Att renovera medeltidsgrejor
Har fått en grej för det ett tag nu, att ta gamla skäms-medeltidsaker och göra dem till något nytt. När jag var hemma i Hovmantorp senast tog jag tag i en grön ylleklänning som varit helt fel och ett fantasymonster, och nu när jag kom hit till Kungälv fick den tillhörande underklänningen sig en omgång. Det sistnämnda är jag nu så gott som färdig med (sånär som på att fälla sömmarna kring alla kilarna... uh, evighetsjobb I say!)
Såhär såg ekipaget ut förra gången jag ansåg mig vara klar med det.
Och nu ser underklänningen istället ut såhär
Vad har jag då gjort? Jo, redan i fjol tröttnade jag på de puffiga ärmarna och tog bort dem, varefter jag sydde snöröglor i ärmhålet och i de nya ärmarna så att jag kunde snöra av och på dem som jag ville.. god idé kanske, men de nya ärmarna hade lite fel nyans i linnetyget, så nu fick de åka.
Sedan har jag:
- Sprättat bort det broderade mönstret runt halsringningen och i nacken (syns svagt på översta bilden).
- Klippt ur både urringningen och ärmhålen så att de blev mer figurnära
- Tagit en av kilarna bak och satt fram istället (satt två bak och ingen alls fram förut)
- Tagit in vissa sömmar här och var, för passformens skull.
- Fällt sömmarna i livet och fållat urringningen.
- Kapat hela klänningen på längden och sytt upp fållen.
- Sprättat bort rynkningen på ärmarna som gjorde dem pösiga, sprättat bort nästan alla sömmar utom rynkningen längst upp som jag lät vara kvar, som ni ser är ärmarna lätt "puffade" och det är ganska skönt för rörelseviddens skull, även om det inte är så HK.
- Nålat in ärmarna betydligt mer figurnära än tidigare, sytt, fållat, fällt sömmar.
- Satt i minikilar i ärmhålorna för mer rörelsevidd.
Mycket nöjd med resultatet, skönt att ha en särk man kan stå för lite mer än min allra äldsta, som är den som fått åka med många gånger.
Och vad har jag lärt mig? Jo, att det är fan så mycket jobbigare att sprätta en klänning som man sytt på maskin och både sytt raksöm OCH sicksack. Blev nästan irriterad på mig själv när jag såg hur noga jag varit med den där sicksacken. Och så har jag givetvis lärt mig att tänka innan jag syr, så slipper jag lägga så här mycket jobb i efterhand.
Skönt att nästan vara färdig!
Såhär såg ekipaget ut förra gången jag ansåg mig vara klar med det.
Och nu ser underklänningen istället ut såhär
Vad har jag då gjort? Jo, redan i fjol tröttnade jag på de puffiga ärmarna och tog bort dem, varefter jag sydde snöröglor i ärmhålet och i de nya ärmarna så att jag kunde snöra av och på dem som jag ville.. god idé kanske, men de nya ärmarna hade lite fel nyans i linnetyget, så nu fick de åka.
Sedan har jag:
- Sprättat bort det broderade mönstret runt halsringningen och i nacken (syns svagt på översta bilden).
- Klippt ur både urringningen och ärmhålen så att de blev mer figurnära
- Tagit en av kilarna bak och satt fram istället (satt två bak och ingen alls fram förut)
- Tagit in vissa sömmar här och var, för passformens skull.
- Fällt sömmarna i livet och fållat urringningen.
- Kapat hela klänningen på längden och sytt upp fållen.
- Sprättat bort rynkningen på ärmarna som gjorde dem pösiga, sprättat bort nästan alla sömmar utom rynkningen längst upp som jag lät vara kvar, som ni ser är ärmarna lätt "puffade" och det är ganska skönt för rörelseviddens skull, även om det inte är så HK.
- Nålat in ärmarna betydligt mer figurnära än tidigare, sytt, fållat, fällt sömmar.
- Satt i minikilar i ärmhålorna för mer rörelsevidd.
Mycket nöjd med resultatet, skönt att ha en särk man kan stå för lite mer än min allra äldsta, som är den som fått åka med många gånger.
Och vad har jag lärt mig? Jo, att det är fan så mycket jobbigare att sprätta en klänning som man sytt på maskin och både sytt raksöm OCH sicksack. Blev nästan irriterad på mig själv när jag såg hur noga jag varit med den där sicksacken. Och så har jag givetvis lärt mig att tänka innan jag syr, så slipper jag lägga så här mycket jobb i efterhand.
Skönt att nästan vara färdig!
Kommentarer
Trackback