Hästar i vardagsrummet?
Hehe, slängde ett snabbt öga på TV'n förut när mamma tittade, de visade Outsiders och en tjej med en liten minishetland, som bodde inomhus hos henne ungefär som en hund. Hund.. jag menar, hästen, hette Ulf, kallad Uffe. Hur gulligt som helst, undrar om Hetts skulle uppskatta att bo härhemma? :) 
Tja, för övrigt då? Tycker det här med bloggar är så svårt, jagmenar, varför ska jag egentligen sitta här och skriva saker om mitt liv när jag inte ens vet vem som läser? Och för det andra, haha, varför skulle någon vara intresserad av att läsa om lilla mig? Menar, seriöst, hur roligt kan det vara? Mitt liv är väl inte direkt något extraordinärt, tror att jag är en ganska vanlig nittonåring.
Fyra saker med att blogga
1. Man hänger ut sig, sina vänner och sin familj, offentligt. Helt utan ersättning, dokusåpakändisarna har ju i alla fall möjlighet att vinna pengar.
2. Man vet aldrig vem som är inne och läser, så det gäller att vakta sina ord. Dumt att t.ex. skriva en massa skit om en dum granne och få ett grishuvud i brevlådan.
3. Man förvandlas plötsligt och lustigt till ett proffs. Inom vad är inte relevant, sport/mode/skvaller, man ska alltid tycka och analysera en massa. TV4 skulle svämma över av alla expertpaneler om de sökte sådana.
3. Alla gör det. Och alla är egentligen mest intresserade av sin egen blogg.
Tja, vad mer? Kan berätta för cyberspace att jag idag (och framförallt igår!) varit fruktansvärt duktig. Igår kom jag glatt *host* tillbaka till skolan efter ett skönt påsklov, klockan var cirka 07.45 och jag var fylld av positiv energi. Det första som händer är att jag ryktesvis i klassen får höra att ett arbete om bröllop (som vi började med för evigheter sedan) skulle vara inlämnat igår. Oj, panik! Jag som hade skrivit upp den tjugotredje april som sista datum, kors vilken hast! Så, jag rusade hem (var väl hemma vid halv sju så det var inte så tidigt) och satte mig med eländet. Svor, skrek och grät (framför allt när skrivaren krånglade framåt halv tio-tio) och blev så småningom färdig. Och då hade jag helt glömt bort livsnödvändiga saker som att äta, gå på toa och kolla cco. Så det blev det bråttom med. Och sedan, duns, ner i sängen. Väl där är jag så uppe i varv med all stress så det säkert tog en halvtimme eller något innan jag somnade, hela huvudet surrade av saker jag skulle komma ihåg. Sen vet jag inget förrens jag vaknade av att mobilen pep sin glada signal vid tio minuter över sex. Konstigt, jag blir fortfarande lika glad.
Så jag gick till skolan med mitt tjocka, färdiggjorda arbete under armen och såg glad ut. Nästan i alla fall, ryska revolutionen i en och en halv timme på morgonen kan ta musten ur vem som helst. Sen skulle jag då lämna in mitt lilla arbete. Och vad säger läraren då? "Ja, flickor, arbete om bröllops (min lärare Ursulaär tysk invandrare, ca. 65år och med bedrövlig svenska) får ni inte glömma, den tjugotredjefjärde ska det in!" Så, jag hade haft rätt!! Trodde det skulle börja pysa rök ur öronen på mig, men konstigt nog gjorde det inte det. Sen gjorde vi en kursplanering (vilket vi göra cirka var tredje lektion) och sedan gjorde jag en frisyr jag blev sådär halvt inte nöjd med. En svinrygg, det är det värsta tänkbara ska alla därute veta. Och renkammat och slätt ska det vara, helt perfekt. Min blev inte perfekt. Långt därifrån. Men en vanlig människa som fått den frisyren skulle baske mig inte ha klagat! *muttra*
För er som läste mitt tidigare inlägg måste det komma som en överraskning nu, gissa vad? Jo, mina enorma mängder smileys är på väg bort! Succé! :P Meh!! Åååååh!!!!! Jaja, imorgon är en annan dag.
Jag har även färgat min syster och mor idag. Så ni inte tror att jag bara maskar, syrran blev rödlila med svarta slingor och mamma fick en smal, svart slinga bak i nacken. Fint fint.
Nu är det också bara en vecka tills Joakim kommer hit, han är kvar i Japan tills på söndag och sen är han på svensk mark igen. Lyckan är total :) Och sen på onsdag vid den här tiden är han här!
Nästa steg idag är att massera mamma, hennes rygg har blivit väsentligt mycket bättre sedan jag började knåda på henne. Vilken tur att jag kan något i alla fall! :)
Puss och kram till er (som antagligen inte läser :P)
Piff, den sötaste katten som finns :D
Tja, för övrigt då? Tycker det här med bloggar är så svårt, jagmenar, varför ska jag egentligen sitta här och skriva saker om mitt liv när jag inte ens vet vem som läser? Och för det andra, haha, varför skulle någon vara intresserad av att läsa om lilla mig? Menar, seriöst, hur roligt kan det vara? Mitt liv är väl inte direkt något extraordinärt, tror att jag är en ganska vanlig nittonåring.
Fyra saker med att blogga
1. Man hänger ut sig, sina vänner och sin familj, offentligt. Helt utan ersättning, dokusåpakändisarna har ju i alla fall möjlighet att vinna pengar.
2. Man vet aldrig vem som är inne och läser, så det gäller att vakta sina ord. Dumt att t.ex. skriva en massa skit om en dum granne och få ett grishuvud i brevlådan.
3. Man förvandlas plötsligt och lustigt till ett proffs. Inom vad är inte relevant, sport/mode/skvaller, man ska alltid tycka och analysera en massa. TV4 skulle svämma över av alla expertpaneler om de sökte sådana.
3. Alla gör det. Och alla är egentligen mest intresserade av sin egen blogg.
Tja, vad mer? Kan berätta för cyberspace att jag idag (och framförallt igår!) varit fruktansvärt duktig. Igår kom jag glatt *host* tillbaka till skolan efter ett skönt påsklov, klockan var cirka 07.45 och jag var fylld av positiv energi. Det första som händer är att jag ryktesvis i klassen får höra att ett arbete om bröllop (som vi började med för evigheter sedan) skulle vara inlämnat igår. Oj, panik! Jag som hade skrivit upp den tjugotredje april som sista datum, kors vilken hast! Så, jag rusade hem (var väl hemma vid halv sju så det var inte så tidigt) och satte mig med eländet. Svor, skrek och grät (framför allt när skrivaren krånglade framåt halv tio-tio) och blev så småningom färdig. Och då hade jag helt glömt bort livsnödvändiga saker som att äta, gå på toa och kolla cco. Så det blev det bråttom med. Och sedan, duns, ner i sängen. Väl där är jag så uppe i varv med all stress så det säkert tog en halvtimme eller något innan jag somnade, hela huvudet surrade av saker jag skulle komma ihåg. Sen vet jag inget förrens jag vaknade av att mobilen pep sin glada signal vid tio minuter över sex. Konstigt, jag blir fortfarande lika glad.
Så jag gick till skolan med mitt tjocka, färdiggjorda arbete under armen och såg glad ut. Nästan i alla fall, ryska revolutionen i en och en halv timme på morgonen kan ta musten ur vem som helst. Sen skulle jag då lämna in mitt lilla arbete. Och vad säger läraren då? "Ja, flickor, arbete om bröllops (min lärare Ursulaär tysk invandrare, ca. 65år och med bedrövlig svenska) får ni inte glömma, den tjugotredjefjärde ska det in!" Så, jag hade haft rätt!! Trodde det skulle börja pysa rök ur öronen på mig, men konstigt nog gjorde det inte det. Sen gjorde vi en kursplanering (vilket vi göra cirka var tredje lektion) och sedan gjorde jag en frisyr jag blev sådär halvt inte nöjd med. En svinrygg, det är det värsta tänkbara ska alla därute veta. Och renkammat och slätt ska det vara, helt perfekt. Min blev inte perfekt. Långt därifrån. Men en vanlig människa som fått den frisyren skulle baske mig inte ha klagat! *muttra*
För er som läste mitt tidigare inlägg måste det komma som en överraskning nu, gissa vad? Jo, mina enorma mängder smileys är på väg bort! Succé! :P Meh!! Åååååh!!!!! Jaja, imorgon är en annan dag.
Jag har även färgat min syster och mor idag. Så ni inte tror att jag bara maskar, syrran blev rödlila med svarta slingor och mamma fick en smal, svart slinga bak i nacken. Fint fint.
Nu är det också bara en vecka tills Joakim kommer hit, han är kvar i Japan tills på söndag och sen är han på svensk mark igen. Lyckan är total :) Och sen på onsdag vid den här tiden är han här!
Nästa steg idag är att massera mamma, hennes rygg har blivit väsentligt mycket bättre sedan jag började knåda på henne. Vilken tur att jag kan något i alla fall! :)
Puss och kram till er (som antagligen inte läser :P)
Piff, den sötaste katten som finns :D
Kommentarer
Postat av: Patrik
Diggar din lista på varför man bloggar :P
stämmer bra...
Puss o kram från en som nog kommer lägga ner sin egen blogg inom en snar framtid :P
Postat av: Agge
jag läser ju! o patrik med!
Trackback