petrulus

Ibland, för att inte säga hyfsat ofta, så ställer mitt huvud till det för mig. Jag klurar på vem jag egentligen är, vad jag vill göra med mitt liv, om det jag gjort hittills är något värt att minnas osvosv. Jag inser ibland att mitt liv bara är begränsat, att tiden jag har till mitt förfogande har ett slut. Om några dagar kanske, veckor, några år eller kanske åttio, tar mitt liv slut. Då kommer allt jag någonsin velat göra vara ett minne blott, och inte blir minnet mitt, utan de människors som jag valt att fylla mitt liv med. De som kommer minnas mig, kanske några med ett leende och andra med sorg, förtvivlan, ilska. Kanske någon jag sårat, gjort illa, behandlat dåligt. Någon som varit för mer än vad jag trodde, men som aldrig fick mig att förstå det.

Vad händer om jag väljer "fel" i livet? Jag tror att slumpen i många fall faller in, men även att vissa saker i ens öde är beseglat. Som att jag hamnade i Gislaved, det tror jag var en sammandrabbningav av de båda faktorerna. Och visst har det blivit bra i slutändan. Jag vet inte om jag vill spendera resten av mitt liv här (troligen inte!), men någonting säger mig att det knappast blir så. Jag har för mycket vildhet i blodet, för mycket som jag tror att jag vill testa.

Mitt nästa försök till förändring ska bli att jag ska söka till en skola med musikinriktning. Jag vet absolut inte om jag kommer in eller om jag kommer ha möjlighet att gå, men jag skulle så gärna vilja satsa helhjärtat på musik. Det har alltid varit mitt skötebarn, betydligt mer än frisöranddet varit det. Men å andra sidan, på sistone har det sistnämnda, mitt hantverk, börjat gå bättre och bättre. Jag inser att jag är en helt okej frisör, de allra flesta dagar iaf, och jag har kunder som vill komma tillbaka till mig. Det finns ingenting som gör mig gladare än någon som vill ha mig igen. Det får mig att skina lite inifrån och det tror jag är positivt.

Damn, jag bara måste ta tag i reikin igen. Pratade med Sara i morse, hon föreslog att jag skulle försöka ta mig lite tid till det bara några minuter per dag. Och det ska jag göra, ska köra lite innan sängdags tänkte jag. Eller innan frukost kanske. Vi får se... Nu ska jag i alla fall bege mig åt sängen, och hoppas att mina tankar åtminstone lämnar sömnen i fred.

Tungt inlägg idag, hoppas bara att ni orkar läsa, kära vänner. En ros till er som gör det!