petrulus

Vilken underbar morgonpromenad idag. Allt flöt på fint, kändes otroligt bra med nya träningsbyxorna (fan vad sköna dom är!), tills jag fick för mig att snedda över ett gräsområde. Visst, det var väl lite fuktigt och så, men jag tyckte ändå (i halvmörkret) att det bara såg lite fuktigt ut och det var några däckspår, men wtf! Inga problem för superatletiska jag!

Trodde jag ja. Någon eller några meter in gick bra, sedan sa det KLAFS. Och där satt min sko fast i vattensörjan, utan min fot i sig. Jag svor högt (och hoppas att inget av barnen på det närliggande dagis hörde mig) och försökte, balanserandes på en fot få i foten i den genomsura skon. Jag lyckades sätta foten på den och började försöka vända på den (för den hade såklart hamnat upp och ner) och då tappade jag balansen. Jag satte mig inte på ändan, nej, däremot sögs den andra skon av. Så, där stod jag, i mina sprillans nya ullaredstrumpor, mitt på gräsfanskapet och kände hur vattnet bara söööögs in i strumporna. Svor lite till, greppade en sko i varje hand och gick ut på den asfalterade gångbanan. Jag övervägde för ett kort ögonblick att promenera sista biten hem i bara strumplästen,  men insåg att det var en mindre bra idé, tänk om jag skulle möta någon? Så, jag stack fötterna i mina genomvåta skor (vilket inte gjorde något eftersom strumporna redan var genomvåta de med) och promenerade sista biten hem.

MEN JAG ÄR INTE BITTER!!!!



:)