petrulus

Vaknade med ett stort leende. Igår kväll gick jag och lade mig vid strax innan tio och en timme senare ringde Pär och väckte mig. Vi låg därefter och pratade i nästan en timme, förstår inte hur tiden kan gå så fort när man pratar med någon... Nu måste jag nog säga det: Jag är så SJUKT förälskad i den killen.

Till alla er som hatar romantiskt dravel och massa ord får nog sluta läsa nu, för jag känner att jag måste berätta det här.  Finns säkert er av mina vänner som undrar vem sjutton denna Pär jag hela tiden tjatar om är. Han är faktiskt något så tragiskt som en jag träffade på spraydate, skratta gärna om ni vill. Dock var väl varken han eller jag speciellt intresserade så länge vi pratade på nätet, menar, det är svårt att få en korrekt bild av någon man inte känner sedan innan när man bara skriver. Fick se några bilder och var väl måttligt imponerad.

Han arbeterar som resande servicetekniker för ett företag som tillverkar industrimaskiner och här i krokarna finns det maaassor av industrier. Så, för ungefär två veckor sedan pratade vi på msn och han berättade att han skulle till Gnosjö (två mil från Gislaved) dagen efter och övernatta i Gislaved, för att hotellen i jkpg var fulla... Så vi bestämde oss för att träffades på morgonen efter det, med morgonpromenad och så, för att jag var upptagen på kvällen innan. Så, vi bytte nummer och grejs.

Kvällen efter hade jag haft en liten spanskalektion av Paul, en kund som lovat lära mig spanska, eller iaf hjälpa mig med den. Vid halv tio, tio nångång gick jag in på msn och såg Pär online, och vi pratade lite. Bestämde att vi kanske kunde ses den kvällen iaf, och han frågade om det fanns nån resturang öppen. Då slog de kvinnliga impulserna till (åh, en man är hungrig) och jag bjöd upp honom till mig på mat ögonabums, utan egentlig baktanke förutom att vara snäll. Resten är historia... killen visade sig ha humor, vara toooksöt och charmig som få... Slutade med att han stannade över natten, heeeelt utan sexuella förtecken, men med massor av pussar och gos.

Så.. här är vi nu. Pratar minst en, två timmar om dagen, skrattar mycket tillsammans, hjälps åt med massa grejor och lär känna varann mer och mer... Och, somsagt, jag är förälskad, på ett sätt jag inte riktigt känner igen. Igår sov han här och skulle sedan iväg och jobba när jag skulle till jobbet också.. Så vi lullade runt, fixade oss, myste och sedan körde han mig till jobbet. Kändes otroligt vuxet och roligt, därav den oförskämt glada känslan i min mage just nu. Jag kan inte tro at det är sant!

Men vi tar det ganska lugnt, varför stressa när det känns bra att ta det lugnt?