Alltid är det något...

... Ja, vilket liv man lever. Just nu ojar jag mig över en hemsk självspricka i min ena torra häl, funderar på om det har något att göra med att jag börjat promenera på morgnarna igen. Har förvisso bara gått två dagar, men ändå. Kan jag ha så dåliga fötter alltså? Förbannat ont gör det i varje fall, och för stunden är det kurerat med lite honung, däröver en plastpåse och därefter en myssocka. De får sitta där över natten, ska hjälpa sägs det. Så hoppar jag nog över promenaden imorgon men laddar inför morgonkvällens aerobics istället. Eller om jag ska gå på yoga på nya träningsstället eller hur jag ska göra. Testade att köpa ett månadskort där häromdagen, rätt hiskeligt dyrt. 349:- för en månad, woot? Men man ska stötta lokala företag och testa kan man göra. Var på core där idag, bara ett halvtimmeslångt pass, men rätt okej i alla fall. Kändes väldigt "på ytan" bara, men det gjorde säkert nytta det med.

Sedan idag har jag haft toklite att göra på jobbet, och istället suttit med en uppgift i spanskan jag fick av Paul, att översätta en sångtext från spanska till svenska. Gick ganska knaggligt och det blev mycket slående i lexikonet jag fått låna av honom. Svårigheten ligger i att liksom hitta betydelsen av en hel mening, inte bara av ett enstaka ord. Till exempel, en rad löd "que al fin y al camo" vilket direkt översatt blir "som till slutet och till slutet". Ganska fånigt, men sedan när man hittade det så betydde det tydligen "när allt kommer omkring." Givet, eller hur? :P

Annars är det rätt rörigt hemma här den här veckan, vet inte riktigt varför det blivit så att jag helt plötsligt börjat slarva. Antagligen stress och annat, samt att Pär bodde här hela förra veckan antagligen. Fallit ur mina rutiner lite, men det är ju lätt hänt! Man tröttnar ju efter ett tag.

Appropå rutiner. Fick en förfrågan från min chef idag, om en eventuell liten förändring i mitt arbetsliv.. Jag är ytterst nyfiken, så vi får se vad som händer! Vill inte säga för mycket, men jag är positivt inställd till det hela. Tjo!

Första april igår också. Jag tror inte att någon lyckades lura mig, och inte heller lyckades jag slå i någon något tokigt. Nog för att Helene vore ganska tacksam att lura, men det finns väl någon måtta här i världen. Har konstaterat att jag antagligen är på tok för snäll för mitt eget bästa, men det är väl bra. Någon måste vara snäll också!

Nu blir det sängen för min del! John Blund har varit på mig ett bra tag nu och det är nog dags att ge upp. I surrender!

image129

Kommentarer
Postat av: josse

Aj aj det gör ont med sånna sprickor, hoppas det läker snart!

Låter spännande med nya rutiner, tell me :D

2008-04-03 @ 07:47:44
Postat av: Frida

Självsprickor beror ofta på skorna och att man inte får i sig tillräckligt med vitaminer, så du ska nog köpa nya inneskor, troligtvis de som gör att du får sprickor, inte att du går till jobbet. Kram på dig

2008-04-03 @ 17:21:32
URL: http://fridaandersdotter.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback