Mjuk snö och minusgrader

Herrejistanes, vad tiden går. Vintern är här med stormsteg, julen följer tätt i dess hälar; imorgon är det första advent. Helt galet! Det är mycket att göra i skolan, samt att jag för närvarande har två olika jobb att ibland gästspela på. Välkomna pengar, japp, men det är knappast så att jag har en massa dötid i mitt liv. Icke sa Nicke.

Men vad gör det egentligen? Jag är gladare än någonsin nu när det är nedflyttat till kära Smauland igen, Pär är här och har fått nytt jobb från årsskiftet och nästan alla verkar nöjda och glada. Till och med en ny låt är på gång. Otippat va!?

Tror det är någonting med den annalkande juletiden med tillhörande frid som gör att allting inte känns piss trots att det just nu är både kallt och blött ute (i vart fall blir det blött inne när man transporterar det kalla dit). Jag kanske gillar höst och vinter mer än jag själv vet? Och något jag defintivt märkt av mer nu är min kärlek för tjocksockar, raggsockor, mysstrumpor. Allt mysigt att sätta på fötterna, gillar jag.

Idag blev det lite snabbt julpyntande hemma hos oss, satte upp våra ljusstakar samt rensande fönsterbrädorna vid fönstrena för att få plats med lite pynt, några tomtar, en glöggkolv och lite annat smått och gott. En röd ylletunika och Febes gamla vikingaklänning pryder nu min provdocka, och eftersom jag precis fått upp mina nya gardiner valde jag att ha dem kvar och istället för att byta ut dem till julvarianter göra såhär:

Ja, jag har sytt fast kulorna på grenarna på gardinerna. Vår gran, som inom en snar framtid ska bärgas, kommer ju att bli ståendes på vår balkong vid vardagsrummet/köket, och kommer därför inte kunna iklädas några kulörta kulor alls. Bara ljus. Vad gör man då bäst med kulor om inte hänger dem i de grenar man faktiskt har? Föreslog för Pär att jag kunde sy fast några kulor i hans gren också, men det uppskattades konstigt nog inte alls.

Imorgon ska vi ut med Musse en sväng. Tänkte att Pär, på miniskidor, får tolka efter vagnen, så kör jag lille hesten. Vi var ute istället nu ikväll och hjälpte mamma att ta in hästarna, och passade också på att ta med oss en kanna varm glögg och lite pepparkakor för riktigt julmys. Musse tyckte pepparkakorna var förträffligt mysigt, och svalde dem utan att ens tugga, tror jag. Nej, man ska inte mata hästarna med pepparkakor, men är man häst och 24 år gammal så dör man nog inte av en  liten kaka (tydligen har man ju gjort något rätt för att överleva så långt liksom).

 


Gammal bild på mig och Musse, tagen 07 om jag inte missminner mig. Tänkt att jag haft honom merparten av mitt liv.

 


"Släpp iväg mig nu, subba."

 

Jag är en gladskit, tack alla fantastiska som nu kommer och har kommit i min värld, ni gör allt lite bättre.

 

 


Kommentarer
Postat av: josse

Haha vad konstigt att Pär inte vill det ;)

2010-11-28 @ 08:41:34
URL: http://skywise_86.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback