(Att avsky) skosömnad
Helt ärligt är jag mkt avigt inställd till läderarbete. Det kräver så mycket planering, förarbete och det går inte att bara ändra sig halvvägs. Syla måste man göra först och prata i inte om fingrarnas smärta... Fy.
Nu har jag i alla fall råkat ut för någon slags inspiration och fortsatte idag med mina påbörjade skor. Min make har haft vänligheten att syla hål i sulorna åt mig, så det tyngsta jobbet är klart. Men ändå är det ingen dans på rosor.
Men, de SKA bli klara. Och, de måste. Mina gamla dog nämligen utlåningsdöden i fjol. Suck.
Nu är snart ena redi för vändning, har sytt en del sedan bilden togs. Mina fingertoppar tackar mig. Inte.
Blir nog trots allt frontsnörda lågskor... Varför bryta ett vinnande koncept?!