Drömmen om det medeltida livet

Nu har jag testat en tredje variant av hur man kan konstruera ett par kvinnohosor.

Tyget är ett mörkgrått ylletyg, kypertvävt om jag inte missminner mig, vissa fibrer går svagt åt grönt. Det kommer ifrån min vän, Kalle, som hade vänligheten att avvara en bit tyg till mig, och hans flickvän Linda hade vänligheten att ta med den när hon var här på sykväll i tisdags. Tack!

Modellen består av tre delar, precis som de senaste jag sydde, i mörkgrönt; en suldel, en bendel och en ovandel på foten. Skillnaden i sömnaden mot dessa och de tidigare var att här syr man fast fotdelen annorlunda. Istället för att lägga de två nedersta bitarna räta mot räta och sy ihop med efterstygn så lägger man dem omlott avig mot rät och syr ihop i båda delarnas kanter med kaststygn. Svårt att förklara, men det leder till att det runt foten går en "remsa" där tyget är dubbelt och förstärkt med två rader kaststygn, täta som sjutton.

Utöver detta blev jag inspirerad, av Linda, att tova ett par sulor av ull och sy fast som slitsulor under hosorna. Detta för att de ska kunna användas som de är, vid torrt väderlag, eller bara tillsammans med patinor, vid sämre väder. De blev riktigt trevliga!

Sulan syddes fast med ganska täta langettstygn runt kanten, på bilden ser man en rad sådana och en rad kaststygn som är en av sömmarna som sätter samman fotdelen på hosan.

 

Jag har dock insett några saker när det kommer till passform på hosor; i mitt fall kan de inte bli hur tighta som helst runt ankeln. Det skiljer väsentligt i måtten mellan ankel och fotleden med hälen, där den är som bredast; gör jag hosan tight i ankeln får jag inte igenom foten. Jag har hört talas om folk som satt snörning på sina hosor, men det känns ytterst fånigt, och hosorna ser faktiskt hyfsat tighta ut ändå, trots att det är ganska rymligt kring ankeln. Man kan inte få allt!

Den här gången ska jag försöka spara min toilé, så att jag slipper göra en ny varje gång jag ska sy hosor.

 

För att skriva några ord om tovade sulor; jag lade ut en hög kardad ull till en platta, och därefter började jobbet med att stänka på varmt såpvatten (som jag först lyckades skura golvet med; jag välte ut bunken i badrummet innan jag hann börja) och klappa. När jag lyckats få ihop det lade jag plattan mellan två handdukar och rullade den (enligt Linda lite som när man kavlar en mördeg), i båda riktningar för att få jämn tovning och krympning. Det gick mycket fortare än jag trodde att få ihop det, och när plattan torkat lade jag på mönstret för fotdelen och klippte bara ut sulor i rätt storlek. Jätteenkelt, och superbra. Tack Linda för all hjälp!!

Nere i Italien i våras blev jag inspirerad av en särk jag såg på Maria i AB, och nu när det började dra ihop sig inför Visby kände jag att jag gärna ville ha en likadan. Det var en ärmlös särk, och jag bad henne att få se vilka källor det finns på detta.



Dessa ska vara daterade 1370-1380 och komma ifrån Tjeckien.

På den första bilden ser det nästan ut som att särken är avskuren i midjan, men jag, och både Maria och Martina i Carnis, har tolkat det som ett bälte.

Mönstret blev enklast möjliga; ett fram och ett bakstycke, raka och så en kil i vardera sidan plus axelband.

Den är riktigt skön, och jag ser fram emot att kunna dra fram den att ha under klänningen om det blir varmt på Gotland.