Tacksamhet

Nu sitter jag återigen här i min soffa i vanlig ordning så här på morgonen, idag uppkrupen under mitt fluffiga duntäcke. När jag nyss gick runt i mitt kök för att ordna med lite frukost slog det mig hur mycket jag har att vara tacksam för. Allt kommer jag aldrig någonsin komma ihåg, men här är ett urval.

Jag är tacksam för mina föräldrar, mina syskon och mina djur. Allt färre lever idag med båda föräldrarna, och bråkar så  pass lite med sina syskon som jag gör. Det är få förunnat att ha haft möjlighet att ha en egen häst sedan man var liten och att dessutom ha olika varianter av djur genom åren (för de som inte vet så har vi nu katter och vi hade förut mängder med kaniner och ett marsvin).

Jag är tacksam för mitt eget liv. Mitt jobb, min lägenhet, alla fina saker jag har här, bilen jag får låna av mina föräldrar, det sköna täcket jag nu ligger under, möblerna och sakerna jag fått till skänks. Jag är tacksam för datorn jag fortfarande får låna av Joakim och för det mobila bredbandet som gör att jag kan kommunicera med mina kära vänner.

Jag är tacksam för alla vänner. Alla som peppar, kramar, säger söta saker, småflirtar, hjälper, stöttar, älskar. Jag är lyckligt lottad som har så många vänner på så många olika ställen i Sverige, vänner i olika sammanhang. Jag är tacksam för att jag började lajva och därigenom träffade många människor och jag är tacksam för att mitt ex Christoffer drog med mig till Dreamhack där jag nu antagligen har flest vänner igenom. Jag är tacksam för att jag fått gåvan att kunna sjunga, spela och spela teater och att jag har fått möjlighet att utforska hur jag själv fungerar inom dessa områden genom att jag fått gå till diverse sångpedagoger och musiklärare.

Jag är tacksam för att jag bor i Sverige, för att vi har ett land som är så pass enkelt att leva i. Vi har ingen svält, inga krig, frihet att uttrycka sig och tro vad man vill. Att vårt samhälle inte är perfekt tyder bara på att landet styrs av människor och ingen människa är perfekt.

Jag är tacksam för att vi firar jul, denna kärlekens högtid. Att med gott samvete få mysa, ha hemligheter för varandra och baka massa gott (ja, vaddå!) är trevligt och härligt och familjerna kommer nära varandra.

Jag är tacksam för samtliga pojkvänner jag haft. Alla har lärt mig något nytt om mig själv, om relationer och om sig själva såklart. Som förut nämnt, ingen är perfekt och jag har ofta gråtit tårar i kärlekens namn. Men för varje tår har en liten skärva av klokhet satt sig i mitt huvud och jag har steg för steg mognat i mitt tänkande. Jag har mycket kvar att lära,  men jag tror att samtliga mina ex har gjort mig till en lite bättre, lite finare och lite sötare flickvän för kommande pojkvänner att ta för sig av.

Jag är tacksam för att jag fick lära känna min gammelmorfar, gammelmormor och farmor som berättade mycket för mig om hur det var förr. De var sådana levande historieböcker och jag saknar dom otroligt. Farmor gick bort alldeles för tidigt och jag är tacksam för allt hon gjorde för mig och mina syskon, vi som var hennes ögonstenar.

Och sist men inte minst, jag är tacksam för att jag lever. Ingen av oss vet när det är slut för någon, då vi alltid är en sekund från döden. När som helst kan allt vara slut och vi vet aldrig när. Jag tror att det jag just nu gör är något som är ganska viktigt, att försöka stanna upp, tänka till och känna glädje över det vi har. Kloka människor säger att man ska glädjas över det man har istället för att sörja över det man saknar. Just nu känner jag dock inte att jag saknar något speciellt stort längre. Kärlek från en pojkvän, visst. Men tack vare så mycket kärlek som jag fått från mina vänner den senaste tiden klarar jag mig tills riddaren på den vita springaren kommer.

Och, inte att förglömma. Jag är tacksam för just DIG som läser min blogg och tar del av vad som händer i mitt liv. Puss på dig!

image61

Japanska för tacksamhet och kärlek.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback