Skräpbilar!
Jag sitter hemma hos mina föräldrar, ensam hemma, i skrivande stund. Det var säkert ett år sedan senast, känns lite konstigt. Pär åkte precis iväg med bilen hemåt, jag ska ta tåget eftersom vi inte ville riskera att bli stående nånstans i kylan med marsvinen. Vill inte att de fryser ihjäl precis. SÅ tråkigt att sitta på tåget i tre timmar själv. Men det är värt, hoppas dock att det går bra för Pär hem. För er som är intresserade kan jag berätta vad problemet är.
Det var såhär att när bilen skulle startas i stallet isöndags så ville den bara inte gå igång. Pär svor, jag deppade. Sedan pillade han lite med den och den startade som den skulle. Men sedan när vi skulle åka hem i måndags så startade den inte igen. Vi svor lite till, och försökte få den att funka. Men det gick inte, så i tisdags åkte vi hem i pappas ena bil. Troligen är det så att bränslepumpen slutade funka pga. att bensintanken rostat och att rost kläggat igen bränslefiltret. Så, vi köpte nytt av det och för att motverka att det blir rost i den nya pumpen också har Pär gjort en tillfällig lösning, en annan tank i form av en 20-litersdunk med bensin. Men vi vet somsagt inte hur långt det funkar, han skrev precis och berättade att han klarat sig förbi Alvesta. Alltid något. Håll tummarna.
Suck. Deprimerande att bli lämnad efter. Men det är för ett gott syfte. Idag blir det ingen bild, för jag sitter på brorsans dator.