Jag, en blödig mjukis
Okej, jag erkänner. Jag är blödig. En riktig tönt, en mes, en öppenhjärtad och översnäll larvpotta. Men vissa saker öppnar mitt hjärta mer än annat. Djur och gamla människor t.ex. Gamla djur. Och överviktiga människor, som så gärna skulle vilja vara smala, men som inte kan stå emot sötsug osv. Tragiskt, kanske andra tycker. Men jag blir bara rörd...
Jag tycker synd om barn som inte får tillräcklig uppmärksamhet av sina föräldrar. Om Telia-pappan som får sitta ensam och äta på kinaresturangen för att hans barn är dryga. Om hundar som är inlåsta i en hundgård hela dagarna ensamma. Jag led så svårt av att veta att mitt marsvin Fido kanske hade ångest när hon bodde själv att jag kände mig tvungen att skaffa en kompis till henne, trots att hon antagligen levt hela sitt liv ensam.
Ibland blir jag rörd nästan till tårars gräns när mamma ringer och säger att hon saknar mig, eller att Rickard (min lillebror) frågar när jag kommer hem. Jag far illa av kunder som berättar om deras man/hustru som av någon anledning gått bort, om saknaden. Jag gråter varje gång jag ser Titanic eller Moulin Rouge.
Blödig, ja. Men jag tror att jag har ett stort hjärta och det är jag glad för!
Jag tycker synd om barn som inte får tillräcklig uppmärksamhet av sina föräldrar. Om Telia-pappan som får sitta ensam och äta på kinaresturangen för att hans barn är dryga. Om hundar som är inlåsta i en hundgård hela dagarna ensamma. Jag led så svårt av att veta att mitt marsvin Fido kanske hade ångest när hon bodde själv att jag kände mig tvungen att skaffa en kompis till henne, trots att hon antagligen levt hela sitt liv ensam.
Ibland blir jag rörd nästan till tårars gräns när mamma ringer och säger att hon saknar mig, eller att Rickard (min lillebror) frågar när jag kommer hem. Jag far illa av kunder som berättar om deras man/hustru som av någon anledning gått bort, om saknaden. Jag gråter varje gång jag ser Titanic eller Moulin Rouge.
Blödig, ja. Men jag tror att jag har ett stort hjärta och det är jag glad för!
Kommentarer
Postat av: josse
Jag gråter nästan alltid när jag ser american extrem home makeover i slutet när huset är färdigbyggt, alla gråter, fiolerna spelar på högvarv och det är bara sååååå fint :D
Postat av: Anni
Vi är alla blödiga fåntrattar, men det är inget fel alls med det. Jag gråter alltid till lejonkungen, bambi & Finding Neverland. Eller liknande filmer, för den delen. Jag stortjuter när jag läser sorgliga biografier eller böcker (jag småsnyftade till Harry Potter, för tusan!!). För att inte tala om hur ont det gör i hjärtat att se en uteliggare!
men jag tror att det är bra att vara lite blödig, det gör att man uppskattar det man har mycket bättre. Samt så tror jag att det är beviset på att man är en godhjärtad människa.
Ha en fin dag, Petra!
Trackback