petrulus

Jag satt här hemma nu under lunchen, funderade lite och tänkte att jisses, vad lite inspiration jag får till min blogg numera. Skriver mest kortfattad info om vad jag gör samt gullar om Pär (inget fel med det så, men iaf!) och det kanske inte är så roligt för er därute att läsa om.

Men idag kom inspirationen bokstavligen som ett brev på posten. Mitt allra första egna orangea kuvet, beviset på att man är vuxen och på väg att bli gammal. Jag har alltid förknippat orange kuvert med rullatorer, rynkor och vitt hår. Nu är det på riktigt. Inte det jag förknippar det med, tack och lov, men det faktum att det är dags för mig att börja fundera över min pension. Pension, jag som inte ens bott själv och arbetat i ett halvår? Ska jag bli gammal alltså, är det så det är tänkt? Eller ja, självklart kommer också jag bli gammal. Men jag har ingen lust alls! Man blir lite lätt nojjig när man börjar tänka på det, jag fyller snart tjugo och har antagligen levt sisådär en fjärdedel av mitt liv, med lite tur. Undrar hur jag kommer se tillbaka på mitt liv, och min ungdom nu då!, om sisådär femtio år. Vad kommer jag tänka? Har väl egentligen inte gjort någonting på riktigt sedan jag blev tonåring, bara massor av saker halvdant. Och killar, killar, killar.. mitt lilla nöt. Men roligt har det varit!

Undrar hur mitt liv ser ut om bara ett år. Om någon för ett år sedan talat om för mig att jag, innan jag fyllt tjugo, bott själv och arbetat i Gislaved, av alla ställen, hade jag nog bara skrattat. Jag skulle ju bo med Joakim! Men ack, vad livet kan ändra sig. Men uppenbarligen var det inte rätt och då är det nog bra att det blev såhär. Jag trivs ju trots allt med mitt liv!

Who wants to live forever, when love must die? - Freddie Mercury