petrulus

Alltså, det är egentligen inte så illa som det låter... Men jag är så himla, himla, himla ledsen. Min lilla Boris, min älskling, är fortfarande dålig. Vi har stödmatat, gosat, gett vatten, trugat med hö, grönsaker, morotspuré, allt allt allt allt... Och fortfarande vägrar han äta själv. Ingenting hjälper, och han går fortfarande ner i vikt. Det är tyvärr så, att ett marsvin som inte äter är döende. De dör efter ca. ett dygns svält. Nu har vi somsagt varit på honom och matat med något som heter Critical Care, ett pulver som blandas med vatten och som man ger dem i en liten milliliterspruta. Han har väl ätit det, men knappast glatt och han spottar ut en del. Misstänker att han inte sväljer allt, utan har det liggandes i munnen också. Min stackars lilla skrutt! Och lite ironi på det hela, jag har visat mig vara jätteallergisk mot det här pulvret, har i skrivande stund en hel hög utslag på hakan och runt munnen. Men, det får det vara värt om det åtminstone underlättar lite för honom.

Det tråkiga är, att nu när han varit så dålig såpass länge är det snart ingenting att göra, som inte kostar massor med pengar. När vi var hos veterinären med honom i fredags och de slipade hans tänder gick det på 2500 spänn, och skulle vi nu börja röntga och greja skulle det gå på ytterligare 1500. Jag är så hemskt ledsen över det, men jag har inte råd att göra mer nu. Var hos Irene (hon som driver eragons.se) igår och fick några piller av henne som fått igång några av hennes djur när de vägrat äta, och han har fått dem. Vet dock inte om jag tycker att det hjälpt något, det enda är väl att han börjat bajsa igen. Det gäller verkligen att han blir bra snart, annars måste jag tyvärr ta bort honom... står inte ut med att se honom lida, han är ett sånt litet fint marsvin och har alltid varit så glad och mysig. Då förtjänar han inte att gradvis tyna bort mer och mer. Älskade, lilla Boris.

Fyfan, nu gråter jag igen. Igår, innan jag fick pillrena av Irene, var jag övertygad om att jag skulle ta bort honom så fort det bara gick, för att han skulle slippa lida.. stod i stallet och grät och grät och grät. Det kanske låter fånigt för utomstående, men jag och djur är något helt speciellt... Står inte ut med tanken på att de försvinner ifrån mig, står inte ut med att de lider alls. Jag blir helt förstörd. Sover helt värdelöst, glömmer äta, går ner i vikt som följd och så vidare. Har inte orkat någonting de senaste dagarna, förutom att sitta här och försöka hitta sätt att hjälpa honom.

Både igår och idag har det varit strålande solsken, verkligen helt underbart väder, och jag har inte tagit vara något alls på det. Mest suttit och deppat och försökt mata Boris. Hur kan man älska ett litet djur så mycket?

Nej, jag måste försöka fixa det... ska ringa veterinären snart och boka en tid tills på fredag, äter han inte då så får han somna in. Det finns något som heter Hästens Bön, och även om inte allt går att applicera på ett litet marsvin, så finns det vissa saker som är samma för alla djur. De sista raderna skär i mig nu.