Varför du borde testa att sy dina medeltids- och lajvkläder för hand.

Ja, jag vet. Handsömnad används ju väldigt sällan idag och det kan vi tacka den fantastiska uppfinningen symaskinen för. Den har sedan den uppfanns på slutet av 1700-talet revolutionerat sättet på vilket vi kan framställa och massproducera kläder, med resultat att det aldrig varit så billigt att köpa färdiga kläder som idag.

Men nu pratar vi inte moderna, vanliga kläder. Vi pratar genomarbetade, personligt designade och inprovade plagg i fantastiska material som ylle, linne, hampa och kanske sammet. Kläder som vi använder oss av för att skapa en bild utöver det vanliga.

Och ja, jag vet också hur man ser på handsömnad när man mestadels syr på maskin. Det tar tid. Mycket tid. Det kanske inte blir lika exakt prydliga stygn som en symaskin syr. Och det är väl svårare att sy hållbart för hand än med maskin? Eller?

 

 Handgjorda synålar till vänster, moderna synålar till höger.

Jag vill hävda nej. Och det här är anledningarna till att du åtminstone borde prova att sy dina kläder för hand.

·      Det är (givetvis) mer rätt, framför allt på historiska plagg och det är väldigt skönt att slippa oroa sig för att insidan av ens kjortel syns när man exempelvis brottas på värdshusgolvet. Många kör på devisen att syns det inte, så finns det inte. Men då får man allt se till att det verkligen inte syns.

·      Det är socialare och mer lättillgängligt att börja med. Att ha en korg med sömnad, nål, tråd och vax bredvid soffan att plocka fram när en liten stund finns är lättare än att dessutom dra fram en symaskin. Handsömnad låter ju ingenting så därför är det lättare att ha ett samtal när man syr tillsammans, att slötitta på film samtidigt (syfilm: en film man sett tillräckligt många gånger för att inte behöva titta på allt för att hänga med och som man ändå gärna ser om, historiska filmer brukar passa extra bra för just sömnad av historiska plagg). Man kan dessutom arbeta med sitt hantverk om man ska åka långt i bil (givetvis om någon annan kör!), tåg eller buss och på så vis få tiden att gå fortare. Du kan även arbeta med det på ett event, en marknad eller ett lajv.

·      Det är mer hållbart. Japp, I said it. Syr du din yllekjortel med vaxad lintråd med efterstygn eller en blandning av förstygn och efterstygn så är varje stygn en säkerhet i sig själv, medan en symaskinssöm är två långa trådar som löper om varandra, går det av så repas lätt en lång bit upp. Försök förresten gärna jämföra genom att slita av en modern, vanlig sytråd och en lintråd. Vilket håller bäst? Om du dessutom fäller sömmarna så kommer plagget att få en mycket snyggare och proffsigare finish som gör mycket för plaggets helhet (och hållbarhet!). Sicksack behövs verkligen inte egentligen.

·      Det gör ingenting om stygnen syns eller är ojämna. Det är nämligen helt okej! Fynd från medeltiden har visat att det finns allt från perfekta, minimala stygn till slarvig, hafsig sömnad som ser ut att ha varit sytt av en enhänt person med parkinson. Oroa dig inte, du är inte och kommer aldrig vara sämst på att sy för hand.

 

 Efterstygn med lintråd på ylletyg
Förstygn med lintråd på ylletyg.
 
 

Så, kan du tänka dig att testa? Här kommer i så fall mina tips för att komma igång med handsömnad av lajv- och historiska plagg!

·      Skaffa syvax (finns på nästan alla vanliga inköpsställen av lämpliga tyger; Medeltidsmode, Handelsgillet, Historiska Kompaniet etc) och var noga med att alltid vaxa tråden du syr med.

·      Lintråd finns i massa tjocklekar, från jättetunn till exempelvis huvuddukar och slöjor, till mitt emellan för yllesömnad och ännu grövre för skosömnad. Jag rekommenderar att du använder blekt eller oblekt lintråd till alla dina käder om du inte hittar lämplig yllesytråd eller sysilke i rätt färg. Färgad linnetråd tycker jag bör undvikas. Det gör inget om ett vitt eller oblekt stygn syns igenom på din dräkt.

·      Tråckla ihop dina kläder med långa förstygn med en vanlig sytråd i någon skarpt avvikande färg innan du syr ihop på riktigt. Då kan du testa hur det sitter innan du syr, handsöm håller bättre och är därför mycket jobbigare (och tråkigare!) att sprätta upp. Efter att du är klar med plagget är det lätt att ta bort tråckeltråden.

·      Se till att börja med något mindre. Ett par brokor, en kvejf, en fru- eller struthätta, knähosor, en bältesväska etc är rätt lagom att testa med först.

·      Det viktigaste: STRESSA INTE. Tänk inte att du ska sy en klänning på en dag, se det som ett projekt som får ta den tiden det tar. Vissa rekommenderar att man ska sy sommarkläder på vintern och vinterkläder på sommaren, det är inte en helt dum idé.

·      Fråga någon som är duktig på handsömnad om du är osäker! Vi är många som gärna hjälper till.

 

       
 

 
Knäppning fram, fram och baksida av denna, på en cotehardie åt en man. 

 

På den fantastiska bloggen Som När Det Begav Sig (därifrån har jag lånat bilderna på nålarna och sömmarna ovan) finns mycket bra beskrivningar på hur du gör för att komma igång med din handsömnad, scrolla ner på länken nedan och läs under Sömnad. Lycka till!

 http://somnardetbegavsig.blogspot.se/p/innehall.html

 

 (Och, givetvis är det så att om du verkligen inte gillar det så kan du återgå till maskinsömnad. Men du har åtminstone testat.)


För tiotusende gången...

... kommer här, mest för mig själv, en lista på påbörjade projekt och projekt som jag vill ta tag i;
 
Saker att göra klart/laga

  • Balklänning i renässansmodell
  • Nålbundna sockar åtminstone knälånga
  • Skor 
  • Läderremmar på patinorna (gick sönder i Visby sommaren 2011)
 
Saker på min "ta tag i"-lista
  • Överklänning/houppelade i naturvitt ylle
  • En ny slöja och kanske ett haklin
  • Knähosor med lädersula 

Ett äventyr i annan tid

Åh, jag har ju helt glömt bort. I höstas så blev jag hastigt och lustigt (nåja, åtminstone lite) inkastad i ett 20-talslajv och då ägnade jag en del tid åt att sy något som ska likna en 20-talsoutfit. Mästerverket syddes i någon form av satinbalklänningsslirv, vackert mörkgrönt, och med svarta detaljer. Modet som rådde på 20-talet var som bekant ganska raka former, dvs. inte alls jag efter en graviditet. Men, det får gå ändå, tänkte jag.
 
Klänningen jag sydde var av enklast möjliga modell; livet bestod av fyra raka delar (två fram och två bak) och kjolen var en kvadrat med hål i mitten, så att det blev en flikig effekt. Utöver detta satte jag en svart spets i v-ringningen, ett svart brett resårband och en stor satinrosett på höften och matchade sedan med svarta långa handskar, flera rader med pärlshalsband (tack Febe för lånet), rävboa (tack Febe igen) och världens skönaste svarta pumps med rem över foten. Huvudbonaden byggdes av ett smalt resåraktigt band, mer av den svarta spetsen, pärlor och några påfågelfjädrar. Dekadens, helt enkelt 
 
Den här bilden tog Pär när jag testade hår och smink, sminket blev bra men inte håret... Som synes på den stora bilden längst upp, som är från lajvet. Den är tagen av en utmärkt fotograf, Franz Feldmanis!
 

Mitt dåliga medeltidssamvete

Jag fick en nominering av Martina på hennes blogg http://bomaerkt.blogg.se/ häromdagen, och hon skrev dessutom att hon saknar mitt bloggande. Vet ni vad? Det gör jag också.

För att göra en lång historia kort, jag har inte sytt ett stygn på hela hösten. Inte på skorna som ligger i en garderob här och skaver, inte på något medeltidsplagg alls. I början av september hoppade jag av en utbildning i musik jag planerade att gå och fick jobb. Kort därefter dök en annan "sak" upp; jag och min sambo ska bli föräldrar i början av juni i år. Så, nytt heltidsjobb och graviditetströtthet tillsammans är det som skapat min avsaknad på aktivitet här.

När vi var på Battle Of Wisby i somras passade jag på att shoppa på mig lite tyg, för "vinterns syprojekt". Gissa vad. Jag har ett fett dåligt samvete, en hög med det, som ligger i en garderob här och samlar damm. Såhär ser det ut när jag river ur det därifrån; (lyckas inte ens vrida bilden rätt, heja mig!)



Underst i högen ligger ett ganska grovt, orangeaktigt ylletyg som ska färgas om och bli till en ytterklänning och säkerligen något mer, jag har fem meter av det.

Ovanför det har vi ett tjockare naturbeige ylle som ska bli en kjortel för vinter/höst/vårbruk. Tror det är tre eller två och en halv meter.

Och ungefär i mitten av högen ligger tre meter brun yllekypert, något tunnare som också är tänkt att bli en klänning, lite tunnare. Har dessutom köpt till ett tunt yllegarn för att sy med runt tänkta snörhål fram.

Därefter har vi en meter ljusrosa ylle, tänkt till hosor eller en ny hätta, och två stuvar; en krappröd tjockare och en gul tunnare, också tänkt till en hätta; krappröd med gult foder.

Alla dessa underbara tyger ligger alltså och gnager i mitt bakhuvud, men nu när jag vill ta tag i att börja sy igen dyker det upp en ny tanke; jag börjar bli ordentligt tjock. Och att sy en ny klänning till en ny kroppsform som försvinner sen; nej. Och att sy en ny klänning efter gamla mått, nej. Jag vet ju inte alls hur jag kommer se ut när knodden väl tittat ut. Så, ska det medeltidas innan det är bebisdags och de gamla klänningarna stramar får jag sprätta upp ett par sidsömmar och ge lite mer utrymme på det viset.

Så, nu har ni det svart på vitt; mitt dåliga medeltidssamvete i en liten ask.

Nålfodral

Jag ska som jag skrev i förra inlägget iväg till Ekenäs i helgen, på ett medeltidsevenemang med hantverksinriktning. För att kunna sy där bestämde jag mig förut idag för att sy ett litet nåletui som ser mer korrekt ut än min nåldyna i plast och skumgummi, och gjorde en enkel variant som är lite inspirerad av Martinas. Den är sydd i ett mörkrött ylletyg och fodrad med oblekt linnetyg, med ett enkelt broderi i silkestråd (som jag hittade bland min farmors gamla sygrejer) och kantad med en enkel väv av entrådigt grönt ullgarn. Vet egentligen inte alls beläggen bakom, men det kändes som en klart trevligare sak att dra upp när man ska sy... behöver väl inte skylta med den kanske. Det är mest av en panikgrej, men jag tycker den blev fint. Garnet i kantningarna är klart grönare i verkligheten, min blixt sabbade helhetsintrycket.

 



 

Funkar säkert! Men jag tål absolut kritik!


Skryt och skrytbild!

Nu är jag officiellt prövomedlem i Carnis, fantastiskt. Det känns hur bra som helst, gårdagens Carneval var riktigt rolig. Mycket internhumor, men tack vare att jag för många år sedan var piga på ett evenemang, en kröning, i Carnis regi, så förstår jag åtminstone en del. Så nu kommer jag alltså speeda upp mitt forskande och hantverkande, kanske kan ta den där distanskursen i medeltida samhällen för att få en större helhetsbild av medeltiden.

Och så vill jag presentera en bild på mig, utklädd till himlen (flätorna runt huvudet, med mitt ganska gula hår, ska symbolisera solen) och på Jalle, som klädde ut sig till en annan i Carnis, Guffe kallad.

Vi blev framröstade till Carnevalens kung och drottning, något som kommer märkas nästa års evenemang, antar jag.

 

Spännande.

 

Nu kör vi på riktigt! Ska ta tag i mina nya skor i veckan som kommer. På riktigt den här gången, tror det är fjärde gången jag nämner det i bloggen.


Sked färdig

Jag ligger lite efter, har glömt berätta att jag fick färdigt min sked för ett tag sedan. Se först på träbiten under det första träslöjdsinlägget, och se nu på det som är kvar. Det tog ett litet tag att komma dit, men nu har jag lite bättre koll på hur man tar hand om trä.


Bitvis jäkligt ohistoriskt.

Kom på att jag glömde visa vad som hände i Söderköping, bara på kul.


Såhär sprang jag runt, mestadels av tiden... (bilden är censurerad för att inte ta med bilder på personer som inte gett sitt tillstånd att jag publicerar dem här.)

 

... och när jag inte gjorde det slogs jag med pojkarna och såg ut såhär (för att komma till den ohistoriska biten):

 

Saken var den att det var för få stridande på plats och då man skrivit avtal med arrangörerna om ett visst antal så fick jag ställa upp som "kanonmat". Lyckades med viss möda ha ihjäl en karl andra dagen jag försökte, ofantligt trevligt.

Nej, kvinnor slogs inte på det här viset på 1300-talet och om de nu gjorde det var det antagligen mer av ett undantag än vanligt förekommande. Så se inte det där som seriöst reenactande, då det inte är trovärdigt.

 

Slutligen, en liten bild på mig och Febe. Den togs när vi, tillsammans med några Carniter, var nere på lajvområdet för några veckor sedan och försökte inspirera lite och ha kul. På bilden har jag Febes struthätta och hon har min knäppta, strutlösa hätta. Den gula klänningen med röda tippetsar tillhör Elisabeth i Albrechts Bössor, hon hade vänligheten att låna ut den till mig. Mycket trevligt, det var ruskigt kallt under lajvet!

Febe har sin gröna herjolfsnesklänning och en röd helvetesfönstersklänning. Jag bär på bilden en slöja som är fastnålad i två utåtbakade flätor, satt som berget en hel kväll. Väldigt intressant att det fungerade så bra.


Geara upp sig för Söderköping

Så, nu är det snart dags. På fredag är det Söderköping som gäller, och jag lär se ut som följande!

  • Den omsydda linnesärken som finns längre ner.
  • Den gråa ylleklänningen
  • Gula knähöga hosor
  • Birgitta-hätta
  • Slöja
  • De svarta bockstensskorna
  • Den knäppta hättan
  • Och dessutom ska jag ha med mig Febes särk och herjolfsnesklänning och nålbundna sockar och vantar. Här ska banne mig inte frysas.


    Sedan blir det kanske till att testa lite blanksvärdsstrid med karlarna, får se om någon har något emot det.

Tofsar till pilgrimsväska

Fick ett litet uppdrag av Carrasco, att göra tre tofsar till hans pilgrimsväska som han håller på med.


De är tillverkade i yllegarn som är färgat med krapp och vejde.

Bara hitta frimärken och få dem till en brevlåda, sedan is this deal sealed.


Önskelista

Har suttit en stund och funderat kring vad jag skulle vilja göra/ha till min egen dräkt. Här är listan.

  • Ett par nya skor, ungefär i samma stil som de gamla.
  • En "Heliga Birgittas coif" (ser ut så här, såg att något liknande förekommer i Maciejowskibibeln, kan ses här)
  • Ett par patinor (sådana här, vet inte om jag vill ha ledade eller inte... borde vara mer hållbart att ha dem i ett stycke)
  • Bälte
  • Nålbundna sockor och trefingervantar
  • Bältesväska
  • Kniv (kanske en sån här... drömmer...)
  • En säck att packa lite kläder i (som den carrasco skriver om här)
  • Surcot av ett slag jag ännu inte vet vilken...

Sedan vill man förstås sy fler plagg och göra det bättre och mer trovärdigt...

Det var väl det, just nu. Kommer säkert på fler saker så fort jag lagt huvudet på kudden sedan.

Äntligen en riktigt hantverksblogg

Efter att ha smygfisit som hantverksbloggare genom min vanliga blogg har jag nu slutligen bestämt mig för att göra slag i saken, och göra en "ordentlig" hantverksblogg som underblogg.

Så, här kommer det!

Har tagit bilder från gamla syprojekt som har legat på den vanliga bloggen och tänker nu lägga upp mina projekt här för att visa upp vad jag hittills gjort och visa vart jag kommer ifrån och vart jag vill utvecklas.

RSS 2.0