Mitt dåliga medeltidssamvete
Jag fick en nominering av Martina på hennes blogg http://bomaerkt.blogg.se/ häromdagen, och hon skrev dessutom att hon saknar mitt bloggande. Vet ni vad? Det gör jag också.
För att göra en lång historia kort, jag har inte sytt ett stygn på hela hösten. Inte på skorna som ligger i en garderob här och skaver, inte på något medeltidsplagg alls. I början av september hoppade jag av en utbildning i musik jag planerade att gå och fick jobb. Kort därefter dök en annan "sak" upp; jag och min sambo ska bli föräldrar i början av juni i år. Så, nytt heltidsjobb och graviditetströtthet tillsammans är det som skapat min avsaknad på aktivitet här.
När vi var på Battle Of Wisby i somras passade jag på att shoppa på mig lite tyg, för "vinterns syprojekt". Gissa vad. Jag har ett fett dåligt samvete, en hög med det, som ligger i en garderob här och samlar damm. Såhär ser det ut när jag river ur det därifrån; (lyckas inte ens vrida bilden rätt, heja mig!)
Underst i högen ligger ett ganska grovt, orangeaktigt ylletyg som ska färgas om och bli till en ytterklänning och säkerligen något mer, jag har fem meter av det.
Ovanför det har vi ett tjockare naturbeige ylle som ska bli en kjortel för vinter/höst/vårbruk. Tror det är tre eller två och en halv meter.
Och ungefär i mitten av högen ligger tre meter brun yllekypert, något tunnare som också är tänkt att bli en klänning, lite tunnare. Har dessutom köpt till ett tunt yllegarn för att sy med runt tänkta snörhål fram.
Därefter har vi en meter ljusrosa ylle, tänkt till hosor eller en ny hätta, och två stuvar; en krappröd tjockare och en gul tunnare, också tänkt till en hätta; krappröd med gult foder.
Alla dessa underbara tyger ligger alltså och gnager i mitt bakhuvud, men nu när jag vill ta tag i att börja sy igen dyker det upp en ny tanke; jag börjar bli ordentligt tjock. Och att sy en ny klänning till en ny kroppsform som försvinner sen; nej. Och att sy en ny klänning efter gamla mått, nej. Jag vet ju inte alls hur jag kommer se ut när knodden väl tittat ut. Så, ska det medeltidas innan det är bebisdags och de gamla klänningarna stramar får jag sprätta upp ett par sidsömmar och ge lite mer utrymme på det viset.
Så, nu har ni det svart på vitt; mitt dåliga medeltidssamvete i en liten ask.
För att göra en lång historia kort, jag har inte sytt ett stygn på hela hösten. Inte på skorna som ligger i en garderob här och skaver, inte på något medeltidsplagg alls. I början av september hoppade jag av en utbildning i musik jag planerade att gå och fick jobb. Kort därefter dök en annan "sak" upp; jag och min sambo ska bli föräldrar i början av juni i år. Så, nytt heltidsjobb och graviditetströtthet tillsammans är det som skapat min avsaknad på aktivitet här.
När vi var på Battle Of Wisby i somras passade jag på att shoppa på mig lite tyg, för "vinterns syprojekt". Gissa vad. Jag har ett fett dåligt samvete, en hög med det, som ligger i en garderob här och samlar damm. Såhär ser det ut när jag river ur det därifrån; (lyckas inte ens vrida bilden rätt, heja mig!)
Underst i högen ligger ett ganska grovt, orangeaktigt ylletyg som ska färgas om och bli till en ytterklänning och säkerligen något mer, jag har fem meter av det.
Ovanför det har vi ett tjockare naturbeige ylle som ska bli en kjortel för vinter/höst/vårbruk. Tror det är tre eller två och en halv meter.
Och ungefär i mitten av högen ligger tre meter brun yllekypert, något tunnare som också är tänkt att bli en klänning, lite tunnare. Har dessutom köpt till ett tunt yllegarn för att sy med runt tänkta snörhål fram.
Därefter har vi en meter ljusrosa ylle, tänkt till hosor eller en ny hätta, och två stuvar; en krappröd tjockare och en gul tunnare, också tänkt till en hätta; krappröd med gult foder.
Alla dessa underbara tyger ligger alltså och gnager i mitt bakhuvud, men nu när jag vill ta tag i att börja sy igen dyker det upp en ny tanke; jag börjar bli ordentligt tjock. Och att sy en ny klänning till en ny kroppsform som försvinner sen; nej. Och att sy en ny klänning efter gamla mått, nej. Jag vet ju inte alls hur jag kommer se ut när knodden väl tittat ut. Så, ska det medeltidas innan det är bebisdags och de gamla klänningarna stramar får jag sprätta upp ett par sidsömmar och ge lite mer utrymme på det viset.
Så, nu har ni det svart på vitt; mitt dåliga medeltidssamvete i en liten ask.
