petrulus

Nu när det är ungefär två och en halv timme kvar av året kanske det är dags. Att avslöja Hemligheten i mitt liv. Nej, jag har inte varit otrogen och jag planerar inte heller att utföra en könsoperation. Jag tänker inte berätta något som får er att titta på mig i förskräckelse och förakt och tänka att DEN DÄR, den där kan jag ju för fasen inte umgås med.

Men det läskigaste jag kan erkänna är att jag är rädd. Mycket räddare än jag någonsin visat öppet. Jag är livrädd för att förlora det jag nu har hittat, för att bli arbetslös, singel och olycklig. Mitt liv är oförskämt bra, jag har all anleding i hela världen att vara lycklig. Men många gånger funderar jag på om jag kanske bara är en bluff, att jag är rädd för att bli konfronterad och avslöjad. Har läst någonstans att det kan bero på svag självkänsla. Jag är rädd för att något ska hända min familj, mina vänner eller min kära pojkvän. Rädd för att någon av hästarna är så gamla att de måste försvinna, eller någon av de andra djuren. Jag oroar mig för att misstagen jag tidigare gjort i mitt liv kan komma tillbaka och förstöra något som existerar i nu. Jag är rädd för att ha kastat bort min ungdom och för att jag kanske inte "levt" ordentligt nu när jag faktiskt ska föreställa "vuxen". Rädd för att jag kanske inte ser ut som jag borde, att jag inte sköter om min kropp och att jag kanske kan utveckla cancer snart. Eller någon annan sjukdom. För man VET ju aldrig.

Jag ångrar egentligen alldeles för mycket, men jag har från och med nu bestämt mig för att aldrig ångra mig.

Så det är härmed mitt största (och nästan enda) nyårslöfte:

JAG SKA SLUTA ÅNGRA SAKER.

Och så ska jag sluta kittla Pär.

Möjligtvis lägga på mig lite muskler.

Eller varför inte ta till vana att kontakta en människa man inte pratat med på länge varje dag. Vårda relationer.

Och så ska jag äta fin god choklad.

Japp, så får det bli.