It seems to me now...

...that the dreams we had before are all dead, nothing more, then confetti on the floor...

Nu sitter jag på sängen och hör hur smällarna ekar över himmelen utanför huset. Det är lite ironiskt, det vackraste skådespelet, det stjärnklara himlavalvet, döljs av röken från raketerna. Men självklart är det maffigt att återigen stå på vår gräsmatta, precis som när jag var barn, och bara... se mig omkring för att få se fyrverkerierna och, som på senare år, fundera över året som varit.

Jag kan inte hjälpa det, men fortfarande värker det lite i hjärtat när jag tänker tillbaka. Jag tror att jag i år lärt mig vad det innebär att behöva tid för att gå vidare. Förut har allting gått över ganska snabbt och smärtfritt, i år har jag ältat och ältat. Antagligen skaffat mig ovänner för livet på köpet, men det är något jag får leva med.

Året tog slut fort, som om det plötsligt blev bråttom. Som om någon insåg att jäklar, nu är det nog dags att året tar slut, för 2008 kallar! Jag hörde på TV att 2008 blivit utsatt till att vara potatisens år. Potatis?

Jag hoppas av hela mitt hjärta att nästa år blir ett bra år... För mig, för mina vänner, min familj, alla jag någonsin tänkt en tanke om. Lev väl, eller som på engelska: Live long and prosper.

2008, nu kommer jag. Lite äldre, kanske klokare, förståndigare. Men samtidigt räddare, ledsnare och gladare. På samma gång. Blir 2008 året när jag finner meningen med mitt liv?

Vem vet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback