Manscotehardie åt en vän, del 1
Jag har precis fått i uppdrag att sy upp en kjortel i vackert skogsgrönt, kypertvävt ylle. Plagget ska fungera till en väpnarroll under slutet av 1300-talet, och jag har därför valt att göra en cotehardie. Det kommer alltså vara ett ganska åtsittande plagg med knäppning fram och i ärmarna, sydd av fyra paneler och med S-ärmar, och den ska räcka en ganska bra bit ner på låret (efter beställarens önskemål). Vi började med att kika i Medieval Taylor's Assistant, där det finns ett antal exempel på just cotehardier. Där finns en helknäppt cotehardie som sägs vara efter en bild i Gloucester Cathedral, visserligen 1350-ish men ändå, och det passar bra då mannen jag syr åt gärna tittar åt England i sitt reenactande.
Dessutom har jag tittat en del i Eva Anderssons avhandling ("Kläderna och människan i medeltidens Sverige och Norge") och där läst mig till att uttrycket cotehardie började användas tidigare under 1300-talet, och att namnet i princip betyder "djärv kjortel". Eva tolkar det som att det djärva till en början mest bestod utav att den var kort och inte nödvändigtvis så tight (eftersom det under första halvan av århundrandet inte nämns så mycket om knappar eller snörning). Längre fram började unga män skaffa allt snävare kjortlar med knappar, och detta är nu vad vi eftersträvar.
För att enklast möjligast göra ett mönster började vi med att göra en toilé, dvs. att man nålar in kroppen i ett annat tyg än det som det slutliga resultatet ska vara i, och beroende på hur man nålar så kommer man efteråt kunna klippa ut delarna och få ett mönster. Detta visas t.ex. här, jag brukar inte gå tillväga riktigt så som hon gör, men någorlunda. Först nålar jag, sedan tråcklar jag ihop sömmarna med en vanlig polyestertråd och därefter tar jag en fet spritpenna (bör nämnas att vi nålade i ett gammalt lakan, dvs. ingenting som ska sparas eller se purjo ut) och fyller i var alla sömmar går. Sedan släpper man bara ut sitt offer och klipper ut delarna.
Sedan blev det ett litet pusslande med delarna, de fyra delarna skulle få plats på ungefär 180x150cm tyg. Eftersom jag gjort toilén så tight jag kunde så måste jag också se till att det finns gott om sömsmån runt delarna. Jag har utvecklat en viss allergi mot tygkritor och allsköns pennor i samband med att man syr i ylle, och då jag hade en stund över bestämde jag mig för att tråckla ut mönstret på tyget (genom att sy förstygn runt mönsterdelarna), för att hela tiden från båda sidor kunna se var ursprungsmönstret är.
Så långt har jag kommit idag, uppdaterar allt eftersom arbetet fortlöper.
Dessutom har jag tittat en del i Eva Anderssons avhandling ("Kläderna och människan i medeltidens Sverige och Norge") och där läst mig till att uttrycket cotehardie började användas tidigare under 1300-talet, och att namnet i princip betyder "djärv kjortel". Eva tolkar det som att det djärva till en början mest bestod utav att den var kort och inte nödvändigtvis så tight (eftersom det under första halvan av århundrandet inte nämns så mycket om knappar eller snörning). Längre fram började unga män skaffa allt snävare kjortlar med knappar, och detta är nu vad vi eftersträvar.
För att enklast möjligast göra ett mönster började vi med att göra en toilé, dvs. att man nålar in kroppen i ett annat tyg än det som det slutliga resultatet ska vara i, och beroende på hur man nålar så kommer man efteråt kunna klippa ut delarna och få ett mönster. Detta visas t.ex. här, jag brukar inte gå tillväga riktigt så som hon gör, men någorlunda. Först nålar jag, sedan tråcklar jag ihop sömmarna med en vanlig polyestertråd och därefter tar jag en fet spritpenna (bör nämnas att vi nålade i ett gammalt lakan, dvs. ingenting som ska sparas eller se purjo ut) och fyller i var alla sömmar går. Sedan släpper man bara ut sitt offer och klipper ut delarna.
Sedan blev det ett litet pusslande med delarna, de fyra delarna skulle få plats på ungefär 180x150cm tyg. Eftersom jag gjort toilén så tight jag kunde så måste jag också se till att det finns gott om sömsmån runt delarna. Jag har utvecklat en viss allergi mot tygkritor och allsköns pennor i samband med att man syr i ylle, och då jag hade en stund över bestämde jag mig för att tråckla ut mönstret på tyget (genom att sy förstygn runt mönsterdelarna), för att hela tiden från båda sidor kunna se var ursprungsmönstret är.
Här ser man de två ärmbitarna utmärkta, notera S-formen underst i bilden.
Klippte ut delarna och har nu hunnit börja tråckla ihop delarna. Mannen ifråga kommer hit i helgen som kommer och då tänker jag ha den såpass färdig att jag kan kolla om det verkar fungera. I dagsläget har jag sytt ihop baksömmen, axelsömmarna och ena sidsömmen. Dessutom har jag sytt ihop båda ärmarna och satt i höger ärm i resten av delarna.
Baksida
Så långt har jag kommit idag, uppdaterar allt eftersom arbetet fortlöper.
Kommentarer
Trackback
