Drömmen om det medeltida livet

Hoppsan, hejsan, vad fort det går ibland. Igår skulle jag till Febe för att vi skulle påbörja varsitt par knähosor i ett rutigt gul-blått tyg hon haft liggande. Men innan det hände fick jag Peter från Albrechts Bössor i luren och han tyckte inte att rutigt känns som något man bör bära för att gestalta "typiska" saker för "vår" tid. Så det blev inget av de hosorna. Febe påbörjade dock ett par i vinrött, jättegosig ylletyg och jag tog vad jag råkade ha med mig i min syväska och började nålbinda ett par vantar, något jag funderat på länge.

Och det gick undan vill jag lova. Hade ett rejält tjockt, björklövsfärgat yllegarn som legat och skämts ett bra tag och det fick nu bli första försöket att nålbinda något i lite grövre garn. Mina slutsatser är att det går bra mycket fortare att nålbinda med tjockt garn, men det är mycket svårare att tvinna ihop det hållbart. På den ena vanten blev jag til slut trött och knöt ihop eländet istället, men på den andra försökte jag med nytt tålamod tvinna. Lyckades nästan överallt. Tänker mig dock att en knut inte märks så mycket i ett övrigt ganska grovt arbete.

När man diskuterar belägg för trefingersvantar kan man bland annat titta här och i Lutrell-bibeln. Nålbundna har jag inte hittat något för tyvärr. Får se om det kan anses acceptabelt ändå. Annars får jag väl försöka sälja dem eller något.

Fräck effekt va? Så blir det när man tar kort med min kamera utan blixt och sedan rör på kameran... lång slutartid, ja!

 

 

Det som är kvar är nu att fästa diverse lösa trådar samt tova ihop dem en smula.

 

Har fått tillåtelse att åka med Albrechts Bössor och Carnis till Söderköping i mitten av september, och det ska bli SÅ spännande. Underbart! Innan dess ska jag dock försöka fälla lite sömmar på en klänning där jag inte riktigt orkat göra det än. Är lite i valet och kvalet kring huruvida jag ska sy om de raka sömmarna också, de som i dagsläget är sydda med polyestertråd... Det är inte lätt.