petrulus

Jag vaknade i morse, tittade på min klocka bredvid sängen och fick PANIK. Den stod nämligen på tjugo i elva. Som alla vet, så börjar jag jobba halv tio. Jäklar tänkte jag och var beredd på att studsa upp, men först skulle jag ringa Elin och fråga varför inte hon väckt mig. Då ser jag på mobilen att klockan bara är någon minut i sex. Tittar på klockan igen och inser att den står stilla.  Antagligen har jag lagt något lite för nära den, och att saken då höll visarna stilla, så att klockan därav stannat. Men fy, en sådan chock när man tror att man försovit sig så brutalt. Har fullsmockat med kunder idag, så jag hoppas verkligen att jag kommer dit i tid, hehe. De blir så griniga om de tror att de ska få klippa sig, och sedan är det något som kommer emellan... Och det förstår jag väl så, men det många inte verkar förstå är att vi också är människor. Vi kan bli sjuka, eller så kan något allvarligare hända. Deras klippning är vår prio 1 på jobbet, men jobbet är inte vår prio 1 i livet.. är det så konstigt?

Förresten, måste bara nämna det, glömde i min ilska igår. Hade en grymt trevlig helg, var ute med Josse, Frida, Anni och Amanda i lördags. Vi minstingar (alltså alla utom Josse ;)) lyckades inte ta oss in på terassen, så då gick vi till Oléo. Och vad var där? Jo, ALLA 90'or från Bikupan (min gamla högstadieskola). Kände mig stenålders, vill knappt tänka på vad Josse måste ha känt, haha. Träffade några kompisar man inte sett på länge, och det var supernice! Skönt att skaka sina lurviga med folk man gillar. TJERNOBYLBARNET, ANNI!!!! :P

Nu ska jag gå och snyta mig och sminka mig och borsta tänderna. För jag hinner väl? ;)