Drömmen om det medeltida livet

Jag fick en nominering av Martina på hennes blogg http://bomaerkt.blogg.se/ häromdagen, och hon skrev dessutom att hon saknar mitt bloggande. Vet ni vad? Det gör jag också.

För att göra en lång historia kort, jag har inte sytt ett stygn på hela hösten. Inte på skorna som ligger i en garderob här och skaver, inte på något medeltidsplagg alls. I början av september hoppade jag av en utbildning i musik jag planerade att gå och fick jobb. Kort därefter dök en annan "sak" upp; jag och min sambo ska bli föräldrar i början av juni i år. Så, nytt heltidsjobb och graviditetströtthet tillsammans är det som skapat min avsaknad på aktivitet här.

När vi var på Battle Of Wisby i somras passade jag på att shoppa på mig lite tyg, för "vinterns syprojekt". Gissa vad. Jag har ett fett dåligt samvete, en hög med det, som ligger i en garderob här och samlar damm. Såhär ser det ut när jag river ur det därifrån; (lyckas inte ens vrida bilden rätt, heja mig!)



Underst i högen ligger ett ganska grovt, orangeaktigt ylletyg som ska färgas om och bli till en ytterklänning och säkerligen något mer, jag har fem meter av det.

Ovanför det har vi ett tjockare naturbeige ylle som ska bli en kjortel för vinter/höst/vårbruk. Tror det är tre eller två och en halv meter.

Och ungefär i mitten av högen ligger tre meter brun yllekypert, något tunnare som också är tänkt att bli en klänning, lite tunnare. Har dessutom köpt till ett tunt yllegarn för att sy med runt tänkta snörhål fram.

Därefter har vi en meter ljusrosa ylle, tänkt till hosor eller en ny hätta, och två stuvar; en krappröd tjockare och en gul tunnare, också tänkt till en hätta; krappröd med gult foder.

Alla dessa underbara tyger ligger alltså och gnager i mitt bakhuvud, men nu när jag vill ta tag i att börja sy igen dyker det upp en ny tanke; jag börjar bli ordentligt tjock. Och att sy en ny klänning till en ny kroppsform som försvinner sen; nej. Och att sy en ny klänning efter gamla mått, nej. Jag vet ju inte alls hur jag kommer se ut när knodden väl tittat ut. Så, ska det medeltidas innan det är bebisdags och de gamla klänningarna stramar får jag sprätta upp ett par sidsömmar och ge lite mer utrymme på det viset.

Så, nu har ni det svart på vitt; mitt dåliga medeltidssamvete i en liten ask.

Nu har jag testat en tredje variant av hur man kan konstruera ett par kvinnohosor.

Tyget är ett mörkgrått ylletyg, kypertvävt om jag inte missminner mig, vissa fibrer går svagt åt grönt. Det kommer ifrån min vän, Kalle, som hade vänligheten att avvara en bit tyg till mig, och hans flickvän Linda hade vänligheten att ta med den när hon var här på sykväll i tisdags. Tack!

Modellen består av tre delar, precis som de senaste jag sydde, i mörkgrönt; en suldel, en bendel och en ovandel på foten. Skillnaden i sömnaden mot dessa och de tidigare var att här syr man fast fotdelen annorlunda. Istället för att lägga de två nedersta bitarna räta mot räta och sy ihop med efterstygn så lägger man dem omlott avig mot rät och syr ihop i båda delarnas kanter med kaststygn. Svårt att förklara, men det leder till att det runt foten går en "remsa" där tyget är dubbelt och förstärkt med två rader kaststygn, täta som sjutton.

Utöver detta blev jag inspirerad, av Linda, att tova ett par sulor av ull och sy fast som slitsulor under hosorna. Detta för att de ska kunna användas som de är, vid torrt väderlag, eller bara tillsammans med patinor, vid sämre väder. De blev riktigt trevliga!

Sulan syddes fast med ganska täta langettstygn runt kanten, på bilden ser man en rad sådana och en rad kaststygn som är en av sömmarna som sätter samman fotdelen på hosan.

 

Jag har dock insett några saker när det kommer till passform på hosor; i mitt fall kan de inte bli hur tighta som helst runt ankeln. Det skiljer väsentligt i måtten mellan ankel och fotleden med hälen, där den är som bredast; gör jag hosan tight i ankeln får jag inte igenom foten. Jag har hört talas om folk som satt snörning på sina hosor, men det känns ytterst fånigt, och hosorna ser faktiskt hyfsat tighta ut ändå, trots att det är ganska rymligt kring ankeln. Man kan inte få allt!

Den här gången ska jag försöka spara min toilé, så att jag slipper göra en ny varje gång jag ska sy hosor.

 

För att skriva några ord om tovade sulor; jag lade ut en hög kardad ull till en platta, och därefter började jobbet med att stänka på varmt såpvatten (som jag först lyckades skura golvet med; jag välte ut bunken i badrummet innan jag hann börja) och klappa. När jag lyckats få ihop det lade jag plattan mellan två handdukar och rullade den (enligt Linda lite som när man kavlar en mördeg), i båda riktningar för att få jämn tovning och krympning. Det gick mycket fortare än jag trodde att få ihop det, och när plattan torkat lade jag på mönstret för fotdelen och klippte bara ut sulor i rätt storlek. Jätteenkelt, och superbra. Tack Linda för all hjälp!!

Nere i Italien i våras blev jag inspirerad av en särk jag såg på Maria i AB, och nu när det började dra ihop sig inför Visby kände jag att jag gärna ville ha en likadan. Det var en ärmlös särk, och jag bad henne att få se vilka källor det finns på detta.



Dessa ska vara daterade 1370-1380 och komma ifrån Tjeckien.

På den första bilden ser det nästan ut som att särken är avskuren i midjan, men jag, och både Maria och Martina i Carnis, har tolkat det som ett bälte.

Mönstret blev enklast möjliga; ett fram och ett bakstycke, raka och så en kil i vardera sidan plus axelband.

Den är riktigt skön, och jag ser fram emot att kunna dra fram den att ha under klänningen om det blir varmt på Gotland.

 

 

Nu har jag precis gjort färdigt två par nålbundna sockor, i två helt olika storlekar... Båda är bundna i mitt favoritgarn, ofärgat (men från olika sorters får) "Shepherd's own chunky" som jag av en händelse sprang på i höstas.

Det första paret påbörjades i våras, och är tänkta som en försenad födelsedagspresent till min vän Magnus. Det har varit lite meck med dessa då mannen ifråga har större fötter än jag bundit för tidigare, och det har varit lite justeringar längs med vägen. Nu verkar de dock ha en shysst passform och jag betraktar dem mer eller mindre som färdiga. De fick en dusch rödvin i Italien, men detta har avhjälpts med vitt dito. Garnet är lite grå-beige sådär.

Här syns de på mina fötter, som är ungefär tre-fyra storlekar för små. Dock skulle det säkert gå att tova in dem så att de passade mig om jag ville!

 

Nästa par är till Febe, ett beställningsjobb. Hon började själv nålbinda för inte så länge sedan, men uppskattade inte att behöva göra tån och konstaterade att det är lättare för henne att låta mig göra dem åt henne... och det stämmer ju. Dessa är gjorda i brunt garn med samma ljusbeiga som syns ovan som ränder. Dessa har tillverkats i Morimondo och det är hennes pojkvän som har bestämt hur många ränder det ska vara på dem, för att matcha hans. Fint va?

 

 

Här syns de på mig som har några storlekar för stora fötter, och de sitter som en smäck på mig. Tror att det kommer bli perfekt på Febe när hon får tovat dem litegrann, och då blir de dessutom tätare och varmare!

Det ska göras fler strumpor framöver, har åtminstone ett par beställt som väntar. Jag har beställt mer garn också!

 

Måste också visa upp bältet jag färdigställt, med hjälp av Roger (som gjort spännet), Guffe (som förklarade hur man ska fästa spännet) och min alldeles egna Pär som gjorde tyngden i mässingsplåt, och som blev JÄTTEFINT, fast han själv inte tror på det... Blev struntbra! Ett enkelt punsat mönster är det i metallen också, I like!

Lädret var från början ganska ljusbrunt, men lite olivolja gjorde att jag fick nyansen jag vill ha!

 

 

Jag ska som jag skrev i förra inlägget iväg till Ekenäs i helgen, på ett medeltidsevenemang med hantverksinriktning. För att kunna sy där bestämde jag mig förut idag för att sy ett litet nåletui som ser mer korrekt ut än min nåldyna i plast och skumgummi, och gjorde en enkel variant som är lite inspirerad av Martinas. Den är sydd i ett mörkrött ylletyg och fodrad med oblekt linnetyg, med ett enkelt broderi i silkestråd (som jag hittade bland min farmors gamla sygrejer) och kantad med en enkel väv av entrådigt grönt ullgarn. Vet egentligen inte alls beläggen bakom, men det kändes som en klart trevligare sak att dra upp när man ska sy... behöver väl inte skylta med den kanske. Det är mest av en panikgrej, men jag tycker den blev fint. Garnet i kantningarna är klart grönare i verkligheten, min blixt sabbade helhetsintrycket.

 

 

Funkar säkert! Men jag tål absolut kritik!

Nu har jag gjort färdigt knäppningen framme på cotehardien, det som saknas är lite knappar i ärmarna. Igår hade jag en stund över och fick för mig att gör någonting åt sömmen på insidan av förstärkningen på knapphålen. Såhär såg det ut när jag fällt sömmar och sytt runt knapphålen.

Var inte riktigt nöjd, så jag fixade en liten vävning på sömmen mellan yllefållen och linnefållen, och då blev det såhär;

Gillar resultatet!

 

Det som i dagsläget är kvar att göra på cotehardien (och som förhoppningsvis blir klart i helgen på Ekenäs) är att fålla hela baletten nedtill, i ärmarna samt sy i knappar i ärmarna. Vore kul om mannen som ska ha den kan börja använda den redan i helgen! Sidsömmarna måste fällas också, men det är mindre akut. Spännande!

Nu har jag påbörjat det mest tidskrävande arbetet med att sy en cotehardie; knäppningen. Den ska knäppas hela vägen fram, det lär stanna på ungefär 45 knappar, och i nederkanten på ärmarna. Kanske tio i varje ärm, jag hade varit väl pessimistisk och trott på ett nittiotal i slutändan. Nu blir det bara 65 om jag räknat rätt. Med hjälp av ett stämjärn går det enklare än det gör när man klipper upp knapphålen för hand, och alla hål blir lika stora. Ett stämjärn, något att ha bakom (i mitt fall en klump aluminium) och en slägga made my day. Tre lager tyg är just där knapparna/knapphållen är; dubbelt grönt ylletyg med en remsa oblekt linne emellan för förstärkning.

Ett utstansat hål.

Lite kastade stygn runt, med dubbelt, entrådigt ullgarn. Ju jämnare desto bättre, gärna jämnare än på bilden... Hålet är ungefär 14mm långt så ojämnheter syns inte jätteväl i långa loppet.

Ett ganska jämt och hållbart knapphål!

24st, mitt fram!

 

Jag har kommit fram till att det inte är "tätast vinner" när det kommer till stygn som kantar knapphål. Syr man för tätt blir det för tjockt, hela knäppningen blir bullig och tämligen ojämn. Bara ett tips!

Snart hälften klart, får man väl säga!

När jag är klar med knapparna fram och i ärmarna ska jag fålla halshål, nederkant, sy fast förstärkningsremsorna i linne samt fälla sömmar. Mycket jobb kvar, men det är ändå knapparna som känns som den största utmaningen.

Full fart framåt!

Var tvungen att dänga till med en ordentlig titel idag. För nu, nu, är äntligen mina hårt arbetade patinor färdiga! De är tillverkade i ett mycket mjukt och lättarbetat material (lind) och lär därför bli fula väldigt fort vid användning, men nu är de helt fantastiskt fina. Lädret fick jag av min vän Fredrik i somras, och jag sydde då ihop två lager för att få ett mindre töjningsbenäget och trevligt resultat i fotremmarna. Såhär blev det!

Kanske inte de mest välgjorad eller ultimata på något vis, men de är mina och de är färdiga! Hurraaaa!

Igår var jag, som jag skrev om i förra inlägget, nere på Pegas lajvområde och sprang runt i medeltidskläder och träffade vänner. Fick Pär att ta några mobilbilder, tyvärr är de pga. dåligt ljus inte särskilt bra och lite suddiga.

Från topp till tå (eller inifrån och ut kanske):
Särk sydd av linnelakan
Gröna knähöga hosor
Blå kjortel med knappar i ärmarna
Birgittahätta
Halvcirkelslöja i blekt hampa
Grön hätta med blått foder och kantväv
Gamla handsydda svarta skor
Bälte med spännet jag fick av Roger i födelsedagspresent
Rogers pilgrimsväska som jag fick låna med kläderna jag lånade med Pär.

Tog en närbild för att visa min söta frisyr också... flätor framför öronen, med medflätad vaxad lintråd. De har sedan vikts på mitten och fästs där de börjar, därefter har jag sytt några stygn igenom flätorna för att det ska bli stavar snarare än ringar.

Var inte säker på att Birgittahättan skulle se bra ut med flätfrisyren, men jag är nöjd med resultatet. Är kanske inte den, ur mitt moderna frisörmässiga perspektiv, snyggaste frisyren jag haft, men det känns bra att se tidsenlig ut och nu när jag har så mycket hår kan jag lika gärna utnyttja det.

Känns som en shysst helhet, kan inte bestämma mig för om mina gamla skor får åka med till Italien trots allt... vore skönt att slippa bekymra sig för de nya.

Skönt, nu är jag klar med kantvävningen på hättan. Det var mycket spännande att göra och... nej, nu ljög jag faktiskt lite. Tror att man skulle behöva lite tjockare garn för att bli riktigt nöjd med resultatet, nu fick man väva väldigt många gånger, väldigt tätt, för att det inte skulle glipa. Glipar gör det ändå, men det ser iaf okej ut!

 

En rolig bieffekt som uppkom i just det här fallet är att kanten nu veckar sig i tjusiga vågor. Stiligt.

 

Och så en närbild.

 

Imorgon får den åka med ner till Pegasområdet, min sambo ska för första (och antagligen enda) gången ikläda sig medeltidskläder och följa med för att titta på hur vi har det när vi lajvar. Håller tummarna för att han blir positivt överraskad.

Nu har jag äntligen kommit igång med att göra något som jag åtminstone tror är en form av kantvävning. Eftersom jag ännu är lite i osäkerhetsfasen tänker jag inte närmre beskriva hur man gör, utan bara visa en bild. Såhär ser det ut.

Bakom tyget syns ett grovt bälte som jag nålat fast hättan i under vävningen.

 

Varpen består av två ljusblåa och två ljusgröna entrådiga ullgarnstrådar, och inslaget är det blåa garnet. Ska bli intressant att se hur det ser ut färdigt. Roligt att testa något nytt!

Nu har jag spenderat någon timme i en bil, och för att vara lite tidseffektiv började jag sy knappar. Då underärmar och hela fronten på cotehardien ska knäppas lär det behövas bortåt åttio-nittio knappar om jag räknar på en höft. Så, lika bra att sy för brinnande livet. Nu tänker jag visa hur jag gör knappar.

Jag börjar med att klippa ut kvadratiska tygbitar av samma tyg som cotehardien ska sys av, i det här fallet kanske... 3,5x3,5cm eller något sådant. Sedan klipps hörnen bort så att det blir åttakantiga bitar.

Jag har precis fått i uppdrag att sy upp en kjortel i vackert skogsgrönt, kypertvävt ylle. Plagget ska fungera till en väpnarroll under slutet av 1300-talet, och jag har därför valt att göra en cotehardie. Det kommer alltså vara ett ganska åtsittande plagg med knäppning fram och i ärmarna, sydd av fyra paneler och med S-ärmar, och den ska räcka en ganska bra bit ner på låret (efter beställarens önskemål). Vi började med att kika i Medieval Taylor's Assistant, där det finns ett antal exempel på just cotehardier. Där finns en helknäppt cotehardie som sägs vara efter en bild i Gloucester Cathedral, visserligen 1350-ish men ändå, och det passar bra då mannen jag syr åt gärna tittar åt England i sitt reenactande.

Dessutom har jag tittat en del i Eva Anderssons avhandling ("Kläderna och människan i medeltidens Sverige och Norge") och där läst mig till att uttrycket cotehardie började användas tidigare under 1300-talet, och att namnet i princip betyder "djärv kjortel". Eva tolkar det som att det djärva till en början mest bestod utav att den var kort och inte nödvändigtvis så tight (eftersom det under första halvan av århundrandet inte nämns så mycket om knappar eller snörning). Längre fram började unga män skaffa allt snävare kjortlar med knappar, och detta är nu vad vi eftersträvar.

För att enklast möjligast göra ett mönster började vi med att göra en toilé, dvs. att man nålar in kroppen i ett annat tyg än det som det slutliga resultatet ska vara i, och beroende på hur man nålar så kommer man efteråt kunna klippa ut delarna och få ett mönster. Detta visas t.ex. här, jag brukar inte gå tillväga riktigt så som hon gör, men någorlunda. Först nålar jag, sedan tråcklar jag ihop sömmarna med en vanlig polyestertråd och därefter tar jag en fet spritpenna (bör nämnas att vi nålade i ett gammalt lakan, dvs. ingenting som ska sparas eller se purjo ut) och fyller i var alla sömmar går. Sedan släpper man bara ut sitt offer och klipper ut delarna.

Sedan blev det ett litet pusslande med delarna, de fyra delarna skulle få plats på ungefär 180x150cm tyg. Eftersom jag gjort toilén så tight jag kunde så måste jag också se till att det finns gott om sömsmån runt delarna. Jag har utvecklat en viss allergi mot tygkritor och allsköns pennor i samband med att man syr i ylle, och då jag hade en stund över bestämde jag mig för att tråckla ut mönstret på tyget (genom att sy förstygn runt mönsterdelarna), för att hela tiden från båda sidor kunna se var ursprungsmönstret är.

Här ser man de två ärmbitarna utmärkta, notera S-formen underst i bilden.

 

Klippte ut delarna och har nu hunnit börja tråckla ihop delarna. Mannen ifråga kommer hit i helgen som kommer och då tänker jag ha den såpass färdig att jag kan kolla om det verkar fungera. I dagsläget har jag sytt ihop baksömmen, axelsömmarna och ena sidsömmen. Dessutom har jag sytt ihop båda ärmarna och satt i höger ärm i resten av delarna.

Jag har adderat ungefär en cm utanför mönstertråden på varje del. Varför bilderna lägger sig på sidan vet jag inte. Baksida ärm i vart fall.

Så långt har jag kommit idag, uppdaterar allt eftersom arbetet fortlöper.

Ja, vad gör man när man varit på årsmöte med en medeltidsförening och "äntligen" kommer hem för att vila? Jo, man blir inspirerad till att börja sy något nytt.

Valet föll på en öppen hätta, av typen som kvinnor bar. Skärningen är baserad på Herjolfsnesfyndet no. 76, alltså med en kil vid vardera axeln. Min tidigare hätta har en massa kilar, då jag vid det tillfället när jag började sy den inte visste riktigt hur man ska göra. Dock har jag fått beröm för den, och det har utan tvekan gått åt minilite tyg för att göra den, och den är ändå ganska stor.

Men åter till min nya hättan. Den är sydd i ett lite grövre ylletyg jag ärvt av Febe. Färgen är grön och jag bestämde mig för att ta spillbitar ifrån min nysydda blå klänning och lappa ihop ett foder. Kommer aldrig mer sy ett värmeplagg utan att yllefodra det, det är SÅ fantastiskt.

"Ansiktshålet" ska bli lite mindre i nederkant, där är det inte uppvikt ännu.

Funderar på att göra någon form av dekoration på den här, brodera kanske? Vet inte vad som är purjo riktigt, men något borde man ju gå att få till. Vem känner jag som är bra på prydnadsbroderi på bruksplagg?

 

Hjälp mig!

 

Nu lägger jag ner för idag.