Drömmen om det medeltida livet

Nu har jag äntligen fått tummen ur och börjat göra färdigt grejer (vet inte varför jag plötsligt börjat sluta precis innan saker blir färdiga). Här ska nu berättas om de två senaste nästan-färdiga sakerna i medeltidsgarderoben.


Först och främst, det jag börjar med först. En särk, bestående av linnet från två gamla linnelakan, det ena vävt i tuskaft och det andra i kypert (det sistnämnda har jag bara sytt ärmar i). Enligt Martina är det lite FÖR blekt för att det skulle vara solblekt, men det är vitt linne och det får duga för mig. Längden på särken bestämdes således av hur mycket tyg det fanns att tillgå, och efter mycket pusslande och mönsterskapande blev det såhär. Den är inte lång, framför allt inte på mig som har långa ben, men jag antar att det blir praktiskt till sommaren, alternativt i höst när det är lera på marken.

Den är sydd i tolv delar: ett fram- och ett bakstycke, en kil fram och en bak, två kilar i sidorna som består av två delar vardera där den övre går ända upp i armhålan, två ärmar och två ärmspjäll.

Skärningen är inspirerad av herjolfsnesfynden (framför allt nr 38 som finns på http://www.personal.utulsa.edu/~marc-carlson/cloth/herjol38.html). Kilarna i sidan smalnar av upptill och går hela vägen upp i ärmhålan. Jag har dock rationaliserat det för enkelheten skull, så att det är istället för fyra kilar bara en i varje sida och jag har för att spara tyg gjort kilen tvådelad. Det går en horisontell söm strax ovanför höfterna, där kilen också blir vidare nedanför. Såg på samma förlaga, alltså nr 38, att kilen fram och bak är skarvad, vilket jag anser vara tillräckligt för att anta att man gärna på "fattigmansplagg" skarvade hit och dit för att spara tyg. Resultatet; en rymlig och skön särk. Jag är nöjd med resultatet, även om den hade kunnat vara lite längre. Den går ungefär en och en halv decimeter nedanför mina knän.

 

Så, till nästa projekt; mina nya hosor. De förra (se hosor i ett tidigare inlägg) blev lite väl korta, och kanske även lite väl tighta. Jag har noterat att de nästan ströp blodtillförseln i underben och fötter, och då blir man INTE varm om fötterna, det kan jag intyga. De lär dock få hänga med i vilket fall, strumpor går det nog åt ett gäng under ett event...

Såhär försökte jag först ta bilden, och här ser hosorna bara hemska ut. Så det fick bli att hiva upp särken och visa upp spirorna.  Känsliga läsare varnas för starka bilder.

De är sydda i ett mörkgrönt ylle som jag fick av min skräddarvän Emil, det är ganska tunt och blev väldigt elastiskt och fint när jag klippte ut hosorna på skrådden. Mönstret är konstruerat som så att det är en fotdel, alltså en sula, en överdel på foten samt en ben-del, som även bildar häldel. Lätt som en plätt att förstå, eller hur? Skulle man vilja ha en bättre beskrivning går det bra att fråga. På bilden fattas ett par strumpeband knutna under knäskålen, något som kommer att strama upp dem väsentligt. Har inte bestämt mig för hurdant band jag ska göra ännu, men det ger sig.

 

Det var allt för idag! Snart kanske jag blir färdig med mina patinor, take three, och efter det ska jag tag i mina nya skor, kängor blir det. Sidsnörda.