Ekenäs Riddarspel och utvärdering av amning i medeltidsgear
Ja, som planerat åkte vi till Ekenäs i lördags, Jack och jag. Han skötte sig exemplariskt och sov gott nästan hela tiden, på plats i en korg vi fått låna av Karin och Ludde och däremellan i famnen på Carnismedlemmar som ville ha lite bebisgos. Duktig lillgrabb.
Kort angående småbarns kläder; jag hade sytt en linneskjorta, en hätta och en kolt till lilleman, sedan hade vi nålbundna sockar som Martina gjort till Peggy och en kvejf. Det är nu ganska tydligt för mig varför man lindade spädbarn på medeltiden, för en såndär liten kolt vill bara glida upp hela tiden. Bara mitt moderna sinne som tycker att det känns fel att de inte ska kunna röra sig ordentligt.
Tyget kommer ifrån Handelsgillet, en stuvbit av gul tuskaft.
Nåja, till amningsfrågan. Jag hade på mig badsärken och den bruna, frontsnörda kjorteln samt en kortärmad, framknäppt surcot. Tanken var alltså att när avkomman ville äta knäppa upp, snöra upp och sist dra badsärken åt sidan så att det bara var att hiva fram mjölkbehållaren. Och det funkade bra. Det enda att anmärka på är att när en liten är hungrig tar det lååång tid att knäppa och snöra upp klänningarna. Utöver det, klockrent. Kan också rekommendera att ha med en massa linnetrasor, brukar alltid ha en trasa på bebisens axel/under hakan vid amning för att undvika spill och kladd.
Bild tagen av Andrea!
Kommentarer
Postat av: Sarah W
Ja, koltar på bebisar kasar alltid upp... Lindning blev för mig också helt logiskt när min skrutt var med oss i medeltiden som bebis. Och jag hade min kjortel delvis uppsnörd nästan hela tiden - inte så snyggt kanske, men det blev enklare än att stressa när det var matdags :)
Trackback
