Förväntningar
På onsdag, i övermorgon, är det dags. Jag och tio klasskamrater ska bege oss till Alanya, Turkiet, för en veckas sol, bad och (antagligen) sprit. Förberedelserna har varit sådär och nu idag har vi fått en kris med en bil som inte gått igenom en besiktning och därav inte kommer köra oss till Jönköping, där planet går ifrån. Men, större problem har löst sig förr och jag tror att det ordnar sig imorgon!
Jag tänkte ägna det här inlägget åt just vad rubriken heter, förväntningar. För, jag menar, det är klart man har förväntningar. Vi har förberett den här resan och pratat om den i många månader och nu är det äntligen dags! Man kan nästan ta på upphetsningen i klassen. Idag kom frågor upp om vaccinering, undrar vart det slutar. Jag är i alla fall vaccinerad mot gulsot, som är rekommenderat, och det känns skönt!
Men, åter till förväntningarna. Jag tror att mina förväntningar är uppbyggda på tre plan, tre olika kritiska nivåer.
Nivå 1: Väldigt kritiska saker
Jag hoppas innerligt att folk kan hålla sig ifrån att släppa bomber precis där vi ska vara, det har ju som bekant varit mycket oroligheter därnere. Det känns som absolut prio 1.
Nivå 2: Mindre kritiska saker
Saker som att vi i klassen kan hålla någorlunda sams (helt går inte, elva brudar med olika viljor liksom!) och att jag inte glömmer något livsviktigt hemma, t.ex. linser, mediciner, pengar. Då vet jag inte vad jag skulle ta mig till.
Nivå 3: Minst kritiska saker, men ändock kritiska
Här räknas nog in förhoppningar om fint väder, bra solbränna, fint hotell, god mat (ja, jag tycker det är jätteviktigt! Höll på att avlida av den äckliga maten i Bulgarien för snart två år sedan!), och att vi har roliga saker att göra!
Dessutom hoppas jag att mitt dåliga självförtroende inte ska braka ihop totalt, men det är bara att sträcka på sig och vara stolt. Jag ser ju trots allt ut såhär!
Nej, nu ska jag nog krypa ner i sängen och fundera på vad jag ska packa mer. Det är en väldigt surrealistisk känsla, resväskan står halvpackad på golvet men jag stirrar bara på den. Ungefär som att "vaddå, klart vi ska resa, men nu?"
Undrar när resfebern börjar infinna sig.
Och, bara för att ta med ett kul citat jag läste idag, om föräldrar. "They gave you life and in return you gave them hell."
Jag älskar mina föräldrar!
Godnatt :)
Ps. En länk till hotellet vi ska bo på i Alanya:
http://www.fritidsresor.se/Resorts/Travel.aspx?id=16694&cat=2|241&entry=36&dest=0&city=109&type=c&hotel=1080
För nyfikna :) Ds.
Jag tänkte ägna det här inlägget åt just vad rubriken heter, förväntningar. För, jag menar, det är klart man har förväntningar. Vi har förberett den här resan och pratat om den i många månader och nu är det äntligen dags! Man kan nästan ta på upphetsningen i klassen. Idag kom frågor upp om vaccinering, undrar vart det slutar. Jag är i alla fall vaccinerad mot gulsot, som är rekommenderat, och det känns skönt!
Men, åter till förväntningarna. Jag tror att mina förväntningar är uppbyggda på tre plan, tre olika kritiska nivåer.
Nivå 1: Väldigt kritiska saker
Jag hoppas innerligt att folk kan hålla sig ifrån att släppa bomber precis där vi ska vara, det har ju som bekant varit mycket oroligheter därnere. Det känns som absolut prio 1.
Nivå 2: Mindre kritiska saker
Saker som att vi i klassen kan hålla någorlunda sams (helt går inte, elva brudar med olika viljor liksom!) och att jag inte glömmer något livsviktigt hemma, t.ex. linser, mediciner, pengar. Då vet jag inte vad jag skulle ta mig till.
Nivå 3: Minst kritiska saker, men ändock kritiska
Här räknas nog in förhoppningar om fint väder, bra solbränna, fint hotell, god mat (ja, jag tycker det är jätteviktigt! Höll på att avlida av den äckliga maten i Bulgarien för snart två år sedan!), och att vi har roliga saker att göra!
Dessutom hoppas jag att mitt dåliga självförtroende inte ska braka ihop totalt, men det är bara att sträcka på sig och vara stolt. Jag ser ju trots allt ut såhär!
Nej, nu ska jag nog krypa ner i sängen och fundera på vad jag ska packa mer. Det är en väldigt surrealistisk känsla, resväskan står halvpackad på golvet men jag stirrar bara på den. Ungefär som att "vaddå, klart vi ska resa, men nu?"
Undrar när resfebern börjar infinna sig.
Och, bara för att ta med ett kul citat jag läste idag, om föräldrar. "They gave you life and in return you gave them hell."
Jag älskar mina föräldrar!
Godnatt :)
Ps. En länk till hotellet vi ska bo på i Alanya:
http://www.fritidsresor.se/Resorts/Travel.aspx?id=16694&cat=2|241&entry=36&dest=0&city=109&type=c&hotel=1080
För nyfikna :) Ds.
Kommentarer
Postat av: lundberg
Lev livet annars lever livet dig! Hade så kul!
Postat av: lundberg
Lev livet annars lever livet dig! /lundberg
Trackback