Soldag, med regn?

Söndag, solens dag, och regn? Något är galet.

Idag ska jag åka till Marstrand med skolan och åka båt! Vet inte hur många ur klassen som kommer, men vi är åtminstone fem stycken, vad jag vet. Ska bli mysigt, trots att vädret kanske inte blir det bästa. Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder. Ska nog rota fram en go' stickad tröja tror jag. Det är det jag saknar mest på sommaren, att få gosa in sig i riktigt sköna kläder. Alla årstider har sin tjusning antar jag. Japp, jag är positiv idag, fråga mig inte varför. Kan vara så att dagen började med en skön, lång dusch och att vågen stod på 70,2. Tog midjemåttet idag också, vet att jag var uppe i 80-81 som mest. Nu är det 75. Klart man blir på gott humör då. Fast kärlekshandtagen sitter ganska stadigt där de sitter, och magen också, även om den sistnämnda börjat minska något. Just nu känner jag mig som ett timglas faktiskt. Midjan är helt löjligt smal för att vara jag. Får se vad som händer framöver.

Nu ska jag hälla i mig resten av mitt pepparmyntste och därefter klä på mig, borsta tänderna och håret. Är nog ingen idé att göra sig toksnygg, men litegrann anständig får man väl se ut. Försöka i vart fall.

Igår på väg från stallet åkte jag och Pär in i det stallet som ligger allra närmast härhemma (tar ca. 10 minuter att GÅ dit) och frågade lite försynt om det möjligtvis fanns en boxplats ledig för vintern. Det vore skönt att ha Turbo närmre, även om det kommer krossa mitt hjärta att säga upp platsen hos Gunnar, som varit så otroligt gullig mot oss. Det är inte riktigt det som gör att jag känner att jag gärna hade flyttat... Det är lite för mycket att folk lägger sig i därute. Jag vet att jag inte tänker som någon som har ridhäst, och jag anser att jag har rätt att göra vad jag vill med min egen häst, så länge han mår bra. Och, det tror jag att han gör. Söt-Turbo.

Får se hur det blir, skulle återkomma till herrn med stallet senare. Det största tankemonstret är skillnaden i kostnad för boxen. Det skulle i så fall bli mer än dubbelt så dyrt för bara boxen som det är nu, men å andra sidan drar jag in på säkert 6-700 kronor i bensinpengar/ månad. Och slipper att åka. Kanske skulle det kännas lättare och roligare att ta sig ut till stallet oftare då också. Som det är nu har jag inte råd att åka ut mer än gång om dagen, och det är ju egentligen inte det ultimata.

Nu har jag babblat alldeles för länge, kram på er :)

Första veckan snart till ända!

Idag är det fredag, Frejs dag, och jag har snart gått en hel vecka på visskolan. Igår redovisade jag, Per och Alexandra vår poplåt till skratt och applåder från övriga klassen, kändes skönt. Efter skolan slut fick jag dock någon dipp som ledde till att jag inte kände mig värdig att gå där. Visst, jag sjunger bra. Hemma, eller möjligtvis på lajven inför folk som inte har några förväntningar. Men varje gång jag öpnnat munnen på skolan tycker jag bara att det låter fel. Att jag sedan kom in som reserv och inte som "förstahandsval" bidrar inte direkt till att det känns som att jag egentligen har där att göra. Men, jag inser nu att jag bara själv kan ta ansvar för hur det blir. Jag är antagen, jag går på skolan och måste göra det bästa av situationen. Helt enkelt.

Idag skulle vi delas in i nya grupper, spännande! Sedan skulle dagen ägnas åt att arbeta med dessa grupper och ett tema, och det ska bli underhållning på festen på skolan som äger rum ikväll. Roligt! Igår kväll var jag nere på skolan igen och gick med skolans fd. rektor (pensionerad 80-åring) ner till Bohus fästning och fick en gratis runda där, och en helt fantastiskt guidning av gubben. Han var så fruktansvärt underhållande, två timmar gick på ett litet nafs. Man känner verkligen historiens vingslag när man är på fästningarna här, underbart!

Skrev en ny låt i onsdags, Demenslåten. TIllägnad alla underbara små människor jag träffade i somras. Får se när jag lyckas få till en melodi som jag är nöjd med också.

Idag ska jag lyxa, efter lön osv, och köpa mig en kebabsallad med maassa dressing till lunch. Mums, mums, mums. Frida, dieten jag går på kallas lchf, low carb high fat. Kolhydrater uteslutna helt enkelt. Men oroa dig/er inte, jag kommer inte svälta kroppen i all evighet. Ska så småningom börja äta små, lagom stora portioner med kolhydrater också, men det här har känts som en bra detox för kroppen. Woho!

Första riktigt aktiva dagen!

ÅH, vilken dag! Idag var det dagen när alla skulle öppna näbben för alla andra ordentligt för första gången! Hanne är lite klurig och så, så hon hade kommit på ett bra vis. Hon sjöng först en visa, sedan fick killen bredvid henne sjunga en visa som knöt an till något av det hon sjöng, personen bredvid honom fick spinna vidare på hans låt osv. Detta ledde till att ingen på förhand kunde veta vad de kunde välja, och att det blev lite spontant och roligt. De allra flesta var helt fantastiskt duktiga, några gjorde mig en aning besviken, eller snarare bekräftade fördomar som fanns sedan innan. Jag har helt klart en utpräglad smak när det gäller vilken sorts trubadurer jag gillar. Men, de allra flesta var förstås fantastiska. Själv sjöng jag Milda, av Måns Klang. Tjejen innan mig sjöng om olycklig kärlek och om stjärnor och månar, och då kom jag direkt att tänka på just Milda. Visan handlar om en borgardotter som aldrig fått vara ute på nätterna, och därav aldrig sett stjärnor och månar, och om en tjuv som kidnappar henne och därefter förälskar sig i henne. Tyvärr vill hon då inte binda sig vid honom. För att vara mer precis, sista raderna går (ungefär, jag är inte hundra eftersom det var länge sedan jag hörde den med Måns):

När morgon skall gry och solen bli ny och natten flyr för dess sken
Bad tjuven öm i sitt sin "min Milda, bli min! För din är jag allra re'n"
Och med ett värkande bröst och skälvande röst gav Milda till svar:
"Du är underbar! Jag vet du är min men jag aldrig din, för nu är jag fri... och det ska jag förbli!"
Och så försvann hon långt ut i natten...

Jag var jättenervös, och rösten darrade säkert mer än vad jag önskade, men det gick ändå bra. Nöjd. Sista som hände på dagen var att Hanne delade upp oss i grupper om tre och sa att vår uppgift inför morgondagen var att framföra en sorts låt. Några fick barnvisa, någon blues, någon Taube och vi fick pop, spännande nog. Så, efter skolan tog jag med mig Alexandra (som jag ändå skulle tagit med hem för att färga mitt hår) och Per, som då var min grupp och vi hade en störtskön repstund. Vi bestämde oss för When You Say Nothing At All, lagom enkel och rolig att driva med. Det enda vi fick som regel var att det enda som räknades är underhållningsvärdet i det. Så, vi kör en stenhård parodi på ett boyband (fast vi är två tjejer), och vi kallar oss för T-zone. Nice va?

Och med dieten, undrar kanske ni undrar, hur går det? Det går jättebra. Jag har börjat trilla ner litegrann i vikt och sockersuget är långsamt på väg bort. Låg igår och rangordnade vilket godis jag tycker bäst om. Har konstaterat att jag sedan när jag börjat äta kolhydrater litegranna igen bara ska äta dessa godissorter och låta bli allt annat, bestämmer man sig så är det bra. Här kommer min fem i topp-godislista! (visst är jag fjantig? Det är bara det att det är en peppningssak för mig)

1. After Eight
2. Likörkarameller/punchflaskor
3. Jordgubbsstänger
4. Polly
5. Gelehjärtan

Editerad: Satan, Polly ja! Pär påpekade det också. Det blev en ändring snart. Men gelehjärtana är kvar, because I love them!


Mums, mums. Sitter och myser lite vid tanken. Köpte faktiskt choklad idag (första gången på jättelänge jag köpte godis!), mörk 70%-ig. Det smakar riktigt sött och gott när man varit utan socker så länge. En ruta innehåller ca. 7,5 g kolhydrater och med en kost som i stort sett BARA består av fett och proteiner är det inte mycket. Är så hemsk att jag gärna lägger min kolhydratdel av kosten på choklad. Det ska åtminstone vara bra för hjärtat, säger de.

Nu gled mitt inlägg iväg väldigt, väldigt mycket, men så får det vara. Imorgon ska vi uppträda med vår vackra sång. Spänningen stiger!


Rapport från första dagen och tankar om byxor.

Hej, jag heter Petra och är sju (plus fjorton) år. Jag har precis haft min första skoldag och är fortfarande lite skakig i knäna av alla intryck, men fröken verkar snäll och mina nya klasskompisar likaså. Dessutom är jag inte mest störd i klassen, möjligtvis mest nördig men det stör mig inte nämnvärt, och där är en del människor jag skulle kunna tänka mig att umgås längre stunder med. Inte tokigt alls. Nu längtar jag bara efter att få börja sjunga och höra vad alla andra går för, jamma tillsammans och njuta av musiken och försöka bli bättre.

Det är allt jag just nu kan berätta känner jag, däremot har jag en annan sak jag måste få ventilera. Jag har alltid varit avundsjuk på korta människor, eftersom de aldrig har för korta byxor. Korta människor har i regel korta ben, långa människor långa. Jag har alltid haft långa ben. Har alltid haft ångest över att se larvig ut, om mina byxor är för korta. Så, när jag var i USA, de annorlunda människornas värld, införskaffade jag mig ett par byxor, KRAFTIGT för långa så att jag skulle se kort ut. Visserligen bara ett par pyjamasbyxor så det är inget som syns utåt, men jag gillar dem.

Nu har jag sett baksidan med de långa byxorna. Jag har ju som bekant fyra marsvin, och fyra små marsvin behöver  sågspån och hö. Om man med för långa byxor går igenom spån/hö som ligger på golvet så har man det överallt sen. Det är liksom motsatsen till smidigt. Så, det finns alltså inget perfekt över huvud taget med byxor, är min slutsats. Jag ska börja använda kjol jämt!

Intressant? Nej, trodde väl inte det, men jag behövde skriva av mig. Tjo och hej!

Ett blandat inlägg

Ja, hujeda mig vad dålig jag varit på att skriva ordentligt ett tag. Har varit mycket farande och mycket som har hänt, jag skyller på det. Har varit så härligt, i stort sett konstant sedan jag jobbade sista dagen (förra fredagen) har det hänt roliga saker! Fredagskvällen efter sista jobbandet hade jag mina jobbarkompisar här och vi grillade och snackade lite. Mycket trevligt!  Sedan kom mamma och Josse, var riktigt, riktigt trevligt! Shopping i gott sällskap är verkligen guld värt. Finns få saker som är så tråkiga som att shoppa med fel person också för den delen.


Cecilia och Annie på jobbet!

Sedan i tisdags var det Lund/Malmö som gällde, ett par riktigt trevliga dagar blev det! Massa gött umgänge med härligt folk, och det i härligt väder också. Kunde inte bli bättre! Tusen tack kära vänner, framför allt Filippa, om ni bara visste vad jag uppskattade ert sällskap! Tack Filip för att jag fick lägga lite beslag på ditt korridorsrum också. Det var kanon att kunna komma och gå som man ville!


Från vänster: Micke, Erik och Karl-Axel efter en MYCKET god måltid.


Magnus (t.v) och Filip åt inte med oss, de satt bara i soffan och drygade sig med massa cola och annat gott. Suck, säger jag bara!

På torsdagen tog jag tåget från Lund till Varberg där Pär mötte upp och sedan åkte vi de tre sista milen till Ullared, Pärs första gång där gick faktiskt oväntat smidigt. Jag shoppade lite av varje, blev dock betydligt billigare än det blev när jag varit där tidigare. Kan ha att göra med att jag nu inte köpte någonting onödigt alls (Pär är väldigt bra att ha med sig på det sättet...) och inte en enda godisbit, förutom två karamellburkar till Pärs farföräldrar. Roligt var det i alla fall, tyckte åtminstone jag... Pärs åsikt får stå för honom.


I bilenn påväg till Ullared, suddigt var det här!


En inte så nöjd Pär packar ihop våra grejor. Jag ska börja spela badminton!


Skörden!

Fredag kväll hade Pär förberett en överraskning åt mig (?) och vi satte oss i bilen framåt femsnåret för att åka dit. Det visade sig att vi skulle åka och se en show som heter No 90 Kleist, med en trubadurkille som heter Stefan Andersson. Riktigt, ritkigt trevligt med mat och utklädda människor som spelade upp scener som faktiskt hade skett på riktigt, på Carlstens fäsning där det hela utspelade sig. Man riktigt kände de gamla fångarnas närvaro i väggarna, det var sjukt häftigt!

I lördags slöade och slappade vi ganska rejält, jag mådde lite halvdåligt pga. dieten (antar jag), så det blev lugnt. På dagen var vi i stallet och skodde om Turbo, gick fint den här gången också. Och igår, söndag, plockade vi blåbär på morgonen (eller, jag plockade och Pär stod bredvid och klagade över att det tog lång tid), och däräfter blev det en MC-tur ut till Marstrand igen. Karamellburkarna överlämnades till Pärs farfar Arthur (han är den största godisgrisen som finns) och jag blev populär ett litet tag till i alla fall. Känns bra när man kan göra något fint för de gamla, haha... 

Nu undrar du säkert om det hänt något med ovan nämnda diet. Nu har jag (imorgon) inte ätit rejält med kolhydrater på två veckor och vågen närmar sig mer och mer sjuttiostrecket. Jag vet, alla säger likadant, "inte kan du väl väga så mycket", men det kan jag visst! Och det ska ner en bit till, om jag får som jag vill. Inga bilder kommer läggas upp på framstegen, om det blir några, dock. Någon måtta får det vara.

Nu måste jag kasta på mig lite smink och torka håret, för idag gäller det att se okej ut? Varför? Jo, IDAG BÖRJAR JAG SKOLAN!!!!!

Pyssel med ny kofta.

Idag var jag på Gekås i Ullared (kommer en längre redogörelse för dagarna i skåne osv en annan dag) och hittade, som jag önskade mig, en grå kofta. Tyvärr var knapparna helt vidriga så jag fick göra något åt det. Var inne på lokala tygaffären och hittade knappar för 2,50 styck som jag satte dit nu ikväll. Bildbevis!


Koftan innan. Jag gillar modellen osv, men knapparna fick mig att tänka på något pappa har. Inget ont pappa lila, men det är inte riktigt min stil


Känner ni igen typen?




Mina fina, svarta, enkla knappar.


Klart!

Skåne, Skåne über alles

Snart är det dags att bege sig! Kan knappt bärga mig, strax innan halv fyra går tåget från Göteborgs station och vid tio över sex rullar jag in i Lund. Weeei! Ska bli härligt att träffa folket igen, det är något särskilt med människor som är lajvare och glada.

Ikväll ska vi först äta middag hemma hos Karl-Axel och Filip, Erik är le chef och lagar GI-kyckling med ädelostsås. Perfekt, verkligen galet. Det pratades om en flaska vin, men jag ska verkligen försöka hålla mig så långt ifrån all alkohol jag kan tänka på. Då är det bättre att försöka vara duktig fullt ut och behålla den här goa känslan när suget efter kolhydrater börjar släppa. Idag gjorde jag en soppa/gryta på köttfärs med tomater och champinjoner och grejor. Pär får äta det med pasta, så blir han också nöjd. Epic win.



Nu kommer jag snart, akta er alla små söta skåningar!

Ett stramare jag

Jojomensan, nu är det slut på sötsaker och annat. Jag har sedan i tisdags i förra veckan hoppat på en lchf-diet, dvs en GI-diet. Inga kolhydrater helt enkelt. Och vad ska jag säga, visst har det väl gått ganska bra so far. Har fått i mig lite potatis, limepaj när mamma och Josse var här i lördags och några grova knäckemackor med massa fett pålägg. Tycker det är grymt svårt att låta bli att äta åtminstone bröd, för det är liksom... ja, mycket! Man är ovan...

Än så länge har vikten inte rört speciellt mycket på sig och jag har mest mått skumt, men nu har det börjat lugna sig. Sockersuget är något verkligen kraftfullt, hoppas att det försvinner helt till slut. Tills dess får jag drömma om Karamellkungen-påsar fyllda med choklad och om vitlöksbröd... suck. Men, karaktär måste man ju försöka ha.

Ikväll ska det lagas fläskfilégryta med massa grädde i och spenat och champinjoner... Pär får ta potatis eller något till, själv får jag äta det som det är. Inte helt tokigt. Hoppas att det blir bra det här.

Snart ska jag iväg och hämta AK från DH som kommer och ska klippa sig hos mig. Win :)

Kram på er alla, jag ska försöka uppdatera oftare igen.

Och, nu är det bara en vecka till skolan börjar!

Göteborg och söndag

Idag har varit en underbar dag. Jag och Pär vaknade lite när vi hade lust, gick upp för frukost, tog en runda til IKEA och sedan in till stan för lite fika på Tintin och handling av småpryttlar, en knopp till staven jag har i mitt öra bland annat. Därefter hem, middag, kapa lite av mina toppar (med viss hjälp av Pär), stallet och nu här. Det kanske låter konstigt, men trots att det alltid händer mycket saker kring mig så var det väldigt skönt och lugnt idag. Jag är glad och nöjd. Fick gå i lugn och ro på IKEA också, inga sura ord från min käre sambo.

Imorgon är jag ledig, sedan blir det bara fyra dagars jobb till. Nu är det dag som gäller, tack och lov. Det blir lite mindre enformigt då, hoppas jag i varje fall. På sistone har det bara varit kvällar, och jag har varit helt fruktansvärt uttråkad. Skönt att det mesta av sommarjobbet är avklarat faktiskt.

Jag längtar så till skolan börjar! Har fått kontakt med Alexandra, en tjej som ska gå där också, och hon har berättat en del om hur det är att gå där, eftersom hon gick teaterlinjen där i fjol. Sjukt trevligt att prata med någon som har lite mer hum än vad jag har. Ska bli gött att vara student.


Sommarnatt, när jag svävar fram i mörkret.

Njae, nu är det ju inte natt, klockan är snarare halv elva då detta inlägg börjar författas. Jag, jag är ju inte ensam om att vara uppe såhär dags. Pär är här bredvid mig. Svävar gör jag defintivt inte, ligger på soffan och segar. Och mörker, det är snarare sen skymning. Fortfarande så att man ser riktigt bra ute. Så, hela rubriken är egentligen en lögn.

Men om man bortser från mina filosofiska tendenser just nu så är livet ganska fint. Precis fått i mig ett glas Baileys (jaaa jag rår inte för att jag gillar det!), sett Hitta Nemo i sällskap med Pär och tuggat på några chips. Ibland, inte för ofta, är det faktiskt riktigt gott. Vi tog lite foton ute också, i de fem minuterna vi hann sitta ute innan insekterna försökte äta oss. Vi är nog goda. Vi ser i alla fall ganska nöjda ut, tycker ni inte?



  

Alice in Wonderland

Min kära kusin berättade idag att Tim Burton håller på med Alice i Underlandet! Woho! Älskar hans gotiska stil, och Alice passar ju perfekt in där... bilder finns här!

Mätt och go'

Ligger här på sofflocket, så att säga, efter en god lunch och filosoferar kring vad eftermiddagen ska bestå uti innan jobbet. Idag blev det pasta med sås gjord på olivolja, lök, bacon, krossade tomater och diverse kryddor, däribland vitlök, och så lätt  kryddade tomat- och mozzarellaskivor vid sidan om. Blev riktigt gott faktiskt. Mozzarella är nog min nya last tror jag.

Har suttit och tittat lite youtubevideos igen, fastnade för en klassiker. Elaine Page, Memory ur Cats. Har tyvärr aldrig sett hela musikalen, men jag älskar låten... Vilken känsla hon har. Får ståpäls på hela kroppen vid 3.31 när hon tar i på Touch me...


Ett timglas fyllt med kvicksand

Lite så känns det just nu. Livet snurrar på i ett sådant jäkla tempo. Visserligen gör det mig ingenting just nu, för då innebär det att skolan börjar snart och jag kan inte säga hur mycket jag längtar efter det. Har lagt mer och mer tid på att spela på sistone och det känns fantastiskt roligt att jag faktiskt kommer att få hjälp och stöd på heltid!

Gjorde en liten kupp här i måndags. Filippa, lajv-Filippa, fyllde år och hade sagt att hon hade dropin-kalas nere hos sina föräldrar i Malmö. Skulle jobba kväll på måndagen, men när jag stod här på morgonen och gjorde min frukostmacka slog det mig att fan, jag skulle ha åkt ner och överraskat henne och fått en liten spontanresa på köpet. Sagt och gjort, jag satt hela morgonen och letade efter någon som ville ta mitt kvällspass. Icke sa Nicke, det verkade kört. Bussen jag hade tänkt ta missade jag. Aja, det gick en senare och gick det så skulle jag ta den. Och, faktiskt, till sist vaknade Cecilia som var ledig och ringde upp. Visst kunde hon ta mitt pass! Lycka och glädje! Så, jag satte mig på SJ's hemsida (för övrigt den SÄMSTA sidan på HELA internet!) och lyckades till min egen förvåning hitta en billig sista-minutenbiljett ner till Malmö och i perfekt tid! Kunde inte ha blivit bättre. Och jag hann dessutom fixa både Turbo och göra rent till marsvinen sen.

Halv fem ungefär var jag framme nere i Malmö utan några större problem. Sprang till närmsta blomaffär och införskaffade en liten present till Filippa och nästan direkt därefter kom min skjuts och plockade upp mig. Väl framme hos födelsedagsbarnet var succén ett faktum; hon såg ut som att hon skulle trilla omkull av förvåning. Jäkligt revligt och värt tatt lägga tiden då faktiskt. Sedan förflöt en kväll i lugnets tecken, med kortspel, båldrickande, sjungande (som jag givetvis inte kunde hålla mig ifrån) och pizza inpå sena kvällen. Total lycka helt enkelt. Trivs fruktansvärt väl i sällskap av alla dessa skåningar (även om mina R får sig en törn av sällskapet). På kvällen drog vi hem till Karl-Axel och Filip i Lund för att sova, och på vägen passade de på att deklarera mig skåning. Javisst! För man kan ju inte gå runt och vara SVENSK, det går ju inte! Men de gillar mig numera, för nu är jag skånsk. Doh?

Sedan tog jag ett tåg hem igår på morgonen, efter en rejäl frukost bestående av en subway-macka. Helt stört vad gott det är. Var hemma vid tretiden igår, trött och belåten. Somnade framåt halv nio och vaknade vid nio idag, jobbar kväll resten av veckan. Sovmorgnarna är guld värda, synd att jag och Pär nästan inte kan se varandra sådana dagar. Har dock bestämt mig för att laga mat på dagarna nu, så att han har det färdigt att värma när han kommer hem. Söt-Pär.

Nu ska jag byta ämne lite, för jag såg en ganska intressant youtubevideo igår. Visserligen kanske inte jättespännande om man inte är disney-freak som jag, men ändå sevärd! Här kommer den!


Nu ska jag strax ut till stallet och ge Turbo lite mat och sedan handla. Blir pannkakor till lunch idag!