petrulus

Känns jävligt skumt allting just nu, men det är väl så det är när skolan är slut.

Jag tänker inte gå in på hur det ser ut i mitt liv just nu, däremot tänker jag uppdatera om hur cotehardien ser ut:

Vad jag har gjort så sistone: Sytt grönt yllegarn runt knapphålen, matchar fodret helt okej. Fodret är alltså grönt, som syns på en av bilderna nedanför. Dessutom har jag sytt ihop ordentligt och fodrat nederdelen av ärmarna, som för övrigt blir ruskigt tighta. Kanske ska lugna mig lite och låta dem komma ut bara lite, lite. Har tyg tillgodo än så länge.

Dessutom har jag satt knappar i båda ärmarna och sytt knapphål i den högra. Också där ganska rejält tight. Jisses.

''
En ganska mörk bild på hur hela klänningen ser ut.

Högra ärmen (ja, det är spegelvänt) som jag påbörjat med knapphål, även dessa ska sys över med grönt garn. Ska nog sätta en till knapp längst upp också, det glipar som ni ser.

 

Blottar fodret!

Behövde något nytt och vitt att ha på mig på Pärs systersons dop på lördag. Så jag slängde ihop en enklare tunika i halvlinne, dock fortfarande handsydd. Nivet, ingen symaskin... Tänkte att den kanske går att använda i vardagen i sommar, men även i lajvsammanhang som underkläder. Well, här kommer bilder.

Den är sydd i sex delar och i ett tunt, fint halvlinne som är lite transparent. Planen är att bära den ihop med ett färgat linne och en jeanskjol kanske. I moderna livet villsäga. Funderar på att skaffa ett vävt band att kanta med. Får se.

Skönt att vara klar, blev bättre än jag förväntade mig.

Håhå, jaja. Onsdag-torsdag-fredag på skolan och sedan är det slut. Inte en minut längre, aldrig mer vislinjen som elev.

Idag hade vi lite vistolkningar, de sista sker imorgon. Jag hade min sista gitarrlektion, fick en vänlig kram av min gitarrlärare. Har insett att jag antagligen måste försöka ta gitarrlektioner någongång efter att skolan är slut. Och sånglektioner. Måste bara få pengar till det också.

Men, somsagt, snart slut. Kvällen ägnades åt att gemensamt med resten av skolan åka ut till Marstrand. Vad vore visklassen utan en gitarr? Och icke, ingen tystnad fanns att höra (?). Vi spelade, bland annat Jungman Jansson, Oboy, Oboy och Blues för Fatumeh. Bara klockrena låtar vid vattnet. Eller?

Och blues är något av vad som händer i mig just nu. En aning förvirring, men inte så stor. Snarare en svag förnimmelse av att något kommer hända. Det första som kommer hända är dock att jag går och gräver ner mig och sover i en massa år. Typ. Och syr. Och skriver. Och SPELAR. Har en massa idéer som behöver ventileras. Får se.

Träffade Dan Viktor på skolans parkering idag. Han är en idol. Och Christina Kjellson fick höra en av mina nya låtar idag. Hon gillade den och verkade stolt över mig. Hon är en mentor, en ledstjärna.

Tror jag ska skriva en blues. Vad är en blues? Kanske dags att ta reda på det.

Satt igår och sydde i de främre kilarna i cotehardien och insåg ganska kort därefter vad otroligt mycket tyg det är i den där klänningen. Nu är det visserligen så att den är säkert 2-3 dm för lång, men ändå! Mycket tyg äre!

En liten bild för att illustrera. Tror jag ska börja fälla sömmar i kjolen idag. Så jag har ett litet arbete framför mig, om vi säger så.

Nu är klockan snart ett, ligger sällan vaken såhär länge. Men idag har jag somsagt suttit och sytt på cotehardien i några timmar (och IGEN beklagat mig över att jag inte skaffat mig en fingerborg, mitt stackars vänstra långfinger är lite här och var pierceat av nålens BAKSIDA.) och tittat på film. Trevligt, trevligt.

Jag har funderat på det här med vänner, kompisar, bekanta, och på vilket sätt man på något märkligt sätt delar in dem i kategorier. Närmare vänner, mer avlägsna kompisar, distansrika bekanta. Och jag har kommit fram att hur nära man står en person inte nödvändigtvis beror på hur mycket man umgås eller pratar, det är HUR man umgås och pratar.

T.ex. pratar jag ju relativt ofta med många klasskompisar, eller i vissa fall försöker hänga med i en av de eviga debatter som pågår i klassen, men jag känner väldigt få av dem och vet inte om jag skulle kalla någon för min vän. Möjligtvis Alexandra. Hon är bra hon. Och så har vi lajv- och medeltidssvängen, inte heller där känner jag speciellt många som jag kallar vänner. Kompisar och bekanta, kanske. Sedan kan vissa bekantskaper vara trevligare än andra. T.ex. har jag talat en del om medeltida återskapande med en man som heter/kallas Carrasco (som för övrigt är ett snyggt efternamn) och det är alltid väldigt trevligt, bara för att det är väldigt otvunget och trevligt och rör ett stort intresse. Kom på mig själv när jag sydde idag med att nästan sakna att ventilera saker med honom. Överraskande.

Sedan har vi gamla klasskamrater, gamla jobbarkamrater som jag numera inte har någon kontakt med alls, nästan. Eller ja, vissa har man givetvis kontakt med. Sara, som jag gick frisör tillsammans med, kände jag att det klickade väldigt bra med senast jag var hemma och vi var ute med hela klassen. Så man kan hitta guldkorn överallt. När jag var i Stockholm häromsistones så hade vi en jättetrevlig kväll med en massa 08'or, höhö, och där kom det fram människors intressen som verkligen tilltalade mig. Att på en lördagskväll, tillsammans med människor jag känner via Dreamhack, kunna sitta och diskutera livsfrågor, existensiella frågor helt naturligt var för mig guld värt. Eller att få träffa och prata med Febe, som jag inte med ord kan prisa tillräckligt, som låtsasadopterad storasyster och klippa till vän.

Och Christina Kjellson sen! Jag tror att jag intuitivt har valt en mentor, hoppas att hon är med på noterna om detta.


Tyvärr finns det även människor som gör en besviken. Jag har på sistone rensat ut min garderob, vårt förråd, mina föräldrars klädkammare... kanske dags att rensa ut lite bland vänner som inte längre känns rätt? Alla förändras vi, och kanske är det till det bästa att man ibland går vidare.

Ikväll var jag bara tvungen att göra något som inte hade med musik att göra. Vaddå, tänker ni säkert inte, eftersom ni läst rubriken. Jo, jag sydde på min cotehardie som skulle få knappar och knapphål. Måste bara säga, det är jävlar i mig inte lätt att sy detta. Resultatet blev väl sådär, något som syns på bilden nedan, men det har lite att göra med att jag sydde knapphålen med lintråd. Ska skaffa mig något annat, kanske knapphålssilke, att sy över stygnen med, så tror jag det ser finare ut sen. Det är verkligen inte min grej att sy en massa saker likadant. Den hade säkert kunnat bli tightare också, men jag vet inte vad som hänt. Antingen har jag smalnat eller så har jag av rädsla för att göra en för liten klänning istället lagt på lite väl mycket sömsmån. I vilket fall, jag tycker det ser helt okej ut.



Det som är kvar att gör nu är:

Sy klart ärmarna, sätta knappar och knapphål i ärmsluten och fälla sömmarna.

Ovan nämnda knapphålssilke i knapphålen.

Sätta i en kil fram (som är en tvådelad kil, så det blir tre sömmar istället för två, suck.)

Fälla alla sömmar från midjan och ner.

Fålla nederkanten (efter att ha bestämt hur mycket den ska kortas på längden, den är lååång nu.)

Fästa fodret i dess nederkant.

Sy ihop fåll/foder i framkanten, in mot knappar och knapphål.



Men det är nog allt!

Fr.v:
Stålsträngad gitarr, guitarhero-gitarr, ny nylonsträngad gitarr, guitarhero-gitarr, tolvsträngad levinluta, gammal nylonsträngad gitarr och på toppen ligger en rosa plastukulele. Utöver detta äger jag en tvärflöjt, en tin wistle och ett dragspel. Funderar på vad nästa sak ska bli... elgitarr?

Såg på barnkanalen litegrann häromsistones. Och fick se den riktiga Anna Anka! Hon stod och försökte lära några andra djur (!) sjunga. Och var ungefär lika näbbig som hon brukar vara.

Anna Anka in action!