Två dagar kvar på året
Ja, hörrni, nu är det den tjugonionde december igen. Sista gången det här decenniet, lite galet kantänkas. Hur kan tiden gå så fruktansvärt fort? Tycker att det var relativt nyligen milenniumskiftet, World Trade Center, Gudrun osvosv skedde. Men det börjar bli länge sedan. Jag vet inte om jag skrivit det här förut, men ibland får jag en så störd känsla av att om jag sluter ögonen kort kan jag känna det som var då. Typ när vi gick på den lilla skogsvägen ut till Ormeshaga morgonen efter Gudrun, när det kändes som att hela världen hade gått under och vi överlevt. Ofta rör sådana tankar sådant som förändrats radikalt. Har jag svårt att flytta blicken framåt kanske?
Har varit ganska så duktig under lovet, spelat en del gitarr, letat nya låtar till repertoaren, letat efter en luta (jag vet, men jag är ju nörd också) och börjat arbeta lite på gamla låtidéer. Måste börja göra klart känner jag. Som det är nu har jag två låtar som känns helt klara, resten är lite flummiga so far. Får se när jag orkar börja med att fixa.
Något fantastiskt med lovet är att jag fick tid att träffa en massa kompisar när jag var hemma! På juldagen åkte jag och Pär till Josefin och träffade utöver henne bl.a. Anni, Nina och Frida, och ett gäng människor till, kändes skönt. Även om man börjat känna sig lite distanserad till allting där"hemma" i Småland, det är ju inte jag längre, inte riktigt mitt liv. Hann dessutom med en promenad med Niclas, saknar honom så himla mycket ibland. Finns ingen bättre att promenixa med än honom. Utöver detta åkte vi pulka med Febe i lördags och Pär sabbade pulkan jag gav honom i tidig födelsedagspresent. Ett rejält hål i botten resulterade turen i en ganska bucklig backe i, otroligt att man inte kan få någon kvalité i en pulka för 79 pix från Maxi, haha. Men roligt var det, med blåmärken på rumpor och lår och allt.
På söndag tar jag en sväng ner till Malmö i sällskap med Alexandra, ska träffa Filippa och ett gäng sköningar/skåningar till. Härligt! Så sedan kan jag låsa in mig på min kammare med min gitarr och vara lycklig en termin till. Tack kära vänner för att ni finns där för mig.
Ett roligt vistips är att lyssna lite på Ewert Ljusbergs 25 minuter kvar. Tragiskt, men ändå fantastiskt roligt. Han har också översatt Så Skimrande Var Aldrig Havet till norrländska. Ballt va?
Har varit ganska så duktig under lovet, spelat en del gitarr, letat nya låtar till repertoaren, letat efter en luta (jag vet, men jag är ju nörd också) och börjat arbeta lite på gamla låtidéer. Måste börja göra klart känner jag. Som det är nu har jag två låtar som känns helt klara, resten är lite flummiga so far. Får se när jag orkar börja med att fixa.
Något fantastiskt med lovet är att jag fick tid att träffa en massa kompisar när jag var hemma! På juldagen åkte jag och Pär till Josefin och träffade utöver henne bl.a. Anni, Nina och Frida, och ett gäng människor till, kändes skönt. Även om man börjat känna sig lite distanserad till allting där"hemma" i Småland, det är ju inte jag längre, inte riktigt mitt liv. Hann dessutom med en promenad med Niclas, saknar honom så himla mycket ibland. Finns ingen bättre att promenixa med än honom. Utöver detta åkte vi pulka med Febe i lördags och Pär sabbade pulkan jag gav honom i tidig födelsedagspresent. Ett rejält hål i botten resulterade turen i en ganska bucklig backe i, otroligt att man inte kan få någon kvalité i en pulka för 79 pix från Maxi, haha. Men roligt var det, med blåmärken på rumpor och lår och allt.
På söndag tar jag en sväng ner till Malmö i sällskap med Alexandra, ska träffa Filippa och ett gäng sköningar/skåningar till. Härligt! Så sedan kan jag låsa in mig på min kammare med min gitarr och vara lycklig en termin till. Tack kära vänner för att ni finns där för mig.
Ett roligt vistips är att lyssna lite på Ewert Ljusbergs 25 minuter kvar. Tragiskt, men ändå fantastiskt roligt. Han har också översatt Så Skimrande Var Aldrig Havet till norrländska. Ballt va?
Gott Nytt År!
Kommentarer
Postat av: josse
Vad fina ni är =)
Trackback