petrulus

Ni får ursäkta mig, kära läsare, att jag blivit så ofantligt dålig på att komma ihåg att blogga. Får göra så att jag skyller på tiden, vilket faktiskt är sant, som gör att jag inte har en minut över om jag vill hinna med det jag måste. Dessutom lyckas jag jämt klanta mig och det tar av en konstig anledning alltid extratid.

Kan sammanfatta förra veckan med DÅLIGT och SMÄRTA. Började i måndags med att jag slog lilltån fördärvad på morgonen, blod och smärta och fan och hans moster. Så då muttrade jag över det i några dagar, samt att jag inte ritkigt tyckte mig lyckas ordentligt med någon kund. Aja, shit happens tänkte jag. Sedan i torsdags skulle jag jobba halva dagen, min kollega hade blivit sjuk. På kvällen skulle vi äta fiskgratäng, och eftersom jag var ledig på morgonen tänkte jag att hey! jag gör den nu! Och gjorde det.... fixade med det en massa och det blev jättebra. Sedan skulle Pär komma och hämta mig efter jobbet på kvällen, och upplyser mig då om att jag glömt stänga av spisplattan hemma (!!!!). Turligt nog just den plattan jag varit klok nog att ställa min fina fiskgratäng på, så det var ingen direkt brandrisk av den. Fiskgratängen fick jag dock slå ur formen, den var stenhård och vidbränd. Heja Petra, friskt humör!

Så bara där hade det kunnat räcka. Men icke, inte i mitt liv! Så, i fredags på väg hem från bussen på Laila, gjorde jag det enda rätta. Jag gjorde megavurpan med moppen. Det låg lite avklippt gräs i en kurva, jag hade ganska bra fart och woaaaaw! där låg jag och svår... Rev upp inuti i ena handen, bet mig i underläppen tack vare att hjälmen trycker ihop kinderna och slog i ena höften och axeln ordentligt. Självklart allt på höger sida. Halvt om halvt svärandees och gråtandes lyckades jag få igång mopedskrället och köra hem, var inte så långt kvar, och väl där fick Pär stå ut med att se en helt trasig Petra som inte var på sitt bästa humör.

I lördags morse när jag vaknade kunde jag inte lyfta högerarmen ovanför brösthöjd, men gick ändå och jobbade (och det var en myyyycket spännande dag...). På kvällen tog vi en liten runda till jourcentralen och fick axeln röntgad. Det var dock ingen fara, så nu har jag bara tagit det lite lugnt. Jag har sytt en massa, är snart klar med fordret i min korta mantel. Syr lite för hand, det blev inte jättesnyggt men det funkar.