petrulus

Nu är klockan snart ett, ligger sällan vaken såhär länge. Men idag har jag somsagt suttit och sytt på cotehardien i några timmar (och IGEN beklagat mig över att jag inte skaffat mig en fingerborg, mitt stackars vänstra långfinger är lite här och var pierceat av nålens BAKSIDA.) och tittat på film. Trevligt, trevligt.

Jag har funderat på det här med vänner, kompisar, bekanta, och på vilket sätt man på något märkligt sätt delar in dem i kategorier. Närmare vänner, mer avlägsna kompisar, distansrika bekanta. Och jag har kommit fram att hur nära man står en person inte nödvändigtvis beror på hur mycket man umgås eller pratar, det är HUR man umgås och pratar.

T.ex. pratar jag ju relativt ofta med många klasskompisar, eller i vissa fall försöker hänga med i en av de eviga debatter som pågår i klassen, men jag känner väldigt få av dem och vet inte om jag skulle kalla någon för min vän. Möjligtvis Alexandra. Hon är bra hon. Och så har vi lajv- och medeltidssvängen, inte heller där känner jag speciellt många som jag kallar vänner. Kompisar och bekanta, kanske. Sedan kan vissa bekantskaper vara trevligare än andra. T.ex. har jag talat en del om medeltida återskapande med en man som heter/kallas Carrasco (som för övrigt är ett snyggt efternamn) och det är alltid väldigt trevligt, bara för att det är väldigt otvunget och trevligt och rör ett stort intresse. Kom på mig själv när jag sydde idag med att nästan sakna att ventilera saker med honom. Överraskande.

Sedan har vi gamla klasskamrater, gamla jobbarkamrater som jag numera inte har någon kontakt med alls, nästan. Eller ja, vissa har man givetvis kontakt med. Sara, som jag gick frisör tillsammans med, kände jag att det klickade väldigt bra med senast jag var hemma och vi var ute med hela klassen. Så man kan hitta guldkorn överallt. När jag var i Stockholm häromsistones så hade vi en jättetrevlig kväll med en massa 08'or, höhö, och där kom det fram människors intressen som verkligen tilltalade mig. Att på en lördagskväll, tillsammans med människor jag känner via Dreamhack, kunna sitta och diskutera livsfrågor, existensiella frågor helt naturligt var för mig guld värt. Eller att få träffa och prata med Febe, som jag inte med ord kan prisa tillräckligt, som låtsasadopterad storasyster och klippa till vän.

Och Christina Kjellson sen! Jag tror att jag intuitivt har valt en mentor, hoppas att hon är med på noterna om detta.


Tyvärr finns det även människor som gör en besviken. Jag har på sistone rensat ut min garderob, vårt förråd, mina föräldrars klädkammare... kanske dags att rensa ut lite bland vänner som inte längre känns rätt? Alla förändras vi, och kanske är det till det bästa att man ibland går vidare.