petrulus

Jag sitter nu på jobbet och har lite lunchledigt/ledigt pga lite kunder. Klippte ganska nyligen en kund, en pappa till en son som han har tillsammans med en tjej som han aldrig varit ihop med. Och han berättade om att deras förhållande har blivit sämre allt eftersom pojken vuxit upp och börjat få egen vilja. Egentligen lät det väl lite som att han låter sonen löpa ganska fritt och skämmer bort honom, så jag förstår väl att mamman kan tycka att det är konstigt.

Då slog det mig hur många bittra människor det finns i världen. Som mamman igår som nyligen blivit dumpad, som mest svor över att hon inte hade något liv kvar, ungefär. Klart att det är tråkigt, men livet måste ju gå vidare.. eller? Sedan kan jag samtidigt förstå att det är lättare att bli bitter än att gå vidare, bara sådär. Och så måste man ju få smälta det, bearbeta det på sitt eget sätt. Jag tror att jag ibland kan älta och älta och vara en riktig bitterf***a själv, men jag är ju långt ifrån värst. Vissa saker måste man ju bara släppa.

Nu har jag i varje fall kommit igång med en livsstil jag gillar. Hoppas bara att det gå att fullfölja det bara.. annars känns det som att man sliter i onödan. Märker i varje fall att kroppen redan känns bättre.

Nya friska tag!