planer blivit omkullkastade av killar, Joakim i höstas också. Konstigt nog precis innan vi skulle ta kliv mot ett mer gemensamt liv tillsammans, eller det kanske inte är så konstigt? På sätt och vis är jag glad att det blev som det blev, nu skulle jag nämligen inte kunna tänka mig ett liv tillsammans med någon som jag inte är beredd att spendera resten av mitt liv tillsammans med. Och det misstänker jag kommer dröja, för hey! vad misstänksam och instängd jag blivit, har svårt att känna saker och tro på dem.

Läste i en tidning igår om den nya 30-årskrisen som numera inträffar för de flesta när de fyller 25. Frågor som "vad vill jag göra med mitt liv?", "alla andra har... men inte jag", "hur ska jag hinna med allt jag vill göra?" osv var det som kom upp, undrar om det är något som kommer hända för mig också. Jag fyller (som de flesta vet) 20 nästa gång jag fyller, det är ganska gammalt. Sedan är alla steg avklarade, i alla fall är jag så vuxen jag kan bli. Tänka sig, lilla jag, 20? Galet.

Vad vill jag ha gjort om tio år? Har på senaste tiden börjat klura på det här med barn och föräldraskap, skratta inte nu. Det är bara en otroligt abstrakt tanke, mig som mamma? Det är en skrattretande tanke, men jag har redan passerat åren då jag hade kunnat betraktas som en ung mamma.  Nu när man börjar komma in på de tjugo så är man inte längre så jätteung. Undrar hur det kommer kännas den dagen jag faktiskt är gravid? Antagligen härligt, om allt i livet är ordnat villsäga. Fast å andra sidan, hur vet jag att jag ens kan få barn? Det finns ju en del av mänskligheten som inte kan det, men då kanske adoption vore något.

Äsch, jag vet inte. Bara ett otroligt flummigt och filosofiskt inlägg idag, haha. Mår sådär, tror att jag också håller på att bli sjuk. Hoppas det lugnar sig.

Och nej, jag funderar inte seriöst på någonting om ni tror det. Bara tankar som bubblar i huvudet som fint mousserande vin ;)

Det är vad min nattamat består av, åt på jobbbet innan jag tränade idag så jag lovar att det inte är tal om någon svält, om ni tror det. Åt kiwi bara för att det är gott.

http://youtube.com/watch?v=PpzkHhgcZG4&feature=related

Longman skickade precis den här länken till mig, så söt video! Skulle vara roligt att göra något sådant nångång, mest för att se hur folk reagerade.

Jag har en något snopen morgon. Trodde att jag skulle få ha slö förmiddag och börja klockan tre, eftersom det är så det är sagt när man jobbat lördag. Men så ringde Gäd igår kväll och sa att hon haft feber och grejor och kanske skulle vara sjuk idag. Roligt! (inte). Så, nu ska jag alldeles strax gå till jobbet, känns sådär. Men, det lär ju vara någon gång när jag är sjuk och hon täcker upp för mig.

Titta på länken, alla läsare, och gå ut och kramas idag!

Vink vink :)

Nej, tänkte väl det!

Vilken dag. Det är bara så, festar man en kväll så är dagen efter förstörd sedan. Jag blir så slö och konstig, pallar typ inte med att göra någonting alls. har mest lust att bara... ja, ligga och slappa, precis som jag nu gör. Ska dock ner och tvätta snart, har tvättid vid två. Tre STORA kassar med tvätt är det som gäller, plus handdukar och klippkappor från jobbet. Härligt! Ser jag ut som en städtant eller vaddå?

Imorgon har jag lite sovmorgon innan jobbet (eller, lite, börjar jobba vid tre så det kan väl betraktas som en ganska stor sovmorgon). Det är lite som att livet blivit ganska inrutat på sistone, eller, ganska mycket t.om. Menar, vakna, morgonpromenad, träning framför tv'n, jobb, lunch, jobb, äta träning, äta, sitta vid datorn, sova. Och går så runt så hela tiden. Men, det kanske är så livet blir nu när man blir vuxen. Tråkigt, trist och inrutat. Tror det kallas rutiner.

Satt och surfade runt på en ny TV förut, hittade en platt-tv, 32 tum för lite drygt sextusen på netonnet. Väldigt frestad att ta en sådan på avbetalning, Vartan snackade om att jag skulle få lite förhöjning på lönen efter påsk och då skulle jag ju ha råd, om man tar det på ett år villsäga... Uh, svårt att bestämma sig. Jag tittar ju ganska lite på TV, men det kan ju också ha ett göra med att jag inte har mycket att titta på. Får klura lite till, rådgöra med min ekonom, pappa alltså.

Ni som läser får ursäkta mitt något flummiga inlägg när jag kom hem i natt, men jag måste dock påpeka att en sak var väldigt sann. Mannen, myten, magrutorna. Strippan, Jon Bon Jovi-kopian. Jag dreglar. Igen. Finns uppenbarligen så fina killar på riktigt, känns som ett stort framsteg för mänskligheten. Ska bara bli snygg och så först, så att jag kan håva in en sådan goding sedan.

Nu ska jag strax ner till tvättstugan, tjoho!

Omg, jag har sett Mannen i mitt liv. Tyvärr tyckte nog cirka femtio tjejer ommkring samma sak, då killen i fråga var en strippa som uppträdde på Gisleparken. Fy faaaaan vad snygg han var, välmejslad kropp som en grekisk gud och dessutom ett ansikte som påminde lite smått om Jon Bon Jovi. Så JÄVLA snygg.

Annars var kvällen helt okej, jag såg ut lite som Twiggy. Ganska mycket mindre smal bara. Tunika, som blev en kortkort klänning, svarta overkneestrumpor/stayups och ett par högklackade skor jag fick låna av Jenny, en kund som jag festade med.

Så jävla snygg. En sån karl ska jag fan i mig ha, dreglar nästan vid blotta tanken. SÅ HET!

Och ja, för er som undrar. Jag är inte  sepciellt nykter atm och det är dagens sanning.

MEN JAG ÄR INTE BITTER!

... är inte det roligaste. Uscha. har ingen som helst lust att gå och jobba, men vad gör man inte? Lite extra pengar i kassan är ju inte så tokigt heller, om jag nu ska börja betala av datorn till Jocke också. Måste göras nu känns det som, haha. Ska bara göra en liten budget, se vad jag har råd att lägga i månaden och sådär. Den är ju trots allt förbaskat bra att ha, me <3 macdatorer.

Så, vad händer annars? Ikväll kanske Jenny, en nybliven bekant här i Gislaved, kommer hit på middag och sen snackade vi lite om att ut och dansa lite kanske, hade varit trevligt. Vi får se, hur trött jag är och så. Vaknade vid sex i morse och kände mig rätt pigg, blir väl så när man går och lägger sig vid nio, haha. Men var så jäkla trött igår att det känns som att det behövdes.

Nu är jag i varje fall mycket piggare! Insåg också att det bara är en vecka till lön, tjoho! Fast man saaaaknar allt av värde varje månad den tju'fjäääärde... :) Får se om jag kan börja spara lite pengar, har trots allt säkert en tusing över den här månaden och då har jag ändå varit i Ullared samt shoppat på Lindex för typ 500kr. Så, ekonomin verkar ju gå ihop sig ganska fint också, men nästa månad kommer å andra sidan elräkningen till på räkningarna, blir väl cirkus 700 kr bara där. Och sen plus telefonräkning och statoilräkning... Menmen, det är sånt man får ta!

Pratade lite med Kim i telefon igår kväll, han och Pär satt och jobbade och fulade sig. Skönt med vänner som är lika dumma i huvudet som en själv, haha. Önskar att dom varit lite närmare mig bara! Och det gäller samtliga vänner, kan inte alla bara flytta hit? Jag menar, tror att båda lägenheterna på min våning är lediga, och ett enda stort kollektiv vore väl bara underbart? Tror iofs att jag blivit alldeles galen, trivs så bra i min egen lilla värld också.. men man kan ju låtsas.

Nu ska jag sluka dom sista pollyna tror jag (jag rår inte för det, jag är beroende!) och sedan borsta tänderna. Hoppas att kunderna är snälla mot mig idag!

Puss kram, och Lukas, jag saknar dig också :)

Jag tror att jag och min kropp äntligen har börjat förstå varandra. Har, som ni som läser ofta vet, varit lite halvdepp på sistone och det var, precis som jag trodde, pga att mensen var på gång. Så, nu har jag börjat få ökad förståelse för hur jag fungerar. Det är roligt, men kämpar så hårt för att fungera på ett sätt man vill, men det viktigaste är väl egentligen motsatsen, att förstå sig själv och anpassa livet efter en själv. För, jag menar, vem kan påverka mitt eget liv om inte jag själv?

Bra vecka den här veckan, stolt över mig själv. Igår på coren insåg jag att jag orkar typ SÅ mycket mer än jag tror, man ser Therese (ledaren) göra en övning och tänker att "SHIT, det där kommer jag aldridg orka". Sen försöker man och det är skiiitjobbigt.. men det GÅR. Nog att jag skert blivit lite starkare redan, men annars tror jag att det mesta sitter i huvudet. Har varit lite dålig vissa stunder, känt att "vaddå, det spelar väl ändå ingen roll hur mycket jag tränar nu, det är i långa loppet det måste göra skillnad iaf." Men, sedan inser jag ju att jag måste hålla fast vid det här för att få resultat. Sedan har jag lovat mig själv polly nu i helgen och det får det att vattnas i munnen bara när jag tänker på det, haha. Choklad är min drog och jag älskar den!

Läste i metro (plockade med mig en hem på morgonpromenaden idag) att danskarna är lyckligast. De som röker, dricker, äter fet mat och socker så att det borde spruta ur öronen på dem. Men ändå är de lyckligast. Kan det ha att göra med att de nuter av tillvaron och unnar sig det de vill ha? Jag får väl erkänna att jag mått som bäst de perioder i mitt liv när jag känt att jag inte behövt hålla igen, men så fort det blir skuldkänslor inblandade i ätandet så kan man ju inte slappna av riktigt.

Vilken röra. Jag hoppas att jag lyckas reda ut allt det här.
Nu måste jag röra på mig till jobbet!

Kram :)

Surfade runt på youtube lite och hittade den här tjejen som sjunger Think Of Me från Phantom of the Opera och jag tycker att hon är helt fantastisk, faktiskt bra mycket bättre än Emmy Rossum på flera sätt.

Så, spana in henne på http://www.youtube.com/watch?v=zOx0luNjWPc&feature=related !

Vilken underbar morgonpromenad idag. Allt flöt på fint, kändes otroligt bra med nya träningsbyxorna (fan vad sköna dom är!), tills jag fick för mig att snedda över ett gräsområde. Visst, det var väl lite fuktigt och så, men jag tyckte ändå (i halvmörkret) att det bara såg lite fuktigt ut och det var några däckspår, men wtf! Inga problem för superatletiska jag!

Trodde jag ja. Någon eller några meter in gick bra, sedan sa det KLAFS. Och där satt min sko fast i vattensörjan, utan min fot i sig. Jag svor högt (och hoppas att inget av barnen på det närliggande dagis hörde mig) och försökte, balanserandes på en fot få i foten i den genomsura skon. Jag lyckades sätta foten på den och började försöka vända på den (för den hade såklart hamnat upp och ner) och då tappade jag balansen. Jag satte mig inte på ändan, nej, däremot sögs den andra skon av. Så, där stod jag, i mina sprillans nya ullaredstrumpor, mitt på gräsfanskapet och kände hur vattnet bara söööögs in i strumporna. Svor lite till, greppade en sko i varje hand och gick ut på den asfalterade gångbanan. Jag övervägde för ett kort ögonblick att promenera sista biten hem i bara strumplästen,  men insåg att det var en mindre bra idé, tänk om jag skulle möta någon? Så, jag stack fötterna i mina genomvåta skor (vilket inte gjorde något eftersom strumporna redan var genomvåta de med) och promenerade sista biten hem.

MEN JAG ÄR INTE BITTER!!!!



:)

Nu sitter jag i soffan, utpumpad. Antagligen mer psykisk än fysiskt egentligen, Ullared har ju en tendens att suga musten ur en. Sitter här i nyinköpta mysstrumpor (fan vad skönt det är), galet läckra i blått. grönt rosa och lila och prydda med en liten groda längst upp. Mycket söta. Hittade även två par tränings/mysbyxor som sitter som en smäck, assköna. Så, de svarta har jag nu på mig.

Nu sitter det säkert nån kille därute och tänker "vaddå, sitter bruden och tycker synd om sig själv, väljer man frivilligt att springa runt på Ge-Kås i några timmar så får man väl skylla sig själv." Nu är det så att det inte alls var så, pilutta er! Jag hade faktiskt lyckats klanta mig, genom att vara alldeles för lite påläst. Eller snarare, felinformerad kanske är ordet. Jag hade kollat med bekanta om öppettiderna, och alla sa att de har öppet till åtta. Bra, tänkte jag, och körde från jobbet cirkus tjugo över fyra, med en timmes bilfärd till Ullared. Men vad ser jag när jag kommer dit, tjugo över fem? Öppet till klockan sex...

Då tog det eld i baken på unga fröken Vesterlund ska jag säga er. Ut ur bilen med hjärtat i halsgropen, iväg efter vagn, halvrusandes in i varuhuset. Tog några djupa andetag innanför dörren, försöker prioritera vad som är viktigt respektive inte viktigt på den lilla listan jag hade. Konstaerade att det mesta var viktigt och iväg bar det. Konstaterade snart att någon klädprovning skulle det inte bli fråga om, och egentligen var det nog det bästa. Notan sprang iväg så att det räckte i alla fall, haha.

En massa städ- och förbrukningsgrejor blev det i varje fall, borde klara mig ett tag nu. Jag hittade t.om. en liten söt dammvippa, haha. Ett måste ju! :)

Så... det blev väl inte riktigt som jag tänkt mig, men ändå väldigt bra. Sparade nog både tid och pengar såhär, haha.

Nu ska jag mysa lite mer, har en kopp te som väntar plus att det står lite levande ljus på bordet och lyser mjukt. Helt enkelt en härlig dag :)

Jag skulle vilja ha en riktig ordentlig finfrukost, modell hotellfrukost. Vore härligt, speciellt om man slapp laga det själv. Idag gick jag upp tidigt för att hinna laga mat till lunchen idag, imorgon och på fredag. Jag vet inte vad ni tror, men jag kommer kanske vara något less på pasta med tomatsås på fredag. Vi får se.

igår kväll när jag kom hem från träningen (sjukt skönt med aerobics för övrigt!) tog jag först en dusch och sjönk sedan ner i ett lagom varmt bad där jag slappnade av lite, scrubbhandskade mig och bara.. njöt. Underbart, sedan var det bara till att krypa i nattlinnet och ganska tidigt ner i sängen. Mycket skönt.

Nackdelen med mig är bara att det inte riktigt funkar om jag försöker lägga mig med blött hår. Så, idag har jag en frisyr som skulle göra Marticia Addams grön av avund och den gör mig ungefär femton cm längre. Mycket stilfullt skulle jag säga, haha!

Idag blir det nog så att jag får åka lite tidigare från jobbet, ska åka till Snålänningarnas mecka Ullared och shoppa, och slappa, lite. Blir nog att jag åker ensam och det kan nog bli ganska skönt att gå i sin egen takt. Jag frågade Kirsi om hon ville hänga med, men jag vet inte om det blir så. Vi får se helt enkelt.

Usch vad tiden går fort på morgonen! Tycker inte att det var så länge sedan jag gick upp, men det är nu över två timmar! Se vad lite matlagning och städning/diskning kan göra, haha. Jag hittade en påse ruttna morötter (!!!!) i skafferiet och det gjorde att jag fick städa lite mer än jag hade planerat. Sjukt vad äckligt det blir när frukt och grönt blir gammalt. Vilket påminner mig om hur rolig Gäd är ibland. Jag frågade henne hur frukten på Lidl här i Gislaved brukar vara, om den är fräsch och så, varpå hon svarar "jadå, för det mesta. Lite rutten ibland kanske, men oftast ok." Jag skrattar bara jag tänker på det, hon uttrycker sig så kul. Eller, en kund som hon beskrev som "lite handikappad", visade sig vara en kvinna i rullstol, som knappt kunde hålla upp huvudet och hade personlig assistent och annat med sig. Ja, lite handikappad kanske var ordet... haha.

Nu ska jag titta lite på ett fiskeprogram där en engelsk fiskefantast beundrar Sveriges vackra natur, han beskriver det som paradiset. Rätt roligt att höra hur någon utomlands ifrån berömmer Sverige.

Förresten, vill skicka en stor KRAM till min kära kusin Amanda, hoppas att du mår bättre nu!

Det går så jäkla upp och ner i livet jämt. Hur kan man i ena stunden vara jätteglad och må bra och i nästa känna sig som en gammal ihopskrynklad trasa? Jobbet har gått sådär lite nu och det är alltid lika tråkigt. Jag må vara glad utåt och försöka vara lite trevlig mot alla, men inuti skriker jag när jag har någon i stolen som egentligen inte vill vara där och som inte tror att jag kan något... blir jag dessutom osäker så lär de väl känna det. Jag vill vara duktig och en bra frisör, men ibland så känner jag bara för att skita i allt... ta ett jobb på en fabrik här och bara glömma elaka bosniska tanter som bara är bitchiga. Alla förväntar sig att man ska vara tankeläsare.


Men men, nya friska tag. Misstänker att det är PMS'en som är på gång och som gör mig sånhär.

Nämen, är jag sned? Vad säger ni?

Visst är det en spännande rubrik? Det är lite vad mitt liv just nu kretsar kring! Haha... Pengar, för att jag klurar på om de räcker månaden ut, synd för att jag tänker på en viss person, smärta i magmuskler och rump(!)muskler efter träning och festelse efter att äta något jag egentligen inte borde nu när jag startat mitt nya liv! Och hittills går det väl hyfsat. Som beräknat går det ju alltid åt skogen när man kommer hem till föräldrarna (mamma: ska du inte ha något? Vi har köpt *insert candy namn*) Och alltid är det något som hon vet att jag är speciellt förtjust i. Jag älskar min mamma väldigt mycket, men ibland tror jag att det är främst hennes förtjänst att min mage sitter där den sitter, haha. Hon är så söt, lilla mamma.

Idag har jag jobbat, de första fem timmarna ensam (Gäd jobbade lördagen och då får vi numera fem timmars ledighet måndag morgon. Ganska smidigt tycker jag.) Måste dock säga att jag de senaste jobbdagarna börjat känna mig lite osäker. Ringde en kille idag som jag klippte förra gången och han påstod att jag klippt honom snett "där bak", undrar lite vad han menade. Har inget minne av att jag klippte hans nacke alls, han snaggas mest på sidorna. Men men :)

Så, förstås! Dagens födelsedag! FRIDA MOA ANDERSDOTTER, du är för i helvete tjugo! Jag är så avundsjuk att jag dör, haha. Nästa fredag kommer jag och super ner dig av Guds nåde ;)

Undrar vad tanterna på träningen sagt om jag kommit iklädd gympadräkten jag hade på mig under vår skattjakt. Måste nog infoga bilden därifrån här igen, haha. Älskar hur jag ser ut där, är det fel? ;) Tur att jag inte går kvar på skolan, haha!

Nu tror ni säkert att jag har gjort något snuskigt, men TJI fick ni.

Helt enkelt bara ett kortfattat blogginlägg idag. Den här veckan har varit den lugnaste på salongen hittills, bara suttit. Sedan har jag tränat, gud vad min kropp känns avdomnad, haha.

Och imorgon åker jag hem över helgen utan dator. Så, vill någon nå mig så finns jag på mobilen! (och kollar säkert mail och blogg från någon av syskonens dator också).

Så, på återläsande kära läsare!

Ja, snart är också den här veckan till ända. Bara idag och imorgon kvar, och imorgon har jag blivit lovad att gå tidigare. Skönt!

Igår kväll var jag och Gäd på spinning och herregud, mina ben... Trodde efter de första tio minuter att jag skulle dö, men sedan löste det sig. Kände att jag blev lite snurrig i huvudet ett tag och då drog jag ner på motståndet och då löste sig det mesta. Kände skönt efteråt, även om benen var lite som gelé. Idag fuskade jag lite med morgonpromenaden, men gjorde lite styrka framför TV'n iaf (jag tittar i skrivande stund på Phantom of the Opera). Igår var det tvärtom, morgonpromenad men ingen styrka. Har lovar mig själv att jag ska promenera både imorgon och lördag morgon, som kompensation. Jag och Josse funderar på att gå på friskis i helgen, vore roligt. Får se vad man hoppar på i så fall.

Idag har jag en av klänningarna/tunikorna jag köpte igår på mig, massa skönt! Det är lite hemskt, men såna här kläder som är lite tältliknande är faktiskt galet sköna. Man slipper liksom tänka på hur man ser ut under, haha. Känns som att kroppen redan blivit lite fastare, men det kan ju vara önsketänkande också. Vem vet?

Sjöng lite på Think Of Me (ur just Phantom) när jag stod i duschen förut. Fan, vad fin den är! Och vad jag saknar att sjunga seriöst! Hoppas att det någon gång går att ordna så att jag får sjunga för Björn igen. Saknar honom!

Jag fick mig en tankeställare igår. Pratade lite med Josse (som för övrigt blivit singel, vilken chock när jag såg det) och hörde samtidigt att hon blivit av med jobbet... fruktansvärt för henne, men samtidigt en nystart på alla plan. Tänker på dig gumman!

Men i vilket fall. Jag fick lite insikt i mig själv. Dom här dagarna har jag och Gäd på jobbet gått och tränat en massa, och jag har även tränat  en del själv, promenerat på mornarna och tränat styrka framför TV'n, haha. Sedan har jag i stort sett bara jobbat och det är allt som hunnits med. Började fundera egentligen, vad jobbar  jag så mycket för? Jag har inte direkt hög lön så så mycket pengar att roa mig för blir det ju inte i alla fall, men å andra sidan, när skulle jag hinna med att göra av med en massa pengar? Det är ju i så fall på bensinpengar  som går till att köra hem till päronen.

Tror att det här är lite av mitt experiment, att leva som vuxen. Det känns såklart otroligt roligt att vara självständig, men samtidigt läskigt (som igår, när min garderobsdörr helt plötsligt ramlade loss, haha).

Undrar vad jag vill göra med mitt liv egentligen? Kan inte låta bli att klura... Återkommer när jag har ett vettigt svar.

Jag sitter nu på jobbet och har lite lunchledigt/ledigt pga lite kunder. Klippte ganska nyligen en kund, en pappa till en son som han har tillsammans med en tjej som han aldrig varit ihop med. Och han berättade om att deras förhållande har blivit sämre allt eftersom pojken vuxit upp och börjat få egen vilja. Egentligen lät det väl lite som att han låter sonen löpa ganska fritt och skämmer bort honom, så jag förstår väl att mamman kan tycka att det är konstigt.

Då slog det mig hur många bittra människor det finns i världen. Som mamman igår som nyligen blivit dumpad, som mest svor över att hon inte hade något liv kvar, ungefär. Klart att det är tråkigt, men livet måste ju gå vidare.. eller? Sedan kan jag samtidigt förstå att det är lättare att bli bitter än att gå vidare, bara sådär. Och så måste man ju få smälta det, bearbeta det på sitt eget sätt. Jag tror att jag ibland kan älta och älta och vara en riktig bitterf***a själv, men jag är ju långt ifrån värst. Vissa saker måste man ju bara släppa.

Nu har jag i varje fall kommit igång med en livsstil jag gillar. Hoppas bara att det gå att fullfölja det bara.. annars känns det som att man sliter i onödan. Märker i varje fall att kroppen redan känns bättre.

Nya friska tag!

...well, don't you here them chime?

Jag älskar verkligen Hairspray. Denna film gör mig lycklig och jag går och nynnar på låtarna hela tiden.

Just nu passar romantiska filmer ganska bra in i mitt liv, mest för att det är den enda romantiken jag får. Casanova, Marie Antoinette (han som spelar Axel von Fersen är asläcker, haha), Hairspray. Önskar att något sådant hade kunnat hända mig.

Nu måste jag rusa till jobbet.

Idag har jag haft en bra dag. Inget småätande, sallad med kikärtor till lunch och macka till, och promenad på morgonen och träning på kvällen. Så, kunde det fortsätta såhär lär jag bli smal. Tvivlar dock.

Vi får hoppas på att jag orkar vara duktig lite till. Hade en kund från helvete idag, det var lite jobbigt. Hon blev inte alls nöjd, men jag släppte henne iväg gratis. Men det tog på krafterna vill jag säga. Usch, ibland hatar jag mitt yrke lika mycket som jag annars älskar det.

Var roligt att träna med Gäd faktikst, många skratt. Var vi och en massa tanter på "motionsgympan", jag lär ha lite träningsvärk imorgon också. Vi kan iaf hoppas att jag orkar ta mig ur sängen, hehe.

Nu vill jag inte skriva mer, för jag tittar på Marie Antoinette. Underbar film, önskar att jag fick bara några av de klänningarna. Ge mig nuuu...

Ja, nu har jag varit med om det också. En helkväll med party i Gislaved. Patrik och Fia är som bekant här, och vi tänkte att det kunde vara lite rolkigt att shaka litegranna och göra något annat än att bara mysa.

Vi började då hemma med mat, Fias fisk- och tomatsoppa, och vin. Efter det följde varsin Rosa Pantern för mig och Fia och lite Kahlua till Patrik. (Ja, mitt "barskåp" är inte jättevälfyllt.) Efter det så gjorde vi oss i ordning, jag såg ut som om jag stått i motvind och de andra två (som blev klippta igår) fixade frillorna alldeles toppen... Fia har numera en sjukt snygg bob som klär henne så bra och Patrik fick bara håret massa uttunnat och lite klippt på topparna.

När vi sedan var görsnygga och så begav vi oss ner till Edwins, en lokal krog som är ganska söt. Där hittade vi ett mysigt hörn med soffor och lite dricka. När klockan började närma sig elva beslöt vi oss för att gå till hotellet där vi skulle möta upp med en kund jag klippte igår, han hade sagt att det brukar vara gott om folk där. Men, när vi kom dit så såg vi att det var ungefär 20+ pers där... något av en besvikelse. Och när Dennis, som min kund heter, dök upp så skämdes han ju lite för att det inte var riktigt alls som han sa... Men vi tog iaf några drinkar, en rosa pantern och en orgasm för mig, och spanade lite på dom som faktiskt var där. Och fick se bland de mest bisarra saker jag sett. Ett fenomen som vi numera benämner som Tjocka Tanten. En medelålders (minst) något *host* bastan dam som raglade runt inne på hotellet, dansade ensam på dansgolvet och spanade in Patrik när han shakade ass. Vi i vårt något mindre nyktra sinnelag satt och hade oändligt roligt åt att komma på filmtitlar. "Tjocka Tanten strikes back", "Tjocka Tanten 2, the return of the Tant" osvov. Hysteriskt roligt på fyllan.

Sedan, efter ett tag, så sa Dennis att han hade kontakt med en tjej som befann sig på den mytomspunna Gisleparken och att det där var betydligt mer folk än på hotellet. Han sa att eftersom det var han som "lurat" oss att gå på hotellet så bjöd han oss (!) alla tre med till Gisleparken. Dit vi också gick, i halv snöstorm, haha. Mycket trevligt.

Så, där blev vi ståendes på dansgolvet till de stängde vid två och i varjefall jag hade roligt. Var kul att se att det i varje fall var en del folk där, stället kanske inte är så öde som det verkar! Haha...

Sedan efter parken så bjöd jag med Dennis och hans polare (som visade sig vara 43!!!) hem till mig på efterfest... vi lyssnade på Westlife, snackade och slöade. Sjukt trött, och de gick runt fyra. Så, en helkväll av guds nåde allså.

Jag är i varje fall nöjd och hoppas att alla andra är det också!

Nu ska jag försöka slumra lite till. Puss kram :)

Härligt med en lördagsmorgon med lite i lugn och ro. Jag sitter i soffan och slötittar på pokemón, var bra länge sedan sist. I mitt rum ligger Patrik och Fia och sover. De kom igårkväll och vi hade en mysig kväll med massa prat och skratt. Hemligheter som avslöjats, dråpligheter, detaljer man egentligen inte vill veta men som i varje fall ger ett gott skratt för stunden.

Snart ska jag gå och klä på mig inför jobbet, se hur lite jag kan lyckas med att störa dom sovande sötnosarna! Man får försöka göra det enkelt för sig, haha.

Sedan ikväll blir det väl något av en utekväll, vi ska i alla fall gå och se vad som finns att roa sig med. Jag drömde i natt att jag köpte smink på makeupstore för 1500 spänn typ. Haha, vilken dröm. Köpte ett läppstift för typ 350 spänn, jag som aldrig använder det...

Föll lite för frestelsen igår när jag hade besök och åt lite choklad. Aj-aj, inte bra,  men i varje fall inget frossande. Man får vara glad för det lilla. Jag hoppas att jag lyckas stå emot lite mer senare. Heja mig!

Just så heter låten från Westlifes första skiva (!) som jag just nu lyssnar på. Var ett tag sedan senast, om man bortser från häromkvällen. I onsdags kväll satte jag igång sagda skiva, tvättade bort smink och sånt, satte i en inpackning i håret och kröp ner i ett varmt bad.. Otroligt fantastiskt jätteskönt. Kände att jag verkligen behövde slappna av och det här fungerade alldeles utmärkt. Somnade som ett  barn sedan vill jag lova.

Har inte skrivit något vettigt inlägg sedan innan nyår, så nu tänkte jag skriva ner mina tankar om det nya året, avslöja mina nyårslöften och dylikt. (ÄNTLIGEN, som Gert Fylking hade sagt.)

Min första känsla under det nya året var nog främst deppighet tror jag. När jag stod där på vår trädgård hemma i Hovmantorp, med ett glas pommac i handen och tittade på fyrverkerier kände jag mig ganska melankolisk. Tänkte på vad som hänt i fjol, finns så mycket att tänka tillbaka på. Saknade min klass lite grann, och även Joakim. Önskar att saker och ting hade blivit annorlunda, men det är inget att göra något åt nu. Livet måste gå vidare!

Mina nyårslöften i år är nog de mest klassiska tror jag, men i år har jag ett hemligt vapen att ta till om jag känner att det behövs. Jag ska börja träna tillsammans med Gäd på jobbet, äta bättre (har i alla fall lyckats med det sistnämnda sedan nyår, heja mig!) och såklart... försöka hitta mig själv. Jag är nog ganska förvirrad som det är nu, men det löser sig. Meditation ska bli ett vanligt förekommande fenomen i livet också.

Sedan... det vanliga. Älska mer, vänner och eventuella pojkar. Skratta mer, slappna av i mig själv.

Och det hemliga vapnet? Berättar jag det vore det ju ingen hemlighet ;)

God fortsättning på alla!




Ps. Josse har numera skaffat en blogg, hon hittas på skywise86.blogg.se. Check it out! Ds.

Nu sitter jag på jobbet, ensam. Var så fräck idag att jag tog datorn med mig, vi har det så lugnt att man lika gärna kan försöka roa sig. Menar, två kunder inbokade på hela dagen och det är klockan tio och halv elva. Roligt, roligt.

Blev lite förbannad också. Regina jobbade i måndags och nu när jag kommer hit hittar jag en lapp på mitt arbetsbord med "smutsit :(". Det gjorde mig faktiskt sur, jag tycker inte direkt att man ska behöva bli betygsatt på det sättet. Kan ha att göra med att jag sovit för lite i natt och är trött och irriterad på det mesta dock.

Nej, hoppas dagen blir bättre än vad det känns som att det kommer bli! Hoppas hoppas...

...that the dreams we had before are all dead, nothing more, then confetti on the floor...

Nu sitter jag på sängen och hör hur smällarna ekar över himmelen utanför huset. Det är lite ironiskt, det vackraste skådespelet, det stjärnklara himlavalvet, döljs av röken från raketerna. Men självklart är det maffigt att återigen stå på vår gräsmatta, precis som när jag var barn, och bara... se mig omkring för att få se fyrverkerierna och, som på senare år, fundera över året som varit.

Jag kan inte hjälpa det, men fortfarande värker det lite i hjärtat när jag tänker tillbaka. Jag tror att jag i år lärt mig vad det innebär att behöva tid för att gå vidare. Förut har allting gått över ganska snabbt och smärtfritt, i år har jag ältat och ältat. Antagligen skaffat mig ovänner för livet på köpet, men det är något jag får leva med.

Året tog slut fort, som om det plötsligt blev bråttom. Som om någon insåg att jäklar, nu är det nog dags att året tar slut, för 2008 kallar! Jag hörde på TV att 2008 blivit utsatt till att vara potatisens år. Potatis?

Jag hoppas av hela mitt hjärta att nästa år blir ett bra år... För mig, för mina vänner, min familj, alla jag någonsin tänkt en tanke om. Lev väl, eller som på engelska: Live long and prosper.

2008, nu kommer jag. Lite äldre, kanske klokare, förståndigare. Men samtidigt räddare, ledsnare och gladare. På samma gång. Blir 2008 året när jag finner meningen med mitt liv?

Vem vet.