petrulus

Först tänkte jag skriva "Snällhet på utväxt", men jag har börjat fundera kring ordet "snäll" och vill inte använda det alltför lättvindigt.

Sedan jag började på visskolan har jag börjat känna inåt ordentligt, efter att sedan 2004 petat på folks utseende och funderat kring en snygg polerad fasad. Förut har mycket gjorts i en strävan efter att uppnå en självbild jag gärna vill se på mig själv. Många ytliga kontakter, många ytliga diskussioner, små vita lögner för att undvika instabilitet i samtal och så vidare. Och efter åtta timmars arbetsdag med prat och ytliga funderingar och tio timmar hemifrån var jag trött och tappade säkert mycket kontakt med både andra människor, vänner, och mig själv. Men nu är det dags att börja ge sig uppåt igen, eller snarare inåt kanske.

Det är dock skönt att börja känna att jag börjar känna igen, ursäkta det fåniga uttrycket. Just nu tycker jag lite synd om dem som sitter i svt1's debattsoffa, och dem jag tycker synd om är faktiskt SJ, Banverket och så politikerna som sitter där och ska försöka försvara Sveriges infrastruktur. Jag tar ingen direkt ställning i frågan, många gånger har SJ fungerat bra för mig och därför vill jag inte hålla med och skälla på allt och alla. Ibland blir det svårt.

Jag kommer försöka åka tåg på måndag, hem från Småland. Håller tummarna för att det inte ska bli för mycket försenat. Men jag förstår till viss del att det blir problem för SJ när det blir eländigt väder, för nu är det faktiskt för jävligt.

För övrigt, angående snö och elände, har jag kört fast med bilen idag. Tre gånger. Första gången lyckades jag komma ur det själv, de andra två gångerna blev jag knuffad eller knuffade själv. Tack snälla rara ni som hjälpte.

SJ, hur svarar ni på all kritik?