Hur kan "min dag" verkligen inte vara min dag?

Alltså, jag blir så bitter på mig själv. Men idag är jag faktiskt bittrare än vanligt. Vet inte om det är något som är normalt, men idag har jag en konstig slags ångest. Dels för att jag faktiskt fyllt mer än 20, snart (jaja, det är kanske länge till, men ändå) närmare 30 än 20! Men, det är mer patetiskt än så. Jag är deppig över att jag varit ensam nästan hela dagen, över bristen på presenter och på att vissa personer som jag trodde skulle höra av sig inte gjort det. Jag vet att det är jättefjantigt att bry sig om en så fånig sak som en födelsedag, men jag är nog såpass barnslig i hjärtat.

Och somsagt, jag är bitter över att jag är så bitter över det. Jag vill vara mogen och klok och inse att det inte spelar någon roll. Men jag känner mig ändå ensammast i världen. Pär gjorde såklart rätt som reste till Holland, han måste ju för jobbets skull!

Känner mig ännu mer tragisk när jag säger det, men tack och lov för Internet. Så många har visat att de tänkt på mig och att de försöker göra allting bra. Det är guld. verkligen.

Nej, dags för den här dagen att ta slut och nya friska tag imorgon! Imorgon blir det stallet på morgonen, bada marsvinen, åka på utbildning med jobbet (medicindelegation) till fyra, sedan ska jag och Linda ta med oss marsvinen och åka till Irene för att se om jag kan hitta någon ny liten kompis till Fido och Ipren. Win!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback