Drömmen om det medeltida livet

Nu har jag precis gjort färdigt två par nålbundna sockor, i två helt olika storlekar... Båda är bundna i mitt favoritgarn, ofärgat (men från olika sorters får) "Shepherd's own chunky" som jag av en händelse sprang på i höstas.

Det första paret påbörjades i våras, och är tänkta som en försenad födelsedagspresent till min vän Magnus. Det har varit lite meck med dessa då mannen ifråga har större fötter än jag bundit för tidigare, och det har varit lite justeringar längs med vägen. Nu verkar de dock ha en shysst passform och jag betraktar dem mer eller mindre som färdiga. De fick en dusch rödvin i Italien, men detta har avhjälpts med vitt dito. Garnet är lite grå-beige sådär.

Här syns de på mina fötter, som är ungefär tre-fyra storlekar för små. Dock skulle det säkert gå att tova in dem så att de passade mig om jag ville!

 

Nästa par är till Febe, ett beställningsjobb. Hon började själv nålbinda för inte så länge sedan, men uppskattade inte att behöva göra tån och konstaterade att det är lättare för henne att låta mig göra dem åt henne... och det stämmer ju. Dessa är gjorda i brunt garn med samma ljusbeiga som syns ovan som ränder. Dessa har tillverkats i Morimondo och det är hennes pojkvän som har bestämt hur många ränder det ska vara på dem, för att matcha hans. Fint va?

 

 

Här syns de på mig som har några storlekar för stora fötter, och de sitter som en smäck på mig. Tror att det kommer bli perfekt på Febe när hon får tovat dem litegrann, och då blir de dessutom tätare och varmare!

Det ska göras fler strumpor framöver, har åtminstone ett par beställt som väntar. Jag har beställt mer garn också!

 

Efter att ha uppdaterat i bloggen igår så fick jag lite nojja, och när jag fick reda på att dagens första tretimmarslektion var inställd så bestämde jag mig för att göra klart mina nya vantar idag. Och så gjorde jag. De är gjorda i samma garn som mina senaste sockar, täta och fina blev de. Funderade på om jag skulle göra ett par trefingersvantar till, men beslutade mig för att göra "vanliga" tumvantar. Varmt och gott.




Blev inte riktigt nöjd med tummarna, men jag har ju gjort färre vantar än sockar så det blir nog bättre med tiden. Fick lite nytt garn igår, ett naturbeige som ska bli sockar åt min vän Magnus som ska få dem i försenad födelsedagspresent.

Nu har jag lust att sätta mig och nysta upp det garnet, men jag borde i själva verket klä på mig och sätta mig och öva piano inför en spelning. Livet är hårt.
Mors!

Sådär, nu börjar det komma någon vart. Är färdig med mina nya strumpor och har kommit halvlångt på patinorna, som jag försöker jobba fram ur en stam från en sälg. Historisk, ja, enligt Elin i Albrechts Bössor som hade några tvådelade patinor från "vår" period, med åtminstone ena delen i sälg. Hårt är materialet i vart fall, så det ska bli spännande att se hur det fungerar.

Det ska fästas lite trådar på strumporna, annars är de redan färdiga! Garnet var helt fantastiskt trevligt att arbeta i, tur att jag har en massa garn till så att det kan bli mer nålbundet, nu när jag börjar fatta hur det ska se ut.

Patinorna är än så länge bara grovt tillhuggna, ska arbeta vidare med dem på onsdag. Då ska de, bland annat, skålas ur så att fötterna lättare får dem med sig (och att de blir lättare överlag, de är just nu ganska massiva) och så ska de formas till lite snyggare. Därtill ska någon form av fästanordning på, bara en sådan sak tål att funderas ett slag på.

 

Jag gillar att komma någon vart med saker, tumme upp!

Diskuterade med Anders Lindqvist förut idag, har kommit fram till att ett nytt projekt borde vara en surcot av herjolfsnessnitt, jag behöver sannerligen ett ytterplagg för kalla dagar och nätter. För ändamålet har jag beställt hem tygprover ifrån Handelsgillet, ska bli roligt att få det.

Slut för idag, och slut är jag också!

Hittade i förra veckan ett jättefint ullgarn, 100% ull, i en affär inne i Växjö. Dessutom var det ganska billigt och ofärgat, så jag slog till direkt och har nu påbörjat mitt tredje par sockar, den här gången med lite annan teknik och dessutom med tjockare garn. Så dessa sockar blir riktigt täta och fina, känns roligt. Har den här gången inte börjat där man sticker i foten, utan börjat med tån, allt efter Martinas finfina instruktioner. Har sedan arbetat mig bakåt, i den vanliga spiralrörelsen, ända tills det var dags att ta ut rundeln som blir hälen. De blir lite större än mina förra, och det kan säkerligen vara bra. Så att man har utrymme att tova dem också!

Nu har jag ungefär lika mycket kvar att göra på båda sockarna, och eftersom garnet är ganska tjockt går det undan. Ska ge mig på att göra ett  par beställningsstrumpor åt min vän Fredrik också, mycket spännande att se om det man gör fungerar för andra än mig.

 

Nästa projekt (förutom patinorna jag gör på slöjdonsdagarna med Carnis) måste nu bli att få ordning på ett par nya skor. Har både läder och sulläder liggandes, så nu är det bara dags att ta sig i kragen och få det gjort.

Hoppsan, hejsan, vad fort det går ibland. Igår skulle jag till Febe för att vi skulle påbörja varsitt par knähosor i ett rutigt gul-blått tyg hon haft liggande. Men innan det hände fick jag Peter från Albrechts Bössor i luren och han tyckte inte att rutigt känns som något man bör bära för att gestalta "typiska" saker för "vår" tid. Så det blev inget av de hosorna. Febe påbörjade dock ett par i vinrött, jättegosig ylletyg och jag tog vad jag råkade ha med mig i min syväska och började nålbinda ett par vantar, något jag funderat på länge.

Och det gick undan vill jag lova. Hade ett rejält tjockt, björklövsfärgat yllegarn som legat och skämts ett bra tag och det fick nu bli första försöket att nålbinda något i lite grövre garn. Mina slutsatser är att det går bra mycket fortare att nålbinda med tjockt garn, men det är mycket svårare att tvinna ihop det hållbart. På den ena vanten blev jag til slut trött och knöt ihop eländet istället, men på den andra försökte jag med nytt tålamod tvinna. Lyckades nästan överallt. Tänker mig dock att en knut inte märks så mycket i ett övrigt ganska grovt arbete.

När man diskuterar belägg för trefingersvantar kan man bland annat titta här och i Lutrell-bibeln. Nålbundna har jag inte hittat något för tyvärr. Får se om det kan anses acceptabelt ändå. Annars får jag väl försöka sälja dem eller något.

Fräck effekt va? Så blir det när man tar kort med min kamera utan blixt och sedan rör på kameran... lång slutartid, ja!

 

 

Det som är kvar är nu att fästa diverse lösa trådar samt tova ihop dem en smula.

 

Har fått tillåtelse att åka med Albrechts Bössor och Carnis till Söderköping i mitten av september, och det ska bli SÅ spännande. Underbart! Innan dess ska jag dock försöka fälla lite sömmar på en klänning där jag inte riktigt orkat göra det än. Är lite i valet och kvalet kring huruvida jag ska sy om de raka sömmarna också, de som i dagsläget är sydda med polyestertråd... Det är inte lätt.

Har idag varit mycket kreativ och hantverkig, bland annat efter en kväll hemma hos Febe, och därav påbörjat ett par nålbundna sockor.


På bilden är hälen snäppet för spetsig, men jag tog upp det och gjorde en lite rundare variant, som sitter fint på mina fötter nu. Eller, på den ena, för i skrivande stund har jag klar en socka, plus en med ankel- och hälpartiet klart.

Har använt mig av en metod efter den här sidan som jag rekommenderar varmt! Är ju långt ifrån expert på nålbindning, men hittills blir de här helt okej!

Köpte på Ale Vikingamarknad i fjol en nålbindningsnål och ullgarn, färgat med vejde och krapp om jag inte missminner mig. Satt febrilt och försökte nålbinda, något som resulterade i huvudbonaden nedan.