Sjukt!
Sjuka klubben?
Pär kom hem igår runt tretiden, jag hämtade honom nere i garaget där han ställt av sin trasiga bil. Feberhet som bara den, helt slutkörd efter tre dagar i Norge i snöstorm. Det blev bara till att bädda ner honom och pyssla om honom resten av kvällen. Eller ja, resten av kvällen… Vi gick och lade oss i sängen runt sju, efter att Pär duschat, och skulle kolla på Wall-e igen. Tjugo över sju var både han och jag så trötta att vi tokdäckade. Mamma ringde och väckte oss vid tio i nio, sedan somnade vi om igen. Och vaknade inte förrens halv fem i morse. Jag lyckades somna om efter det, och vaknade nu vid tjugo över sex. Känner mig inte helt hundra heller nu, det blir väl så när man umgås så nära med någon som är sjuk… Läskigt när det känns som att hela han kokar!
Klockan är nu tjugo över sju, om en dryg timme ska jag ta mig till stallet och pyssla om Turbo och hans ben… Åkte inte ut igårkväll, hoppas att det inte var något tok på gång. Men Viktoria som hade stallet igår hörde inte av sig, och då antar jag att det är lugnt. Har kommit på en djävulsk idé om de har bitit sönder hans svanslapp igen, och därigenom bitit i hans bandage: Jag viker ett lager metallfolie några gånger och stoppar in mellan fodret och yttertyget. Det är inte farligt, men det är fan så obehagligt att bita i. Jag är snart lite desperat, vet inte vad jag ska ta mig till. Han måste ju få ha sin svans kvar menar jag!! Han har förresten börjat bli lite mer av sitt vanliga jag nu, igår när jag hade lagt ut lite löshö jag hittade när jag städade kring höet försökte jag få tag i honom, och då vände han på klacken och gick därirån (med raska steg för någon som blivit sparkad)! Typ ”nehedu, dig vill jag inte träffa, det gör bara ont när du tar i mitt ben!”. Och så har han slutat kissa så kopiöst i boxen, mycket bra. Så, så fort hans ben är okej är det operation ”uppfostran” som gäller. Dags att få pli på karl’n.
Uuuusch, vad seg jag är! Inte alls roligt. Vill inte bli sjuk! Visserligen har jag inget jobb att passa och kan väl egentligen vara sjuk bäst jag vill, men det är ändå inte roligt! Plus att det är mindre skoj att vara i stallet och jobba fysiskt när man inte mår bra. Så håll tummarna för att allt löser sig!
Pär kom hem igår runt tretiden, jag hämtade honom nere i garaget där han ställt av sin trasiga bil. Feberhet som bara den, helt slutkörd efter tre dagar i Norge i snöstorm. Det blev bara till att bädda ner honom och pyssla om honom resten av kvällen. Eller ja, resten av kvällen… Vi gick och lade oss i sängen runt sju, efter att Pär duschat, och skulle kolla på Wall-e igen. Tjugo över sju var både han och jag så trötta att vi tokdäckade. Mamma ringde och väckte oss vid tio i nio, sedan somnade vi om igen. Och vaknade inte förrens halv fem i morse. Jag lyckades somna om efter det, och vaknade nu vid tjugo över sex. Känner mig inte helt hundra heller nu, det blir väl så när man umgås så nära med någon som är sjuk… Läskigt när det känns som att hela han kokar!
Klockan är nu tjugo över sju, om en dryg timme ska jag ta mig till stallet och pyssla om Turbo och hans ben… Åkte inte ut igårkväll, hoppas att det inte var något tok på gång. Men Viktoria som hade stallet igår hörde inte av sig, och då antar jag att det är lugnt. Har kommit på en djävulsk idé om de har bitit sönder hans svanslapp igen, och därigenom bitit i hans bandage: Jag viker ett lager metallfolie några gånger och stoppar in mellan fodret och yttertyget. Det är inte farligt, men det är fan så obehagligt att bita i. Jag är snart lite desperat, vet inte vad jag ska ta mig till. Han måste ju få ha sin svans kvar menar jag!! Han har förresten börjat bli lite mer av sitt vanliga jag nu, igår när jag hade lagt ut lite löshö jag hittade när jag städade kring höet försökte jag få tag i honom, och då vände han på klacken och gick därirån (med raska steg för någon som blivit sparkad)! Typ ”nehedu, dig vill jag inte träffa, det gör bara ont när du tar i mitt ben!”. Och så har han slutat kissa så kopiöst i boxen, mycket bra. Så, så fort hans ben är okej är det operation ”uppfostran” som gäller. Dags att få pli på karl’n.
Uuuusch, vad seg jag är! Inte alls roligt. Vill inte bli sjuk! Visserligen har jag inget jobb att passa och kan väl egentligen vara sjuk bäst jag vill, men det är ändå inte roligt! Plus att det är mindre skoj att vara i stallet och jobba fysiskt när man inte mår bra. Så håll tummarna för att allt löser sig!
Kommentarer
Trackback