petrulus

Nej, så allvarligt är det kanske inte. Ingen har dött, ingen är skadad, ingen har varit elak. Förutom min förbannade bil, som helt tydligt inte  tycker om mig, alls.

Jag skulle ha varit hos Björn Elmgren klockan tio, sjungit för honom och haft det trevligt. För att bäst förbereda mig för lektionen hade jag hoppat över frukosten och bara druckit te, så mitt blodsocker var kanske inte riktigt så högt som jag skulle ha velat. Men, vad gör man inte för konsten! I vart fall, bilen rullade glatt iväg hemifrån och spann som en liten katt (njae, nåväl, åtminstone inte helt bullrigt lät den). Sedan var jag i stallet, tog ut pengar, körde in till stan. Glad i hågen körde jag på Mörners väg, när min satans jävl... jag menar, kära bils varningslampa för termostaten plötsligt började pipa och blinka. Då slog det mig att igår, när bilen också dog (på grund av att larmet ibland dödar elektriciteten i bilen), så råkade Pär slå loss kylarslangen. Dock satte han tillbaka den, så jag antog att det var lugnt.

Det var det inte. När jag lyckats svänga in på Shell Dalbo och öppnade huven såg jag att kylarslangen lossat, kylarvätskan sprutat över hela motorn samt att hela bileländet rök. Hurra!

Fick lite hjälp att få slangen på plats så gott det gick (något hade gått sönder också), ringde Björn och ställde in sånglektionen, fyllde på vatten och glykol och bestämde mig för att hälsa på min gode vän Roger och sådär. Inte bara för att ställa bilen på hans parkering och tigga skjuts till skolan, men lite därför var det väl. Jag körde glatt ifrån macken, upptäckte hastigt hur tempmätaren började blinka igen och stannade till vid en bussficka för att se om slangen lossat igen. Vad ser jag bakom mig, just när jag satt på varningsblinkern? Jo, en polisbil, som stannar för att se hur det går för mig. Jätteroligt! Efter lite diskussion kommer vi överens om att de ska köra efter mig när jag kör till Rogers parkering, för att vara lite stöd och se hur det går. Jätterara, tack polisen!

Sedan fick jag skjuts till skolan av Roger, misslyckades med att köpa en macka på subway (notera att min mage fortfarande var jättetom) då de inte öppnat än, samt promenixade den sista biten till skolan. Där fick jag gå på toaletten, för självklart hade jag hunnit bli jättekissnödig av att stöka med bilen. Så av inga saker som skulle gå fel idag så var det många som gjorde det. Nu väntar jag med stor glädje på nästa nederlag. Vad kan det bli, jag kan knappt bärga mig!

Har lyckats få en smörgås i magen i vart fall, och snart trillar det nog in klasskompisar som kan muntra upp mig lite.

Summa summarum för idag, kanske borde jag ha slutit mina vackra ögon och somnat om istället för att gå upp.