petrulus

Hej, jag heter Petra och är sju (plus fjorton) år. Jag har precis haft min första skoldag och är fortfarande lite skakig i knäna av alla intryck, men fröken verkar snäll och mina nya klasskompisar likaså. Dessutom är jag inte mest störd i klassen, möjligtvis mest nördig men det stör mig inte nämnvärt, och där är en del människor jag skulle kunna tänka mig att umgås längre stunder med. Inte tokigt alls. Nu längtar jag bara efter att få börja sjunga och höra vad alla andra går för, jamma tillsammans och njuta av musiken och försöka bli bättre.

Det är allt jag just nu kan berätta känner jag, däremot har jag en annan sak jag måste få ventilera. Jag har alltid varit avundsjuk på korta människor, eftersom de aldrig har för korta byxor. Korta människor har i regel korta ben, långa människor långa. Jag har alltid haft långa ben. Har alltid haft ångest över att se larvig ut, om mina byxor är för korta. Så, när jag var i USA, de annorlunda människornas värld, införskaffade jag mig ett par byxor, KRAFTIGT för långa så att jag skulle se kort ut. Visserligen bara ett par pyjamasbyxor så det är inget som syns utåt, men jag gillar dem.

Nu har jag sett baksidan med de långa byxorna. Jag har ju som bekant fyra marsvin, och fyra små marsvin behöver  sågspån och hö. Om man med för långa byxor går igenom spån/hö som ligger på golvet så har man det överallt sen. Det är liksom motsatsen till smidigt. Så, det finns alltså inget perfekt över huvud taget med byxor, är min slutsats. Jag ska börja använda kjol jämt!

Intressant? Nej, trodde väl inte det, men jag behövde skriva av mig. Tjo och hej!