petrulus

Just så heter låten från Westlifes första skiva (!) som jag just nu lyssnar på. Var ett tag sedan senast, om man bortser från häromkvällen. I onsdags kväll satte jag igång sagda skiva, tvättade bort smink och sånt, satte i en inpackning i håret och kröp ner i ett varmt bad.. Otroligt fantastiskt jätteskönt. Kände att jag verkligen behövde slappna av och det här fungerade alldeles utmärkt. Somnade som ett  barn sedan vill jag lova.

Har inte skrivit något vettigt inlägg sedan innan nyår, så nu tänkte jag skriva ner mina tankar om det nya året, avslöja mina nyårslöften och dylikt. (ÄNTLIGEN, som Gert Fylking hade sagt.)

Min första känsla under det nya året var nog främst deppighet tror jag. När jag stod där på vår trädgård hemma i Hovmantorp, med ett glas pommac i handen och tittade på fyrverkerier kände jag mig ganska melankolisk. Tänkte på vad som hänt i fjol, finns så mycket att tänka tillbaka på. Saknade min klass lite grann, och även Joakim. Önskar att saker och ting hade blivit annorlunda, men det är inget att göra något åt nu. Livet måste gå vidare!

Mina nyårslöften i år är nog de mest klassiska tror jag, men i år har jag ett hemligt vapen att ta till om jag känner att det behövs. Jag ska börja träna tillsammans med Gäd på jobbet, äta bättre (har i alla fall lyckats med det sistnämnda sedan nyår, heja mig!) och såklart... försöka hitta mig själv. Jag är nog ganska förvirrad som det är nu, men det löser sig. Meditation ska bli ett vanligt förekommande fenomen i livet också.

Sedan... det vanliga. Älska mer, vänner och eventuella pojkar. Skratta mer, slappna av i mig själv.

Och det hemliga vapnet? Berättar jag det vore det ju ingen hemlighet ;)

God fortsättning på alla!




Ps. Josse har numera skaffat en blogg, hon hittas på skywise86.blogg.se. Check it out! Ds.