Ångermanland!

 

Dag 7, torsdag
Klockan 17 på spelställe Café Schmäck
Nu har vi gjort ännu en rejäl tur. Vi åkte från Vaasa med färjan klockan nio i morse, och lämnade hotellet klockan 07, ganska prick. Fy vad trött man var när man vaknade, men jag måste ändå ge en stor eloge till den korta vistelsen i Vaasa. Hotellet, billighetshotellet, var mycket bättre än man hade kunnat ana, med jättefina sängar (som jag och Mimmi lite fräckt tog för oss av) och jag sov faktiskt riktigt, under omständigheterna, gott. Relativt många timmar också. Generellt måste jag säga att jag sovit mycket bättre än vad jag skulle göra under den här turnén. Och den har ju knappt börjat, får man väl säga. Fjärde spelningen idag, spelning ”på hatten”. Dvs, vi får de pengar eventuella kunder lämnar åt oss. Plus käk och lite sådär. Aldrig helt tokigt. Dock blev jag lite putt, något internet verkar det inte vara att drömma om. Om man inte vill punga ut femtio spänn villsäga, något jag definitivt inte vill.

Färjan var helt okej, om man bortser från en stor avsaknad av ventilation och en lite småläskig finsk supargubbe som satt och ville prata med alla. Stackars människa.

Efter spelningen ikväll ska vi köra hem till Elsas föräldrar, cirkus 20-25 mil härifrån. Och Elsa har inte sovit någonting i natt…. Ugh. Men det får gå så bra som det går. Vi måste ju dit om vi vill sova natten som kommer. Och det vill åtminstone jag väldigt gärna! Man märker väldigt fort hur irriterad man kan bli när man umgås för mycket och för länge med folk… försöker dra mig undan, men nu orkar jag knappt dölja min irritation över vissa saker. T.ex. tycker jag att det alltid är jag som drar att saker händer i rätt tid, om ingen annan har mer att vinna på det villsäga. Önskar mig lite mer struktur bland mina kära bandmedlemmar, men jag antar att man inte kan begära för mycket. De är trots allt musiker, och duktiga sådana. Kanske försöker jag stänga igen lite mer. GAH.

Nu ska jag ringa Per i klassen, som tydligen har gått och blivit sjuk och inte kunnat genomföra turnén. Stackarn.

Senare: Caféspelningen gick helt okej, men vi tjänade inte en spänn och det var i stort sett bara Elsas kompisar som var där och tittade på oss. Efter det körde vi (jag) från Umeå ner till Nyadal och var framme kring midnatt. Trött, trött, trött Petra.

Dag 8, fredag
Fredagen spenderades i en bubbla av förväntan inför kvällens stora spelning, vår mest inkomstbringande spelning i vart fall. Vi skulle spela på Hotell Höga Kusten, en kåk som såg ut mest som ett rymdforskningscenter, med ganska ståtlig utsikt över älven. Vi hade fått reda på att det var ungefär 40 bokade platser till publiken, det var arrangerat som så att man fick middag, tvårätters, och se oss för 250 spänn.

Klockan fyra började vi rigga, fick fin mat och vid klockan sju körde vi två låtar som ”intro” och vid åtta körde vi ett två gånger 35 minuter program med tjugo minuters paus i mitten. Vi var hemma och färdiga, helt färdig var iaf jag, ungefär vid midnatt. Linus och Elsa ville gärna sitta kvar lite längre och prata med sina släktingar, och det är väl förståeligt. Men en trött Petra är ju ganska trött också.

Somnade ganska glad och nöjd med spelningen, kanske inte fullt så nöjd som alla andra, men ändå helt okej med dagen. De andra lovordade spelningen, men jag kände mig inte så jävla vass. Det gör jag visserligen aldrig, men man försöker åtminstone hålla upp en fasad. Basen gick sönder när jag tog i den också, eller ja, när jag skulle spela på den. Bläää.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback