Trumvirvlar och trumpeter- Färdiga patinor!!

Var tvungen att dänga till med en ordentlig titel idag. För nu, nu, är äntligen mina hårt arbetade patinor färdiga! De är tillverkade i ett mycket mjukt och lättarbetat material (lind) och lär därför bli fula väldigt fort vid användning, men nu är de helt fantastiskt fina. Lädret fick jag av min vän Fredrik i somras, och jag sydde då ihop två lager för att få ett mindre töjningsbenäget och trevligt resultat i fotremmarna. Såhär blev det!

Kanske inte de mest välgjorad eller ultimata på något vis, men de är mina och de är färdiga! Hurraaaa!


Helhelt outfit

Igår var jag, som jag skrev om i förra inlägget, nere på Pegas lajvområde och sprang runt i medeltidskläder och träffade vänner. Fick Pär att ta några mobilbilder, tyvärr är de pga. dåligt ljus inte särskilt bra och lite suddiga.


Från topp till tå (eller inifrån och ut kanske):
Särk sydd av linnelakan
Gröna knähöga hosor
Blå kjortel med knappar i ärmarna
Birgittahätta
Halvcirkelslöja i blekt hampa
Grön hätta med blått foder och kantväv
Gamla handsydda svarta skor
Bälte med spännet jag fick av Roger i födelsedagspresent
Rogers pilgrimsväska som jag fick låna med kläderna jag lånade med Pär.

Tog en närbild för att visa min söta frisyr också... flätor framför öronen, med medflätad vaxad lintråd. De har sedan vikts på mitten och fästs där de börjar, därefter har jag sytt några stygn igenom flätorna för att det ska bli stavar snarare än ringar.

Var inte säker på att Birgittahättan skulle se bra ut med flätfrisyren, men jag är nöjd med resultatet. Är kanske inte den, ur mitt moderna frisörmässiga perspektiv, snyggaste frisyren jag haft, men det känns bra att se tidsenlig ut och nu när jag har så mycket hår kan jag lika gärna utnyttja det.

Känns som en shysst helhet, kan inte bestämma mig för om mina gamla skor får åka med till Italien trots allt... vore skönt att slippa bekymra sig för de nya.


Hätta färdig!

Skönt, nu är jag klar med kantvävningen på hättan. Det var mycket spännande att göra och... nej, nu ljög jag faktiskt lite. Tror att man skulle behöva lite tjockare garn för att bli riktigt nöjd med resultatet, nu fick man väva väldigt många gånger, väldigt tätt, för att det inte skulle glipa. Glipar gör det ändå, men det ser iaf okej ut!

 


En rolig bieffekt som uppkom i just det här fallet är att kanten nu veckar sig i tjusiga vågor. Stiligt.

 

Och så en närbild.

 

Imorgon får den åka med ner till Pegasområdet, min sambo ska för första (och antagligen enda) gången ikläda sig medeltidskläder och följa med för att titta på hur vi har det när vi lajvar. Håller tummarna för att han blir positivt överraskad.

Kantvävning på hätta

Nu har jag äntligen kommit igång med att göra något som jag åtminstone tror är en form av kantvävning. Eftersom jag ännu är lite i osäkerhetsfasen tänker jag inte närmre beskriva hur man gör, utan bara visa en bild. Såhär ser det ut.

Bakom tyget syns ett grovt bälte som jag nålat fast hättan i under vävningen.

 

Varpen består av två ljusblåa och två ljusgröna entrådiga ullgarnstrådar, och inslaget är det blåa garnet. Ska bli intressant att se hur det ser ut färdigt. Roligt att testa något nytt!


Knappknäppt

Nu har jag spenderat någon timme i en bil, och för att vara lite tidseffektiv började jag sy knappar. Då underärmar och hela fronten på cotehardien ska knäppas lär det behövas bortåt åttio-nittio knappar om jag räknar på en höft. Så, lika bra att sy för brinnande livet. Nu tänker jag visa hur jag gör knappar.

Jag börjar med att klippa ut kvadratiska tygbitar av samma tyg som cotehardien ska sys av, i det här fallet kanske... 3,5x3,5cm eller något sådant. Sedan klipps hörnen bort så att det blir åttakantiga bitar.



Därefter tar jag en nål och trär med vaxad lintråd, enkel i det här fallet då den här tråden är ganska rejält tjock. Det är skönt med rejäl tråd när man syr knappar!

Sedan syr jag förstygn runt lappen...



 


... och drar sedan åt och pressar ner sömsmånerna inåt, så att det blir som en liten skål nästan.

Sedan syr jag fler förstygn runt, nu längre ut, och drar åt igen.


Sedan syr jag några stygn rakt över, för att få knappen att hålla ihop. Så hård som möjligt vill jag ha den, och sparar sedan tråden som blir kvar för att ha att sätta fast knappen på plagget med.

Sådär, bara sjuttioåtta stycken kvar... Och så knapphål på det, mer om det en annan gång.


Manscotehardie åt en vän, del 1

Jag har precis fått i uppdrag att sy upp en kjortel i vackert skogsgrönt, kypertvävt ylle. Plagget ska fungera till en väpnarroll under slutet av 1300-talet, och jag har därför valt att göra en cotehardie. Det kommer alltså vara ett ganska åtsittande plagg med knäppning fram och i ärmarna, sydd av fyra paneler och med S-ärmar, och den ska räcka en ganska bra bit ner på låret (efter beställarens önskemål). Vi började med att kika i Medieval Taylor's Assistant, där det finns ett antal exempel på just cotehardier. Där finns en helknäppt cotehardie som sägs vara efter en bild i Gloucester Cathedral, visserligen 1350-ish men ändå, och det passar bra då mannen jag syr åt gärna tittar åt England i sitt reenactande.

Dessutom har jag tittat en del i Eva Anderssons avhandling ("Kläderna och människan i medeltidens Sverige och Norge") och där läst mig till att uttrycket cotehardie började användas tidigare under 1300-talet, och att namnet i princip betyder "djärv kjortel". Eva tolkar det som att det djärva till en början mest bestod utav att den var kort och inte nödvändigtvis så tight (eftersom det under första halvan av århundrandet inte nämns så mycket om knappar eller snörning). Längre fram började unga män skaffa allt snävare kjortlar med knappar, och detta är nu vad vi eftersträvar.

För att enklast möjligast göra ett mönster började vi med att göra en toilé, dvs. att man nålar in kroppen i ett annat tyg än det som det slutliga resultatet ska vara i, och beroende på hur man nålar så kommer man efteråt kunna klippa ut delarna och få ett mönster. Detta visas t.ex. här, jag brukar inte gå tillväga riktigt så som hon gör, men någorlunda. Först nålar jag, sedan tråcklar jag ihop sömmarna med en vanlig polyestertråd och därefter tar jag en fet spritpenna (bör nämnas att vi nålade i ett gammalt lakan, dvs. ingenting som ska sparas eller se purjo ut) och fyller i var alla sömmar går. Sedan släpper man bara ut sitt offer och klipper ut delarna.

Sedan blev det ett litet pusslande med delarna, de fyra delarna skulle få plats på ungefär 180x150cm tyg. Eftersom jag gjort toilén så tight jag kunde så måste jag också se till att det finns gott om sömsmån runt delarna. Jag har utvecklat en viss allergi mot tygkritor och allsköns pennor i samband med att man syr i ylle, och då jag hade en stund över bestämde jag mig för att tråckla ut mönstret på tyget (genom att sy förstygn runt mönsterdelarna), för att hela tiden från båda sidor kunna se var ursprungsmönstret är.


Här ser man de två ärmbitarna utmärkta, notera S-formen underst i bilden.

 

Klippte ut delarna och har nu hunnit börja tråckla ihop delarna. Mannen ifråga kommer hit i helgen som kommer och då tänker jag ha den såpass färdig att jag kan kolla om det verkar fungera. I dagsläget har jag sytt ihop baksömmen, axelsömmarna och ena sidsömmen. Dessutom har jag sytt ihop båda ärmarna och satt i höger ärm i resten av delarna.

Jag har adderat ungefär en cm utanför mönstertråden på varje del. Varför bilderna lägger sig på sidan vet jag inte. Baksida ärm i vart fall.

Baksida

Så långt har jag kommit idag, uppdaterar allt eftersom arbetet fortlöper.

RSS 2.0